
Jag tänkte för mig själv, när jag körde bort skräp hemma i afton. Vad bra jag har det som egen företagare, jag kan mot en låg kostad hyra* lastbilen på jobbet, för att köra bort skräp. Jag behöver ingen släpkärra, vi har olika containrar på jobbet, för att återvinna allt, bara att lasta i. (*Betalar jag inte blir det förmånsskatt)
Samtidigt är jag så enormt tacksam, för det livet har gett. Det har varit mycket glädje, men även blandat med vemod och djup sorg. Det har varit tårar, när det var som tuffast, otroligt många sömnlösa nätter, men idag har vi ett framgångsrikt företag. Jag har till skillnad mot andra, inte skrivit upp en enda timma som jag arbetat,. Jag vet bara att de har varit oerhört många. Oftast dubbel arbetsvecka.
I bland får man kanske med lite oförstånd höra, ”Ja se egna företagare de kan”. Kanske inget illa menat med detta. För många av oss företagare, har det varit ett slit ute like, med att bygga och bygga, sakta med säkert. För mig personligen, var aldrig pengarna drivkraften under uppbyggnaden, det var entreprenörsandan. Utveckla och gå framåt och aldrig se bakåt.
Jag ser fortfarande framåt, målen tar inte slut. Nu är siktet inställt på att få bosätta oss på Framtidsvägen i Aneby, var annars? ”Vilket fint hus du bygger, så annorlunda, det liknar en fin lagård” fick jag till svar på Aneby kommun. Det är en fin lagård sa jag, den ska ligga på landet, ser du inte mjölkrummet på sidan? För det hade aldrig pappa, så det skall jag ha.

























