Matts Torebring

I går lördag, var det ett år sedan, vi hämtade vår fina husbuss, på Forsbergs i Mantorp.

Jag har frågat Birgitta många gånger under året som gått, sedan vi hämtade vår fina husbuss. Är det något du saknar, fanns det något som var bättre i den förra bilen? Vad skulle det vara, det finns inget jag saknar, det finns inget som var bättre, i den förra bilen, säger Birgitta, som oftast är mer tystlåten än vad jag är.

Nu har vi haft bilen i ett år, vi har kört knappt 1300 mil och vi har sovit drygt ett hundra nätter i den. Hur har denna fantastiska husbuss varit att köra och äga?

Att köra är den är lika smidigt, som att köra en liten folkvagn, den vänder på en femöring. Att bo i den är helt underbart och golvet är lika varmt överallt den kallaste vinterdag och inte bara fläckvis som innan. Inte lönt att jämföra ens med förra bilen, denna vinner i allt. Den förra var en som en ”säckkärra”, som man får skjuta på i uppförsbackarna.

Har det varit fel på bilen? Vi lämnade den förra bilen ifrån oss, med fem fullskrivna A 4 sidor med fel. Punkt efter punkt, sida upp och sida ned. Vi satt och grät i bilen över alla fel. I denna bilen har en knopp på en lucka i badrummet spruckit och gått bort en flisa. Detta är allt på ett helt år. Fantastiskt! Det ska knappt kunna hända!

Vi tog en nostalgitripp, ut till mina barndomstrakter i Lommaryd, efter att dotter med familj åkt hem till Stockholm i helgen. Vi gör denna resa lite då och då. Nu var det flera år sedan.

Jag har aldrig förstått att pappa flyttade till Björnaryd, i Lommaryds socken. Ett iskallt hus att bo i, inget rinnande vatten inne, en ekonomibyggnad under all kritik och 150 meter till utedasset, med fyra hål i sittbänken.. Kanske var det billigt arrende? Mitt rum var längst ut till höger i markplan. Inte ovanligt att jag vaknade, med bara någon plusgrad inne, när det var som kallast ute.

Min bror Egon och pappa, grävde sedan ett djupt dike och lade ned slang, från en aldrig sinande källa, några hundra meter bort. Jag minns att marken var ren lera och diket höll på att rasa igen, innan slangen kom ned. Ägarna, som var två äldre sparsamma syskon, bodde andra våningen

Jag minns att familjen Hultner i Lillekulla, ringde till min bror Egons arbetsplats i Frinnaryd och bad om, att Egon skulle få sluta lite tidigare från jobbet, så att han inte behövde ha så bråttom hem över Lillekulladamman. En Morris Minor gick väl ändå inte så fort? (Klicka upp bilderna)

Jag har hört under veckan att det brusar ordentligt, när jag passerar bron över Svartån på väg till jobbet. I afton tog vi en liten tur runt i Aneby. Då blev jag förvånad över, att det var så enormt mycket vatten i vattenfallet. Hela luften var en vattendimma, som slog sig på mobilen.

Det var tur att vi var hemma denna helgen. Redan vid halvniotiden på lördagskvällen, fick jag formligen krypa till sängs från tv soffan. Jag hade värk i magen och huvudet utan dess like. Jag somnade med hjälp av lite tabletter och kunde sova i två timmars pass. Idag på morgonen kräktes jag upp säkert flera liter.

Mest hela dagen har varit horisontalt läge för mig. Men när kvällen kommer, måste jag ut. Vi tog en liten runda med bilen. Vi testade att köra i 40 km i ”Stalpabacken” (Storgatan). En av våra medarbetare på jobbet, höll 51 km i veckan, till en kostnad av 2400:-. Naturligtvis var vi tvungna att stanna och studera vattnets skådespel.