Matts Torebring

Konstigt att det blev en lördag, och inte ha något som jag måste göra. Vi åkte till de stora och opersonliga byggvaruhusen i Jönköping. Vi måste sätta oss in i golv- & badrumsmiljön just nu. Här kan jag bara handla något verktyg, eller som i dag, tre adventsstakar till jobbet. De stora varuhusen passar inte mig. Vi stannade vid stora Konradssons kakel, men det kändes opersonligt även där. På hemvägen blev det City Gross, min favoritbutik.

Men vad Jönköping har förändrats negativt. Det var förr en jättetrevlig stad. Idag är staden helt och hållet sönder byggd och full av ultra stressade bilister.

Vi stannade till i en megafull lampbutik, full med ultranoderna belysningar i Jönköping, men inget föll oss i smaken. Rejmyre Mässingsbruks kristallkronor, har jag alltid hört talas om, som något extra fint. Där var det inte öppet idag. Det drivs bara vidare som fåmansföretag. Men vad roligt att få tala med en fackman.

Hur stort är rummet? Hur högt har du till tak? frågade hantverkaren. Jag har 3,70 till taknocken i vardagsrummet, svarade jag. Då skall du ha en ljuskrona, som håller måtten för det rummet. Detta älskar jag att möta, ett fackmanna mässigt bemötande.

Jag vet inte om jag någonsin känt mig så befriad, som jag gör i afton. Jag har inte vunnit en massa pengar, jag har jobbat som en vanlig arbetsdag, kanske lite längre, på grund av att jag gjort klart med elinstallatören till vårt nya hus.

Detta är första kvällen sedan 4 juli i somras, inte ett enda måste, som jag har över mig. Jag är fri, varmt och gott, inte bara på hela golvet i husbussen. (inte fläckvis som tidigare) Vi måste inte iväg för att köra köra ved, möbler, eller att flytta och köra saker. Vi har bara husbussen, samt jobbets alla faciliteter runt hörnet. Vad jag har fått det bra!

Idag, klockan 9.15 avslutades en 29 år lång epok i våra liv. Den 8 december 1990 flyttade vi in. Våra barn var inte fyllda 20, idag närmar de sig 50. Roligast av alla dessa år var, att våra barn och deras kompisar, så gott som alltid gästade oss. De hade en egen våning, med egen ingång, fyra rum att disponera, öppen spis, tv, toa, dusch, tvätt och bastu. Mor & far fanns en trappa upp och en mamma som alltid lagade mat.

Idag lämnade vi över nycklarna, till våra jättetrevliga köpare. Själv har jag lagt ned, ett idag nästan ofattbart arbete i trädgården. Jag vet inte hur jag orkade, jag vet bara att jag sa, att jag grävde ned tusen- tals telefonsamtal. På skottkärra körde jag ned, mer än ett hundra ton med matjord och ballast som tippades på framsidan.

Jag avverkade massor av skog, jag odlade upp skogsmark med järnspett, spade och skottkärra. Jag bröt upp mängder av stora stenar och stubbar. En enda eftermiddag, hade jag hjälp av en traktorgrävare, till de allra största stenarna. Idag var det med en stor glädje, att få lämna över nycklarna till yngre krafter. Vi byter till våren till 4 rum & kök, från mer än det dubbla, ett hus i ett plan utan källare, samt till en maximalt lättskött trädgård, ett stenkast från badstrand. Dessutom skall HERDEN få garage med golvvärme. Fantatiskt!

Som aldrig kommer att lämna mig!

Det går knappast en dag, utan att jag tänker tillbaka på denna gården. Jag kom hit fem år gammal och bodde här i sex år. Det egna företaget gick före, samt en mil att åka varje dag, kändes inte bra, annars hade jag köpt gården. Pappa var erbjuden att köpa gården för 58000 kr år 1958, men vågade inte slå till.

Jag fick inte ha kompisar hemma, jag skulle hjälpa till på gården. När jag inte lekte med min lastbil, som jag snickrat ihop själv, med en ugnsplåt som tippflak, vandrade jag runt i skogen. Jag tror att jag kände igen alla träd i skogen. I söndagsskolan målade jag upp fantasibilder av bibelberättelserna, som jag lade ute i hagarna till gården. Dessa tänker jag på nästan dagligen.

Under månljusa vinterkvällar, åkte vi tåg med kälkar upp ifrån 32:an och ned till gården och vidare ut på ett gärde, när det var skarsnö. Vad oskyldigt och vad roligt vi hade. Inte konstigt att vi bygger ett nytt hus ute på landet

Gården Sköldseryds marker gränsar i norr till Vallstorp, där Betania kapellet låg. Här möttes Birgitta & jag i början av 50- talet, när vi gick i samma söndagskola. Ni ser grunden till det forna kapellet i mitten av bilden. Fantastiskt att vi känt varandra i cirka 67 år.

Jag brukar säga, att om vi bor billigt eller gratis på en ställplats, går vi ut och äter istället. I fredags kväll blev det en jättegod pizza på Aneby Grillen och idag blev den en god lunch på Sunhults Gästgiveri.

Det har varit ett tufft år med mycket jobb. Först det stora bygget på jobbet, sedan döstäda hemma inför husvisningen och nu det sista, flytta en massa saker, 30 pallar ved, slänga en massa, annons efter annons på Blocket och Aneby Loppis, för att sälja, det vi inte vill ta med oss, samt köra flera pallar till Erikshjälpen. Dessutom en tuff skogsavverkning.

Det har blivit begränsat med tid till att surfa. Nu har jag dessutom bara ett bord och två stolar att sitta vid. På lördag flyttar vi soffgrupp och våra sängar, samt de två matborden. Till veckan får jag hjälp av en flyttfirma att flytta Birgittas piano. Vi kommer att sova i gästrummet några nätter, där sängarna skall stå kvar, innan vi bosätter oss för gott i husbilen. Gissa om jag längtar efter detta.

På bygget har inget hänt. Grävmaskinen har stått still i tre dagar, på grund av sjukdom. Just nu håller jag på att handla in en massa saker till nya huset, samt gå igenom elentreprenaden idag. Den nya tvättmaskinen, som vi skall ha i nya huset, har kommit hem. Nu får den stå i före detta pannrummet på jobbet, tills vi får flytta för gott. Om vi inte haft fyra tomma kontor på jobbet och en betongbunker att ställa in allt i, då hade vi haft riktigt besvärligt.

Går snart till historien…

Det började på nyåret på jobbet, med att flytta alla kontorsmöbler fram och åter, allt eftersom hantverkarnas framsteg. Hur många gånger vi flyttade och bar på alla kontorsmöbler, det vet jag inte. Först var de i vägen för elektrikerna, sedan snickarna, målarmästaren och sist mattläggare.

I afton har vi tömt kontoret hemma. Vi kom hem den 4 juli från vår semester, sedan började flytten av all ved (c:a 45- 50 timmar). Sedan följde, tömma verkstad, friggebod, garage och sist hela bottenvåningen som är klar. Nu har vi bara två rum och kök kvar att packa ned. Dessutom måste det vara välstädat i trädgården. Drygt en vecka har jag jobbat med nya tomten också på kvällarna. Två helger har vi tagit ledigt och varit ute med husbussen.

Vi är verkligen privilegierade. Vi har gott om plats att bo i husbussen på jobbet, nere på den inhägnade gården på jobbet. Vi magasinerar alla våra möbler i fyra tomma kontorsrum. Mycket av möblerna har vi sålt. Vi har en betongbunker, stor som ett garage där alla utemöbler, garage- & verkstadsinventarier får plats. Vi har dessutom en egen lastbil som vi hyr för att flytta.

Nu börjar jag att längta efter den 1:a november, då vi lämnar över allt. Ingen av oss saknar vårt stora hus. Vi drömmer om vårt nya liv på Framtidsvägen.