Matts Torebring

Sov gott på Duqem hälsokudde

Det hela började med att en av mina bloggvänner, köpte en ny kudde och skrev om detta. Jag försöker att hinna med att svara och kommentera i den mån jag har tid och är insatt i ämnet. Jag skrev att jag älskar min Duqem Hälsokudde. Jag skrev också att jag sökt med ljus och lykta, för att köpa en till, att ha i bobilen. Tidigare har jag hittat den bara i Finland, men trots flera mejl, svarar den finska butiken inte.  När jag skrev detta detta blev min bloggvän Vardagsglitter intresserad och jag började söka igen. Efter en bra stunds letande på nätet, ropade jag högt….JAG HAR HITTAT DEN.

Så här ser min egen kudde ut efter 10 års användning.

Jag har försökt att använda Tempur kudde, men den passar inte för mig. Den känns så klumpig, hård och oskön. Denna köpte jag för 10- talet år sedan av min Chiropraktor. I Eksjö finns en textilbutik som heter ”Otyg”. Jag gick in i butiken i våras och sa lite fräckt, ”Har du en bra kudde till mig ditt Otyg”? (Har man ett sådant namn på butiken, får man skylla sig själv). Jag gick ut med en dyr och välstoppad kudde, men inte var det en hälsokudde som jag söker.

Jag har kört otroligt mycket bil i mitt liv, dels med långtradare, som säljare och med husbil har det blivit nära 20 000 mil. När jag körde långtrad kunde jag bli helt stel i nacken, av att sitta still hela dagarna. Jag tror att allt har sin förklaring i detta…

Som barn fick jag sällan leka, jag skulle hjälpa till på gården. Men en gång var en Stockholmsgrapp och jag uppe på höskullen och lekte med ”pappersflygplan”. Jag var högst uppe på höbingen, vid taknocken och tog emot flygplanen, som den andra grabben skulle kasta upp. Ett flygplan nådde inte upp. Jag låg på magen högst däruppe och sträckte mig ut för kanten för att nå det. Vad hände? Jo, jag for med huvudet före, ned i trägolvet, ett fall på sju- åtta meter. Det har berättats att jag skrek, så det hördes km runt om i bygden, jag jag var gul och blå i hela ansiktet. Jag fick en ”Albyl” av mamma, men inga läkarbesök, vare sig då eller senare, för att undersöka min nacke, som naturligtvis fick mycket stryk.

Detta är nog anledningen till att jag uppskattar min Duqem Hälsokudde så mycket. Den är  indelad i olika fack, underbart mjuk och skön och det hårdare stoppade partiet, ger en fantastisk vila för nacken, när jag drar upp kudden runt nacken. Kanske inte så billig att köpa, men min är helt oförändrad och som ny, efter 10 år och då är inte drygt 800:- mycket. Ni hittar den här på nätet Grengatan 1 i Söderhamn. Jag kan bara rekommendera den. Direkt när jag hittade den, vet jag att Birgitta köpte en till mig, i Fars Dags present.

Ett Stort Tack till ”Bloggvännen Dessan” som inspirerade mig till att söka vidare efter kudden.

Vi har parkerat på den extremt smala gatan hos vår dotter med familj i Enskede.

I helgen har vi varit bjudna på fest, hos vår dotter med familj. Vår dotter Candra fyllde 40 år i helgen och helgen innan fyllde dottern Nelly ett år och min Birgitta fyllde också samma dag. Vi kan nästan säga att det blev tre födelsedagsfester under helgen. Gatan är så otroligt smal, att jag fick ta hela trottoaren i anspråk, för att eventuella bussar och lastbilar skulle kunna komma förbi. Mina nivåklossar räckte inte riktigt till, för att komma till nollpunkten på vattenpasset, men vi sov gott, trots att det lutade ”kom till mig”. Vi är alltid välkomna att bo i familjens gästrum, men Jag ville bo i Bobilen, för att slippa köa till dusch och toa. Niklas och hans familj fick ta gästrummet i stället. Vi älskar att bo i Bobilen.

Oliver, Candra & Mikaels grabb, ville gå ut och äta i vår Bobil innan gästerna kom och det fick han.

Nelley, ett år förra helgen, har klätt sig fin.

Gästerna börjar komma till öppet hus mellan kl. 13 – 19.

Mikaels föräldrar och broder Tobias, har kommit upp till Enskede från Smålandsskogarna.

Mikael är en mästerkock och hade lagat till mycket gott.

Här funderar jobbarkompisarna från byrån över, vad de skall smaka på.

Candra fick massor av blommor och presenter.

Ett fantastiskt bra foto på barnen taget av Mikaels bror, Fotograf Tobias Marbenius.

Nu måste ni få lite mat, sa Pappa Mikael, fram på kvällen.

Mikael kör och hämtar sju stycken jättepizzor, säkert 60 cm i diameter. Alla pizzor är så stora i den pizzabutiken. Vi var ju bara familjen kvar, så vi orkade inte äta upp mer än hälften.

Nelly 1 år, nu är det hennes tur att få paket.

Hon fick god hjälp av storebror Oliver och kusin Linus.

Mammas diskmaskin är roligare än presenten.

Det föll ett lätt regn på natten till söndag och vattendropparna ligger kvar på buskarna.

Söndag klockan halv tolv bjöds familjen på Brunch på Långbro Wärdshus.

Vi har en gång tidigare gästat Långbro Wärdshus. De ligger i en överlägsen klass för sig själva. Fem stjärnor rakt igenom. Maten och service är oslagbar. Själv började jag med deras sillinläggningar och små goda färskpotatis, sedan blev det varmrätt, ost och underbara marmelader, ekologiska pannkakor med utsökt god sylt och grädde och till sist kaffe och en massa dessert till detta.

Candras bror Niklas och mamma Birgitta njuter av den goda maten.

Gissa om det smakade gott med ekologiska pannkakor.

Kaffe och min dessert

Presentöppning av familjens presenter.

Candra har fått ett riktigt fint halsband av oss familjer, en ”flygbiljett” av mannen Mikael och Birgitta fick en försenad present av Candra.

Candra med alla sina blommor och prensenter.

Tack Candra, Mikael, Oliver och Nelly för en fest vi aldrig kommer att glömma. Allt var så trevligt och inte minst afternoon tea, tårtor, bakverk, pizza, brunch på Långbro Wärdshus och kaffe och tårta hemma igen innan vi styrde hemåt.

På en julklapp till familjen stod det Wasabyn 810 U.

Vecka 13 är hela familjen bjuden på en hel veckas boende i Lindvallen Sälen. Inget dåligt boende, med fyra rum och kök, diskmaskin, bastu och dubbla duschar och toaletter. Vår dotter Candra med sin familj, Mikael, Oliver & minsta dottern Nelly stod för julklappen i julas. Vi kom upp till Sälen torsdag kväll. Niklas med sin familj körde jag iväg från jobbet en dag tidigare. Jobbet inkräktar som alltid på fritiden. Vi får två hela dagars fjälluft och härlig skidåkning.

Det tar lite tid när åtta personer skall ut i backen.

Stackars Mikael mår tyvärr inte riktigt bra och tvingas tillbringa hela dagen i sängen, annars skulle vi ha varit nio personer som skulle ut.

Visst blir man glad av ett fantastiskt vackert vinterväder, (när man skall åka skidor)

På några få minuter var vi framme i skidbacken. Det skulle vara kul att försöka sammanställa alla boenden vi haft i Sälen, sedan mitten av 80- talet. Ganska ofta har vi bott mitt i backen. Flera gånger har vi åkt husbil. Utöver Sälen har vi bott och varit i Kläppen, Lindvallen, Tandådalen, Högfjällshotellet, Stöten, Idre, Åre, Trysil, Lillehammer, Tärnaby, S:t Johan och Kitzbühel. Jag har besökt Maribor i Slovenien och gått World Cup backen upp sommartid, men tyvärr inte kommit dit vintertid. Helst skulle jag vilja åka till Sölden i Österrike för att åka skidor.

Oliver, 3,5 år, har gått i skidskolan under hela veckan.

Här har han fått sällskap av kusinen Linus, 3,5 år, som står på ett par skidor för första gången i sitt liv.

Backarna i Sälenområdet är varken långa eller branta.

Några få minuter ned och så upp igen. Det finns i alla fall tre svarta backar i Lindvallen, Adam, Pernilla och Stina. Eftersom våra barn har full sysselsättning med sina barn i barnbacken körde jag ensam under nästan ett par timmar.  Nästan hela tiden tillbringade jag i puckelpisten Pernilla. Där blir man minst sagt varm i kläderna.

Foto från liften över Pernilla

Jag tänkte att någon gång måste tekniken infinna sig för mig, för att köra undan, även i en puckelpist. Igår var så stel i ryggen att jag fick sitta på golvet för att ta på mig strumpor. Idag har jag kört för fullt i backarna. Visst är det skönt att kunna åka för fullt.

Linus får en påskpresent av farfar och farmor

Oliver fick sin påskpresent, en påskhöna från morfar och mormor.

Även lilla Nelly, här sittandes hos mormor, fick en påskpresent

Hur ska vi lösa detta dataproblemet? funderar Linus & Oliver.

Påskaftons morgon bjöd på – 12 grader och strålande solsken.

Så här vackert var det uppe på toppen.

Ravinen svarta Stina.

Idag var svarta Stina pistad och fin, igår var det puckelpist

Jag började som sagt att åka skidor i Sälen. En av de backar som gjorde mig genomsvett på den tiden var Stina. En djup ravin som på den, tiden var riktigt dålig. Jag glömmer aldrig när jag fått stopp på skidorna. Då stod jag på en minst två meter hög sten. På stenens nersida var det rinnande vatten. Sedan några år tillbaka har chaktmaskinerna gjort den mera farbar och nu var den riktigt rolig, att studsa från kant till kant eller korta snabba svängar i botten av ravinen.

Till sist idag gled vi fram backen Gustav i Lindvallen.

Snögubben i pisten Gustav är sig lik som på den tiden. Liften upp i Gustav VIII tar hela 8 personer samtidigt. Till höger om Gustav finns Lindvallen Pink Park med minst 10 meter höga hopp och ett helt landskap uppbyggt med varierande hopp och utförande. Kring Gustav samlas därför den yngre generationen. Själv har jag tillbringat i stort sett hela åkningen vid Express 303 och de två svarta backarna där.

Påskaftons kväll hade vi bokat Lammet & Grisen i Sälen.

Ganska annorlunda än Lammet & Grisen på Löttorp Öland, men riktigt trevligt.

Vi blev inte så många, Niklas mådde inte bra och Mikael låg kvar hemma i hemma i stugan.

För våra små pojkar finns alltid iPaden till hands, så även nu.

I morgon påskdagen vänder vi hemåt igen och annandag påsk kallar kontorsstolen på mig några timmar. I och med detta åk lägger vi vintern på hyllan för i år hoppas jag.

Ett Jättestort Tack till Candra och Mikael för denna storslagna julklapp som vi sett fram emot så länge.