Det är bara ett halvår sedan vi kom här och tog avfarten mot Stenungsund, Spekeröd och Ucklum. Den gången var vi ute för att kombinera nytta och nöje. Dels skulle vi titta på vår nya husbil i Munkedal och så skulle vi hälsa på min bror Egon, som är sjuk i Parkinson sedan flera år tillbaka. Sedan ett antal år, bor han och sin hustru i Ucklum.
Vi gav oss iväg efter lunch på fredagseftermiddagen. Själv var jag lite småtrött och Birgitta körde de 24 milen utan att stanna. Birgitta är en mycket lugn och säker bilförare och jag skulle ha kunnat sova hela vägen. Jag är helt trygg när hon kör.
Hotellet på bilden ligger bara ett stenkast från E 6:an och efter 2 rondeller är vi framme. Vi snabbladdade bilen, åt var sin hamburgare, drack kaffe på maten på Cirkel K, sov gott och åt frukost på Espresso House, vägg i vägg med hotellet. Ett helt obemannat hotell, Ingen lyx men helt ok, bra pris och med gratis parkering utanför dörren. Från hotellet har vi 10 minuters väg till familjen Torebring i Ucklum.
Vi hämtade upp Ann-Christin i Ucklum, som sedan visade oss vägen till min bror Egon, som har fått plats på ett korttidsboende i Stenungsund. Vi fick ett så fint minne av besöket. Egon trivs på boendet, inga tårar, utan tvärtom skattade han till ibland. Jag testade honom på några av bilarna han haft och kört under åren och han kom ihåg dem. Morris Minor 1000 -51, Goggomobil, Scanina Vabis 76 o.s.v.
Efter att Ann-Christin bjudit oss på en vrålfika hemma i Ucklum, styrde vi hemåt igen. Nu var det min tur att köra. Jag var själv så glad när vi var hemma igen, jag kände inte av någon trötthet alls. Det är 2 år i dagarna sedan jag fick min Pacemaker och den har gett mig livet tillbaka.
Före resan dividerade vi om att ta husbilen eller Lillvolvon. När jag insåg att det inte fanns några bra parkeringar i närheten av Egons adress, tog vi lilla bilen. Vi fyllde bilbatteriet till 100 % när spotpriset var nere på en 10-öring per kWh under natten före. Vi åkte så gott som gratis ned till Ucklum, men lite dyrare hem.
Egon hälsar till er alla, släkt och vänner och vi hälsar tillbaka och tackar Ann-Christin för senast…
Matts Torebring 
Vilken fin tur ni fick och så härligt att komma och träffa din bror och hans fru. Man ska aldrig skjuta upp ett möte för plötsligt finns inte chansen kvar. Det finns sådana möten vi är så glada att vi fått till och som vi nu ser tillbaka på som fina minnen!
Det var en bra kommentar, det var så jag tänkte … åka drygt 50 mil för bara någon timmas besök, är det klokt? Ja det var det verkligen, det blev ett fint minne.
Bra idé att ta lillbilen när det inte fanns bra parkering för husbilen nära din brors boende. Även om det blev 50 mil fick ni en fin utflykt och ett uppskattat möte.
Fortsatt trevlig helg
Den är faktiskt ganska kul och tuff Lillvolvon och vi åker gärna och billigt i den. Det kändes gott i själen att göra denna resan.
Allt gott i solskenet
Så fint att ni träffades och för er alla. Och så fint att din bror får besök och känner att han är viktig för er. Så tragiskt med denna sjukdom, ja alla sjukdomar som drabbar och så mycket det inte finns bot för men ofta lindring ändå.
Skönt att din bror känner att boendet är bra där.
Ta väl hand om er för ni har mycket omkring er i allt ni gör och så klokt att ta tid till annat även om detta inte bara var avkoppling men så fint och bra planerat.
Önskar er en god och bra höstvecka.
Tack Monica, du kommenterar alltid så omtänksamt och värmande. Familjen kom till en vändpunkt och ett beslut, det går inte att bo hemma för Egon längre. Ett tufft beslut efter många år tillsammans.
Vi som finns på avstånd ville naturligtvis komma och hälsa på. Nu kanske det dröjer ett tag igen. Det var i alla allt ett fint minne vi fick av Egon. I stället för att vara ledsen var han glad och kunde vara med i samtalet.
Vi önskar er också en fin höstvecka
Fint gjort av er Matts att hälsa på broder med fru när ni var ut på en tur oxå!
Tråkigt bara med dessa sjukdomar som drabbar oss mer eller mindre!
Nu njuter vi med vår nya Bobil,känns toppen igen med en lite större bil och
även nytt som ingen annan haft!
Snart så syns vi igen,skall bli så kul!
Ha det gott/Varm BobilsKram
Även om det blev 50 mil och en och en halv timmas pratstund, så var det värt den resan. Det är inget som går att ångra.
Framtidskramar