Under september månad för ett år sedan, började jag att succesivt bli allt mera orkeslös. Första minnet var att jag bara orkade cykla halva backen upp till jobbet. Nästa dag fick jag stanna tre gånger, när jag gick uppför backen och så har det hållit på, jag har inte blivit bättre utan tvärt om. Efter en kvart med trädgårdsarbete har jag fått gå in och vila vissa dagar. Efter fyra veckors semester med bara vila, orkade jag inte tvätta bussen när vi kom hem.
Jag kommer inte ihåg och kan inte räkna upp alla undersökningar och provtagningar som jag har varit på. Jag börjar nästan att känna mig hemmavan på både Höglandssjukhuset i Eksjö och Länssjukhuset Ryhov i Jönköping.
Sedan början av året, är det inte jag som sökt läkarvård, utan jag har kallats till olika avdelningar för utredning. Jag känner att jag är i goda händer, inte minst sedan sista besöket i Jönköping i måndags denna veckan, då jag fick träffa en helt fantastisk överläkare. Han kunde t.o.m. berätta för mig om insättandet av Pacemaker, detta utan att jag mådde illa. Citat:
”På papperet är du 76, men dina värden på datan visar 20 år mindre, vilket du också tror att du är!” Trots de bästa värden i cykeltestet, kommer inte min puls igång till vad den skulle vara. Jag har alltid fått höra att det varit bra att ha en puls runt 40, fast inte nu längre.
Nu skall min överläkare ta det minst blodiga först och nu väntar en röntgen till (27/9), för att undersöka alla kranskärl. Finns det inga fel där, kommer jag att få Pacemaker. Denna ovisshet under det gångna året har varit jobbig.
Birgitta var med mig till Jönköping i måndags och körde bilen både bort och hem. När jag gått de fem stegen uppför trappan in till kontoret, fick jag sätta mig på entrémattan innanför dörren, p.g.a. att jag blev helt yr. Igår och idag har jag varit med full dag på jobbet, när vi fotat alla Tomtelådor och Tomtesäckar inför julen. Jag var trött men orkade. Visst är det konstigt.
”Jag är normalt bara halvtid på jobbet” för att göra lite mindre saker, ha den sociala gemenskapen samt att få äta frukost och middag. Vi har tre dagstidningar som jag läser digitalt. Med andra ord, mitt bloggande minskar mer och mer. Jag kommer säkert att skriva lite då och då, samt titta in i andra bloggar ibland. Jag har så många vänner på nätet, så att det är svårt att sluta helt med skrivandet. Ingenting är omöjligt, det tar bara längre tid, jag skall bli pigg igen.
Matts Torebring 
Hej!
Tråkigt att höra om din livssituation.
Men med rätt läkare o rätt vård är du snart på banan igen.
Stor varm kram från lillasyster.
Hej & Tack Lillasyster, jag kommer tillbaka, med det verkar bara ta lite tid denna gången.
Stora kramar
Det var väl ändå skönt att få en förklaring till din problematik. Jag hade en arbetskamrat som upplevde yrsel och orkeslöshet men EKG och arbetsprov visade ingenting. Det visade sig att då och då gick hjärtat på sparlåga och slog så långsamt att hon nästan svimmade. Efter en akut insatt pacemaker kändes det som om hon fick ett nytt liv. Nu håller vi alla tummar att kranskärlsröntgen är ok och att en pacemaker gör underverk även för dig.
Tack vänner, detta gladde mig verkligen att få läsa. Jag har läst om flera som upplevt samma sak som du beskriver. Jag längtar verkligen efter att få min gamla energi tillbaka, även om den kan vara lite mindre än tidigare.
Bra att du fått en översyn av en bra läkare och att du får bra
hjälp nu framöver,inte kul att känna så att orken inte finns där!
Vi håller alla tummar att det ordnar upp sig och inga andra fel
hittas på din röntgen senare så dom kanske sätter in en sån
pacemaker som rättar till det hela till det bättre Matts!
Ha det gott från oss bägge/Kram
Ja det var en fantastisk läkare som jag mötte. Efter en timmas samtal sneglade jag på klockan. Bry dig inte om klockan, nu ska vi lösa dina problem, sa han.
Smålandskram
Tråkigt att höra att du inte känner dig vid god hälsa. Hoppas att proven kan visa vad läkarna ska ta sig för.
Tack för hälsningen. När jag ser tillbaka i backspegeln, kanske det var nyttigt för mig att trampa lite på bromsen, även om det varit och är obehagligt. Jag kommer att bli pigg igen, det är jag säker på.
Har förstått att något inte stått rätt till när det varit tyst från dig. Positivt att du har hamnat i rullarna hos bra läkare nu och är i goda händer. Vi håller tummarna att du kommer igång snart. Kram och trevlig helg JoY
Tack för hälsningen. Att gå i ovisshet under ett helt år har varit jobbigt. Nu känner jag mig lugn, när jag vet att en utredning pågår. Jag kommer att bli pigg igen, det är jag säker på.
En Smålandkram till er.
Det har varit väldigt lång tid för dig med detta, men nu så skönt att du verkar komma i rätta händer och tryggt med att de undersöker alla kranskärl noggrant. Tycker att du kunnat få en lite tidigare tid och börjat nu med det. Men det är väl ansträngt med tider överallt.
En kollegas man, haft mycket ansvar och stress i sitt yrke, han föll på en cykeltur, två läkarstudenter på cyklar bakom tog hand om honom, blev inlagd och utredd ordentligt. Han fick ganska omgående en pacemaker. På Akademiska sjukhuset i Uppsala och det blev väldigt väldigt bra. De reser och flyger, han grejar med taket på husbilen och klättrar, Oj tänker jag men han mår jättebra och är stark igen.
I början sa läkarna att han skulle ta det lite lugnare och det såg frun till men nu mår han så bra. Ibland blir man helt förundrad över tekniken.
Så önskar dig allt gott och mycket lycka till med allt och att du är i goda händer.
Kram Monica och Anders
PS, när jag studerade igen som jag ofta gjorde så fick jag en studiekompis, civilingenjör som också ville fördjupa sina medicinska kunskaper mer, hon tillverkade pacemaker i sin anställning, väldigt intressant och fick veta mer om den forskningen och utveckling.
Tack Monica för hälsningen. Det känns så skönt att få ta del av det ena positiva resultatet efter det andra. Jag har naturligtvis googlat runt och mött bara positiva inlägg och inget negativt av att få Pacemaker.
Då jag har varit på två olika vårdinstanser, samt att det har varit semestrar, har det säkert bidragit till att det dragit ut på tiden.
Jag har troligtvis haft så bra grundkondition, att det har inte varit någon självklarhet att ge mig Pacemaker. Det var först efter att jag haft arbets EKG i 6 dagar som de såg att pulsen kunde ibland vara alldeles för låg nattetid.
Efter en timmas samtal i måndags råkade jag titta till på klockan. ”Glöm klockan, nu ska vi göra så att detta blir bra,” sa min överläkare. Fantastiskt.
Kram till er båda och tack för ditt inlägg!
Hej Matts, du ska se att du känner dig piggare framöver. Vilken vettig läkare som tar sig tid utan stress i blick.
Har vänner som fått pacemaker, bara positiva reaktioner.
Ha det så bra du kan bland tomtesäckar och en uppmuntrande familj… 😊
Hej & tack Solan! Inte så ofta som du skriver, men när du skriver och inte minst idag, så värmer det hjärtat. Jag är inställd på att detta kommer att bli riktigt bra till slut.
Kram Tomtefar