Vi hade bara 15 km från Klövsjö Golfklubb till Vemdalsskalet. När vi kom dit på förmiddagen, var hela luften fylld av något grått dis eller rättare sagt regn.
Vi förväntade oss en stor vägtavla som upplyste om sevärdheten. Vi körde förbi fyra gånger, innan jag tog min iPhone till hjälp. Då upptäckte vi denna lilla skylt i dikesrenen.
Ett mäktigt brus av vatten mitt inne i skogen
Nu mår vi som vi förtjänar och stannar kanske över hela helgen. Allt toppmodernt i högsta klass. Vi står närmast vattenfyllning och tömning, men ett staket är på väg att komma upp vid vår tomtgräns. Vi har tre km till byn och 100 meter till restaurangen. Pris 250:- Här finns vandringsleder och ett ytterligare större vattenfall att besöka.
Fall nr 2. Nu behöver vi några dagar och återhämta oss, så detta är minst sagt perfekt. I går hände en tragisk olycka. Vi hade just parkerat på Golfklubbens ställplats i Klövsjö. Jag hör ett skrik bakom mig. När jag vänder mig om ligger Birgitta raklång på marken i gruset. Kläderna är smutsiga och blodiga. Hon har inte svimmat av, men storgråter. Så skönt att i samma sekund kommer en bil med fem, sex personer i och stannar, de såg olyckan. Nu kunde vi tillsammans lyfta upp min kära Birgitta. Hon har bara ont i en armbåge som tagit emot kroppstyngden.
Troligtvis har hon drabbats av ett blodtrycksfall. Chocken kom senare på kvällen och under hela natten har hon snyftat och gråtit. Nu är vi rädda för att cykla som vi tänkt innan. Gå och röra på oss måste vi göra, men det begränsar oss naturligtvis. Före min operation fick jag frågan flera gånger, om jag har fallit. Det var skönt att säga att jag inte gjort det. Fallolyckor är vår vanligaste sjukdom bland oss äldre.
Nu bor vi som kungar på Ställplats nr 1 av 8 på Klövsjö Fjällhotell. I går var jag rädd för att få köra hem.
Matts Torebring 
Det var tråkigt det som hände Birgitta. Hoppas hon repar sig och att ni kan njuta av fina naturen osv. Har ni fått tillgång till el nu?
Jag blev nedstämd jag också, när jag såg och hörde chocken som kom efteråt under hela naten. Nu har vi el och allt vi behöver.
Hoppas nu Birgitta mår bättre. Så fort saker kan hända och ändras man få vara tacksam för var dag. Trevligt att ni båda kunde bytta till grövre skor och ge er ut på promenaden.
Hon är lika envis som jag och sa idag, ”Jag har bestämt att klara av detta”. En man i sin familj i Aneby i 50 års åldern, fanns in hustru död på vägen in till deras villa, detta efter en promenad med hunden. Jag är så tacksam för livet.
Oj, vad rädd om Birgitta och Birgitta måste vara rädd om sig själv. Hoppas inte värken blir större så ni måste tänka i andra banor med er semester.
De där fallens brus är mäktiga, minns förra året då jag stod jämte ett av fallen i Norrland, vilken ljudkuliss det var.
Ta hand om er!
Allt gôtt
Vi blev lite vissna båda två. Det varv olustigt och chocken som kom över henne på natten efter. Vi ställer om och tar det lugnt nu i fortsättningen. Det var avkopplande för oss båda att få komma ut i skogen. Nu har vi en central fantastisk ställplats också.
Det bästa.
Usch så tråkigt för din Birgitta och dig med att ramla omkull!
Hoppas hon kryar på sig nu så ni får avnjuta fjällvärlden.
Ni står ju på ett sånt fint ställe oxå nu,nära till allt med!
Ha det gott/KryaKramar
Ja det var riktigt tråkigt, sånt man inte råkar med. Det känns i alla fall just nu som att vi kan stanna kvar i Norrland på vår semester.
Fjällkram
Men oj så jobbigt. Hoppas att ni kunnat vila upp er och att Birgitta mår bättre! Det andra fallet ser fint ut! Härligt att uppleva bruset på sådana platser!!
Ja det var riktigt tråkigt, choken kom efteråt och Birgitta var så ledsen, smågrät och snyftade mest hela natten. Det var avkopplande för oss båda att komma ut i skogen. Nu bor vi så bra och skall ta vara på detta.
Allt gott!
Så tråkigt med Birgitta … hoppas nu hon repar sig snabbt och att ni kan fortsätta njuta av er resa!
Kram!
Tack Anki, visst är det tråkigt. Det är nog med detta som min Sepsis i höstas, det sitter inte utanpå. Rädslan finns, kommer det att hända igen? Vi har tillsammans bestämt att det kommer att gå bra.
Ta hand om er väl och ha det så fint ni bara kan, njut av natur och vila också. Såna här plötsliga fallolyckor är så obehagliga, har själv fallit rakt ned på ansiktet, i UK och framför bilar, fanns ingen förklaring varför, kroppen blev som förlamad ett ögonblick och jag föll, jag var vid medvetande och det tog sin tid att läka ut blånaderna. Och fick flytta fram hemresan. Och nu gjorde en bekant lika men gick bra det med. Som tröst kan jag säga att det inte hänt mig igen. La det bakom mig och väldigt tacksam att det gick bra.
Ta hand om varandra och hälsa Birgitta, hoppas det blir bra nu alltsammans. Allt gott till er.
Tack snälla för din omtanke om oss och att du delar dina erfarenheter. Det är ju just det scenariet du beskriver, man blir så rädd för, som till exempel att ramla omkull i trafik. Före min och Birgittas tid, ramlade Birgitta i unga år ur ett ”hölass” och ned i marken. Jag har hört berättelsen och Birgitta har ett dunkelt minne. Hon ”tuppade av” och for i marken. Hon klarade sig med en hjärnskakning den gången.
Nu bor vi kungligt, vi har varandra, vi har varmt och gott inne, själv sover jag som aldrig förr, Birgitta lite sämre och vi har total tystnad. Idag har vi bara +7 grader och regn.
Allt gott i midsommarveckan och sommaren till er.