Matts Torebring

Solen har gått ned bakom oss på Camping Amafora, vi har packat och iPhone skall väcka oss klockan sju nästa morgon.

Målet för resan är San Jose, ett par mil norr om Almeria. Förhållandevis måttligt med trafik och underbara vägar.

Här åker vi ett par mil från Lorca utanför staden Murcia. Det var här jordbävningen var i maj månad och 17 personer omkom. Vi märkte inte ett spår av detta.

Tänk om det skulle bli en ny jordbävning när man kör inne i tunneln?

Helt fantastiskt bra vägar hittills.

Ett fantastiskt landskap och fantastiska vägbyggen.

Överallt där vi drar fram växer samma blommor som på stranden i Rubicone. Dessa verkar klara vilken torka som helst och blommar omåttligt vackert. Christer hemma på jobbet kanske har ett namn på dem?

Nu har vi lämnat autovista och är på väg ut mot San Jose. Tidigare reste vi i apelsinernas land. Nu gäller det att odla tomater, tror jag i alla fall. Vi passerade ett åkeri med 50- talet parkerade lastbilar, och alla hade en tomat på sidan. Mil efter mil, så långt ögat når, är det täckt av växthus i plast.

Vi färdas nu genom en öken känns det som,  när nästa Camping Los Escullos, San Jose, dyker upp, omgiven av höga berg och inte ett grönt strå så långt ögat når.

Här har alla platser nättak till skydd mot värmen. Platserna är inte stora, men vi får plats när vi står på diagonalen. Mest långliggare som ”burat in sig” här.

När vi går ned till havet ser vi bara kaktusar. Detta är de största jag sett i Europa.

Kaktusar och åter kaktusar.

Ännu mera kaktusar och i alla former.

Berget ligger alldeles i anslutning till campingen. Idag lördag morgon for vi härifrån. Allt såg bra ut på internet, men så kom två bussar med ungdomar på ”kollo” och skulle bo och äta på campingen. Sedan var det inte skönt längre. Smutsig restaurang, inte en tyst minut, ytterst dålig butik, flugor i tusen tal, och det värsta av allt, ett hopplöst internet. Jag satt med första bilden i detta inlägg i 3-4 timmar, varefter jag sa till Birgitta, ”Vi åker här ifrån i morgon bitti”,  och så blev det. Nu har vi parkerat ett en och en halv mil norr om Marbella. Jag återkommer senare om detta.

PS. När vi kört en bit från denna camping står ett medelålders par vid vägkanten och tittar på oss när vi rullar förbi. I handen håller de var sin flugsmällare, för att hålla flugorna på avstånd.