Här kommer jag att skriva lite om mig och min frus semesterresor i vår husbil runt om i Europa! Välkommen att kommentera och komma med ytterligare restips.
Nedan vackra bild visar Östersjön vid Nabbelund på norra Öland i slutet på maj 2006.
Camping Rubicone i Rimini var vårt sommarparadis i flera år!
På vintern blir det en och annan tur till snö och kyla för att åka skidor!
Matts Torebring 
Lidköping, en underbar stad.
Det är fredagskväll den 21 sept. Vi kommer iväg sent pga jobbet, byggnation och taklagsfest på företaget för drygt 20 byggare och vår egen personal. Regnet formligen vräker ner över oss och jag säger till Birgitta, det här känns precis som förr i tiden när jag körde långtrad en mörk höstkväll i sämsta väder.
GPS´en är inställd på Gamla Stadens Torg i Lidköping. Vi parkerar, äter lite gott och lägger oss att sova. Det är tredje natten vi sover på samma ställe. Vi sover och blir inte direkt störda av ”buskörning med bilar och motorcyklar” som
håller på till runt femsnåret på morgonen. Då blir det tyst så man hör en knappnål falla. Klockan nio rullar den ”vanliga” trafiken igen.
Vilken fantastisk stad Lidköping är. Vi står på denna parkering på torget och har säkert ett 10- tal restauranger på ett par tre hundra meters avstånd. Vi börjar med att gå på Nya Stadens stora torg som är sprängfylld med torghandel.
Handlar lite djur till trägårn hemma, fikar på Garströms Konditori från 1853. Vi går vidare till Cervera och kollar runt. Resten av dagen går åt till Rörstrand Fabriksbutik. Kvällen avslutas på Restaurang Italia med en god pizza.
Söndag förmiddag lyssnar vi på en bra TV gudstjänst från FA i Linköping innan vi går över bron till Pingstkyrkan och är med på en bra gudstjänst. Åter till Garströms Konditori och köper med oss lite bakelser mm och avnjuter till kaffet i husbilen. Solen skiner och det är fantastiskt vackert ute. Eftermiddagen tillbringar
vi med rundvandring på Läckö Slott.
Vi kan ju inte åka till Lidköping utan att gå på (H)julmarknad hus Husvagns Svensson. Vi såg julpynten genom fönstren, men det var stängt denna söndag. Kvällen avslutades, inbjudna till våra goda vänner och fd pastorspar i Aneby, och deras hem i Mullsjö. Klockan var dryft 22 när vi backade in husbilen.
Vi har så trevligt och så roligt när vi är ute Birgitta och jag. Visst är livet underbart.
Matts Torebring
Fyra årstider med Travel Master 2007.
Vår Kabe Travel Master står resklar hela året på sin speciella parkering på tomten. El & vatten finns framdraget till parkeringen. Lite underhållsvärme är alltid ansluten. Våra första resor gjorde vi i januari månad. Vintertid kanske det bara blir en till två resor per månad och inte speciellt långt bort heller. Inte ovanligt att vi åker till Gränna som ligger fyra mil bort.
Påsk firade vi i WC backen på slalomskidor i Lillehammer, Norge, tillsammans med Candra och Mabbe. Helt underbart att ha en vagn som är så ombonad och varm som Kaben. Extra värmefläktar i “cockpit” under varje stol samt, värme från el, gasol, Webastovärmare och den riktigt sköna golvvärmen.
Västervik blev en av de första vårutflykterna. Vi sover på Gränsö och kunde se ett hav av vitsippor och även små skott skjuta upp ur jorden till liljekonvaljer. Lördag förmiddag är alltid festlig med besök på en av stans roligaste butiker, Interflora, som har ett hav av blommor, keramik, porslin mm mm. Naturligtvis inhandlades lite djur till trädgården samt en liten båt i trä med åror, en fiskargubbe och ett fyrtorn. Alltsamman placerat vid dammen jag byggt hemma. Café Tant Grön är ju ett måste att besöka i Västervik som ligger nära granne med Interflora.
Sedan har det blivit resor till Öland både på våren och sommaren. Lammet & Grisen, Löttorp, tillhör sommarens höjdpunkter. Före semestern hann vi även med att resa till Hjo och Karlsborg som båda är helt underbara platser. Sommarhemmet Sundet, nära Lagan, var också en trevlig utflyckt. Där lyssnade vi till min gode vän, Stig Sjöberg, som ingår i Gospel Stompers. Två helger har vi varit på Östrandsvägen 43 i Stureby och jobbat på Candras & Mågapinnens hus.
Måndag kväll kl.18 midsommarveckan startade vi färden till Italien, efter en hektisk arbetsdag på jobbet. Första kvällen körde vi till Møn i Danmark. Vi var riktigt trötta när vi nattparkerade på en rastplats. Nästa dag körde vi till vårt favoritställe, Irschenberg nära gränsen till Österrike, där vi brukar övernatta på parkeringen vid ett Rasthouse. Nästa dag kör vi den återstående resan till Rubicone, en mil norr om Rimini. Vi kom fram vid 16 tiden.
Vi stannade där i två och en halv vecka och bara njöt i fulla drag av solen, havet, simturerna i Adriatiska havet, den goda maten och vänner vi träffar från nästan hela Europa. Hemresan gick över Bologna till Venedig och vidare till Slovenien och Kroatien där vi i år stannade vi vid Njivice på ön Krk. Efter tre dagar fortsatte vi upp till Zagreb och vidare till Maribor där vi övernattade på en liten camping med blott ett tio tal platser.
Slovenien tycker jag är ett fantastiskt vackert och bördigt land. Dessutom kan man verkligen unna sig god mat då priserna är låga. Målet för min resa var WC backen. På kvällen gick vi (så långt Birgitta orkade) upp i backen. Nästa dag åkte vi linbanan upp till toppen. På eftermiddagen fortsatte vi resan upp till gränsen mot Tyskland.
Nästa dag var målet att komma till Møn i Danmark. Där parkerade vi sen kväll tillsammans med ett hundra tal andra husbilar, husvagnar och långtradare på rastplasten, samma som på nerresan. På morgonen besökte vi Møns Klint och såg dessa enorma kalkstensklippor. Det var riktigt trevligt besök samt även den lilla byn med Caféer och handel.
Hemresan fortsätter upp till Hyllinge, utanför Helsingborg, där vi alltid besöker City Gross för att handla “riktiga märkesvaror”. Ganska tyst och öde denna fredagskväll. Efter fyra veckor i sydeuropa känns det som att komma till ett öde land när vi kommer hem till Sverige igen.
På resan hem upp utefter E 4 säger Birgitta, “Du skall väl inte köra hem ikväll?” Jag tänker ju naturligtvis på min trädgård och jag vet att mycket arbete väntar efter fyra veckor borta. Vi är överens om att “hemma bra, men borta bäst”. Vi övernattar vid rastplatsen vid Hamburger King i Värnamo.
Resandet har sedan fortsatt i stort sett varje helg. Kabe fyller 50 år på Elmia var det roligaste vi varit med om på länge. Cirka 7-800 Kabevagnar och en fest utan like med god mat och underhållning. Även vid min 60 årsdag bodde vi i vår husbil och för tredje gången på Östarndsvägen.
När vi summerar vinter, tidig vår, sommar och höst kan vi konstatera att vi endast varit hemma 4- 5 helger under vår & sommar. Ragnar Holmqvist, min granne rakt över gatan, sa vid ett tillfälle, “ Jag förstår mig inte på dig Matts, du sliter som ett djur på alla fyra i trädgården i veckan, och så kommer helgen och du åker bort från allt samman.
Resor med husbil, första långfärden.
Lite bakgrund.
I början av 70 talet hyrde vi husvagn lite var vi fick tag i och som passade. År 1976 köpte vi vår första egna vagn. Det blev en Knaus 4 meters vagn. Vid ett tillfälle sov vi fyra vuxna och fyra barn i denna lilla vagn. Under åren som kom blev det ett par nya Hobby vagnar samt de två sista var Öggestorp. Den allra sista som vi hade var en Öggestorp President 630 och totalvikt 1600 kg. Denna vagn var oerhört tung och gick inte att rubba utan att alltid backa och köra rätt till sista cm.
I hela 26 år åkte vi till Löttorps Camping på Öland. Första gången, fångade av helsiders rubriker i Expressen om gruppen Samuelssons Camping. Vi kom att stortrivas i alla dessa år. Vi försökte nog att få med barnen till Norrland osv. Åk dit, så åker vi till Öland lät det då. Vi träffade vänner som vi fortfarande har kontakt med. Det blev plats 12 år efter år med trägolv i förtältet osv. Denna stora Öggestorp var inget nöje att dra runt. Den stod på plats 12 år efter år.
I febr 1999 åkte vi till Östgöta Camping, Mantorp, en söndags eftermiddag. Hem åkte vi med ett köpekontrakt på en Bürstner 532 med sovalkov och dubbelgolv. Tidigt på våren kunde vi hämta husbilen i Mantorp. Det blev några småresor runt om i bygden. Vid midsommar hade vi resmålet klart, Nordkap, längst upp i Norge.
Första stoppet på resan blev i Vingåker där vi hälsade på våra vänner sedan Löttorpsåren, även han en gammal långtradarchufför. På kvällen stannade vi ganska sent i Björklinge hos ytterligare vänner sedan åren på Löttorp. Där blev vi mottagna med stora famnen och övernattade på deras garageinfart. Björklinge ligger alltid i minnet sedan långtradaråren då jag inne på ett bygge sent en kväll drog med mig 50 meter lång 380 v kabel hängande ut efter lasset när jag körde på E-4:an. Jag märkte det inte förrän jag kopplade släpet jag ställt utefter vägen. Naturligtvis vände jag åter till bygget där jag möttes av ett gäng byggjobbare som campade i sina husvagnar, “Var det du din rackare som gjorde oss strömlösa”?
Vi körde E-4:an upp till Kalix, där styrde vi mot Kiruna och Narvik efter att ha besökt den lokala marknaden.. Min trogne vän och följeslagare, min hund Brownie, var naturligtvis med på resan. Hon vägrade att lägga sig ned utan stod upp hela vägen ända upp till Kiruna. Då sa hon till husse “ jag orkar inte stå upp längre utan lägger mig ner nu”. Husse sa då till henne, “titta ut” då det var stopp på vägen pga renar som gick över vägen. “De får inte vara där, Husse, jag ska köra bort dem”, varpå hon höll på att nästan klösa oss, hon skulle ut. Vi hade tur och fick tillfälle att besöka marknaden i Jockmok.
Vi kom till Kiruna en sen regnig kväll och tog sikte på slalombacken. Där kan vi nog parkera och sova, tänkte vi. Vi körde t o m upp på “gruvberget” men såg bara regn och dimma. Vi parkerade vid foten av berget och sov gott. På morgonen efter gick Brownie och jag uppför berget och såg en härlig utsikt. Däruppe hittade vi en vilsen kvinna som undrade “hur långt är det till Finland?” Det tog tid att få henne med ner, och Birgitta undrade vart vi tagit vägen. Jag kallade på polis som sökt efter kvinnan hela natten. De hämtade henne i vår husbil. Nästa natt sov vi i Riksgränsen.
Vi stannade i Narvik på eftermiddagen och gick runt och tittade lite i hamnen och köpte färska räkor med oss. Nästa dag började resan upp till Nordkap, Nordkap 1358 km stod det på vägskylten. Fjord ut och fjord in, berg upp och berg ner och torkat renkött bjöds ut nästan varje km. Detta var nog det äckligaste jag smakat.
Efter ytterligare två dagars körning kom vi fram till vårt mål. Vi övernattade på parkeringen.
Vilken upplevelse att stå vid “världens ända” och se solen gå ner över Barens hav, dock inte helt ner utan “några meter över horisonten” vände den och gick upp igen. Klockan två på natten var det fullt solsken.
Det allra häftigaste på resan var nog att bänka sig i “Biografen” uthuggen i berget och med panorama ut mot Barens hav. Där visades en film på tre filmdukar samtidigt om fyra årstider på Nordkap. Att se renarna springa på den högra duken in i mittenduken och ut i den vänstra filmduken. Vilken upplevelse, eller att se flyg över Nordkap och som gick ner mot havet och där en ubåt tog vid och visade livet i havet, hela tiden på tre filmdukar.
Efter denna upplevelse styrde vi färden söder över igen och tillbaka i den stora häftiga då nybyggda tunneln ut till sista biten på Nordkap. När man kör in i tunneln går det häftigt utför och sedan kraftig uppförsbacke ut. Vi passerade vägskälet, Murmansk 400 km, och fortsatte ner mot Narvik. Efter två dagar har vi kommit åter.
Sedan går resan söder över i Norge genom oändligt många tunnlar, färjeförbindelser och obegränsat med fjordar vi rundar. Tyvärr hade vi nog lite brått och körde långa dagar utan att stanna. Vädret var inte helt på vår sida även om solen sken. På vår, totalt nästan 14 dagar i norr kunde vi inte fika ute en enda gång pga kyla. Vi hade under tio grader hela resan.
Sent omsider landade vi på västkusten där vi hade några dagar av sol och avkoppling.
Nu åtta år senare efter vår första långa husbilsresa och vi sitter vi vår varma “goa” Kabe,
har vi hunnit med att avverka en Bürstner till, en T 625 Harmony. Vi följer utvecklingen på marknaden med största intresse.
Vi kom till husbilsmässan i Jönköping för tre år sedan och var nyfikna på ett konkurrerande märke som säljer mycket. Vi frågade hur mycket isolering är det i vagnen? “Det behöver du inte tänka på” sa säljaren. Jag vill veta i alla fall, sa jag. “Glöm det”, sa säljaren. En tredje fråga och samma dumma svar. Detta gjorde att jag samlade på mig “tjugo cm” broschyrer och började jämföra tekniska data hos olika märken.
Efter åtta till tio timmar hade jag bara Kabe Travelmaster WL kvar. Denna vagn njuter vi livet i idag. När vi kör i regn och oväder är det tyst, inget brus av vatten som i de förra vagnarna vi haft. När vi stänger dörren på en rastplats är det tyst. När det är kallt är det varmt inne. När det är stekhett ute klarar AC´n i bodelen och “cockpit” av detta.
Vi tycker synd om er alla som släpar och drar på era husvagnar. Men ok, allt har sin tid, när barnen var små är det inte självklart att det gått bra med husbilen.
Matts & Birgitta Torebring
Kabe Travel Master.
Vad spännande det ska bli att besöka mässan igen, så kändes det i fredagskväll när vi parkerade vid Sannabadet vid Vättersnäs. Först stod vi där ensamma några meter utanför Elmia parkeringen och några meter från Vätternstranden. På morgonen när vi vaknade var det 13 st husbilar till som hittat denna vackra plats. Vi står så gott som aldrig på en campingplats utan vill känna oss fria, enda undantaget är när vi kommer ner till länder i sydeuropa som Italien, Slovenien och Kroatien.
Vi har gått på mässan i två dagar. Vi hade två favoritmärken när vi kom dit och hade samma två favoriter när vi åkte hem. Själv vill jag alltid utveckla och gå vidare, medan Birgitta är mer nöjd som det är. Visst vore det kul att ha en vespa med i garaget på bobilen, tycker jag, medan Birgitta hellre vill ha ett stort kök. Vi kan äta mer ute säger jag. Och så är det det där med pensionärssängar.
Vi trivs med dubbelbädd och kan hålla handen när vi somnar. Men bädda är besvärligt när man som i nästan alla vagnar går till sängs på kortsidan. Så skall man gå upp på natten och då måste ”svinga sig upp”, vilket inte finns energi till kvart över fyra på morgonen.
Nå väl, det finns dubbelsäng med gång på varje sida, lätt att gå upp och lätt att bädda i en av vagnarna, överbädd framtill för två personer att fälla ner samt vespagarage baktill. Då har den vagnen inte golvvärme och alla andra vinterfinesser som våran Kabe har. En ny Kabemodell fanns på mässan med vespagarage och pensionärssängar på längden i vagnen samt möjlighet att bädda ”fullbredd”. Köket är för litet sa Birgitta och jag vet inte om jag vill åka vespa. Ja nu står vi där vi står och hoppas på att Kabe bygger en helintegrerad vagn med stort kök, två dubbelbäddar och vespagarage.
Vad vore livet utan drömmar och framtidsplaner. Jag måste ha något att se fram emot och så är det alltid. Nu kommer hösten och vi letar upp begivenheter och resmål. Kaben vi har idag och som är nästan ny och har en underbar golvvärme. Går man upp på natten kan man nästan bara stå still och njuta, varmt och gott och kallt och ruskigt ute.
När vi valde vår Kabe Travelmaster WL hade vi lagt 10 tals timmar på att jämföra tekniska data, standardutrustning, olika tillval hos olika märken och kommit fram till att just Kabe hade allt standard som vi skulle fått lägga till på andra billigare vagnar. En underbar värme kalla vinterdagar i skidbacken, rena rutor tack vare extra värmepaket, Webastovärmare och plattvärmeväxlare som värmer bodelen från motorn när man kör – allt standard.
Vi som åkt husvagn i 30 år tycker husbilslivet är helt underbart. Men som sagt, vi skall köra vår Kabe några år till men följa utvecklingen hos även övriga märken.
Sånger fört livet Globen 20 okt. 2007.
Efter några hektiska arbetsveckor på jobbet med byggnation och julförsäljning som nu varit i gång sedan strax efter semestern var det skönt att fara till Globen i Stockholm och lyssna på Kjell Lönnå och hans samlade kör och orkester på cirka 3000 man.
Denna gång kunde vi övernatta hos vår dotter och mågapinne i deras nya hus i Enskede. Ett hus som dom köpt och jobbat på i nära ett år och nu äntligen flyttat in i.
I nära fyra timmar satt vi i de ganska osköna bänkarna och lyssnade och sjöng med i några allsånger. Att få lyssna till Björn Skifs och Cajsastina Åkerström m fl live är naturligtvis något helt annat än att sitta och se dem på TV.
Som 10 åring började jag ju min säljarkarriär genom att cykla runt 3-4 mil i veckan och sälja Svenska Journalen, denna tidning och Läkarmissionen som står bakom arrangemanget.
Visst var det uppmuntrande att höra Maria Abrahamsson, journalist, dela med sig av tankar strax före avslutningen. Av alla Sidamedel som går ut kan man inte redovisa med säkerhet vart 3/4 av medlen används till. Så är det inte med Läkarmissionen. Där kommer varje krona fram.
Tänk att de jobbat från en blygsam start och hållit på nu i 50 år. Visst är det skönt att det finns människor som engagerar sig för andra människor i nöd.
En resa med problem.
På våren 2004 monterade vi AC i bodelen i vår husbil, Bürstner T 625. Vi valde en AC av märket Waeco. Denna modell gick att köra med under färd på 12 volt och på så sätt kyla ner bodelen. Varje år när vi kommer till norra Italien och passerat Alperna är det inte ovanligt med över 40 graders värme. Vi tyckte att det skulle kännas skönt att skjuta till kyla från bodelen då det var på gränsen att AC i “cockpit” räckte till. I vår nya Kabe Travel Master upplever vi inte samma problem då den är mera ombonad.
Det var på midsommaraftons förmiddag. Vi var nära Göttingen i Tyskland. Det var dags att tanka och vi svände in på en Shell mack. När vi skulle fara vidare fanns inte gnutta ström kvar i batteriet. Det kom en bärgare till vår undsättning och drog oss ut en bra bit ut på landsbyggden. Vi trodde att han hade verkstad där och skulle hjälpa oss att laga felet. Han satte sig vid telefonen i en halvtimme långa samtal och pratade om ditt och datt medan klockan rullade timme efter timme för oss. Efter sex långa samtal hade han inte hittat nå´n verkstad som var beredd att hjälpa oss. Come again next week, perhaps we can help you.
Det sjunde samtalet till en Fiat verkstad i Göttingen, c:a 7 mil norröver, fick han lov om att vi skulle få hjälp. Efter att GPS´en fått adressen drog vi i väg. Klockan var halvfem midsommaraftons kväll när GPS´en sa “du har kommit fram, målet ligger på höger sida. ”Efter lite turer fram och tillbaka” så visade det sig att liften i verkstaden inte orkade lyfta bilen p g a tyngden. Verkstaden konstaterade att generatorn inte gav någon laddning till batteriet.
“You must stay here to seven á clock tomorrow. This man return to help you. The spareparts here in six o´clock in the morning.” Vi skulle ha ätit sill och färskpotatis i Nürnberg på eftermiddagen och sedan kört till gränsen till Österrike på kvällen. Nu stod vi på planen framför en verkstad i Göttingen och det var mer än 35 grader varmt ute. Vad gör man? Jo det fanns ett jättevaruhus bara ett stenkast bort och vi shoppade lite och firade sedan vår midsommarafton på parkeringen utanför verkstaden.
Midsommardagens morgon bar det iväg återigen långt ut på landsbygden och i en lummig grönska. Vi kom till en stor lastbilsverkstad där vår servicetekniker kunde arbeta på vår bil under ifrån via en “smörjgrop”. Runt halv tio på förmiddagen var vi rullning igen med en ny generator monterad.
Vi hade provtestat AC´n nå´n resa hemma och utan problem. Nu satt vi och körde på autobahn och hade kört i två timmar efter reparationen på morgonen. Plötsligt tystnade radion och fläkten gick inte heller, konstaterade jag. Det började bli varmt i bilen och jag skulle hissa ner sidorutorna. Då fanns det inte ström till detta heller. Samtidigt blev det helt stopp på autobahn. Under de närmaste 4 timmarna kom vi en enda mil framåt. Det var backar och motlut hela tiden och jag vågade inte släppa gasen utan fick hålla bilen med handbromsen. Trafiken stod nästan helt still och det var mer än 35 grader varmt ute. Damerna satt och kissade emellan bilarna medan herrarna stod vi vägrenen och uträttade sina behov.
Till slut kom vi fram till en olycksplats där det varit brand i en långtradare. Vi körde vidare och trodde i vår enfald att batteriet skulle laddas upp igen, men icke. Till slut rullade vi in på en Shellmack i Großenmore och bilen stannade så fort jag tog bort foten från gaspedalen. Jag gick fram till en av de Adac märkta gula stolparna och lyfte luren. En tysk röst pratade på. På min dåliga skolengelska förklarade jag vad som hänt. Efter en halv timme kommer en gul Adac bil och kör upp bredvid oss. Jag förklarade återigen på min skolengelska att jag bytt generator för några timmar sedan och visade kvitto från verkstaden på en kostnad av 600 €. Efter någon minut sa han “ It´s not á generator it´s á fusure” (säkring). En stor bred säkring vid batteriet var helt nedsmällt vilket medförde att en kabel var löst hängade i luften. Adac killen monterade en ny, för en kostnad av fem €, han fick tjugo € som lite dricks, och önskade oss lycklig resa till Italien och vinkade åt oss när han körde om oss senare på autobahn.
Vi kom fram till Rubicone, vårt sommarparadis, ett helt dygn försenade. När problemen kommer och dessutom en midsommarafton, tycker jag att man har rätt att känna sig lite bedrövad. När allting var över och vi var framme sa vi, “det här var ju riktigt spännande” nu vet vi att vi inte står handfallna om det händer nå´t igen.
Hemma i Sverige igen kontaktade vi verkstaden som monterat AC´n i bodelen då vi misstänkte att felet uppstått i samband med detta. Jag var med vid undersökningen av bilen och fick se och höra att verkstaden “glömt” att montera jordkabel till AC`n. Nu monterades en kabel lika grov som min lillfinger. När jag påtalade kostnaden för deras slarv möttes jag bara av att en säkring kan väl gå sönder, det är väl inget att bråka om.
Nu har vi gjort sju resor till Italien och vi har bokat in den 8:de till sommaren 2008 om vi får leva och ha hälsan. Visst är det roligt med lite utmaningar och att kunna lösa problemen om de skulle komma.