När vi köpte vår nya fina Hyundai Tucson Hybrid, tänkte jag så här….Nu ska jag inte ha någon reklam på vår nya bil. Jag ska åka runt i byn utan att bli igenkänd. Efter en vecka kände jag mig som en ”bortbyting”. Jag kände mig inte som en Torebring längre, jag som startat hela denna långa resa. Det blev en kvart hos gode vännen Bengt Andersson, Reklamia i Nässjö, så var det problemet löst.
Om jag får säga det själv, mycket diskret och snyggt. Tack Bengt, det gjorde du bra. Nu är jag en Torebring igen.
Himlen var så extremt vacker ur flera synvinklar, när jag körde hem från jobbet i eftermiddag, efter att ett mindre åskväder just passerat byn. Oj vad många kort man skulle önska ta, men man kan ju inte stanna mitt i vägen. Detta kort tog jag hemma på vår tomt.
Fast nu tänkte jag inte riktigt på de mörka regnmolnen på himlen, de är faktiskt vackra när solen skiner på dem. Jag tänkte på andra mörka moln som tonar upp, hänsynslösheten, råheten människor emellan, näthat, det inbördeskrig som vi har mellan olika grupper i vårt land och en enorm fräckhet, som är fruktansvärd. Jag tänkte vidare, törs jag fortsätta att vara så öppen och offentlig, som jag är på min blogg?
Att vi har fått det så bra, efter ett hårt arbete sedan tidiga barnaår, faller inte heller i god jord hos alla. Jag har mött människor nära mig, där man minst skulle ana, som varit direkt hotfulla. ”Jag ska ge dig för att du är så katig”…Törs jag/vi ha våra bloggar kvar? Det händer att jag kollar min blogg mitt i natten om jag är vaken. Några gånger har jag vid sådana tillfällen lagt inlägget, rakt ned i papperskorgen. Vart är vi på väg?
Birgitta lägger sista handen vid tredje strykningen
Det var ett tufft jobb att hinna med under tre veckor, samtidigt med långa arbetsdagar på jobbet. Efter drygt 40 timmar är vi klara och vi har tjänat en rejäl timpenning på att göra målningen själva. Första strykningen med grundolja, sedan grundfärg och till sist två gånger färdigstrykning. Jag har förarbetet med de svåra bitarna uppe under taket och lämnat den enklare målningen till Birgitta. Utan hennes stöd hade det varit för tufft att måla allt ensam. Boden är 4×4 meter och ganska hög.
Ett heltokigt kort med Monster Energy Original
Vi var igång redan vi sju snåret, för att om möjligt hinna klart idag. SMHI hade lovat regn vid elva tiden, men vi behövde vackert väder och det fick vi. Men det behövdes extra energi.
Fjärde strykningen klar
Vid 16 tiden var vi helt klara och då var jag klar även med det där lilla extra slutpillet. Nu återstår nästa projekt, att fylla boden med all den ved jag har.
Gården är färdigbyggd
Birgitta sitter på ”Vedbacken” och vilar ut efter dagens jobb. Här på vedbacken hade jag tänkt lagra min ved, men hur hade det sett ut? Jag tittade på alla möjliga lösningar, men detta var klockrent. Nu har jag plats för mina maskinerier. Jag behövde en sticka att röra om i färgburkarna. Bara starta sågen och klyva till en.
Nu stör Toreman mig. Det ser inte snyggt ut, att han står där och vänder upp sin smutsiga rumpa.
Färg över
Om någon som läser detta och behöver färg, så har jag 9,3 liter oöppnad färgburk av denna samt ytterligare liter 2,5 liter. Nypris Färggross i Jönköping 2490 kr. Då får du 2,5 liters burken på köpet.(610 kr i rabatt) M. 0708-401205
Jag vaknade strax efter midnatt, rättare sagt 0.28, av ett öronbedövade tjutande i huset. Först trodde jag att det var uppdags, att Birgitta gått upp och öppnat ett fönster, för att ta in morgon luften, men glömt att larma av. Det fortsatte att tjuta och jag var så trött att jag fattade ingenting. Telefon började ringa, först på min och sedan Birgittas. Trött som jag var stängde jag av telefonen i stället för att svara.
Jag fick sms att ringa upp larmcentralen. Där möttes jag av detta evinnerliga förekommande svar… ”Ditt samtal kan komma att spelas in i utbildningssyfte”… och så rabblande vidare vidare i en minut eller mera. Jag lade på, vem orkar lyssna på detta mitt i natten och totalt yrvaken. Efter en stund ringde larmcentralen igen. Nu var jag i stånd att svara. Du har inbrottslarm i garaget!
Nu vaknade jag till och fattade vad som var på G. Så skönt att ha denna app i mobilen och kunna tända upp belysningen på varje husvägg, samt den starka strålkastaren ned mot sjön. Nu vågade jag gå ut. Troligtvis insekter som kan ha löst ut larmet. Jag kunde inte se några skador någonstans. Detta har vi aldrig råkat ut för när vi är hemma.
Jag har levt med larmet på jobbet, kopplat hem till bostaden under de 25- 30 första åren., fast inte nu längre sedan 10- talet år tillbaka. När gatljuset är släkt, det är mörkt inne på kontoret och ett fönster är öppet, klockan halv två på natten. Då kom rädslan över mig. Då ringde jag Polisen. Jag är inte som min granne som gjorde samma sak, han hade hade också larmet kopplat hem till sitt företag. Han mötte dem öga mot öga: ”Stå still annars skjuter vi” skrek de. ”Det törs ni inte” svarade min humoristiske granne.
Efter att ha intaget en stark espresso i soffan, somnade vi om ganska snart igen.
I kväll hann jag bara måla en långsida, samt en massa annat småpill. En sak är säker, det blir en otroligt fin bod till min ved och mina maskiner. Mina markentreprenörer var nere och packade grunden, en och en halv meter under mark, varefter de fyllde upp och packade hela tiden. Vad gör ni frågade jag först? Ska du inte bygga en bod här?
Färgen är föreskriven i bygglovet. Den är matt ladugårdsröd, för att passa in i en lantlig miljö. En högblank Demidekk fick jag inte måla med och det hade inte passat, i mitt gårdsbygge ute på landet. Allt det vita är struket fyra gånger. Nu har jag strukit en långvägg med rött en gång. Sedan en gång till innan det är klart. Det var ett ganska stort jobb att ge sig på, när jag jobbar sju till fem varje dag. Numera orkar jag inte lika mycket som förr.
Toreman måste jag försöka flytta. Han stör mitt estetiska öga där han där placerad nu. Han måste hamna mera bakom. Han är inte vacker där han står och visar upp rumpan hela tiden i boet.
Woooow jag får ta med mig mina följare till Öland igen, till Lammet & Grisen. Fantastiskt!
Lammet & Grisen på Löttorp, har öppet hela augusti månad, ända fram till den 28. Jag tog för givet att de stängde i mitten av månaden, men så var inte fallet. Jag vet att jag kommer att känna saknaden av feststämningen, hela vinterhalvåret om jag inte får åka dit. En del av festen är att få parkera Herden, på den fina ställplatsen intill och sedan äta och dricka gott. När jag bokade bord idag, fanns det bara ströplatser kvar ända fram till den 28 augusti.
Det har varit alldeles för många projekt det sista halvåret, inte minst det sista, att måla boden. Där har jag kalkylerat med 40 timmar. Nu har jag målat takfoten vit under ett par kvällar, så nu har jag bara kvar att stryka den röda färgen på långsidorna två gånger, samt måla dörren vit. Har vi tur med vädret blir vi klara denna veckan.
Helgen därefter är vi bjudna på lunch på Djurgården och sedan 50- årsfest på Grand Hotell. Wooooow vilken fest det skall bli. Helgen efter har vi bokat bord på Lammet & Grisen, den 21 aug. på kl. 17 lördag kvällen. Bilden är från tidigare år. Vår tradition sedan mitten av 70- talet blev bruten förra året på grund av pandemin. Nu kommer vi tillbaka.
Höglandssjukhuset, Region Jönköping, är ganska stort efter alla tillbyggnader. Urologmottagningen ligger på den västra sidan av alla husen. Här finns det alltid en ledig parkeringsplats och jag parkerar bilen bara tjugo meter utanför entrén. En trappa upp och till höger, så är jag på Urologmottagningen. Smidigt, det gillar jag.
Vilken fantastisk sjukvård vi har i vårt land. Efter min prostataoperation får jag komma på tre efterkontroller under första året. Sedan kallar de mig en gång om året i tio år efter detta. Utöver detta var jag i veckan på vår Vårdcentral i byn hemma och tog alla tänkbara prover. Jag har tidvis varit ganska trött i sommar och haft värk i ett ben. Alla värden var jättebra och under alla gränsvärden.
Idag fick jag ett besked av sjuksyster på Urologen, som jag aldrig har hört tidigare. Förr har jag bara hört motsatsen. ”Drick mycket, det är nyttigt”. Idag: ”Du dricker alldeles för mycket Matts”, därav dina besvär. När jag räknar efter blir det nog ganska mycket, runt 3,5 till 4 liter om dagen. Så blir det när man lever i ett kaffe- & vattenlandskap på kontoret. ”Hälften är bra om du dricker”, fick jag som mitt råd idag. För övrigt var allt bra och sjuksyster var nästan imponerad.
Det har varit så gott att komma ut i vår dusch på mornarna, med stora panoramafönster ut mot ängen, solen skiner, det grönskar, en hare skuttar runt ibland och kossorna som går och betar där ute. Så helt plötsligt, som bara över en natt, är det mörkt ute. Är sommaren slut, redan i början av augusti?
Vi minns alla dessa somrar på Öland. Första veckan i augusti, var som att blåsa ut ett ljus. Alla åker hem. Allt tystnar och återgår till stillheten. Redan i mitten av augusti kändes norra Öland helt folktomt.
Vi minns sommaren 2021 i Klövsjö
I år har vi minnet kvar av Klövsjö. Det satte djupa spår i både själ och sinne. Tio dagar där kunde ha varit det dubbla, så känns det efteråt. Vi stortrivdes!
Jag måste erkänna att denna sommaren har jag känt mig trött och sliten. Jag gjorde en stor årsservice på Vårdcentralen i byn, med en massa prover för en vecka sedan. Inget visade något onormalt. Rädslan för feber och frossa finns där latent, efter höstens upplevelser. I morgon skall jag göra mitt andra återbesök efter operationen, denna gången på Urologen i Eksjö. Det kom lämpligt nu, när jag inte känner mig riktigt piggelin.
De allra flesta som går igenom en prostataoperation drabbas av inkontinens. Själv har jag har inte fått en enda droppe i byxorna på hela tiden. Inga inkontinensskydd! Helt Fantastiskt! Sista dagarna har jag dock gått och känt mig kissnödig hela tiden. Hoppas jag får ett svar på detta i morgon. Jag skulle ha målat en stund i kväll, men jag hade ingen ork.
När jag jobbat undan stund på jobbet idag, sa jag till Birgitta, ”Nu vill jag äta Kinamat”! Före detta skulle vi undersöka ett nyöppnat Café i Lekeryd, om de hade något matnyttigt. De hade inte alls vad vi sökte, så vi for vidare till Huskvarna. Vi letade ut en Kinarestaurang, men det såg inte mysigt ut. Så är det den ständiga frågan för oss som kommer från landet, var parkerar vi bilen? Ska vi åka till Grännaberget, nej det är nog lång kö. Så började vi tala om Kroatorpet, varför har vi aldrig varit där? Det är säkert bara vi som inte varit där.
Tusentals gånger har jag kört Ådalsvägen ned och ALLTID svängt vänster vid Lidheds Däck, in mot Huskvarna – Jönköping. Idag körde vi 200 m åt höger, efter att vi spanat av Huskvarna. (Gröna pilen) Men så trevligt, varför har vi aldrig varit här? Efter detta irrade vi bort oss till en del i Kaxholmen och Ölmstad. Det utforskar vi en annan gång.
Här har Sveriges gamla Riksetta gått utanför dörren. Nu var det ingen jättestor ström av bilar längre, men en lång kö in till serveringen. Det tog dock inte många minuter förrän det var vår tur. De kunde sin sak i serveringen.
Det blev ingen Kinamat idag för mig, den får vi spara tills en annan gång. Vi rör oss mycket sällan i Jönköpings centrum och känner inte till de bästa ställena. Nu har vi ett trevligt ställe att komma tillbaka till. En plats i det gröna och inte vid en parkeringsficka inne i stan och i bästa fal sitta på en trottoar och äta.
Tack snälla Birgitta för att du har hjälpt mig att måla vår bod. Det ser inte ut som något stort jobb. Väggarna är enkla att måla och det fixade Birgitta det mesta av. Själv stod jag på en stege i alla möjliga vinklar och målade takfoten. Denna strykningen var med grundfärg. Före detta har vi oljat in allt trä. Nu återstår två strykningar till, med vit och röd färdig färg. Det gick åt hela tio liter färg idag. Färgen bara sög in i träet. Hittills har vi målat 20 timmar. Klarar vi det på 20 timmar till, har vi tjänat in en rejäl timpenning.
Kanske har jag Ischias i höger ben eller så är höftleden sliten. Ont gjorde det i alla fall när jag kom in. Jag körde dessutom omkull i en slalomnacke våren -95 och skadade en muskel. Då hängde armen bara rakt ned. Jag lyckades att träna upp den, under flera månader och har inget känt av skadan sedan dess, inte förrän nu 30 år senare. Stundtals fick jag måla med vänster hand. Jag kunde inte lyfta en tillbringare vatten till maten vid middagen. Märkligt att det ger sig till känna nu, så långt efteråt.
Jag har sagt många gånger, behöver jag vackert väder då får jag det, så även i dag. Sista veckan har vi fått runt 40 mm regn, idag var det det bästa målarväder. När jag drog sista penseldraget small åskan till och det började regna inom ett par minuter Det var ingen fara med målningen, då det sista var målat under tak.
Jag hade en dunk till med målarfärg, med den ville jag helst inte öppna, utan lämna tillbaka oöppnad. Det var inte mycket färg kvar i min hink. Ska den verkligen räcka? ”Gode Gud välsigna målarfärgen”! sa jag. När jag strukit på lite extra på allt ändträ, fanns inte en droppe kvar i burken. ”Tack gode Gud för färgen amen”! (Ny text till bordsbönen)
10 av 36 buskar av mina Taxus Baccata Repandens, som jag köpte från Tyskland, reste runt med Postnord i tio dagar i full sommarvärme. När de väl kom fram släppte jag allt annat och stoppade ned dem i jorden. Så här gröna och fina är de nu.
Många som bygger hus, tänker mest kranar och knoppar i ädla metaller och det ena vassare prylen än det andra. Själv bryr jag mig knappt om sådant. Självklart vill jag ha stil på det, men inget extra pråligt. Jag valde väl tilltaget garage i två plan med golvvärme, stor klädkammare, mycket och stora garderober, all energi kommer från förrådet med kulvert in till huset, jag vill ha det tyst inne. I förrådet har jag värmepumpen och plats med stora hyllor på två väggar.
Jag skruvade upp mitt tidigare skidställ med krokar på en vägg, för att hänga upp av alla min grovarbetar- och målarkläder. Jag har en stol att sitta på, matta på golvet och en massa krokar att hänga av mig våta och smutsiga kläder. Det vore inte roligt att komma in med målarkläder i vårt fina hus. Detta är mitt sätt att bygga lite extra lyxigt.
Matts Torebring 