I helgen som var blev jag så förvånad, när jag tittade in i hagarna utmed vägen, det fanns guldfärgade aspar och gula björkar. Detta har jag inte sett hemikring än. På vår gata är träden kolgröna än. Bara en björk nedan som har lite gula kvistar.
Ofta kan jag sakna tiden när jag alltid var ute på vägarna. Då följde jag med naturens växlingar, nu har den bonden börjat med höskörden, en annan bonde plöjer, en annan bonde sår. Nu när jag cyklar bara fem km tur och retur till och, från jobbet får jag knappast inget se. Nu följer jag inte med vad som händer i naturen.
Vilken skön känsla att ändå husbilen står startklar i garaget så vi kommer ut ibland. Förr sa vi ofta, vart åker vi nästa helg? Nu längtar vi inte ut på samma sätt, vi har det så bra hemma. Sedan kommer nästa fråga, vart ska vi åka? vi har ju besökt nästan allt inom räckhåll för en weekend.
