Ute i nattofflorna …

9 01 2022
Snöfall på lördagskvällen.

Snöflingorna virvlade runt hela lördagskvällen, och utanför vardagsrumsfönstret såg det så vackert ut. Det var läggdags när jag tog på mig tofflorna och traskade ut i snön och mörkret. Ja så mycket mörker var det inte, alla våra lampor lyser upp kvällen. Bilden är tagen från norr och med den sista obebyggda tomten på gatan i förgrunden.

Kort från norr.

Det var inget svårt val att låta bussen stå inne denna helgen. Vägarna var kolsvarta av slask.

Infart från Flisbyvägen.

De kraftiga lampan på gaveln lyser upp ända ned till badviken och det blir extra vackert efter snöfallet på träden.

Utsikt från sängen när vi vaknade.

Nu dröjer det säkert flera månader tills vi kan sitta och ta morgonkaffet här på vår altan. Idag blev det en espresso på sängkanten.

Trots mycket belysning, mycket matlagning, huset fullt av barn och barnbarn under helgerna, diskmaskinen gick för högvarv, 11 grader varmt i garagen och 23 grader inne, kom vi undan det höga kw priset ganska bra. Vår elräkning stannade på 1150 kw á 2,46 kr. Totalt på hela året förbrukar vi plus minus noll 10 000 kw.





Det kom ett mejl från Litauen …

8 01 2022
Torpet Lotteberg med en idag 80 år gammal ladugård.

Jag har varit lite orolig hela tiden för några bilder i min bok, som är mer än 100 talet år gamla eller ännu mera. På alla korrektur har allt sett bra ut, med undantag av några riktigt gamla bilder. Detta har alla förståelse för med tanke på dåtidens möjligheter att fotografera. Jag hade godkänt det sista korrekturet för tryckning. Som jag skrivit tidigare, skriva en bok är 25%, resten av arbetet är 75 %. Så skrev en annan författare och jag är beredd att hålla med.

När filen kom till tryckeriet i Litauen och matades in i deras datasystem blev det något annat. Skönt att ha med yrkesfolk att göra som stoppade bandet. Jag fick en lång lista på bilder med för låg upplösning. Hur en bild som är 2,7 MB från början har kunnat bli några få KB fattar jag inte. I går eftermiddag och hela dagen i dag har jag ägnat mig åt att hitta bilder i full upplösning. Nu har jag åtgärdat 75% av alla bilder. Jag har en sådan uppsjö av bilder, mer än 20 000, och att hitta rätt original var tidsödande. Fram på eftermiddagen kände jag, vis av mina tidigare erfarenheter, nu är jag trött i huvudet, nu slutar jag för idag.

Här i denna ladugården hade mamma & pappa sin första ko, sin första gris och en höna. Året var 1939. När jag skrev det kapitlet började jag storgråta, när jag tänkte tillbaka på hur mor & far har haft det.





Dagen efter mitt inlägg

7 01 2022
Aneby Nytt. Foto Tobias Marbenius.

Dagen efter att jag skrev mitt inlägg om allt sabotage, här på den fina järnvägsbron, kom det en snubbe och ville spränga hela bron. Bryta loss elkablar, slå sönder dörren var för lite skadegörelse för någon. Tydligen bättre att spränga allt samman. Läs om hela insatsen här.

Stor blåljusinsats i Aneby efter att en person utryckt sig hotfullt

Det var vid 13:30-tiden som Räddningstjänsten i Aneby, poliser och ambulanser fick bege sig till resecentrum i Aneby där en man utryckt sig hotfullt. Enligt uppgifter till AnebyNytt har personen uppgett att bära på någon form av sprängmedel. Bilder och mer information om händelsen finns här…





Solen lockade ut oss

6 01 2022
Öppet vatten intill badviken trots -15 grader.

För Birgitta och mig har det inte varit så mycket ledigt under helgerna. Vi har jobbat mer eller mindre varje svart dag, när personalen måste få ha sin ledighet. Hemma hade vi till vår stora glädje gäster, under en stor del av helgdagarna och Birgitta hade mycket jobb i köket. Trettondagen skulle vi inte göra någonting, tänkte vi. Vi skulle ha åkt ut med bussen, men stannade hemma efter allt snöslask i mitten av veckan. I morgon behövs vi på jobbet. Solen lockade ut oss en liten stund i alla fall.

Vid utloppet från Anebysjön, strax intill badviken, brusade vattnet som en fors på andra sidan luckan. Inte konstigt att det inte fryser trots alla minusgrader.

Det blir olidligt många kort på vårt fantastiska boende.

Förlåt alla kort som jag lägger ut på vår lantliga idyll. Men det är så vackert när solen skiner, så man bara står och beundrar allt, varje gång solen skiner från sitt söderläge. Vilken förmån att få bo så här, det är nästan otroligt! Det är Amazing Grace!





Låt mig vara kvar här inne …

5 01 2022
Jag har så varmt och skönt här inne, så kör inte ut mig.

Sedan före jul har vi talat om att åka ut denna helgen, fast det har bara hängt lite i luften. Om vi haft Norrlandsvägar utan salt, då hade frestelsen kanske varit mycket större, men inte nu i detta slaskande och saltande. Sedan har vi behövt göra vår insats på jobbet i mellandagarna när många är lediga. Jag rullade i alla fall upp porten så Herden kunde vinka till alla sina kompisar. ”Jag har så varmt och skönt här inne, så kör inte ut mig,” sa Herden.

En trevlig helg till er alla!





Så vansinnigt tråkigt att se

4 01 2022
Vår fantastiskt fina och påkostade järnvägsövergång.

Här går jag under den mörka årstiden, oftast både morgon och kväll på bron över järnvägen. Jag minns innan vi hade bron, det var minst sagt livsfarligt att gå över spåren. Det är vi skattebetalare som tillsammans bekostat detta jättefina byggnadsverk, utrustat med två hissar upp och ned till och från övre plan.

Alltid ur funktion p.g.a. sabotage

Vem som än bygger, privat eller statligt, det spelar ingen roll. Vilken tragedi att alltid se det sönderslaget. Under sista året har inte hissarna varit i funktion mer än kanske korta tillfällen, sedan är det sönderlaget. Först blev alla elkontakter bortslitna och nu är dörren krossad. Jag har åkt ensam i dem en gång, men det gör jag inte om. Det kanske står någon där nere och slår sönder och jag blir instängd.

I min värld och med den hårda uppfostran jag fått sedan 6-7 års åldern. Jag fick välja som liten mellan stryk eller arbete! I detta fallet borde människor som saboterar vårt samhälle hotas med kraftiga böter och utvisning. Svensk eller nysvensk spelar ingen roll, det är lika illa vem som gör det.

Jag körde vår husbuss i Tyskland och hamnade vid ett vägbygge utträngd i fel fil. Det blev utredning, 5 000 kr i böter och jag fick inte köra bil i Tyskland under två månader. Visst sved det lite!

Bra trappor upp över spåren.

Jag är noga med västertrafiken när jag går. Jag är minst lika noga med att hålla mig i de trappräcken som finns och det håller jag på i alla trappor.

Vänster hanske blir alltid blå av ledstången som färgar av sig.

Idag var det minusgrader och då syns det inte så mycket färg i min vänstra handske. När det regnar ute är handsken helt blå, på grund av att trappräcket färgar av sig! Dessutom är själva handledaren högt placerad och alldeles för grova rör, för att det skall vara säkert att hålla sig. Jag brukar ofta hålla mig i röret under, men det är inga raka rör utan infästning av stolpar stör. Kanske kommer inlägget fram till Trafikverket så småningom.





Mellandags REA på Torebrings

3 01 2022
Än har vi lite julmat kvar.

Idag blir det lite skåpmat…

När vi stängde Tomteverkstaden före jul hade vi oroväckande mycket kylda matvaror kvar. Då är det bättre att vara rådlös än brödlös. På några få timmar hade Niklas med hjälp av IT personal, öppnat upp för leverans av kylda produkter över hela Sverige hem till din dörr, även som privatperson. Det bara puffade till på dataskärmen så rullade orderna in. Allt från hämtning på vårt lager, till leverans långt upp till Lappträsk. Än är det inte slut på varor.

Här kan du handla billigt: https://www.torebrings.se/kampanjvaror/utforsaljning/utf

Själva sitter vi och funderar på om Herden vill ta oss med ut på en tur till helgen? Dels har vi det så bra hemma, Herden står blankpolerad och resklar i sitt vardagsrum, ska vi verkligen smutsa ned den? Det är så småtråkigt med detta skitiga väglag, salt, salt och bara slask. Visst skulle vi kunna köra som norrlänningarna utan allt detta salt på vägarna? Då vore det roligare att åka ut. Troligtvis kommer vi att vara hemma.





Bara två foton kvar på kylskåpet

2 01 2022
Våra två barnbarn Oliver & Nelly som bor i Stockholm.

I år kunde hela familjen samlas hemma i Småland över jul- & nyårshelgen. Julafton firade vi hemma hos oss med stort julbord, mängder av julklappar och Carina bjöd på en stor fest på nyårsafton hemma hos sig & Niklas. I hela 9 dygn gästade dotter med familj oss i vårt underbara hem. Jag sa flera gånger: ”Det märks inte att ni är hemma, mer än att diskmaskinen får arbeta mera.” Vårt nya hem har så mycket rymd, att det märks inte när vi blir flera.

Nu lämnade vår dotter med familj oss i går på nyårsdagen. Kvar finns två foton med magnetbaksida på kylskåpet. Alla har stortrivs, inte minst barnbarnen. Det var lite osäkert in i det sista om de vågade åka hem på grund av förkylning. Då sa Oliver: ”Om ni inte åker så tar jag taxi själv till Småland!” Vädret har bjudit dem på mycket skridskoåkning och ishockey, så de har haft riktigt roligt.

Nu har vi det så tyst och stilla igen Birgitta & jag. Vi har bara kopplat av och haft det jätteskönt idag. Detta har jag längtat efter, då jag suttit ensam under veckokvällarna i december. Någon kväll hörde jag Birgitta komma hem, men oftast inte. Hon älskar sitt jobb och jobbar på tok för mycket, men hon stressar aldrig.





Tack alla ni som följer oss

1 01 2022
Birgitta & Matts önskar ett riktigt Gott Nytt År. Foto Mikael Marbenius

Tack alla ni som följer oss på våra äventyr genom livet! Tack till flera av er som kommenterar lite då och då, eller nästan alla inlägg eller helt otroligt alla inlägg! Tack för alla goda råd under åren. Ni är helt fantastiskt otroliga!

Nu har jag siktet inställt på 2 000 000 visningar och det är inte så långt kvar.

November 2018

Denna tårtan minns jag inte så mycket av.

April 2011

Jag minns denna tårtan så mycket mera, då kände jag mig riktigt stolt för drygt 10 år sedan. Jag började skriva i min okunskap om bloggar hösten 2007.





Grillfest i skogen

31 12 2021
Hela familjen men dock utan Carina samlad i skogen.

På andra sidan av Aneby Gårds gärden, bara drygt 1,5 km bort, där alla motionsspåren möts, har vi tillgång till denna extremt fina grillplats. Idag bjöd Oliver, Linus & Niklas på grillfest ute i skogen.

En stor eloge till dem som skapat denna grillplats där alla motionsspåren möts.

Jag gick den korta sträckan hit, men vill man inte gå kan man parkera bilen bara 50 meter bort. Grillplatsen är belägen utmed väg 132 intill backen upp från Bredestad.

Niklas fick bra fyr i grillen.

Niklas hade lastat med en säck med torr fin ved som det blev fin grillbädd av efter en stund.

Birgitta grillar.

”Jag är för stel i lederna, jag kan inte sitta ned,” sa Birgitta. Jag fick hjälpa henna att grilla sina korvar. Vad trevligt att få avsluta året ute i skogen så här. Carina var inte med, hon förbereder nyårsafton hemma i köket.

Birgitta & Matts önskar en riktigt trevlig nyårsafton till er alla och ett Gott Nytt År.