Orden finns inte för att beskriva saknadenav dig Maria
Din fina lägenhet i Adolfsberg står nu tom, dina barn Anna, Andreas och Elin med familjer, vi som har stått nära dig, församlingen, tidigare arbetskamrater, alla dina många vänner, ingen av oss kan längre ringa på din dörr och mötas av en stor kram.
Maria, Du är en av de snällaste personer jag mött i hela mitt liv.
När allt är som bland det bästa i livet, då helt ofattbart, lämnar du familjen, församlingen, släkt och alla dina vänner. Dagarna före jul, skrattade du och var glad som en lärka när vi talades vid och då sa du … ”Jag får avstå julmaten i år, för jag får halsbränna av all mat.” Sedan gick det alldeles för fort …
Vårt avsked till Maria i Brickebergskyrkan Örebro, foto Birgitta Torebring.
Sista gången jag var här i kyrkan hösten 2017, när vi alla tog ett tungt farväl av min bror och din man Rune Torebring.
Min stilla beundran av konstverket i glas.
Här samlas hela familjen, släkt, vänner och församlingen för att ta farväl av Maria Torebring.
Vi saknar dig Maria så mycket.Vi ses i Himlen Matts & Birgitta, Eira.Vi saknar dig Maria så mycketVi saknar dig Maria så mycketTack och farväl Maria
Sedan min bror, din man Rune gick bort, har vi hållit en ömsesidig kontakt. Jag kommer att sakna besöken hos dig när vi passerar Örebro, när du hälsat på oss i Småland och inte minst alla telefonsamtal och SMS. Tack och farväl Maria, men … Vi ses i Himlen …
Detta jättefina kort & godis överraskning, låg i postlådan från bloggvänner…
Fantastiskt, ett Jättestort Tack! Detta gör det svårt att sluta skriva en vacker dag … Jag har minskat skrivandet avsevärt mot tidigare, men trots detta har jag fortfarande mycket besökare. Snart kommer jag att fira 2 500 000 sidvisningar.
Vi önskade alla våra anställda Glad Påsk med vår Påskbox, nästan 3 kg godis.
Det blev ingen rekordförsäljning, men inte dåligt heller i år för oss på Torebrings, det har gått ut ganska många Påskägg och Påskboxar. Det vore egen sinnat att tro att ett år som detta, skulle innebära ett rekord i försäljning av godis. Dels har det gått en enorm konkursvåg över landet, så vi får vara glada vi som har möjligheten att stoppa i oss godis, kanske t.o.m. obegränsat. Dessutom har all choklad blivit fruktansvärt dyr. Totalt 407 stycken godisbitar.
Man kan ju göra som vårt barnbarn Oliver gjorde, sortera och räkna alla godisbitar, totalt 407 stycken. När Påskpacken var klar, står det en massa öppnade förpackningar kvar, detta delar vi ut till vår personal. Det blev en ganska ”god” blandning av alla sorter.
Lite vår- och livstecken från oss, medan vi väntar på nya ”4 hjulingen.”
Pappa med Freja och såmaskinen på 60- talet
Så säd på vårarna gjorde jag aldrig, det ville pappa göra själv. Däremot ringvältade jag nog allt efter sådden. Pappa var noga med att det inte blev några ”gäddor” i sådden (en liten bit jord utan sådd.)
Trädgårdsgödsel och gödselspridare 2025
Jag har väntat med att sätta fart på vår Fino för jag tänkte, är gräset lite längre ser jag i gräset var jag har gått med min gödselspridare. Jag är rädd att det blir många ”gäddor” ändå. Har det blivit ”gäddor” idag så har jag ny gödsel på måndag att bättra på med.
För ett 10- tal dagar sedan beställde jag 4 säckar Algomin från Granngården (Centralföreningen på min tid) Leveransen förväntas komma på måndag, men jag ville ha den idag. Så jag tog saken i egna händer och körde till Eksjö och köpte ny gödsel och en ny gödselspridare.
Jag har gått idag nästan 5 km på tomten
Totalt är hela tomten på 1650 m2, men så har jag odlat upp några hundra m2 av kommunens mark, så det tar sin lilla tid att springa över. Det är ju bara nytta med nöje …
Nu glittrar kvällssolen i Anebysjön och jag är nöjd med min dag.Vi kan nästan säga att vi flyttat ut i vår, till vår västra altan.
Det är 5 år 1 juni sedan vi flyttade in, men här på västra altanen har vi suttit allra minst. I vår har vi upptäckt att det är så himla skönt att sitta ute i det fria. Känna solen på ryggen och en liten sjöbris från sjön. Greenroom kan vi sitta i när det regnar.
Greenroom är så himla skönt att ha i dåligt väderI eftermiddag har jag startat FinoVi har möblerat om i greenroom
Vi hade en stor tung Hags Londonsoffa med bord utanför greenroom, men den har vi sålt iväg. Så himla rent och snyggt det blev utan för mycket möbler.
Efter ommöbleringen i greeroomTulpanerna har bara knoppar änI stället för mjölk har vi blommor i mjölkhinkarna.
Varför skall man ha kossor, när man har mjölkat dem, sparkar de ut all mjölk … detta sa vår granne i Björnaryd på 60 talet. Därför har vi planterat blommor i mjölkhinkarna.
Vi tog Lillvolvon efter frukostfikat på jobbet och gav oss iväg på fredagsmorgonen. Vi hade 2 resmål som var förenat nytta med nöje. Jag ville hälsa på min bror Egon och min svägerska Ann-Christin Torebring i Ucklum och så hade vi ett ärende till som jag avslutar med …
Min bror Egon har sedan 8- 10 år tillbaka, drabbats av den tråkiga sjukdomen Parkinson. Vi kunde samtala om åren i 20- årsåldern och det mindes Egon väl. Vi fick ett fint möte och minne med oss hem.
Min svägerska Ann-Christin Torebring´s smörgåstårta
Ann-Christin bjöd på en häftig och fantastiskt god smörgåstårta, utan det traditionella pålägget. Ett stort tack för senast och allt det goda som vi bjöds på.
Avtagsväg från söder till Spekeröd, Ucklum m.m.
Här har vi svängt in ett par gånger och sovit över på Spekeröds Rastplats. Detta är inget som vi kommer att göra i fortsättningen. Vi visste om att det i dagsläget sker mycket inbrott och skadegörelse här.
En jättefin rastplats för 25 år sedanDenna tråkiga syn mötte oss denna gångenStanna och fika men inget meraNytt sedan vi var här senast i anslutning till Spekeröds RastplatsDetta var också nytt sedan vi var här senastHär sov vi över natt
Jag googlade efter ett hotellrum och vi landade här intill rastplatsen i Spekeröd. Bara 10 minuters resa till min bror. Vi fick en kod på nätet till ytterdörren och en annan kod till rummet. Helt ok, men opersonligt.
Här trälade vi lite längre fram med att ladda bilen
Återigen ett helt nytt system för att ladda bilen. Här gick inte att betala med betalkort utan det måste vara ett speciellt Cirkel K kort. Det fanns tre ytterligare sätt att betala, men med en QR kod. Då kom den nyaste och finaste Mercedes Suv i rutan bredvid, med den vänligaste människa bakom ratten. Han hjälpte oss i en halv timma- tre kvart innan vi till slut kunde ladda.
Nu tror jag att ni förstår, att så här kan vi inte ha det …
Här i Espressohouse serverades det frukostHär fick vi äta frukostChallenger 260 Etape Edition M 25
Som ni redan säkert har förstått, efter alla research resor, på husbilar & husvagnar, kors & tvärs i södra Sverige, det blir ingen sommar för oss, om vi skall tillbringa tiden på olika laddstationer, hemma känns spiltan tom efter bussen och jag känner mig inte klädd längre utan husbil, när vi är hemma.
Vi har spanat in husvagnar, tittat efter alla lite mindre husbilar som har qweensbed och garage, till våra fina elcyklar. En god vän sedan många år, ringde mig och frågade om jag ville ta över ett kontrakt på en fullutrustad husbil på väg hem till Sverige. Vi reste till ”Rögle landskap” (Ängelholm) och blev helt betagna och denna helgen reste vi till Munkedal för att se samma underverk igen. Denna bilen har allt vi söker och mycket mera. Bara 6,99 lång och 2,95 hög, förvaring i Concorde klass och har dubbla qweensbed (c:a 160×200) om man vill, separat toa & dusch och mycket, mycket mera.
Innan jag fick min Pacemaker var det inte mycket med Matts. Jag orkade ingenting, det var otäckt att köra bil (2,5 km) till jobbet och det var otäckt att duscha ensam. Jag körde en resa (10 mil) till Motala och det var så mycket jag klarade av. Concorden var för hög och för många trappor för Birgitta, så vi sålde den.
Det har skett ett under i min kropp … Denna helgen har jag kört 60 mil utan att ens stanna och räta på benen. Ska jag byta av dig och köra? frågade Birgitta flera gånger. Nej jag kör, jag är inte trött. Nu förstår ni oss säkert bättre … Det blir nog en husbilsresa kanske redan i slutet av månaden …
Marias man, min bror Rune, lämnade sin familj, sin maka Maria Torebring och oss andra, släkt och vänner, på sensommaren 2017 i stor sorg och stor saknad, som jag skrivit om tidigare. Maria lät sig inte nedslås av detta, hon sålde huset och köpte en av de bästa lägenheterna i Adolfsberg, strax utanför Örebro.
På kortet ovan från 2021, tog vi med oss Maria ut på en utflykt i bussen. Vi stannande på en trevlig rastplats norr om Örebro, där vi överrumplades av en hel buss japaner, som aldrig sett hur man grillar en korv och ville dessutom smaka den. Vi fick en hel busslast japaner över oss.
Maria har alltid varit en enda stor solstråle, kanske den snällaste person efter Birgitta som jag känner. När vi talades vid ett par veckor före jul sa hon, ”Jag kan nog inte ens smaka på julmaten i år, för jag får sådan halsbränna…” På nyåret sökte hon vård och fick den hårda domen, obotlig cancer.
En natt i veckan lämnade hon sin familj, släkt, vänner och fick flytta hem. Vem kunde ana sommaren 2021, när vår musikanläggning i bussen spelade upp…(klicka och lyssna) Vi ses i himlen, med Emilia Lindberg som solist, att detta skulle bli ett av de 10- talet sista korten jag har av Maria.
Min Macbook Pro har varit ”inlagd på Mobilcenter Ryhov” Jönköping, under drygt en vecka. Skrivbordet var nedslitet och flera tangenter syntes det inga bokstäver på. Det blev ett minus i kassan på nära 8 500 kr.
Arkivbild från Stadshotellet i Västervik
Vi började under hösten att göra utflykter med ”Lillvolvon.” (100 % el) Först firade vi Birgitta på Vätterterassen i Askersund och bara ett par veckor senare reste vi till Stadshotellet i Västervik.
Vi körde in i hotellets garage och tänkte ansluta bilen till laddning. Vi hade haft el att köra t.o.r. men vi ville inte chansa. Då var vi tvungna att ladda ned en app och ansluta oss med ett bankort. Det tog en halv timma, tre kvart och var ganska frustrerande. Det blev ett stort -minus.
Arkivbild från Stadshotellet i Västervik
Restaurangen, miljön och hotellet var det bästa tänkbara mitt i stan. Det blev ett + plus. Men allt krångel med att ladda bilen förtar det lilla extra. Det blev ett -minus.
På nyåret gästade vi Hotell Viktoria i Jönköping, då var det inga problem, de 36 milen vi har att röra oss med räcker gott t.o.r. och utflykter runt stan. Ett stort +.
Arkivbild från Hotell Rådhuset i Lidköping
På hotell Rådhuset i Lidköping fanns ingen laddning. Hela stan var full av laddstolpar. Vi hade en stenkast till Volvo handlaren i stan. Där var en lång rad elstolpar varav några belagda med böter om de användes av obehöriga. Jag anslöt och fick se det efter någon minut. Jag fick en startavgift på 175 kr och laddning 4,57 kr. Jag flyttade bilen några meter och anslöt till godkända stolpar och fick en ny startavgift på 200 kr. (Den togs bort senare) Det hade tagit flera timmar att ladda fullt så vi reste vidare. Det blev ett stort + plus för hotellet.
Vi körde till Jula i Skara och där skulle det finnas snabbladdare, men inte såg vi till några laddstolpar.
Arkivbild från Rasta i Falköping
Vid stora Rasta rondellen i Falköping löste sig allt på nolltid och betalning med bankkort. Under tiden som bilen laddades drack vi kaffe och åt en kanelbulle. Det blev ett stort + för laddningen, kaffe & kanelbullen.
Hotell Best Western Hus 57 Ängelholm
På fredagseftermiddagen besökte vi ett intressant företag i Ängelholm. Vi fick tipset att ta in på Hotell Best Western Hus 57. Det fanns ett fåtal lediga parkeringsplatser på baksidan, varav 2 för laddning av elbilar. Hotellet var trevligt och med en utsökt frukost. Det blev ett stort + plus.
Nu skulle vi ladda ned en app med namnet MER. Ladda ned du Birgitta, sa jag efter att ha kört bilen hela vägen ned. Hon gjorde allt vad hon kunde, men efter en halvtimma gav hon upp. Texten är på engelska och jag klarar inte det, sa hon. Receptionen inne på hotellet tog över mobilen och jobbade säkert nära en en kvart, 20 minuter, innan det löste sig.
Jag tror de flesta har förstått nu vad jag vill säga … Vi älskar Lillvolvon (EX 30) men att åka på semester och resa på måfå, stanna när man vill, som vi gjort i 50 år, det går inte att göra nu, med vårt sätt att resa. När du väl är uppe på hotellrummet, vill du grilla en korv, vad gör Matts då?
Som jag nog sagt tidigare … Jord & skog har tagit 25 år av mitt liv, resa med husvagn 25 år, resa med husbil 25 år… Vad ska vi göra de sista 25 åren om vi får leva, som vi tycker är så roligt?
Vi har har kört 100- tals mil, kors & tvärs i södra Sverige och nu har vi svaret klart, men det berättar vi lite senare när det är verklighet … Återigen har vi goda vänner som har hjälpt oss att komma rätt.
”Sol ute, sol inne, sol i hjärta, sol i sinne …” Nu hoppas vi på sol till våra nya solpaneler.
Jag tycker att många solpaneler stör den estetiska bilden på många fastigheter. Här har vi trollat bort panelerna, genom att lägga dem på garagetaken, som inte exponeras på samma sätt som solsidan av vårt hus. I onsdags eftermiddag kom byggarna, reste upp ställningarna och började installationsjobbet.
Tänk om det vore lika smidigt som här, att bygga på alla plaster vi kommer till, sa mina solpanels byggare.Så här fint blev det …
Allt började med att jag svarade på en intresseanmälan på nätet. Efter detta bombades jag av bra eller mindre bra aktörer på marknaden. Det blev till slut Kopernicus AB som fick leverera. Det kom en fantastisk gentleman som säljare, han tog på sig hjälm och arbetskläder, tog fram en stege, lasermätare, tumstock, klättrade upp på taket, lyfte på tegelpannorna och antecknade. Efter detta fick jag den bästa offerten av alla. När montörerna var klara, fanns inte ett spår efter dem. Fantastiskt!
Jag höll på att råka riktigt illa ut… Ett solcells företag skickade en offert till mig. Klicka och läs var det första jag såg när jag öppnade mejlet. Efter att jag gjort detta, skulle jag ha godkänt offerten. Sedan kom det påminnelse efter påminnelse, att jag skulle fylla i en massa uppgifter. Jag skrek till slut i telefonen: ”Jag … har… inget… köpt!” Jag bad en av mina jobbarkompisar att lusläsa … Jo du har kryssat i och antagit offerten sa han. Jag hade ett par dagar kvar, så jag kunde åberopa min lagliga Ångerrätt. Nu har jag hört flera som råkat ut för samma sak.
Det har varit flera dagar redan tidigare i år, då vi hade kunnat fika i Greenroom. Först idag blev det av. Vi hade egentligen tagit på oss ytterkläderna och var klara att åka när jag sa till Birgitta, vi kan inte åka utan att fika hemma först. Kakorna på fatet smällde i solskenet.
Jag säger till Birgitta att inte blunda, men det hjälper inteVi åkte runt bland alla nybyggen på Sörängen i Nässjö
Helt otroligt vilken byggnation det är i Nässjö, inte minst på Sörängens industriområde, där vi körde runt bland alla nybyggen. Fastigheten på bilden såg dock konkurs drabbad ut. Jag har dock min åsikt om att man bygger först och att trafiken och vägnätet inne i Nässjö kommer i andra hand. Det är redan nu långa stopp i Sörängsrondellen morgon & kväll.
Den nya RV 40 till Eksjö är nästan helt klar och är verkligen fin att åka på mot vad den var innan … Idag ville jag provköra den.
Vi åt en silltallrik på Restaurang Rosso i Eksjö. Gott att byta om och äta lite annorlunda.Myself sick in bed
Jag var glad idag att jag är på benen igen. På torsdags förmiddagen slogs jag ned på en minut… Jag fick frossa, skakningar, hög feber (jag har knappast aldrig feber) och huvudvärk utan like. Hela torsdagen låg jag helt still på rygg, utan att röra mig, sov inte en sekund förrän kvällen kom. Efter en Alvedon, en Ipren, en mugg Ekströms blåbärssoppa, pådragna långkalsonger, tjocka filtar och täcken somnade jag och sov nonstop i 11 timmar. Helt fantastiskt!
Vi somnade gott efter ett härligt bastubad på lördagskvällen och då var det -6 grader ute. På morgonen när vi vaknade var det riktigt kallt, minus 21 grader.
Någon timma senareAneby sjön utlopp
Det gick inte att motstå en eftermiddags promenad. Här måste det vara riktigt kallt att vinterbada.
Förvånansvärt mycket vatten rinner ut från Aneby sjönPå andra sidan sjön
Alldeles bakom bryggan till höger bakom träden, finns ett fint timrat vindskydd. Vi ser ungdomarna från vårt vardagsrums fönster, som är här och grillar långt in på nätterna. En eloge till alla som brukar denna fina plats, då det aldrig finns något skräp där. Fantastiskt roligt!
I det röda huset bor viVinterbild hemmaBirgitta vid norra delen av Anebysjön
Idag kunde inte Birgitta motstå att följa med mig på en promenad. Men kallt var det …
Strax före klockan 8 när jag gick till jobbet, hissade jag vår flagga hemma på halv stång. Hur kunde detta tragiska hända i Örebro?
Jag kan inte ens föreställa mig hur det känns för alla dem som nu denna gången, har mist en familjemedlem, en vän, eller en nära anhörig. Hela Sverige har sorg idag och jag hoppas att alla tar en tyst minut kl. 12.
Rune Torebring. * 10 juli 1941 + 9 september 2017.
I början av 60- talet flyttade min storebror Rune till Örebro och till just Hagagatan där allt det fruktansvärda hände förra veckan. Vi talades vid ofta på telefon. Därför känns det så nära nu, våldet kommer så nära, det är inte långt borta. Vid ett tillfälle startade jag min moped och körde de cirka 20 milen enkel resa, för att hälsa på honom. Rune gick bort alldeles för tidigt. Ofta, ofta sa han … ””Den där Matts, vad han hittar på mycket …”
Matts Torebring 