Marias man, min bror Rune, lämnade sin familj, sin maka Maria Torebring och oss andra, släkt och vänner, på sensommaren 2017 i stor sorg och stor saknad, som jag skrivit om tidigare. Maria lät sig inte nedslås av detta, hon sålde huset och köpte en av de bästa lägenheterna i Adolfsberg, strax utanför Örebro.
På kortet ovan från 2021, tog vi med oss Maria ut på en utflykt i bussen. Vi stannande på en trevlig rastplats norr om Örebro, där vi överrumplades av en hel buss japaner, som aldrig sett hur man grillar en korv och ville dessutom smaka den. Vi fick en hel busslast japaner över oss.
Maria har alltid varit en enda stor solstråle, kanske den snällaste person efter Birgitta som jag känner. När vi talades vid ett par veckor före jul sa hon, ”Jag kan nog inte ens smaka på julmaten i år, för jag får sådan halsbränna…” På nyåret sökte hon vård och fick den hårda domen, obotlig cancer.
En natt i veckan lämnade hon sin familj, släkt, vänner och fick flytta hem. Vem kunde ana sommaren 2021, när vår musikanläggning i bussen spelade upp…(klicka och lyssna) Vi ses i himlen, med Emilia Lindberg som solist, att detta skulle bli ett av de 10- talet sista korten jag har av Maria.
Min Macbook Pro har varit ”inlagd på Mobilcenter Ryhov” Jönköping, under drygt en vecka. Skrivbordet var nedslitet och flera tangenter syntes det inga bokstäver på. Det blev ett minus i kassan på nära 8 500 kr.
Arkivbild från Stadshotellet i Västervik
Vi började under hösten att göra utflykter med ”Lillvolvon.” (100 % el) Först firade vi Birgitta på Vätterterassen i Askersund och bara ett par veckor senare reste vi till Stadshotellet i Västervik.
Vi körde in i hotellets garage och tänkte ansluta bilen till laddning. Vi hade haft el att köra t.o.r. men vi ville inte chansa. Då var vi tvungna att ladda ned en app och ansluta oss med ett bankort. Det tog en halv timma, tre kvart och var ganska frustrerande. Det blev ett stort -minus.
Arkivbild från Stadshotellet i Västervik
Restaurangen, miljön och hotellet var det bästa tänkbara mitt i stan. Det blev ett + plus. Men allt krångel med att ladda bilen förtar det lilla extra. Det blev ett -minus.
På nyåret gästade vi Hotell Viktoria i Jönköping, då var det inga problem, de 36 milen vi har att röra oss med räcker gott t.o.r. och utflykter runt stan. Ett stort +.
Arkivbild från Hotell Rådhuset i Lidköping
På hotell Rådhuset i Lidköping fanns ingen laddning. Hela stan var full av laddstolpar. Vi hade en stenkast till Volvo handlaren i stan. Där var en lång rad elstolpar varav några belagda med böter om de användes av obehöriga. Jag anslöt och fick se det efter någon minut. Jag fick en startavgift på 175 kr och laddning 4,57 kr. Jag flyttade bilen några meter och anslöt till godkända stolpar och fick en ny startavgift på 200 kr. (Den togs bort senare) Det hade tagit flera timmar att ladda fullt så vi reste vidare. Det blev ett stort + plus för hotellet.
Vi körde till Jula i Skara och där skulle det finnas snabbladdare, men inte såg vi till några laddstolpar.
Arkivbild från Rasta i Falköping
Vid stora Rasta rondellen i Falköping löste sig allt på nolltid och betalning med bankkort. Under tiden som bilen laddades drack vi kaffe och åt en kanelbulle. Det blev ett stort + för laddningen, kaffe & kanelbullen.
Hotell Best Western Hus 57 Ängelholm
På fredagseftermiddagen besökte vi ett intressant företag i Ängelholm. Vi fick tipset att ta in på Hotell Best Western Hus 57. Det fanns ett fåtal lediga parkeringsplatser på baksidan, varav 2 för laddning av elbilar. Hotellet var trevligt och med en utsökt frukost. Det blev ett stort + plus.
Nu skulle vi ladda ned en app med namnet MER. Ladda ned du Birgitta, sa jag efter att ha kört bilen hela vägen ned. Hon gjorde allt vad hon kunde, men efter en halvtimma gav hon upp. Texten är på engelska och jag klarar inte det, sa hon. Receptionen inne på hotellet tog över mobilen och jobbade säkert nära en en kvart, 20 minuter, innan det löste sig.
Jag tror de flesta har förstått nu vad jag vill säga … Vi älskar Lillvolvon (EX 30) men att åka på semester och resa på måfå, stanna när man vill, som vi gjort i 50 år, det går inte att göra nu, med vårt sätt att resa. När du väl är uppe på hotellrummet, vill du grilla en korv, vad gör Matts då?
Som jag nog sagt tidigare … Jord & skog har tagit 25 år av mitt liv, resa med husvagn 25 år, resa med husbil 25 år… Vad ska vi göra de sista 25 åren om vi får leva, som vi tycker är så roligt?
Vi har har kört 100- tals mil, kors & tvärs i södra Sverige och nu har vi svaret klart, men det berättar vi lite senare när det är verklighet … Återigen har vi goda vänner som har hjälpt oss att komma rätt.
”Sol ute, sol inne, sol i hjärta, sol i sinne …” Nu hoppas vi på sol till våra nya solpaneler.
Jag tycker att många solpaneler stör den estetiska bilden på många fastigheter. Här har vi trollat bort panelerna, genom att lägga dem på garagetaken, som inte exponeras på samma sätt som solsidan av vårt hus. I onsdags eftermiddag kom byggarna, reste upp ställningarna och började installationsjobbet.
Tänk om det vore lika smidigt som här, att bygga på alla plaster vi kommer till, sa mina solpanels byggare.Så här fint blev det …
Allt började med att jag svarade på en intresseanmälan på nätet. Efter detta bombades jag av bra eller mindre bra aktörer på marknaden. Det blev till slut Kopernicus AB som fick leverera. Det kom en fantastisk gentleman som säljare, han tog på sig hjälm och arbetskläder, tog fram en stege, lasermätare, tumstock, klättrade upp på taket, lyfte på tegelpannorna och antecknade. Efter detta fick jag den bästa offerten av alla. När montörerna var klara, fanns inte ett spår efter dem. Fantastiskt!
Jag höll på att råka riktigt illa ut… Ett solcells företag skickade en offert till mig. Klicka och läs var det första jag såg när jag öppnade mejlet. Efter att jag gjort detta, skulle jag ha godkänt offerten. Sedan kom det påminnelse efter påminnelse, att jag skulle fylla i en massa uppgifter. Jag skrek till slut i telefonen: ”Jag … har… inget… köpt!” Jag bad en av mina jobbarkompisar att lusläsa … Jo du har kryssat i och antagit offerten sa han. Jag hade ett par dagar kvar, så jag kunde åberopa min lagliga Ångerrätt. Nu har jag hört flera som råkat ut för samma sak.
Det har varit flera dagar redan tidigare i år, då vi hade kunnat fika i Greenroom. Först idag blev det av. Vi hade egentligen tagit på oss ytterkläderna och var klara att åka när jag sa till Birgitta, vi kan inte åka utan att fika hemma först. Kakorna på fatet smällde i solskenet.
Jag säger till Birgitta att inte blunda, men det hjälper inteVi åkte runt bland alla nybyggen på Sörängen i Nässjö
Helt otroligt vilken byggnation det är i Nässjö, inte minst på Sörängens industriområde, där vi körde runt bland alla nybyggen. Fastigheten på bilden såg dock konkurs drabbad ut. Jag har dock min åsikt om att man bygger först och att trafiken och vägnätet inne i Nässjö kommer i andra hand. Det är redan nu långa stopp i Sörängsrondellen morgon & kväll.
Den nya RV 40 till Eksjö är nästan helt klar och är verkligen fin att åka på mot vad den var innan … Idag ville jag provköra den.
Vi åt en silltallrik på Restaurang Rosso i Eksjö. Gott att byta om och äta lite annorlunda.Myself sick in bed
Jag var glad idag att jag är på benen igen. På torsdags förmiddagen slogs jag ned på en minut… Jag fick frossa, skakningar, hög feber (jag har knappast aldrig feber) och huvudvärk utan like. Hela torsdagen låg jag helt still på rygg, utan att röra mig, sov inte en sekund förrän kvällen kom. Efter en Alvedon, en Ipren, en mugg Ekströms blåbärssoppa, pådragna långkalsonger, tjocka filtar och täcken somnade jag och sov nonstop i 11 timmar. Helt fantastiskt!
Vi somnade gott efter ett härligt bastubad på lördagskvällen och då var det -6 grader ute. På morgonen när vi vaknade var det riktigt kallt, minus 21 grader.
Någon timma senareAneby sjön utlopp
Det gick inte att motstå en eftermiddags promenad. Här måste det vara riktigt kallt att vinterbada.
Förvånansvärt mycket vatten rinner ut från Aneby sjönPå andra sidan sjön
Alldeles bakom bryggan till höger bakom träden, finns ett fint timrat vindskydd. Vi ser ungdomarna från vårt vardagsrums fönster, som är här och grillar långt in på nätterna. En eloge till alla som brukar denna fina plats, då det aldrig finns något skräp där. Fantastiskt roligt!
I det röda huset bor viVinterbild hemmaBirgitta vid norra delen av Anebysjön
Idag kunde inte Birgitta motstå att följa med mig på en promenad. Men kallt var det …
Strax före klockan 8 när jag gick till jobbet, hissade jag vår flagga hemma på halv stång. Hur kunde detta tragiska hända i Örebro?
Jag kan inte ens föreställa mig hur det känns för alla dem som nu denna gången, har mist en familjemedlem, en vän, eller en nära anhörig. Hela Sverige har sorg idag och jag hoppas att alla tar en tyst minut kl. 12.
Rune Torebring. * 10 juli 1941 + 9 september 2017.
I början av 60- talet flyttade min storebror Rune till Örebro och till just Hagagatan där allt det fruktansvärda hände förra veckan. Vi talades vid ofta på telefon. Därför känns det så nära nu, våldet kommer så nära, det är inte långt borta. Vid ett tillfälle startade jag min moped och körde de cirka 20 milen enkel resa, för att hälsa på honom. Rune gick bort alldeles för tidigt. Ofta, ofta sa han … ””Den där Matts, vad han hittar på mycket …”
Jag hade planerat att bara göra ett enda inlägg om Lidköping, men hjärnan kunde inte sluta att fundera över flera saker … Första funderingen var, kommer det att komma några knallar idag lördag i kylan?
Vi gick till Wookhouse
Wookhouse ligger bara ett 100- tal meter från Rådhustorget och vi går ofta dit. Vi gör alltid samma fel, vi beställer in 2 portioner, trots att det vore bättre att dela på en portion. Hur ska vi klara av att äta upp detta berg av friterade räkor, en stor skål med ris och en stor skål sötsur sås? (Birgitta fick lämna 3 st) Funderar vidare, varför göra så stora portioner?
Ett av de få torgstånden idag
Bara några få stånd på torget idag. Jag stod länge och funderade på detta ståndet. Först funderade jag över den kolossala storleken, resning av tältduken, ordna belysningen, ställa ut alla bord och alla dessa mängder av varor. Dessutom så gott som folktomt på torget. Kan det löna sig?
Hur många timmar tar det att sätta upp och ta ned detta?Baksidan
Baksidan ger en bättre bild av storleken. Vilket jobb, hur orkar man? Funderar på om det blir något över på detta slit?
Jag har varit lite tyst på bloggen ett tag, kanske mest p.g.a. sjukdom i familjen … idag har vi verkligen 2 högtidsdagar att fira. Klockan 9 idag blev Birgitta helt friskförklarad av sin läkare, samma dag som vi firar 56 år tillsammans. Fantastiskt …!
Rådhushotellet Lidköping
Vi åkte till vår älskade stad Lidköping, där vi hittade ett för oss, helt nytt jättetrevligt boende.
Hotell Rådhuset LidköpingMin kära hustru på bemärkelsedagenGratis kaffe, wienerbröd och en kyl full av smörgåsaroch kokta ägg
Kaffemaskin till vänster, i mitten av bilden ett stort vrålfika för den som önskar och till höger i bild en hel kyl fylld med smörgåsar, mjölk och ägg. Allt ingår i övernattningen som har ett fördelaktigt pris.
__________
En onsdag eftermiddag för drygt tre veckor sedan, kom Birgitta in till mig på kontoret och sa: ”Du måste skjutsa ned mig till Vårdcentralen i Byn...” Birgitta hade fått enorma blödningar.
Jag skjutsade henne senare in till Höglandssjukhuset i Eksjö. Det var på gränsen att hon klarade gå 50 m från bilen till entrén, det rinner blod ned i skorna, sa Birgitta. Det togs massor av prover och jag lämnade Birgitta kvar på Höglandssjukhuset senare på kvällen. Klockan 2 på natten kördes hon in i en ”taxi” till Länssjukhuset Ryhov i Jönköping. Eksjö kunde inte hjälpa henne. Några dagar senare röntgades hon på nytt. Hon grät och var orolig för svaret på vad de kunde ha sett.
Att leva i ovisshet i en och en halv vecka var enormt påfrestande för henne. Skulle det visa sig vara en allvarlig cancer? Idag kl. 9 på morgonen ringde Birgittas läkare och sa till Birgitta: ”Du är helt och hållet frisk!” Du har bara haft en mycket kraftig urinvägsinfektion.
Vi kramade om varandra, klappade i händerna, tackade Gud och satte oss i Lillvolvon och körde till Lidköping. När jag lämnat Birgitta på kvällen i Eksjö, fylldes jag av en inre frid, jag kände mig som 25 år när jag körde hem på kvällen, trafiken och långtradarna i mörkret bekom mig inte ett dugg. Jag kände mig trygg, detta kommer att bli bra, oroa dig inte Matts. Så blev det också:
Den 8:e febr 1969 gifte vi oss och i helgen är det 56 år sedan dess. Fantastiskt! Vi gick i samma söndagskola i början av 50- talet och vi har känt varandra sedan dess i över 70 år. Dessutom har vi arbetat tillsammans i snart 50 år.
När kyrkan invigdes och togs bruk åren 1971- 1972 var det fullsatt hus och oftast 3 hela gudstjänster varje helg. Under slutet av 80- talet gjorde vi en jättesatsning och då byggde vi till Café Freden samt en stor församlingsvåning. Många har flyttat från orten och många äldre har fått flytta hem. Idag är vi mindre än ett 40- 50 tal aktiva. Trots detta har vi en ganska god ekonomi. Offerviljan är enormt stor. Alla är vi övertygade om att kyrkan kommer att fyllas igen. Sekulariseringen kommer att brytas och det goda segra.
Vi har under de sista 25 åren utnyttjat oss av kommunens fjärrvärmenät. Mot slutet, till för oss skyhöga kostnader. Under hösten borrade vi 2 hål á 250 meters djup. Sedan ett par veckor tillbaka har vi varmt och gott i kyrkan igen, men med egenproducerad värme från berget under oss. Helt fantastiskt att vi kunde genomföra detta. Jag började i mitten av maj månad att jobba med detta stora projekt.
Vi lägger nytt tak
Betongpannorna på taket har legat där sedan 1971. Tack gode Gud att de har hållit så länge. Nu kommer vi att lägga ett nytt tak med betongpannor. Även detta är en stor kostnad för oss. En person som rest i många kyrkor i vårt land uttryckte: ”Det finns inte en kyrka till i Sverige som ligger mitt på torget, som denna kyrkan gör.” Förra sommaren göt vi (till en stor kostnad) en ny kyrktrappa. (till höger i bild) Fantastiskt att få vara med även om vi är få. Känner du för Aneby, kom över och hjälp oss. Gatorna i centrum är inte de bästa, kanske de sämsta i landet, men vi har en underbart vacker natur och inte minst en fin kyrka.
Så himla skönt att gå hem från jobbet i fredags kväll, medvind och ren nordanvind i ryggen. Annat blev det på lördags morgonen, när jag försökte blåsa snön tillbaka åt norr, då fick jag allt tillbaka på mig.
Frukost, eftermiddagsfika & middag på Viktoria Hotell i Jönköping
Det har nästan blivit tradition för oss att fira in nyåret på Clarion Viktoria Hotell i Jönköping. Förra året var det också snöstorm och ishalka och samma i år. Det gick inte att gå ut. Men det gick ingen nöd på oss, en jättegod frukost, eftermiddagsfika med hembakad äppelpaj och middag på kvällen. Så otroligt god mat serverades att jag backade 2 gånger båda dagarna. Allt till ett överkomligt pris.
För mer än ett och ett halvt år sedan började vi fundera, ska vi fortsätta med att trängas med alla andra husbilar ute på vägarna, ställplatser och campingar? Vill vi hålla på och tvätta en stor buss efter varje resa? Vill vi åka 35 mil för fukttest? Vill vi åka 10 mil för dyra oljebyten och service? Dessutom besiktning varje år. Svaret blev nej och det var ett jättestort steg att sälja vår fina buss…
Vi har haft den bästa husbil vi skulle kunna ha och att byta ner sig är inte lätt. Vi kollade in en totalutrustad plåtis på nyåret, det tog bara 2 minuter att avfärda den, det passar inte för oss. Vi har tittat på husvagnar, men då får vi dra bara 1400 kg med Lillvolvon. Vi har bara småtittat efter en sommarstuga, men inget är bättre än där vi bor. Jag har tittat på mängder av tester av Mercedes Marco Polo och WW California, men vi är till åren komna och vill inte ha det så trångt. Vi har tittat på flera husvagnar, men kommer vi att vara där? Kvar är nog bara att bo på hotell, eller bo några dagar i en riktigt fin stuga… Det vet jag att Birgitta vill och så blir det nog…
Matts Torebring 