En ny härlig dag, ovädret ät borta, solen skiner och det är ganska kallt. Bara lite is kvar på takluckan. Högst upp syns strålkastarna som lyser upp den stora planen på natten.
Vi såg några få ta en ståfika på morgonen här på den riktiga rastplatsen. Herbeta är oftast för mig en varmkorv på väg till Stockholm.
När vi gav oss iväg fredag kväll, var det minst sagt kallt. Ganska mycket drivsnö på vägrenarna och riktiga vindbyar. En bil låg och bromsade upp trafikrytmen mellan Tranås och Mjölby genom att köra i drygt 40 km. Vi kom som vanligt sist i kön, som bara växte. Nu har vi nattparkerat vid Herbeta vid E 4:an och anslutit oss till nästan gratis el. (40:- natt)
Men, har utvecklingen stått still i 40 år? Ja så länge är det sedan jag körde långtrad. Vid varje övernattning i bilen under kylig väderlek hade jag motorn på 800 varvs tomgång i upp till 9 timmar. Nu står vi hos de stora pojkarna igen och fortfarande kör de sina motorer på tomgång hela natten. Sist vi övernattade här på Herbeta för 2- 3 år sedan stod en polsk långtradare bevisligen på tomgång i mer än 40 timmar. Jag minns än idag hur dieselavgaser kväljde mig på mornarna.
Nu har jag jobbat ett par lördagar med vårt Miljö- Kvalitétsarbete i företaget. Frampå lördagseftermiddagen sa jag till min Birgitta, nu är jag trött på detta, ”Får jag bjuda dig på bröllopsdags middag”? Det blev Sandsjöfors Wärdshus, som ligger mellan Eksjö och Sävsjö. Jag frågade min kära hustru, ”Klarar vi 40 år till”? ”Nej det blir nog svårt”, sa Birgitta.
Här är det nästan fullsatt och nästan alla äter deras berömda plankstek. Vid ett tillfälle satt vi ett 10- tal personer vid ett långt bord. En liten grabb vid bordet sa till sin pappa, ”Titta pappa, där borta sitter en, och så pekade han på mig, som ätit upp allt på brickan”. ”Ja vilken vekling din pappa är”, svarade jag.
PS. Nästa helg måste vi rasta husbilen. Kanske Linköping och kolla på en lastramp till en ev. Vespa eller EU moppe.
För ett halvår sedan satt vi här intill och fikade. Nu fryser vattnet ena dagen och tinar upp nästa dag.
I dag gick vi till Fjordmarks Möbelaffär och köpte ett nytt mindre köksbord med bara 2 stolar. Det är mer än 15 år sedan barnen flyttade ut och vi har dessutom 2 ytterligare matgrupper att sitta vid. Det känns skönt att minska ned lite. Nu får vi se om någon på Blocket vill ha detta.
PS. Efter 2 dagar var det sålt. ”Räcker 3 st 500:a lappar”? sa den trevliga damen som kom och köpte det.
Det är fredag morgon och klockan är 6.40, vi äter lite lätt frukost före jobbet om en kvart. Vad tycker du Birgitta, säger jag, nästa helg är det mycket på jobbet och helgen därpå måste vi vara hemma… ”Ska jag höja värmen i husbilen och så åker vi till Mantorp i kväll”? Ja det det gör vi, svarar Birgitta, och så blev det. En kvällsrunda på Citygross med lite god mat med hem och en ny runda idag samt en runda på Karlssons.
Nu är vi hemma igen, men kommer att stanna på Östgöta Camping ställplats många gånger i fortsättningen. Endast 50:- per dygn med förmånskort och tillgång till el, en fräsch och rymlig toalett, dusch, tömning kemtoa, tvättmaskin och platta för gråvatten. Föredömligt av företaget i allra högsta grad. Stort Tack & Bock Östgöta Camping.
Här bor vi som de flesta redan vet, men på andra sidan denna grannens ödetomt ligger en skidbacke, ja just det, en skidbacke 25 meter bort.
Här lärde sig våra barn att åka slalom, för mer än 30 år sedan. Under alla gröna vintrar har det varit tyst i backen. I lördags blev det fart på tekniker och elektriker för att starta upp liften igen och det lyste vackert på kvällen i backen. Många familjer som hade barn som växte upp på sjuttiotalet har lämnat området. Nu har många barnfamiljer har flyttat in igen. Så visst är backen ett välkommet inslag. Själv skulle jag vilja åka till Val D´isere i södra Frankrike. Hur många i Sverige bor mitt i pisten?
För en vecka sedan fick vi chockbeskedet, att en av våra bästa vänner har lämnat oss. För bara ett par månader sjöng och spelade Barbro i kyrkan, strax före detta var Barbro och Sven Larqvist hemma hos oss på middag och Brabro var till synes helt frisk. Idag var det begravningsgudstjänst i Mullsjö och ett tungt farväl. Åter ett offer för cansersjukdomen. Rosen är en av hundratals som prydde kistan och den får symbolisera det vackra i sorgehögtiden i stället för en kall kista.
Foto Mikael Marbenius
Det är så roligt att plocka fram julen mitt under mörkaste tiden på året, pryda träd, buskar, hus och trädgård med lysande julfigurer och ljusslingor samt allt julpynt inne. Det är nog dubbelt så roligt att plocka bort allt igen. Nu är det släckt inne och ute. Det känns så skööööönt!
När jag var barn kom det snö, mycket snö, det blev mildväder, vägarna blev isblanka, vi tog traktor och vagn och sandade byvägarna, vi åkte kälke i backarna och spark på skarsnön i månskenet när snön frös igen. Så var det på 50- och 60- talet på landsbygden när jag växte upp. Nu känns nästan allt normalt igen efter nattens regn och sjunkande temperatur till kvällen. Hoppas att vägarna är ok när vi kör hem idag. Detta är söndagsmorgon 9 januari 2011.
Nu är det söndags eftermiddag och vi är hemma igen. Vattengenomdränkta snövallar mot gatan och ren isgata för övrigt men vad gör det, vi har naggat husbilslivet i kanten med 4 nätter i husbilen redan 2011.
Matts Torebring 
