Matts Torebring

…. jag inte får äta Strömming med potatismos i Trosa, säger vår gode vän och styrelseordförande i vårt bolag, Lars Andersson. Detta fick bli Grand Finale på vår resa som började i Hult, Eksjö, sedan Trosa, Stockholm, Nynäshamn och till slut Restaurang Fina Fisken i Trosa på vägen hem. Han har nog rätt, det smakade i alla fall utsökt gott.

Efter vårt trevliga besök hos dotter och måg i Enskede ville vi ta en annan väg hem.

Här har vi gjort ett riktigt fynd 3- 4 km söder om Nynäshamn. Lövhagens Café & Vandrarhem. Det smakade gott med fika i den stora trädgården.

Det fanns fyra ställplatser för husbilar, men de var på en bakgård bakom ett berg. Här står vi gratis och med solpanel på taket och dusch och toa i bilen behöver vi inget mera.

När jag körde långtrad för 40 år sedan fick jag telefon kl. halv sex en kväll, ”Jag har sökt dig hela em. men inte fått tag i dig, nu måste du vara i Nynäshamn före kl. 24”. Det blev gasen i botten och non stop hela vägen. Kl. 23.45 körde jag in på färjeläget. Du måste backa in med släpet var ordern jag fick. Strax före tolvslaget var jag ombord för resa till Gotland. Inte kunde jag ana att jag skulle komma tillbaka på en Honda.

Tillbaka efter att ha ”Hondat” runt i sta´n körde vi strandvägen åter ut till Lövhagen. Helt fantastiskt vacker väg på klipphällarna utmed havet. Nu sitter jag på ett berg och bloggar då varken telefon, data eller TV fungerar på vår förnämliga parkeringsplats. Berget var varmt att sitta på men bara 11- 12 grader ute då havet kyler ganska rejält.

Vi kom till Trosa runt halvåtta tiden på fredagskvällen. I vår enfald trodde vi att vi skulle finna en bra uppställningsplats i hamnen. Efter att ha kört runt i en timma blev det ”Konsumparkeringen”. Inte alls så dålig som vi först tycke, vi bodde ju nästan mitt i centrum.

Det fanns till och med en liten ensam blomma i buskarna där vi parkerade.

Trosa är en riktig småstadsidyll. Vi har varit här en gång tidigare, men då tidigt på våren. Nu var det rena folkfesten.

Vatten, båtar och solsken, då är det sommar.

Vi hade tänkt överraska våra barn med en helg på Trosa Stadshotell, men det fick vi stryka, det är inte billigt att bo här.

Idag var det ”Izabella” rally genom sta´n.

Vackert och mysigt överallt, dock inte så välskött överallt i från kommunens sida.

Här  var det vackert och välskött.

I sitt bröllopstal sa vår måg till sin hustru, ”Vad gör Torebrings när de har lite att göra, jo de fikar och fikar”. Visst ä det så, hela mitt vuxna liv har jag levt på fikarasten. Här fikar vi vid Hembageriet Tre Små Rum i Trosa. Trevligt och gott som vanligt.

Om drygt två veckor hoppas vi kunna starta vår semesterresa. Efter att ha varit i Nordkap för 12 år sedan hägrar nästa punkt i söder, Gibraltar. Vi kommer att sträckköra, c:a 240 mil, ned till Camping Am´Fora, c:a 8 mil norr om Barcelona. Där har vi tänkt att vila ut i en vecka eller något mera. Sedan drar vi till Alicante, Gibraltar, Lissabon, Santiago, San Sebastian och sedan kanske raka spåret hem över Paris. 360 mil har vi ned till Gibraltar. Jag hoppas på flera avstickare med Hondan under resan.

Under ett par års tid har vi pratat om att bjuda med våra vänner ut på en resa ut i husbilen. Nu äntligen kunde resan bli av. Vi kom iväg redan vid lunch fredag em och tog en god fikapaus vid Risbro rastplats på gränsen mellan Jönköping och Falköping.

Men Matts, sa Mille (Marie-Louice), vi måste bo på en camping, vilket vi nästan aldrig gör hemma i Sverige. Vi checkade in på Krono Campingen***** i Lidköping. En av de mest fina och välskötta campingar jag varit inne på. Här äter vi frukost lördag morgon.

Inte ett skräp gick att hitta, jättefräscha servicehus, och en minigolf som vi aldrig sett maken till.

En resa till Lidköping utan besök på torget lördag fm, blir en misslyckad resa.

Jätte goda ”gubbar” i massor och långa köer till stånden.

Ett lika stort måste är fika på Rådhuscafét. Solsken, vänner, en härlig atmosfär, det kan inte smaka bättre än här.

Läckökringlan var god, sa Jan.

Nästa måste varje resa till Lidköping är en tur till Rörstrand. Visst är denna Kaffeurna snyggare än de vi säljer idag i rostfritt? Bilden är från Rörstrand Museum.

Jag måste köpa några små nätkorgar till husbilen, sa Birgitta, de är så bra till småprylar i skåpen i husbilen. Du kan ha dem som mössa med, sa Jan….

… eller som hatt, sa Mille.

Nästa utflyktsmål var givetvis Spikens Fiskehamn. Döm om min förvåning när vi kom och så gott som alla ställplatser var upptagna. Trots detta fick vi allra bästa platsen på hela plan.

Vi ringde tidigt lördag morgon för att boka plats på Restaurang Sjöboden i Spiken. Det är fullsatt och det finns inga mer bord kvar, var svaret. När vi gick på torget ringde restaurangen och sa att vi var välkomna kl. tre. Vad glada vi blev över denna servicevänlighet och buffén smakade utsökt.

På fredagskvällen åt  vi oss mer än proppmätta på en Kinarestaurang i Lidköping. Här njöt våra sinnen till fullo av den trivsamma miljön i Restaurang Sjöboden.

Solen går ned över skogsbrynet och den lilla fiskehamnen i Spiken. Vi gick till vila utan att höra minsta lilla ljud från vare sig grannar eller fiskmåsar.

Frukost söndag morgon, underbart goda jordgubbar med mjölk till frukost. Det kan aldrig bli bättre än så här.

Sedan startade hemresan, med besök hos Läckö Blommor, en smått fantastisk blomsteraffär, Husvagns Svensson och allra sist besökte vi våra vänner, Lars-Göran & Inga-Lill Berggren som bor i Stöpen utanför Skövde. De lämnade oss i Aneby för drygt 30 år sedan.

Tack till våra vänner Mille & Jan,  som ville dela vår gemenskap i husbilen och Tack för att jag fick lägga ut bilderna på vår trevliga resa. Tack Inga-Lill & Lars-Göran för ett gott eftermiddagskaffe i Stöpen.