Matts Torebring

Møns rastplats Danmark, onsdag kväll klockan 23.

Vi låste kontorsdörren strax efter klockan 17 och lämnade hela det tunga ansvaret för företaget till vår son Niklas och teamet som jobbar just nu. Vi har åtta veckor uppdelade med semestrar för oss alla. Birgitta och jag älskar att ha tidig semester. När de stora massorna av semesterfirare kommer i mitten av juli, njuter vi av att dra hemåt. Vi kom till Møns rastplats strax före klockan 23 på onsdagskvällen. Mycket få bilar denna gång på denna utsökta rastplats. Det brukar vara 75- 80 husbilar, nu denna natt var det bara några tio- tal. Nu har vi avverkat 47 mil av 239 mil totalt till vårt resmål.

Torsdag morgon klockan 6.30 på Møns rastplats.

Vi vaknar upp till en kall morgon och Alde pannan har fått gå hela natten.

Färjeläget i Rødby torsdag morgon. (Klicka på bilden för att se vädret tydligare)

När Sverige är varmt och skönt är det helt enkelt fantastiskt. När det det ser ut så här, längtar man till solen söder över.

Nattparkering två mil söder om Karlsruhe.

Vi sover med förkärlek bredvid de stora pojkarna, ”King of the road”.  På kvällarna fylls parkeringsplatser, Rasthouse och vägrenar i värsta fall, med långtradare. Hur sent vi än kommer brukar jag alltid hitta en plats att tränga in mig på, som här till exempel. Nu har vi bara en dags beräknad körning kvar, de sista 105 milen till slutmålet i Spanien.

Vår plats på Camping Rubina Resort.

Hemma i Aneby lade jag in slutmålet och min GPS, som arbetade 100 % klockrent till dess att vi hade några km kvar. Vi skulle ha varit framme klockan åtta på fredag kväll enligt våra GPS. Först lade min GPS av, ”Finns inte GPS navigering” i området. Sedan lade Birgitta ”Trucks modell” av. Nu snurrade vi runt i en och en halv timma, trötta av mer än 100 mils körning i tät trafik, och så detta när allt gått så bra innan. Vi träffade en svarthyad person som ritade en karta och en halv minut före stängningsdags på Camping Rubina Resort, rullade Matts & Birgitta & Kabe & Hondan in genom bommen. Först skulle vi hitta gråvatten tömning i mörkret, sedan hitta en plats att stå på, duscha och få lite mat. Vi sov sedan gott på den här platsen. Ps. Fråga mig inte hur jag kom in så trångt var det, men vi fick en bra plats på 100 m2 på härlig vitklöver.

Vi valde en stor plats på 100 m”, för att det var så härligt grönt gräs på just denna tomten, dessutom har vi ryggen fri och inga vagnar bakom oss. Vi har plats nummer 11 strax intill vägen to the beach. För denna plats betalar vi 32 € per dygn. När vi stannar mer än 12 dagar så får vi 20 % rabatt på detta pris och betalar drygt 25 €.  Det tycker jag är riktigt billigt för en fyrstjärnig camping i toppklass som denna. Jag har ju skrivit flera gånger att jag tycker illa om Italien, mycket därför att wifi är besvärligt många gånger. Här betalar jag 24:70 € för 14 dagar wireless wifi. Bara starta och köra, utan minsta problem på en riktigt bra lina. ”I love Spain”.

Jag är ett lejon, jag har alltid varit stark som ett lejon, nästan obegränsat stark.

Nu är det bara tre jobbardagar kvar, sedan far Birgitta & jag till Spanien. Det första jag gjorde när jag kom hem i dag, var att skruva ihop sista prylinköpet, en hylla till cockpit att använda till lite av varje. Naturligtvis inhandlad på nätet, denna gången hos hos Kama Fritid. Den kändes riktigt bra och praktisk. Visst är vi lite pryltokiga, Birgitta har en GPS för Trucks, jag har min standardmonterade och så har jag Tom Tom GPS i mobilen. En större tv framtill i sittgruppen och en tv i ”sovrummet” bak.

Jag kör så gott som alltid alltid inställd på slutmålet, denna gången 238 mil bort, medan Birgitta sitter och letar matställen, bränsletappar och sådant som finns utefter vägen med mera. Van från mina år i långtradaren, har vi alltid lyckats med att köra ned till Medelhavet på två dygn. Sedan står vi bara still en till två veckor. I år kanske det blir ännu mera.

Nu blir det finputsning hemma i trädgården och sedan lastning av husbilen. Influerad av vår gode vän borta i Falköping så har jag med mig tvättborste & hink, trappstege i fall jag behöver klättra upp, en grensåg som jag räcker upp till fyra meter med, så inga grenar kan skada bilen, eller om det är trångt att komma in. I fjol sågade jag av en stor gren när ingen såg mig.

Trots att jag får lasta otroliga 1100 kg är det inga ”bamsestora” utrymmen i bilen att lasta i. Detta har gjort att vi kört två år utan våra bästa solstolar. En kväll i maj klickade det i alla fall till i hjärnan, testa och lasta så här. Sagt och gjort nu har vi god plats för två stora solstolar, två vanliga stolar och ett ganska stort bord.

Andra veckan i juni månad, känns det inte som någon sport att koppla på fjärrvärmen igen, så i natt vaknade jag och frös. Nu har jag tänt i öppna spisen och det är varmt och skönt igen. Tänk vad skönt att få fara till värmen på riktigt.

”Grattis till Dagen”, sa talaren vid Kumlaby Kyrka på Visingsö.

Vi sökte oss till Visingsö denna Sveriges Nationaldag. Är det ändå inte så att, en stor del av Sveriges vagga ändå var här på Visingsö? Varav Magnus Ladulås var den sista kungen som bodde och dog här.

Vi ställde Kaben på Hamnparkeringen och ”Hondade” över med Christina Brahe.

Första anhalten blev just Magnus Ladulås sista borg. Detta är platser man minns från första skolresan i mitten av 50- talet. (Klicka på bilderna för att kunna läsa texten)

Det är bara stenmurar kvar efter mer än 1000 år.

Kvarvarande delar av borgen åt norra sidan.

Jag måste alltid köra genom den lummiga skogen på södra delen av Visingsö.

I hembygdsparken vid Kumlaby Kyrka.

En ”Urgammal Friggebod” i hembygdsparken.

Det kom ett sms, ”Vi bjuder på picnick i det gröna på Visingsö”, mvh Niklas & Carina. Det smakade förträffligt i hembygdsparken vid  Kumlaby kyrka. Stort Tack till Carina & Niklas.

En ek har växt och klarat sig i hembygdsparken sedan början av 1600 talet.

Samma ek sett uppifrån kyrktornet.

Ekens story. (Klicka på bilden för att läsa texten)

En vy sett från tornet Kumlaby Kyrka.

Det var inte enkelt för mig som är fullväxt, att komma upp till toppen på kyrktornet.

En husbil körde nästan samma svängar som vi, en Citroen -79.

Före Nationaldsfirandet i hembygdsparken for vi iväg till Tempelgården på norra Visingsö. Där fick vi en pratstund med ett par trevliga husbilsåkare.

En kosthall på Tempelgården.

Hela rummet är fyllt av konst.

Här finns en vacker trädgård med många speciella hus samt även restaurang.

Så avslutade vi med ett trevligt Nationaldagsfirande i hembygdsparken vid Kumlaby, med vacker körsång och ett vackert tal.

Vi åker till Lilla Venedig i Spanien skrev ett par av våra bloggvänner, nu åker vi snart dit.

Här hittar ni oss till en början.

I länken här kan du läsa om  hela capingen och vad den erbjuder.

Campingen.

Jag kan gå hela vintern och längta hit.

Samma gamla vanliga resväg ned till södern.

Bron gick upp och ned för alla båtar som ville ut i Vättern.

De två sista nätterna har vi sovit på Hammarsundets rastplats utanför Askersund. En helt minst sagt underbar rastplats. På vägen hem från Örebror stannade vi till några timmar i Motala. Vi bestämde oss för att bara provsmaka och åka tillbaka på riktigt nästa helg.

Jag lovade honom plats på webben om han kammade sig. Visst ser han stolt ut.

En av många sommaridyller vid kanalen.

Försommaridyll intill Kyrkan Motala.

Försommaridyll intill Kyrkan  Motala

Försommaridyll intill Kyrkan  Motala.

Försommaridyll intill Kyrkan Motala.

Försommaridyll nedanför Kyrkan Motala.

Försommaridyll nedanför Kyrkan Motala.

Som sagt, fredag kväll nästa vecka, åker vi tillbaka till Motala och den vackra ställplatsen.