Matts Torebring

Den nya poolen på Camping Rubina Resort, vattenyta 1000 m2.

Ni som känner mig och vet vad jag brukar skriva om på våra resor, hittar mycket lite skrivet, om livet kring poolen. Jag älskar havet, vågorna som rullar in och tystnaden ute på lite djupare vatten. Denna pool inne på vår camping, lockade dock in mig. Det gröna gräset, skuggan under träden eller stekande sol, bara att välja, blommorna runt omkring, salt vatten, storleken 60 meter lång att simma i, på 1,5 meter djupt och ljummet vatten. Det var den bästa pool jag varit i, sa Birgitta.

Denna pool har allt man kan önska. Dessutom Bar & Glasscafé bakom ryggen.

Små uppbyggda kullar till vänster med lek för de mindre samt en lågvattendel i bortre kortsidan.

Mycket blomknoppar av olika slag, några är utslagna.

Blommande träd och buskar.

Visst inbjuder det till att läsa en bok i gröngräset.

Jag var först i att simma iväg.

Birgitta kom snart efter.

Denna pool kommer säkert att locka hit oss flera gånger.

Idag har vi ”Hondat” från Empuriabrava till vägens slut, ut efter havet.

Till Roses har vi bara nio km. Sedan fortsatte vi kustvägen till dess att den tog slut, där vitt blir grönt på kartan. Allt är så vackert, så det är obeskrivbart. Det var behagligt att köra efter kusten, även om det var ganska kuperat. Nästan hela sträckan var det hastighetsbegränsat till 40 km. Underbart att åka MC och +29 grader ute.

Vi parkerade Hondan mitt i centrum vid playan och detta konstverk.

Centrum av Roses ligger intill beachen.

I stort sett bara restauranger var man går, bara större eller mindre.

Känns som bilen var utlånad från Motala Motormuséum?

Vi kar kört runt havet och vår Kabe står 100 meter till höger om det blå båtvarvet. Kortet är  taget med teleobjektiv, det blå båtvarvet var bara en blå prick för ögat.

Allt var så underbart vackert, att jag borde filmat varje steg vi tog.

Så här ofattbart klart är vattnet i hamnen, på cirka tre meters djup.

Tänk om man kunde fått åka med till Gibraltar?

När vi gått en bra runda blev det ”Kaffe Americano” och varsin stor baguett.

Sedan körde vi någon mil till kustvägen tog slut vid en vändplats.

Det fanns en meter fritt mellan husen så jag kunde ta detta kort.

Det svårt att stanna och ta kort på allt vackert, även när man åker på en MC.

Jag kommer att drömma hemma i vinter, om allt det vackra vi passerar.

Det finns många fler båtvaruhus än mataffärer.

Till slut hittade vi grädde och potatis till vår midsommarafton.

Idag har vi suttit bakom muren och stängslet på vår baksida.

Vi har haft hemmasittarväder med moln idag, men ändå skönt att sitta ute. Jag har suttit och beundrat muren och stängslet som man byggt runt hela campingen, kanske två km eller betydligt mera. Jag förstår inte att det skall behövas, varför alla dessa skydd mot inbrott?

Dessa bär, jag vet inte vad de heter?

När vi bodde på Camping Les Tamaris på Franska Rivieran för två år sedan, hade vi dessa bär i massor. Det är mycket bär här också, men här kalasar fåglarna på dem hela tiden, och sjunger sedan för oss. Får man dem under skorna är de som Toy och svåra att få bort. Träden de växer på är tre till fyra meter höga.

De kommer i hela flockar och bara äter bär.

Tyvärr släpper de sedan sina behov på husbilen. Jag skurade en kvart för att få bort allt på vindrutan i går kväll.

När de är mätta sitter de och bara sjunger för oss semesterfirare.

”En i taget” kommer säkert vågen att säga när vi kommer hem.

Vi älskar att prova på alla goda bakverk vi ser. Fast denna var verkligen annorlunda. På utseendet att döma kunde man tro att den var gjord på en frukostfralla, men så var det inte, utan en grövre mördeg av något slag.

Den var hård, men god och gick inte att äta med sked.

I morgon finns det säkert ett 20- 30 tal nya bakelser att testa i bageriet, men vi tar en i taget. Visst är det gott. I love Spain.

Vi har ett mycket sällsynt väder som idag, fem regndroppar i timman.

Mycket sällan eller knappast aldrig går solen i moln som idag. Än så länge har den gömt sig totalt idag, men kommer nog snabbt fram igen. Det är ju inte speciellt varmt heller. Har vi tagit med oss smitta hemifrån?

Vi stannade först vid en sovenirbutik.

Det är faktiskt riktigt roligt att våga sig ut i den spanska trafiken med våran tvåhjuling. Kameran hade jag hängandes om halsen för att snabbt få upp den. Visst får jag lasta 1100 kg i husbilen, men dessa stora cementstatyer får vara kvar i butiken för vår del.

Här borta vid gatans slut bor vi.

De ena villan slår den andra i påkostad stil och utsmyckning. Kan inte vara billigt att bo här.

Jag var tvungen att ta med lite tallkottar och blanda med alla båtar.

Vem skulle inte vilja bo så här, en fin bil på framsidan och båten vid vardagsrummet?

Eller bo så här, hörntomt och båt vid vardagsrummet?

Det står National Park lite varstans man åker. Jag köpte karta, jag surfade på internet, men blev inte riktigt klok på var den var. Jag pratade med min trevlige Holländske granne, han svarade det är HÄR. Hela detta stora område var träskmark tidigare. Det har byggts ut till att bli en av världens största småbåtshamnar, läste jag på nätet. Det är därför det är både gata och en kanal till alla hus. Varuhus efter varuhus som säljer bara fritidsbåtar.

100 meter söder om vår campingplats ser det ut så här.

Empuriabrava (heter platsen vi bor på) är en av de största småbåtshamnar i världen. Det ligger vid kusten i Girona  Katalonien, Spanien.

Alla verkar ta båten hem på kvällen.

Alla verkar ha en båt.

Båtar i alla storlekar.

Finns det någon som inte har en båt?

En del har en större båt.

Säkert välbeställda människor som bor här.

När jag vred kameran ett kvarts varv åt norr ligger vår beach.

Birgitta poserar vid hamninloppet.

Här kommer alla båtar in och ut.

Vår beach.

Birgitta som fyrvakt.

Hela vår beach.

Hit bort skall vi åka motorcykel en dag.

Så är vi hemma igen om 100 meter.

En underbart lång och härlig sandstrand.

Jag har sagt och skrivit flera gånger och förundrat mig över, att vi kunde ligga på Camping Rubicone i Italien, i så många år. Det var nästan nåd att få en plats under ett parasoll nere vid Adriatiska havet. Var man ute i havet och var borta för länge, tog vakterna kläder och allt och tömde platsen. Dessutom hade man max 4 m2 tilldelat. Med andra ord, man låg som sardiner i en sardinburk. Å andra sidan träffade vi vänner för livet, så allt var inte negativt med denna camping. Här på stränderna på Costa Brava kusten har man gott om plats och ett underbart Medelhav.

Nu tar vi det lugnt, äter en god frukost, fikar fram på förmiddagen med deras goda bakverk. Det är så skönt att inte behöva gå ned till havet och ställa ut stolar för att få en plats senare på dagen. Idag var vi bara ned ett par timmar för att inte bränna oss. Det  var friska och lite småkyliga vindar och då känner man inte när solen tagit för mycket.

Jag gissar att det är hotell långt där borta. (Kortet är taget med teleobjektiv så det ser nära ut)

Vi kommer att ta motorcykeln och testa av grannskapet där borta senare.

Ett fartyg som låg för ankar ute till havs.

En mindre segelbåt ett stycke bort.

Här rullade vi in kockan 21:29 i fredagskväll.

Vi skulle enligt tekniken varit här klockan 20. Men som jag skrev tidigare, strulade båda våra GPS. Vilken glädje, vilken lättnad och tillfredsställelse att få komma in och hitta sin plats en minut före stängning. Jag började skriva i går kväll, men märkte genast att wifi stängdes av klockan 22. Därför får det bli ett dagen efter reportage denna gången.

Vilken plats vi fick så bra, med härligt grönt gräs, plats nummer 11.

Att skriva på min blogg, som jag fick i 60 årspresent av min familj samt en Macbook, är det roligaste fritidssysselsättningen jag har. Tack vare min blogg och en hel rad bloggvänner som jag fått, fick jag tipset om denna plats. Stort Tack & Kram till Anders & Birgitta för detta tipset. Inget skulle kunna varit bättre än platsen vi fick, vi stortrivs. Att få stå på grönt gräs är bara sådant man drömmer om.

Stora breda gator och tavlor talar om gatans nummer.

Campingen är mycket välskött och ordning och reda på allting. Lite mycket träd bara, som gör det riktigt svårt att komma in, med en lång bil som vår. Vattenpost med avlopp vid varje tomt samt 10 ampere säkring utan att behöva krusa sig till en högre säkring som på många andra platser som har 6 ampere. I det senare fallet håller inte säkringen till AC. Hygienutrymmena har hög klass med riktiga WC stolar och ”toalettrulle inne i varje toalett”. Det sista tycker jag att det borde vara lag på alla campingar. Att det finns wireless wifi och en riktigt bra lina, är som jordgubbarna på en stor gräddtårta.

Reception och incheckning.

Incheckningen gick mycket snabbt och utan några som helst problem. Det är sådant jag uppskattar när man kommer och är lite tung i huvudet efter mer än 14 timmar bakom ratten. Det är det första positiva intrycket som oftast avgör en hel vistelse. Tänk om fler förstod just detta.

Restaurang, Café, Pizza Take Away, Glasscafé, Internetcafé, Butik och Supermarket.

Det första intrycket jag fick när vi kom var, vilken ordning och reda, snyggt, proffsigt och välordnat allting är. Här finns mycket att testa på. Det blev var sin strutglass första kvällen, lite dyrt tyckte jag nog, 8 € för två strutglassar. Det är nog så att Matts Torebring inte häger med alla gånger i prisutvecklingen.

Det finns hur mycket Bungalows som helst att hyra.

Många av dessa ligger riktigt mysigt till, andra skulle jag inte alls vilja bo i, då de ligger väldigt skuggigt och inklämda.

”Vårt dagliga bröd, ge oss idag”…

Supermarket är i absoluta proffsklass. Mycket stor sortering av allt och allt finns vad man behöver.

Klockan är halv nio och solen är på väg ned över den stora poolen.

Detta blev en dag då vi inte gjorde någonting mer än checkade in, köpte jordgubbsbakelse, fikade och vandrade runt och bekantade oss på denna stora campingplats. Vi bara satt i våra sköna solstolar på grönt gräs och bara njöt och hade det gott. Bättre än så här, som vi har det nu, har jag inga drömmar om längre. Mätt med alla de mått vi har, vill vi nog klassa denna camping som den bästa, vi bott på under tretton somrar ute i Europa.