Matts Torebring

Vi lämnade vår drömplats i Empuriabrava klockan halv åtta och idag var resmålet Andorra, cirka 230 km bort.

Vi var inte överens med våra kartböcker och de kordinater vi matat in. Vi kom i alla fall till Andorra vid middagstid. Jag brukar säga att jag väljer hellre stora vägar och även betalvägar, än små vägar i bergen. Idag har jag kört så mycket små vägar i bergen, att det räcker för ett helt år framåt. Sedan jag var ung har jag undvikit höga höjder, då jag känt att benen skakar och kan nästan få svindel. Jag har tittat in i bergväggarna och undvikit att titta ned i stupen. Birgitta har tagit 130 kort när jag kört. Här kommer några få…

Det kändes skönt till en början att åka ihop med de stora pojkarna som lite vägröjare.

På mer än tolv – femton mil såg jag inte en enda bränsletapp. Min nivåmätare sjönk oroväckande i alla branta stigningar. Bäst att hålla kontakt med bilen där framme, han kanske har gasoline (diesel) i lasten. När jag hade dryga fem liter kvar i tanken, samt fem liter i en reservdunk, stod det en ensam bränsletapp där vid vägen. Vad skönt att släppa denna oro. Sedan i Andorra fanns hur mycket tappar som helst och till lägsta pris 1:07 €.

Vi passerar mängder av byar och trånga passage.

Hårnålskurva efter hårnålskurva utefter bergväggarna.

Inte på ett enda ställe när vägen var som smalast fick vi möte med en buss eller lastbil.

Kommer det någon runt hörnet?

Körning på tvåans och treans växel i flera timmar.

Otroligt vackert med alla dessa enorma berg och dalar

Berg och åter bara berg och dalar och så vår väg förstås.

Här slingrar sig vår väg fram.

Mycket vanligt med ovanligt ”feta” kossor som betade på fjällväggarna.

Äntligen har det blivit dags för ett sent elvakaffe, nu på 2408 meter över havet.

I vissa kurvor vred jag mig om och tittade ut genom bodelsfönstret i sittgruppen.

Mycket vackra stenhus, hotell affärer byggda i samma stil utefter hela vägen.

Oräkneligt antal hotell som står stängda över sommaren i väntan på skidsäsongen.

Vi körde tur och retur till huvudstaden Andorra La Vella, vi tänkte hitta en parkering till husbilen, men se det gick inte.

Vi hittade en liten camping att stanna på, i den trevliga skidorten Canillo.

När vi gick ut och gick, visade det sig vara en extremt trevlig skidorort Canillo, som vi hamnat på.

Lägg märke till villan uppe på berget som fotot avser.

En av många rondeller i Canillo.

Detta var et maratonlopp med reportage och bilder, allt på grund av en mycket svag wireless gratis wifi här på campingen. I morgon när vi är utvilade kör vi mot France, där vi räknar med att vara sista veckan. Första etappen blir till omtalade Toulouse.

Grovplanerad resväg hem till Småland Sweden.

När vi kom fram, 1 minut före stängning, till denna fantastiska plats frågade de på incheckningen som alltid: How long time do you want to stay here? One week, ten days, perhaps two weeks, perhaps more, we don´t know, svarade vi. Tänk vad skönt att inte vara uppbunden av tid och plats.

Nu har vi bott här i 19 dagar och kunde stannat lite till. Men då hade vi fått höra när vi kommer hem: ”Det är bättre ni flyger på semestern, när ni ändå ligger still”. Nej då hade jag inte fått med mig Hondan, som vi kört 200 km med här nere i år. Den har satt guldkant på vår semester i år. Vi har utforskat områden och nya platser hela tiden.

Jag tvekar inför de superlativ jag ska ta till, för de här 19 dagarna som vi bott här. Vi har STORTRIVTS, aldrig tidigare har vi trivts som vi gjort här, Vi har haft bland den bästa, wireless wifi vi någonsin haft, Vi Älskar Spaninen, Vi trivs med folket, Vi trivs med maten, Det har varit ordning och reda på allting, Städning i toppklass, Vi har haft trivsamma grannar från Holland i stort sett hela tiden, En underbar omgivning, Ett underbart Medelhav och beach, alltsammans till bättre pris än vad vi betalade i Italien för tolv år sedan, för en liknande plats. Denna camping kommer vi att ranka högst upp, i fortsättningen utav alla boplatser vi haft ute i Europa under tretton somrar. Som vår trevlige holländske granne säger (före detta egen företagare, men nu pensionär): ”This place is the most exelenta place to live on”.

Stort Tack till våra bloggvänner Anders & Birgitta, som skrev om denna plats. Vi var inte sena att testa.

Nu åker vi onsdag morgon till Andorra. Sedan får tid och rum avgöra var vi stannar, hur länge vi stannar och när vi måste vara hemma.

Vi gick till ett område vi inte varit i innan.

Jag hittade en ”Agenda” på nätet över saker och ting som händer i Empuriabrava under juni och juli månad. Bland annat stod det, att det var ”Market” mellan klockan 18.00 till 24.00, från och med den 30 juni under alla dagar. Dock stod det inte var. Vi gick ned mot andra sidan hamnpiren där vi inte varit innan. Förlåt skärpan som inte är fullgod på alla kort. Det skymde fort och mitt stativ låg hemma.

Vi blev mäkta förvånade över allt vi såg…

Osäker på om det är ett hotell eller bara lägenheter. Två lika hus med denna arkitektur mötte oss. På långt håll har de formen av ett jättestort skepp.

Här är hus nummer två i samma stil.

Jag älskar att gå, dock inte Birgitta, men vi kom iväg en bra bit.

Nere vid gränsen mot beachen var det marknadsstånd.

Mycket hotell finns här nere vid Medelhavet.

Vi gick förbi alla marknadsstånd utan att handla.

Damhandväskor och solglasögon utgjorde merparten av utbudet.

Nu vänder vi hemåt igen.

Ett disko nere vid Medelhavet.

Vattentornet ser vi alla dagar, fast nu från andra sidan.

Ps. Jag blir mer och mer osäker på att det är ett vattentorn. Det kanske hör till båttrafiken?

En av de ”största småbåtarna” vi sett inne i stan.

En av säkert minst 50 restauranger vi gick förbi.

Alla restauranger verkar helt fullsatta.

Massor av butiker var öppna.

Detta verkar vara en speciellt exklusiv butik, vi åker tillbaka och kollar priserna i morgon.

Tråkigt att se dessa enorma järnstaket, järngrindar och järngaller till och med på andra våningen. Finns inte ett enda hus utan galler och höga staket.

Ps. Helt fullständigt otroligt men sant, jag glömde det näst käraste jag har, min kamera, ute under markisen när jag gick in vid ettiden i natt. Den var kvar på morgonen.

Hemma ”på våran gård” pågår kvällsunderhållningen för fullt när vi kommer hem. En riktigt skön utesittarkväll och klockan blev ett innan vi gick in.

Allsång på Skansen i Empuriabrava Spanien.

Idag på förmiddagen, kunde vi under markisen avnjuta, Allsång på Skansen via Svt.play, utan ett enda hack i programmet. Då blir man glad och stolt över att det finns så bra wireless wifi. Jo det blev ett stopp efter tre kvart, då gick min köpta tid ut efter två veckor. Tänk så dum man kan vara, jag löste 14 dagar för 24:90 €. Hade jag lagt till 5 € hade jag fått köra i 30 dagar. Nu fick jag springa iväg och köpa till en vecka till för 14:90 €. För hur skulle vi klara oss utan wireless wifi? 30 dagar för 29:90 € är riktigt överkomligt i mina ögon.

Vi fick ett ryck idag, vi har en liten by några km bort, med 4 000 invånare  som heter Castello, kvar att besöka. Vi Hondade dit, men såg bara några restauranger och caféer. Efter detta körde vi till Lidl och handlade så mycket vi klarade köra hem. Visst blir man lite förvånad, baguetten 70 cm lång, vi köper varje morgon för 1 € i Supermarket på campingen, kostar bara 0:39 € på Lidl.

Så var det detta med wifi igen. Vi har läst om alla byar och städer runt omkring oss på internet och sedan åkt dit  och undersökt dem alla. Vi har kunnat följa er varje dag, med regn eller sol hemma i Norden, samt se hur vädret blir för oss själva.

Återigen nyttan med wifi. Andra dagen skulle våra grannar från Schweiz åka från platsen med sin WW California. Modellen med taket man hissar upp. Bilen startade inte. Tre bilar kom med startkablar, inget hjälpte och det brann nästan av överhettning i kablarna. Efter mer än en dryg timma kom stora bärgningsbilen. Med deras hjälp startade bilen direkt. Men nu gick det inte att få ned taket.

Bärgningsbilens manskap jobbade en timma till, hur många som helst ”förståsigpåare” kom, ingen kunde få ned taket. Gå ut på internet, hörde jag någon säga, det finns instruktioner där. Sagt och gjort och efter ytterligare en halvtimma, gick motorn igång och körde ned taket. Alla utefter hela gatan stod upp och klappade i händerna. De fyra vuxna, med fyra cyklar och ett extra tält kunde fortsätta sin resa. Bilen var nog överansträngd och överlastad från början.

I love Spain and wery good wireless wifi we have here in this camp Rubina Resort.

Strax under + 30 grader som alla dagar innan, men det kommer in en dimma i horisonten…

Det blev pusskalas på morgonen när våra grannar och nya vänner åkte hem till Holland på morgonen. I fyra hela dagar har de jobbat från tidig morgon till sen kväll, med att tvätta allt in minsta detalj. De har bott på samma ruta, sedan slutet av mars månad. Ett mycket harmoniskt och mycket trevligt pensionärspar, som vi saknar nu när de har rest. Vi fick ställa klockan på ringning idag och var uppe redan klockan åtta för att vinka av dem.

Det blev nya grannar på vår baksida, men vi funderar på fyra meters regeln…

Dessutom klarade man inte parkera in sin husvagn själva, utan det kom campingens personal och gjorde…

En märklig dimma kommer in över land, men det är lika varmt.

Om vi nu bor vid en av världens största småbåtshamnar, varför är så få båtar ute på havet?

Funderar även på hur stora motorer de har i sina båtar?

Till slut funderar jag på, varför en dubbel espresso, kostar bara 1:10 € på fin restaurang här ?

Hemma i Sverige blir jag inte kaffesugen längre, när jag ser priser på upp emot 40:- SEK för en enkel espresso. Jag vet ju att råvaran kostar hemma kostar runt en svensk krona. Till detta kommer maskinkostnad om man inte använder ”pods”.

En liten Honda tripp idag på knappt fyra mil.

Våra vänner bruka säga om oss: ”Ni är ju inte kulturella, ni bara solar och badar”. Vi älskar inga stora städer med all tät trafik. Vi kör gärna runt städerna, om det går och njuter mera av landsbygd och natur. Nu har vi varit så mycket i bergen och ut efter havet att vi kände det var dags att se något annat.

Vi parkerade vid Carrer de Pompeu Fabra. (Det stod så på huset)

Vi letade upp en bra parkeringsplats i Figueres. Bäst att skriva upp gatans namn så vi inte villar bort oss. Vi mötte en ganska tråkig stad och stannade inte så länge. Figueres är en liten prick på kartan och har 45 000 invånare.

Oj vilken tur vi har, nära vår parkering var det marknad.

Nötter med mera i långa banor.

Torkad och saltad fisk i massor.

Våra holländska grannar berättade att fisken kommer säkert från Sverige. Saltad, saltad, saltad och torkad. Sedan måste den ligga i blöt och sköljas, sköljas och sköljas för att kunna tillagas.

Travvis med fisk som ligger utan kyla.

Blommor naturligtvis.

Chark & Ost i massor i många stånd.

Om vi köpt en skinka, skulle benet fått sticka ut ur packboxen vi har på Hondan.

Många gick hem med matkassar, med så mycket innehåll man orkade bära.

Vi tackade marknaden för oss och vände hemåt igen.

Vi fick intrycket av internet att det var en tråkig stad att besöka. Efteråt frågade vi våra holländska grannar vad de tycker om staden Figueres. ”Den är utråkig helt enkelt” svarade de. Vi fick rådet att ta tåget till Girona, det är en festlig stad, fick vi höra. Ändå kul att se lite av varje, allt kan inte vara toppen. Utflykterna vi gjort i omgivningarna i år, har faktiskt satt guldkant på tillvaron här nere.

För tredje året i rad hittade vi idag en Palmlilja i en dikesren på väg till havet.

Alldeles nära stranden i den sista växtligheten, stod den där och blommade.

För två somrar sedan fann vi denna Palmlilja, Yucca filamentosa, i en dikesren utanför Camping L´Àmfora, bara ett par mil bort. Vi förundrades över hur vackert den blommade. Förra året fann vi flera stycken, också i en dikesren, på väg till stranden i Marbella. Vår gode vän Christer, berättade för oss att den blommar bara vart tionde år. Visst är den ståtlig.

Idag var det en ljuvlig dag vid stranden, och nu börjar nytt folk strömma till.

I mitten av nästa vecka går det över i högsässong med högre priser och många lämnar nu sina platser. Våra trevliga holländska grannar kom hit sista dagarna i mars och nu har de packat och tvättat varje pryl i två hela dagar.

I mitten av nästa vecka är det vår tur att vinka adjö.

Det blev det gröna gräset vid poolen idag.

Det är så tyst kring vår campingplats, att vi vaknar oftast inte förrän fram emot halv tio. Köpa bröd, äta frukost och sedan förmiddagskaffe med bakelse, ja då är förmiddagen gången. Eftersom Birgitta blev förtjust i poolen, valde vi den och det gröna gräset med vitklövern där idag.

Vi bor mitt emellan poolen och havet och vi har ungefär lika långt till båda.

Jag låg där på mitt badlakan och zoomade in, några av de få blommor som finns här.

Vad ska vi äta idag, är en av de dagliga frågorna.

När jag var ”bondpojk” för så där mer än 50 år sedan, kunde min pappa säga om en dag som denna: ”Idag har det varit så hett, att det hade gått att steka ägg”. Take Away pizzan här, är både riktigt god och billig. Sagt och gjort, jag gick iväg och fastnade för en ”Rubina Special”. Passande nog låg det ett stekt ägg i centrum, omgiven av bacon, köttfärs, ost, paprika och lök. Den var riktigt god, tunn och välsmakande. Hur varmt var det då, ja bara drygt 30 ute och 34 inne innan vi startade AC i bobilen.