Elmia Husbil – på första parket

9 09 2012

Vi kör vägen mot Elmiaområdet upp från Rosenlundsbadet.

Raderna med husbilar är oändliga. Vår gode vän Johan från Falköping, som vi lärt känna på våra resor nere i Italien, ringer var femte minut. ”Var är ni, kommer ni inte snart, var håller ni hus”? Det är fullt, det finns inga platser kvar, säger Johan. Om du själv hissar upp bommen på höger sida vägen och kör in så finns det plats. Men det törs inte jag göra, men det är flera andra som gjort så, säger Johan.

En riktigt vacker fredagskväll att åka på husbilsmässa

Här står Johan alldeles bredvid uppfarten och pratar i telefon med oss.

Höj upp bommen där, så kan du köra in till höger, några andra platser finns inte, sa Johan. Sagt och gjort, och jag är inte blyg av mig, utan upp med bommen och in med husbilen.

Vi parkerade här ute, men hann aldrig stänga av bilen..

Johans fru, Helena Svensson, ringer, ”Grannen åker, kom genast över med er bil”. Upp med bommen, vi kör rakt över gatan och får parkeringsplats på första parkett. Fullständigt helt otroligt, komma en fredagskväll i rusningstrafik och få en av de bästa platserna, på hela Elmia området. Utan vänner kommer man inte långt, Tack Johan & Helena! Inte nog med detta, sedan blev vi bjudna på fredagsmys i deras fina husbil.

Här har två sydeuropavänner fått platsen bredvid varandra, fantastiskt!

Det blev ett skådespel på fredagskvällen med att sitta en meter från gatan.

Det var nästan panikstämning bland husbilarna. Vissa körde fram och åter i timmar i hopp om att få en plats att stå på. Det sista på kvällen struntade flera i trottoarkanter, grönt gräs och trafikhinder. Man bara körde rakt över. Idag på lördagsmorgonen blev alla bortkörda. Bilden är inne från cockpit i vår bil.

Klockan 9.50 var vi på plats och anslöt oss i kön.

Folket bara välde in när portarna öppnades.

Lite tveksam och återhållsam mot modenycker…

Bürstner hade på flera av sina modeller monterat samma panoramarutor som de stora turistbussarna har. Jag undrar hur varmt det blir en sommardag i Spanien med 35 grader varmt ute. Jag har haft två stycken nya Bürstner årsmodell -99 och 2003. Jag hoppas de har blivit mer utvecklade än dessa var. Minnet av de båda bilarna gör att jag har inget större intresse av en närmare studie.

Samma stora panoramaruta i en annan vilkel.

Jag funderade på ett tema när jag fotade, Bra & Mindre bra

Mindre bra tycker jag om att många nya bilar har toatanken, precis där man har bord och stolar under markisen. När toan skall tömmas måste man ställa undan bord och stolar. Vi har toatömning inne i bagaget, det är inte heller optimalt.

Ytterligare en trend i år är, att många husbilar har en stor spegel oftast till vänster i själva insteget till bilen., Tveksam placering i mitt tycke, men riktigt dåligt att många bilar saknar klädkrokar och skoutrymme vid insteget i bilen.

Kabes nya bakparti gillar jag, snyggt och lätta att hålla rent.

Riktigt trångt i Kabes enormt stora monter, inte så underligt så många fantastiskt bra bilar.

Inne i den nya i910 modellen var det mer folk än i kyrkan.

Äntligen en gasolkoffert som jag vill ha den, det har jag väntat på i över 40 år.

Vad jag har retat mig på detta under många år, att båda flaskorna måste ut, om man vill byta den innersta flaskan. Bra jobbat Kabe, nu är jag nöjd.

Jag har önskat mig en helentigrerad husbil med dörr på förarplatsen.

Med en helintigrerad bil är det lättare med bäddning, om man har gäster med sig ut i husbilen. Här kommer ett extra fotsteg ut när förardörren öppnas. Återigen bra jobbat Kabe.

Gråvatten, färskvattentömning och elkontakt under samma lucka.

Personligen har jag alltid tyckt att alla hängande elsladdar på de flesta husbilar är riktigt fult. Även här har Kabe tänkt till. Elkontakten drar man upp genom golvet. Bra jobbat Kabe.

Behöver jag skriva att denna bil, står högst upp på min önskelista…

Många mässbeökare står i långa köer vid vissa bilar och väl inne i alla bilar, hur många lampor finns i barskåpet? Jag går runt och synar bilen utifrån det första jag gör. Finns det inga bra lastutrymmen, är bilen ointressant för mig, jag går inte in. Denna bil är helintigrerad , den har Qweensbädd, mycket rymlig, mycket skåp och det bästa av allt, min Honda får plats i garaget.

Plats för en bil, men….

Jag såg flera husbilar i prisklass runt tre miljoner, med plats för en bil, men var skall man förvara bord och stolar, jag hittade ingen mer plats än att surra fast dem vid sidan av bilen! Jag blir mörkrädd. Jag gick inte heller in den…

Jag gissade på avstånd sex- till sju miljoner för denna, och det stämde.

Jag som älskar att stanna var jag vill, hur skulle det fungera med denna husbil? Nej jag vill inte ha den!

Riktigt stort, kan bli ännu större…jag vill inte ha den heller.

Jättemånga plåtisar på mässan (Limon skriver Leena), denna med långbäddar bak.

Hellre en plåtis än en tremiljonersbil som jag inte har plats till bord och stolar på ett bekvämt sätt.

Vi sparade tältvaruhuset till söndagen och då var det ganska avslaget.

En stor del av parkeringen var avstängd…

Varför, jo en liten minoritet (får jag hoppas) har gått in i trädgårdarna och gjort både mindre och större personliga behov när det blivit mörkt. Dessutom har de slängt in skräp i häcken,  trots att det finns gott om soptunnor. Någon hade med en bultsax klippt av grova hänglås för att komma in på parkeringen när bommen var låst. Jag skäms å branschens vägnar, sa jag till parkeringsvakten som berättade detta.

Vi tillägnar familjen Johan & Helena Svensson denna blomstergrupp som tack för mässans bästa parkering och för fredagsmys i deras fina husbil. Det var så roligt att träffas på riktigt. Vi har under sommaren skickat hundra- tals sms och mejl till varandra.





Nu är bygget (nästan) helt klart

5 09 2012

Nu lyser alla lampor.

Vi startade tillbyggnaden av den stora lagerhallen till höger, i juni månad 2011. Vi kunde flytta in första dagarna i november, precis som planerat. Kvar var då markarbeten, asfaltering, byggande av burspråket på kortsidan och utebelysning. Fortfarande väntar jag på en markentreprenör som skall sätta upp ett vägräcke vid nedfarten, en halv dags arbete.

Den nya lagerhallen är 66 lång och 18 meter bred och 6 meter hög på insidan.

Vi köpte en rivningsfastighet för 2,5 milj. kronor av vår granne som välvilligt ställde upp och sålde efter många år av förfrågningar. Här ligger nu vårt nya lager för den alltmer växande internethandeln och vår omfattande julhandel.

Nya lampor på nedfarten till innegården.

Jag har jagat vår elentreprenör för att få upp belysningen. I och för sig har jag varit ganska tålmodig till dess att höstmörkret började falla. Nu lyser det på jobbet som det gör hemma i min  trädgård, där jag har totalt 36 belysningspunkter, alla på 220 v. Hur många lampor vi har på jobbet som tänds av ett Europaur,  har jag inte räknat än, men de är många.

Framsidan och entrén.

Här är den gamla byggnaden från 1948, till vänster om burspråket, som vi har rustat i flera omgångar.

En fasadbild, få företag har nog lika mycket lampor som lyser som vi har.

De förra byggnaderna har integrerats med den nya tillbyggnaden. Totalt arbetar vi nu i 2500 m2 lokalyta. Vi älskar våra lokaler och det läge vi har. Det historiska är köpet av den gamla ”rivningsfastigheten” 1996 och ett helt år av eget arbete för att rusta upp lokalen. Tillbyggnad lager 2002. Tillbyggnad av lager, kontor & servicerum 2007. Inköp av grannfastigheten, rivning av denna,  tillbyggnad av 1250 m2 lager, kontor och personalutrymmen 2011.





Åsle Tå, förr en fasa, nu en idyll..

1 09 2012

Ställplats Åsle Tå Falköping.

Vi hade hört talas om Åsle Tå genom våra bloggvänner, Mats, Marianne & Molly, 3M. Min Birgitta som ställer upp på nästan allt, som jag föreslår, följde med och så åkte vi dit. Jag trodde det var en enkel kaffestuga och en liten parkering, men vad jag bedrog mig. Backstugorna har jag läst om på nätet. När vi parkerade kom kossorna och sa, välkomna till Åsle Tå, Falköping. Det är vi som levererar mjölken till Falköpings Mejeri.

Kossorna kom ända fram till staketet, de kände direkt att det kom en snäll kogubbe.

Vad glad man blir när man kommer och får parkera på en plan yta, med grönt gräs utanför dörren och kossorna går och betar två meter från bobilen.

Vi visste väldigt lite, eller rättare sagt ingenting, när vi kom hit på fredagskvällen.

Visst njuter vi av att kunna parkera nära havet med vår bobil, men…

En vacker grön äng med betande kossor och en blå himmel strax före solnedgången är också njutbart.

Ska vi äta frukost ute? Hörde jag Bigitta säga innifrån duschen i bobilen.

Det var bara +16 grader när jag tog fram bord och stolar. Solen kom fram och det blev en jättegod  frukost ute i gröngräset.

När vi går fram emot sevärdheterna, går vi förbi några blommor i en stenmur.

Här är kartan över området och alla backstugorna. (klicka på bilden för att se alla namn)

Vi fick en gemytlig pratstund med ägarna och arrendatorerna av Restaurang & Café.

Ibland får man skämmas att man inte vet allt om alla. Torebrings, sa de med en mun, när jag presenterade mig, dem handlar vi av. Till min ursäkt har vi 23 tusen kunder i vårt register. När vi är här, har man dukat upp för ett bröllop, under lördagseftermiddagen.

Här på denna gatan bodde som mest 85 personer varav 35 personer under 16 år.

När det regnade var det tjugo cm med gyttja mellan husen och här bodde gamla och unga människor men ofta väldigt fattiga. De tog sig fram genom livet på daglönearbete på gårdarna runt omkring eller genom hantverk. En familj hade sju barn och rummet de bodde i var som våra Friggebodar idag, på cirka 15 m2. Det fanns inga utedass, utan det var gå bakom busken som gällde.

Alla stugorna har namn och beskrivning över de som bodde där.

Ett helt otroligt engagemang av Hembygdsföreningen ligger bakom allt detta att det finns bevarat.

Vi fick nästan krypa in i de flesta husen, så låga dörrar och vissa hus kunde man inte stå rak i.

Vissa hus ligger nedgrävda i backen.

Nu är det idyll att komma till, men hur var det här på 17- 18- och början av 1900- talet?

Förmodligen en gammal gemensam brunn med dricksvatten.

Hembygdsföreningen har byggt restaurang och café med plats för upp till 150 personer.

När man går ut till stugorna går man genom gårdsbutik, café och restaurang efter att ha betalat det lilla inträdet i kassan.

Kolaforsen rinner strax bakom stugorna. Hur skulle man annars kunnat hålla sig någorlunda ren?

I en av stugorna fanns det en ”Handelskammare” på max 1, 5 – 2 m”.

Här hade ”Hallbergsa” diversehandel och sålde kaffe, socker, sill och snus. Snus var en stor artikel då många hade tre prillor inlagda samtidigt.

Här är det nog lite ”nyare och mordernare stuga”

Skyltar och namn på växter och vad de användes till fanns det gott om.

Mera växter…

Nu ser det idylliskt ut, men hur var det då…?

Ett foto från gången tid..

85 personer har gått här fram varje dag i kanske 20 cm gyttja…

Växter och användningsområde..

Här bodde ”Skölta-Kajsa”, uppkallad efter att hon lät montera ett större fönster på sitt hus.

Även maskrosor fanns det användning för.

Ett av de 17 husen invändigt

Ytterligare ett hem, fast lite senare och ”nyare”

Hur kunde man laga mat i dessa kök som fanns i flera stugor?

Här inne fick giftasvuxna flickor bo…

Inne i ”Friarkammaren”

Ser nästan lite ”mordernt ” ut..

Vilket jobb med att underhålla alla hus..

Två styck svinstior i bakgrunden, max 1,5 m” invändigt och en ”vattenpump” som jag själv brukat.

Bibel, psalmbok och orgel fanns i flera hus…

Ytterligare ett av de 17 husen…

Här lagas det mat i det lilla ”köket”.

Ytterligare ett hem..

Ytterligare ett hus..

Inne i en visthusbod…

Det finns ett relativt nytt lantbruksmuséum samt även en gammal vattendriven kvarn…

En hackelsemaskin som jag kört som bondpojk på 50- 60 talet.

Självbindare har jag kört mycket..

Jag var mindre än tio år när jag bad pappa att få dessa ”Bultavagnar” som jag sedan slog sönder och sålde skrotet, detta blev mina första egna pengar.

Stackars människor, vilket slit med stenmurar och för överlevnad..

Vi stannar här två nätter, vi har sett så mycket och dessutom fått njuta av solen.

Vi avslutade med en riktigt god ”Tjuvjägarbiff med potatisgratäng” på altan till restaurangen.

Parkering, Café, Restaurang & Ställplats Åsle Tå Falköping.

Egentligen borde alla se sin historia, vi har inte alltid suttit i fina hem med fina möbler. Våra föregångare har fått kämpa, lida och bära umbäranden som är svåra att förstå. Nu har vi bott här två nätter, på en riktigt bra ställplats, för endast 75:- per natt inkl. el, fritt wireless wifi och bra nästan nybyggda toaletter. Sverige är fantastiskt. Heder åt en Hembygdsförening som gjort allt och lite till. Heja Åsle Tå. En av våra goda vänner, som bor i just Falköping erkänner för oss, ”Jag skäms, jag har inte varit här sedan skolresan för fyrtio år sedan”.

Ps. Det blev väldigt många bilder tagna idag, några av dem har ni fått se, det var så mycket minnesvärt. Mitt objektiv var nytt idag och det finns med en CD skiva för instruktion. Naturligtvis har jag inte kollat in CD skivan utan monterat objektiv och fotat. Jag brukar alltid läsa bruksanvisningar en vecka senare.





Ny investering i afton…

31 08 2012

Canon EF 24-105/4,0L IS USM

 

På väg till Falköping i afton, blev det stopp hos Scandinavian Fhoto i Bankeryd.  Jag har fotat ganska mycket med ett fast Canon 50 objektiv. Jag har verkligen gillat det  (tills i onsdags morgon), då det ger full skärpa ända ut i hörnen. Men så i onsdags fotade vi våra Tomtelådor inför julen. Då brukar vi alltid ha hjälp av en reklambyrå, så även i år. När vi tagit första kortet, sa jag bara, vad har du för objektiv? Idag har jag investerat i samma utrustning, se ovan. Det skall bli riktigt spännande att gå ut bland Backstugorna i Åste Tå, Falköping, i morgon. Vi hörs i morgon…





Ett Jättekliv framåt för Kabe

28 08 2012

Jag tappade nästan hakan idag när jag läste Husbilsliv, Kabes Nyhetsforum.

Under senvintern skrev jag på en tråd i Husbilsklubben. se, ”Har Kabe marknadens sämsta garantier på sina produkter”. Tråden fick en enorm genomslagskraft när jag ifrågasatte ”Ett års garanti” på vår Kabe husbil. Jag hade vid det tillfället råkat ut för ett par  småfel. Återförsäljaren som jag vände mig till kunde inte åtgärda detta, utan att fråga Kabe, då bilen var mer än ett år gammal. Det gällde en nästan avrostad skruv och en gråvattenpump som lagt av för andra gången. Kabefabriken tog kontakt med mig, Kabeklubben tog kontakt och alla som läste och kommenterade tråden var enormt stor. Tyvärr spårar trådar ur på de flesta Forum, så jag har tröttnat att skriva på Husbilsklubben. När Kabefabriken väl fick kännedom om felet rättades allt till med råge. Det var återförsäljarens fel att det blev så stort.

Någon har kallat mig Mr Kabe, det tycker jag är kul. Vi har haft två nya tyska husbilar och två nya Kabe. När vi körde vår första resa med den nya Kaben 2006 upp in i de norska vinterfjällen sa jag, ”Detta är den första husbil vi haft”, trots två nya husbilar innan. Jag har varit förälskad i Kabe ända till dess att återförsäljaren uttryckte sig felaktigt. När väl fabriken i Tenhult, som är max servicevänliga, rättat till felet med råge, har jag samma kärlek kvar som tidigare.

Kärnan jag också vill komma till, vi påverkar marknaden och tillverkarna mer än vi tror, genom våra bloggar och forum. Nu tog Kabe ett Jättesteg framåt genom att gå från 12 månader till 60 månaders garanti. Detta var oerhört positivt.

Jag inhandlade sju styck nya Hyundai bilar till jobbet på ett bräde i vintras. Varför Hyundai, jo fem års nybilsgaranti, fem års fri vägassistans och 12 års lackgaranti, fällde avgörandet. Dessutom var bilarna mycket mera utrustade än de tidigare Citroen Jumpy bilarna. Nu när personalen fått sina nya bilar är de nästan lyriska över komfort och körglädje. Jag ser till ekonomin och är trygg med Fem Års Nybilsgaranti och Fem års fri vägassistans.

För oss med husbilar var detta ett jättestort steg framåt för hela branschen. Fler kommer att tvingas följa efter för att skapa trygghet hos köparna. Heja Kabe, bra jobbat!

Ps. Jag hoppas vi är lika mycket goda Bloggvänner i fortsättningen också, trots att jag är ”Mr Kabe”.





Torpöns Färjeläge, ett guldläge

27 08 2012

Torpöns Färjeläge en idyll, även för oss hemmablinda.

Vi brukar åka hit flera gånger per år, men av någon konstig anledning har det inte blivit av på flera år. Nu när vi var hemma denna helgen fick vi för oss att åka dit. Vi tänkte först ta Hondan de fem 50 km som vi har dit, men yr.no visade 14 mm regn, så det blev personbilen istället. Av regnet blev det bara en störtskur. Alla som satt ute och åt och fikade, fick fly med sin mat in under tak.

Under högsommardagarna i slutet av juli månad i år, serverades mer än 1000 matgäster per dag. Kanske inte så konstigt, för det smakar gott när man sitter vid vatten och det finns ingen stress här ute, mer än för dem som jobbar i kök och servering. Själv åt jag en ”Torpötallrik” innehållande en riktigt stor bit av rökt lax, kokt potatis, romsås, salladsbuffé, måltidsdryck och kaffe, alltsammans för blygsamma 125:-. I mitten av september månad stänger de för säsongen.

Under många, många år när vi var restauranggrossister på Torebrings, hade vi Torpöns Camping, som det hette då, som kunder. Jag sa varje gång man kört ut på ön, här finns ingen stress, det är bara lugn och ro.

Ps. Vägbeskrivning: Från Tranås kör vägen mot Österbymo. Från Kisa kör mot Österbymo. Mellan Tranås och Österbymo ta av i den lilla byn Ramfall. Det går även att köra från Boxholm och ta färjan över i Blåvik. Färjan lastar både bussar och större bilar som en av min bloggvänner påpekar.

Urkon från Sommabygd står på berget och spanar.

The story om urkon.

Den stora pråmen ligger fortfarande i vattnet, men har fått tak och serveringsmöjligheter för sällskap.

Vägg i vägg med pråmen finns ett Naturum. Där man kan se fågelliv och vad som finns under ytan i sjön Sommen. Det är kostnadsfritt att gå in där.

Sjön Sommen är en ganska märklig sjö.

Jag har hört många säga att de haft båt i sjön Sommen i tio- talet år och kört runt i sjön hela semestern, men ändå inte sett allting på långt när.

För oss med husbil finns ett antal ställplatser.





Igår var det fyra månader till julafton…

25 08 2012

Idag blev det långlördag med provpackning av alla Tomtelådor inför julen.

Denna helgen är vi hemma för första gången på elva veckor och husbilen står kvar på vår egen ställplats på vår tomt. I dag blev det långlördag och provpackning av alla Tomtelådor inför julen 2012. Niklas, son och delägare i Torebrings Grossist AB, började jobba med julen när vi var i Spanien på försommaren.

Bilden ovan är framsidan till vår katalog på närmare 60 sidor. Denna jobbar Niklas fram under hård arbetspress, med produktval, träffa leverantörer, prissättning, provpackning, fotografering, layout , tryckning och distribution. När vi sedan börjar leverera våra färdigpackade tomtelådor är det gigantiskt arbete med distribution och med logistik.

Här har vi radat upp alla leverantörsprover som kommit hem.

Jag fattar knappast inte hur vi klarade av allt förra året. Det vanliga jobbet tar precis all tid som finns. Dessutom var jag själv totalentreprenör när vi byggde till en ny stor packhall för jul-, påsk- och sommargåvor, lagerkontor, personalutrymmen samt lager för den växande internethandeln, en totalkostnad på 10 milj. kronor. På vårt första byggmöte i mitten av maj månad förra året sa jag, vecka 45 punkt slut, för vecka 46 flyttar vi in. Vi kunde bjuda på mingelfrukost måndag morgon vecka 46 och inviga som planerat. Det  kändes mer än skönt idag att ha utrymme att vara på och inte trängas med allt annat. På onsdag nästa vecka blir det en hel lång dag med fotografering. När vi kommer in i sista dagarna av november tar vi in 15- 20 man extra som jobbar i skift upp till sju dagar i veckan med att packa alla Tomtelådor som leveras ut över Sverige och Finland.

När min pappa levde kom han alltid för att hjälpa till i julruschen. Inför de sista åren ringde han och sa, ”Det blir nog ingen riktig jul i år, för jag orkar inte hjälpa till längre”. Ibland kan man tycka att det skulle vara skönt att slippa allt detta slit, men samtidigt ligger det spänning i att se försäljning och utvecklingen år från år.





Visst blir man glad….

24 08 2012

Det kom ett mejl idag som gjorde att jag tog ett glädjeskutt..

Vi som är aktiva i våra bloggar tror jag alla älskar att skriva, fota och berätta om resor vi gör med våra husbilar och mycket annat. Tyckte jag inte det var roligt skulle jag lägga av. Ibland skriver jag för att påverka myndigheter och politiska beslut. Roligast för mig är ändå att skriva när jag tycker någonting är  riktigt bra. Jag har haft personliga möten med kommunalpolitiker som sagt rakt ut: ”Ställplats vad är det för någonting”? Därför var det så otroligt roligt att skriva om några kommuner med ledande politiker som förstått bättre.

Idag kom det ett mejl från en av kommunerna jag skrivit positivt om….(jag har utelämnat namn och stad som det var undertecknat med)

Hej! Läste er fantastiska blogg och blev alldeles varm i hjärtat. Så otroligt roligt att ni tycker om vår lilla stad.

Får vi länka vidare från vår hemsida (Turistbyrån) till er blogg.

Det är så underbara bilder och så bra skrivet så vi vill gärna visa det för andra besökare.

Varmt välkomna tillbaka.





”Jag har ett bekymmer, mina pojkar går i pension”…

18 08 2012

Oliver, vårt minsta barnbarn med sin pappa….

Oliver, vårt minsta barnbarn, hade rest ända från Stockholm med sin pappa och mamma till Vadstena, för att gratulera morfar till pensioneringen den 18 augusti. Någon pensionering i vanlig bemärkelse är det inte tal om ännu, om jag får vara frisk och kry.

Rubriken ovan är tagen från en kund som har bilaffär och som besökte mig på försommaren.”Jag har ett bekymmer sa han, min pojk som har hand om filialen i Västervik och min andre pojk som har hand om filialen i Vimmerby går i pension nu”. Hur gammal är du själv, sa jag, ”jag fyller 86!”, sa kunden. ”Följ med ut och provkör min bil, det vore något för dig”, sa han vidare. ”Ta mitt visitkort ifall du ångrar dig”, sa han innan han åkte hem.

Slottsvillan tillhörande Vadstena Klosterhotell.

Om du visste sa Oliver, vilket hotell vi bor på, det är stort och gammalt. Själva har vi parkerat husbilen på ställplatsen i Vadstena, som nu har blivit riktigt bra. När vi blev visade huset där vår dotter med familj bor, sa jag bara, bor ni i det gamla huset. Jag visste inte bättre…

Huset var minst sagt pampigt när man kom in.

Utöver hotellrummen fanns stora samvarorum och bibliotek med denna stora kakelugn.

Jag hade bokat bord på Vadstena Klosterhotell där vi åt en god trerättersmeny.

Tänk om dessa valv, stenväggar och tak med stora ljuskronor kunde tala om svunna tider.

Fastigheterna som tillhör Klosterhotellet är enormt stora och många.

En spontan kram kusinerna emellan, det är så roligt att träffas.

Kom Oliver, sa lite äldre Linus, till sin kusin.

Denna vackra stadspark i Vadstena, men första gången vi är här och inte solen skiner.

Denna helgen var det Medeltidsmarknad i Stadsparken.

Mycket hantverk till salu i de olika stånden.

Pilskjutning.

Kamp på nästan blodigt allvar.

Galtklämma lät inte gott och jag var så mätt efter middagen på Klosterhotellet att bara matdoften kändes inte bra.

Musik från svunna tider, visst får man en tankeställare om tider som varit.

Vi kunde dricka kaffe och äta tårta från Gamla Bageriet i Vadstena under husbilsmarkisen.

Vår son Niklas som fyllt år i veckan, fick present av lillasyster från Stockholm.

Själv fick jag massor av presenter och god hjälp av barnbarnen med att öppna dem.

Jag fick bland annat ett ”Dryckesbälte” som jag önskat mig till mina motionsrundor. Jag har inte slutat tävla med mig själv varje gång om personbästa tiden.

Linus & Oliver slet allt vad de orkade i tejp och papper för att hjälpa farfar/morfar.

Här får jag en riktig dyrgrip av hela familjen, en trådlös Back Up station till min nya dator.

Jag fick ett äkta apelsinträd som påminner om apelsinlundarna i Benidorm Spanien sommaren 2011.

Ett Jättestort Tack till min familj för att ni tog er tid att komma till Vadstena och ett Jättestort Tack för alla presenter. Detta blev ett minne för livet.





Ulricehamn förlåt, jag visste inte bättre

11 08 2012

Ställplats Ulricehamn, mitt i city. Vår plats längst fram på bilden.

Efter en tuff arbetsvecka på jobbet, på grund av att hälften av medarbetarna är på semester ännu, ställde vi färden i hällande regn mot Ulricehamn. ”YR.no”  visade + sju grader i Ulricehamn på lördagen, men vi ville till lite nya platser och inte bara Småland & Östergötland som det oftast blir. När vi kom fram var det ett underbart solsken och vi kunde sitta ute och äta. Vi fick denna plats med ”söderläge” ut mot en nästan oändlig gräsplan.

Hamn och Restaurang Bryggan.

Kylskåpet var tomt, vi hade inte hunnit handla med oss mat. Vi parkerade bilen och gick ett par hundra meter fram emot stan. Vad är detta, kan det vara någonting? Är man hungrig tar man oftast första bästa. Men vilken positiv överraskning det blev…

Vi beställde var sin burgare…

Men vilken snits på maten, det blev ingen vanlig burgare precis. Vi gick därifrån så mätta att vi knappt kunde andas. Vi såg dem som satt bredvid, de beställde var sin räksmörgås. Tallriken var lika stor som vår, minst 40 cm. Vi tyckte att 159:- var  lite i överkant för en räksmörgås, så därför valde vi burgaren. När vi såg räksmörgåsen, bestämde vi oss för att gå tillbaka på lördagen och det skulle bli vår middag på lördag eftermiddag. Jag återkommer… Ps. Alla vet väl om att klicka på bilden, för att se hur festlig burgaren var.

Så bedårande vackert, gratis parkering, ordning och reda, vi kommer att komma tillbaka.

Denna gång- & cykelväg utmed sjön Åsunden är hela tre km lång. Hela detta enormt stora grönområde är tidigare järnvägsmark som har omvandlats till dessa fantastiskt vackra grönytor.

Frukost i gröngräset lördag morgon.

Vår gratis uteplats till husbilen, kan man få det bättre?

Toalett & latrintömning i det lilla röda huset rakt över gräsplan. Vilken föredömlig kommun, jag blir nästan mållös. Jag känner mig välkommen och gynnar restaurang Bryggan två gånger och vi handlar mat på ICA Kvantum. Vilken framåt kommun som förstått att dra turister till stan och inte bara se kortsiktiga intäckter av några hundralappar per dygn från en parkeringsplats.

Lite kuriosa skyltar på en stolpe som vittnar om gamla och nya tider.

Birgitta står på bryggan till kallbadshuset och beundrar sjön Åsunden.

Campingplatsen borta i norra delen av sjön.

Förlåt mig hela Ulricehamns kommun. I cirka 47 år har jag kört ned för backen till Ulricehamn, passerat den i mitt tycke tråkiga campingen på vänster sida av vägen. Jag har fortsatt uppför nästa backe på väg mot Göteborg. Inte kunde jag ana att Ulricehamn var en sådan pärla och med en framsynt kommunledning. Ni är bara att gratulera alla Ulricehamnsbor som har det så trivsamt. Vi kommer att stanna till här flera gånger.

Restaurang Bryggan sett utifrån bryggan till kallbadshuset.

Vi gick en riktig runda utmed sjön.

Denna Fackelblomster tyckte jag var läcker där den stod precis i vattenlinjen.

Ytterligare växter och blommor i vattenlinjen.

Nästan lite överblommade näckrosor, men dessa tre var ändå en färgklick i vattnet.

Det går att komma en bra bit även på en cykel.

Ett kallbadshus med restaurang & café ett stenkast från vår ställplats.

Vi fick en helt fantastisk lördag och brände nästan sönder oss i solskenet.

Lite text kring denna enorma gräsyta och historiens vingslag.

Hur ofta händer ett att man går två gånger till samma restaurang två dagar i rad?

Tallriken är oval och mäter cirka 40 cm. Räkorna är handskalade. I botten ligger en liten tunn skiva av ett speciellt fullkornsbröd. Äggskivor, majonnäs och en klick pepparrotskräm ligger ovanpå. Jag frågade var de stulit tomaterna, för så goda tomater har jag knappt aldrig ätit. Birgitta hade problem med att klara av den stora portionen, men för mig var det inga problem. Det var utsökt god, och priset, ja det skrev jag om tidigare i detta inlägg.

När vi sitter där på Restaurang Bryggan kommer ett brudpar i häst & vagn körande på cykelbanan.

Jag vill också äta på restaurang sa hästapållen.

Servitrisen kom genast ut med händerna fulla av sockerbitar. När hästen ätit sig mätt på socker traskade han vidare med brudpar och vagn.

Vilken härlig helg vi fick i Ulricehamn, Tack för det generösa solskenet, Förlåt mig alla Ulricehamnsbor, jag kunde inte ana att ni hade en sådan trevlig stad att bo och stanna till i.

PS. Till förmiddagskaffet på söndagen, hade vi bjudit in våra bloggvänner, som bor rakt över sjön,  på kaffe & kanel- & coccosbollar, men de fick ledsamt nog förhinder och vi var tvungna att fara hem och jobba.