Matts Torebring

Ställplats hamnen Mönsterås.

Inte kunde jag ana, att den blogg och den Macbook, och som jag redan slitit ut, skulle  komma att inta en sådan stor plats i mitt liv. Den gången firade jag vid samma vatten som här i Mönsterås, fast en bra bit norrut ut och på väg ut till Sandhamn i Stockholms skärgård. Då för snart sex år sedan, var jag ganska novis över att hantera bilder och så vidare. Att jag skulle få så mycket positiv kontakt med likasinnade vänner, kunde jag inte ens ana. Nu är vi på väg ned till Timmernabben för att ha som lite ”svepskäl” fylla på med gasol som är billigt i Timmernabben och naturligtvis träffa våra (blogg) vänner, Mats, Marianne & Molly. Vi har heller aldrig stannat till i Mönsterås, så det fanns ytterligare ett skäl.

Här i Tmmernabben bor våra vänner Tre M.

När vi rullade gatan fram, sa jag till Birgitta, där borta bor de, de där granarna känner jag igen från bloggen. Vilket trevligt hus de har och så mysigt de bor.

En av vännerna i Tre M, Molly.

Ett av M´n kommer från Molly, som först var ganska reserverad. Hon kom dock snart underfund med att jag var inte alls farlig, utan en riktig djurvän. När jag kommer bort hälsar jag alltid på hunden först, så även idag.

Mats & Marianne provsitter vår nya bobil.

Vi bjöds på gott elva kaffe när vi kom, och som vi pratade. Så reste sig Mats och sa, ”nu måste jag få gå igenom nya husbilen”.  Solen sken ute och på solsidan var det ganska skönt ute. När vi kom in bjöd Marianne oss på en fantastiskt god lunch.

Mats & Marianne har känt sig lika insnöade som vi, under denna långa vinter.

Här står deras egen ”Mysan” och vill ut på vägarna och rulla igen. Stackars alla som bor i Nabben och som är lovade 30 cm snö på tisdag. För våra vänners skull hoppas jag SMHI kommer att ha fel i sin prognos även denna gången.

Ett Jättestort Tack Mats & Marianne & Molly

Vi hade så mycket att prata om, så timmarna bara rann iväg. Ett Jättestort Tack till er vänner för att vi fick stanna till och hälsa på er i ert trivsamma hem i Nabben. Så trevliga vänner, som delar vår passion, att åka husbil, får vi nog leta efter. En Bamse Kram & Tack Mats & Marianne & Molly.

Vår nya underbara Qweensbed

Vi har haft husvagn i 26 år och haft bobil i tretton år. När kvällen kommer har vi bäddat ned vår husvagn för att få den nödvändiga sömnen. I vår första bobil med sovalkov och kana ned på magen på natten för att gå på toa var ingen höjdare för oss. I nästa bobil och den bobil som följde, hade vi dubbelsäng. Den som sover närmast väggen, som jag gjorde, har inte enkelt att resa sig upp på natten och gå upp. I nästa bobil blev det långbäddar. Enkelt att bädda, lägga sig och gå upp, men det kändes som bara en säng för att sova. Jag vinkade godnatt på kvällen till Birgitta från min sida.

Vår stora 23″ TV fick inte plats i köksdelen, men blev kanonbra i sovrummet.

Eftersom det var den så kallade melodifestivalen på TV och Birgitta ville se den, hissade vi upp huvudändan på sängarna till lagom ryggstöd och följde programmet sittandes i sängen en stund. Själv somnade jag mitt i programmet. Det kändes så lyxigt med en stor bra TV vid fotändan på sängarna. Upphängningen av TV´n var kanonenkel, bara fyra skruvar så var den fast förankrad. En busenkel och smidig låsning under färd. Samma sak i köksdelen, extremt smidig upphängning.

Jag tror jag aldrig haft en sådan känsla någon gång tidigare, som jag kände i går kväll. Det kändes sagolikt att få gå och sova. Så ombonat, så sköna sängar, stora sängbord och skåp. Det kändes nästan overkligt för mig som ändå växt upp så fattigt, med vedkamin på rummet och två tre grader varmt i rummet på morgonen en kall vinterdag som idag.  Jag ställde temperaturen på 19 grader och när vi vaknade var det 19 grader inne och sex grader kallt ute. Eftersom jag förväxlat elkablarna hemma har vi stått på gasol. Pannan går knappast att höra när den susar igång. Aldrig tidigare har jag haft en bobil som har haft en helt ren framruta när vi vaknar och tittar ut. Ingen fukt, ingen imma, bara helt rent, utan att vi haft vintertäcke på framrutan.

I dag på morgonen vaknade jag kl. 6.30 och gick upp på toa, sedan jag lagt mig igen, somnade jag om och sov till kl. var 9.35. Jag som stressade bort min riktiga sömn för snart 14 år sedan och kan sova så, är för mig nästan helt otroligt. Detta är en av bobilslivets höjdpunkter att få sova så.

Vi kan nästan tävla nu med Freedom Travel om maximalt med ljuspunkter.

Det har tagit bra med tid att att hitta alla möjligheter till att släcka och dimma ned all belysning. Jag som är lite besatt av belysning har verkligen fått allt jag önskar. Vår förra bobil Kabe 880 kändes som en ”lång buss”, lägg märke till alla runda detaljer, Till och med Birgittas stora kök är runt. Hundra gånger mysigare så här. Jag som oftast köper gardiner hemma, eller säger till, nu måste vi byta ut dem vi har, bara beundrar personalen på Kabe för deras smak och design. De har verkligen lyckats.

Birgitta har nästan problem med att fylla alla utrymmen i nya köket.

När vi duschat på morgonen och då har vi hela bilens bredd till förfogande, genom en genomtänkt konstruktion. Vilket utrymme och så härligt med gott om plats. Sedan finns ett torkskåp till de våta handdukarna, vilken lyx vi har.

Vi har vaknat till en solig och kall morgon i Hyltena Jönköping.

Vi kommer att ta god tid på oss hem och inte stressa. Vi bara beundrar vår nya bobil. Detta var en fantastisk upplevelse för mig.

Tack Kabe för att ni byggt denna fantastiska bobil till oss. Så här långt är vi både stolta och nöjda över ert arbete.

Svartåns Rastplats söder om Mantorp.

Jag har varit lite spänd på vädret de sista veckorna, kommer det att vara bra väglag, så jag kan köra hem på mina sommardäck och byta till vinterhjulen, när jag kommer hem till Aneby? Ett mera drömliknande väder får man leta efter. Fem, sex grader kallt, torra vägar och strålanade solsken, när jag hämtar bilen i Mantorp fredag morgon. Nu kör jag mot strömmen på Svartån, som börjar sin resa strax utanför Aneby och rinner norrut upp till Mjölby. Jag kör hem bilen till Aneby på riktigt. Inlägget denna gång är lite tvetydigt. Det är en vårvinterbild i naturen, och det är vår nya vinterbil, om man får tro på Kabe.

Första kafferasten i nya Bobilen, på ställplatsen i Hyltena, Jönköping.

Fredagskvällen var vi bortbjudna till vänner hemma. På lördagsmorgonen började vi tidigt att fylla nya bilen. Strax före klockan tolv kom vi iväg på en provtur. Första stoppet blev på vår favoritbutik, Citygross Jönköping, där vi handlade med oss lite gott att fira med. Naturligtvis hade jag förväxlat en massa sladdar i garaget och inte fått med mig den blå honkontakten som sitter i Bobilen.Vi har goda strömresurser så det går bra utan el. Det är ju sådant man får räkna med första resan, att man missar något. Denna resan blir bara en enda natt ute. Garaget är tomt och ändå har jag lastat allt utom utemöbler. Det finns hur mycket lastutrymmen som helst. Att kunna skifta gasoltuber, utan att koppla loss en flaska, har jag väntat på i mer än 40 år som campare, nu har jag det jag väntat på. En lång plastlåda i en i av plastlådorna för förvaring av skidor. Nu använder jag den till sop- och tvättborste, markisvev, grensåg med mera långa saker.

Ps. På bordet står vår presentkorg som vi fått från Östgöta Camping. Detta var den femte Bobilen vi köpt av Torgny Ekman, Östgöta Camping.

Middag från City Gross delikatessdisk.

Honungsglaserade kycklingspett, Buffalo Wings, kycklingpaj, en god potatissallad, Halloumsallad, Coleslaw sallad, gott bröd från bageriet och en Carnegie Porter öl som jag älskar. Jag blev minst sagt proppmätt. Lite synd om Birgitta, som inte mådde riktigt bra och vågade äta av allt det goda.

Första gången vi såg vår nya Bobil i dagens ljus. Foto Till Berger, Kabe Tenhult.

Den första bilen av Kabe 910 QB är inreg. och vi hade tur att få den i vår ägo. Idag klockan 13.00 mötte servicepersonal från Kabe upp Birgitta och mig, och vi kunde gå igenom vår nya extremt fina Bobil. Det var ett rent nöje, att få köra den vidare upp till Östgöta Camping i Mantorp, för leveransservice.  Jag har aldrig kört en integrerad Bobil tidigare. Däremot har jag kört bussar och stora långtradare. Det var ett nöje med den stora och starka motorn på 180 hk. Mest intresserad var jag av hur automatlådan växlar. Jag har bara hört positiva omdömen. Det var en fröjd att känna den växla. Jag har haft en Citroen Picasso tidigare, med automatlåda. Den var minst sagt dålig. Så var inte fallet i denna härliga bil.

På fredag middag hämtar jag den i Mantorp och kör direkt till min däckverkstad i Aneby och sätter på vinterdäcken. En eloge till Östgöta Camping som parkerat en nytvättad, ganska ny och fulltankad Hyundai i 10 som lånebil. Tyvärr hinner vi inte lasta färdigt på fredag kväll då vi är engagerade i ett annat sammanhang. Lördag förmiddag bör vi kunna komma iväg på en korttur.

På grund av parkerade bilar överallt, blev det en hårt beskuren bild.

På Västra Torget Jönköping, där Pingstkyrkan ligger, är det trångt en lördag förmiddag. Det är stor torgdag på torget och så det har det varit, så länge jag kan minnas. Dessutom är det idag en stor byggarbetsplats. Hur som helst, här samlas vi i Pingstkyrkan till vår Husbil- & Husvagnsklubb Gemenskap till vår vinterträff.

Jag tror att vi var rekordmånga som mött upp denna gång.

Jag har ingen exakt siffra på hur många vi var, jag glömde helt enkelt att fråga. Jag uppskattar att vi var cirka 120 personer. Medelåldern är idag ganska hög. Många har varit med sedan klubben sedan den startade för hela 40 år sedan.

En stående praxis, kaffe och semla, börjar vi alltid med.

Vi har mycket allsång och flera av oss är duktiga musiker

Vi serverades en riktigt god Grekisk buffé.

En av våra musiker spelade sången The old rugged Cross på såg.

Vi hade tipstävling förlagd runt i alla våningar i den stora Pingstkyrkan. Vi hade en fantastisk talare, bland annat Leif Carlsson, före detta lärare på Kortebo Missionsskola, numera lärare på Jönköpings Högskola, där han undervisar i religion. Han talade nästan en timma om Mose och hans ledarskap under 40 år i öknen, under Israels uttåg ut ur Egypten.

Pingstkyrkans pastor, Christer Törnberg, avslutade med kvällsandakt från ”Husbilspsalmen” :23 , Han låter oss vila på gröna ängar, han för oss till vatten där vi finner ro. Han berättade om helt underbara platser i Tyskland och Österrike som han besökt med bil, familj och husvagn. Denna underbara Ps: 23 innehåller även andra upplevelser i livet, vers 4: ”Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag inget ont, ty du är med mig”. Han talade om hur han åkte ut och in på sjukhus, du har bara lunginflammation, sa läkarna. Så en natt när han satt uppe och hostade, bestämde sig hans fru för att köra honom till lasarettet igen. Nu uppstod en kamp mellan liv och död. Han hade en elakartad Legionellabakterie i kroppen. Jag har fått Sveriges absolut dyraste läkarvård, säger han själv. Ambulansflygtransport till England tur och retur två gånger, bemannat med läkarteam från Stockholm. Jag vet inte mycket om detta och de stora maskiner jag placerades i. Efter ett år kunde jag börja arbetsträna och nu 2013, jobbar jag heltid igen. Tack Christer för en fantastisk andakt och livsberättelse

Tack Till alla vänner i Jönköping som gjorde denna dag så trevlig och med så mycket god behållning.

Det blir första gången jag är världsetta.

Jag ringer  Kabe flera gånger i veckan. När blir vår nya Bobil klar? undrar jag varje gång.  Först skulle jag fått den för ett par veckor sedan, sedan blev det tisdag denna veckan och så blev det idag torsdag, men ack nej, inte i dag heller. Vi får den allra första bilen i den nya serien och då måste den typbesiktigas först. Ja men det går väl snabbt, sa jag. Det är 39 fordon före din bil, så du får vänta på din tur, säger dom till Kabe. Bilen står klar i Tenhult, men måste typgodkännas innan jag får köra i väg med den.

Nu är typkodkännandet satt till onsdag nästa vecka. Då är inte motorn leveransservad, utan det måste jag göra i Mantorp, där jag har köpt den. Det blir ett litet kuskande fram och åter, men vad gör man inte, när man väntar på en kronjuvel. Jag kunde låtit en trailerdragare dra upp bobilen till Mantorp, men jag är rädd för skador i transporten och vill köra upp den själv. Första resan blir med gröna skyltar. Det var länge sedan senast.

Nu blir jag den allra första i hela världen att få ut denna nya modell,  jag blir Världsetta på nya Kabe 910 QB. Förlåt mig att jag skrivit så mycket om detta, men jag har en sådan kärlek till husbilslivet, så det går inte att låta bli.

Birgitta poserar framför Camping Rubicone, Italien, 2006.

Jag förstår inte idag riktigt varför, vi åkte sex år i rad, till detta land och bland annat denna plats, Camping Rubicone, en mil norr om Rimini. Men ok det var vår första Sydeuropa semester 2001, när vi drog iväg efter att ha varit i Nordkap 1999 med vår första bobil, samt år 2000 kört runt i södra Sverige. Vi träffade trevliga vänner på Camping Rubicone som vi umgås med än idag. Så visst hade det goda saker med sig.

Efterhand blev jag så innerligt trött på italienarnas sätt att vara. Vi är 59 miljoner människor i vårt land, vi kan allt själva, vi behöver inte anpassa oss till andra länder. Det räcker om vi kan bara italienska, vi behöver inte kunna engelska, vi har vårt eget betalstationssystem vid vägtullar, deras bristfälliga wifi (nu senast) vi röstar inte på Sveriges musikbidrag 2012, detta trots att alla andra länder gjorde det, vi är bäst själva.

Vid ett tillfälle blev jag sur, när jag ville köpa ett par Sandwich på en Grillbar, utefter  vägen till havet och solen. Extremt krångligt att bara köpa två Sandwich och ta med sig i bilen. ”Lugna ned dig, sa Birgitta, du skall vara här i tre veckor”. Sista gången jag lämnade Camping Rubicone, sa jag till dem, ”Jag kommer aldrig att komma tillbaka”. Detta på grund av deras hopplöst bristfälliga wifi. På sensommaren 2012 parkerade jag på ställplatsen i Gränna. Tidigt på morgonen vaknade jag av ett ovanligt skrän och hallå utanför bobilen. Vad var detta, jo en italiensk bobil hade parkerat intill mig. Många italienare kan inte prata med varandra, de skriker till varandra.

Varför skriva om detta nu, jo naturligtvis, Italienarna gör sitt eget val och vill gå sin egen väg igen, genom populistisk politik. En åtstramningspolitik för att rädda landet vill man inte ha. Kommer detta egensinniga folk att äventyra hela Europas ekonomi, genom att att inte lyssna på omvärlden. Mario Montis har lyssnat på signaler från Bryssel, men blir snabbt impopulär. Vart är Italien på väg?

Jag älskar Spanien och Portugal. Kroatien och Slovenien är trevliga länder att besöka, men vi har varit ganska mycket där.

För er som inte stannar till i Aneby och för oss alla andra som bor i Aneby.

Vägen mellan Tranås och Eksjö har haft en minst sagt bedrövlig sträckning utanför Aneby, mellan Marbäck, Blå Grindar och Bredestad. Minimal vägbredd, krokigt, en smal bro, backkrön, två hårt olycksdrabbade vägkorsningar och naturligtvis låg hastighet. Så har vägen sett ut, under hela min levnad. Jag vet inte hur många år denna vägsträcka har stötts och blötts, säkert tio- femton år. Ska vägen gå genom Bredestadsdalen eller ska den gå uppe på höjderna. Fornminnen har måst beaktas, markägares intressen och den naturliga sträckningen av vägen.

Äntligen (nr 1) har arbetet startat om än i bara förberedande syfte. Jag har nästan skämts över den här vägbiten. Nu kommer det snart att bli roligt att hälsa alla husbilsvänner från norr, söder och öster välkomna till Aneby. Nu kommer vi inte att behöva skämmas längre. Vägen kommer att gå uppe på höjden, så det kanske blir en vacker utsiktspunkt också.

Äntligen (nr 2) Jag ringde Kabe i dag och frågade om tidsplaneringen håller, med att vi får hämta vår nya och extremt fina och så efterlängtade Bobil på torsdag eftermiddag denna veckan. Jo den har rullat av bandet nu och två extra prov och besiktningar av allting sker i morgon. Vilken längtan jag har, jag har inte känt mig ”klädd” på fyra månader som vi varit utan Bobilen. Dessutom har det ju nästan varit ”vårdag” idag, bara åtta grader kallt på morgonen och sedan lite dagsmeja.