Många är de gånger, jag arbetat med hjälp av fullmåne. Jag gjorde det ofta när jag var yngre. Nu är det vår, mycket skall pysslas om hemma i trädgården och på de gravvårdar vi sköter om. Till skillnad från bilden ovan, som behövde lyftkraft, har jag behövt månsken sena arbetskvällar. Nu får det ta den tid det tar. Oavsett fullmåne eller inte. I slutändan vill jag inte vara utan vårt hus och trädgård.
Det var riktigt varmt och skönt idag, när vi kom hem från Motala. Jag gick en runda med kameran, för att hitta lite blomknoppar, men de var få. Vi bor ju intill skogen, kanske det påverkar, att det alltid är sent hos oss på våren. Några skira vårtecken hittade jag i alla fall.
Mamma Carina på födelsedagen & Lillprinsen Linus.
Klockan tre var vi bjudna på födelsedagsfest, hos sonhustrun Carina. Linus beskrev hur mamma, lagat till den fantastiskt utsökt goda maten. Vi fick njuta av en otroligt god tre rätters meny. Jag skulle naturligtvis skrivit upp namnet på allt det goda, men det missade jag som vanligt. Mamma Carina hade önskat sig en Raclettegrill, som kommer hem till mitten av veckan.
Linus, som tagit på sig fluga och kostym dagen till ära, visar stolt upp sig, i sin nya frisyr. För en vecka sedan ville han byta frisyr. Då tog han pappas rakapparat och rakade av sig håret, på vänster sida. Naturligtvis slutade detta, med ett besök hos frisören. Nu är han en riktigt mordern kille i sista modefrisyren.
Stort Tack till hela familjen för allt det goda vi bjöds på!
Vilken härlig utsikt att vakna till. Vi är lite tidigt ute för att Vadstena skall blomma, men vi ser alla lökar som kommer att blomma inom några dagar. Vilken underbar stad Vadstena är, med all sin långa historia. (Klicka upp bilderna)
Fika på Gamla Konditoriet är ett måste
Den franska våfflan jag valde bland alla läckerheter var gigantiskt stor.
Nöjd & ”Glad” på Södra Hamnens Ställplats i Motala.
Det kom ett mejl från Motala: ”Kom upp till Motala och ät middag med oss”, skrev en av våra kunder och vänner som följer min blogg. Den bästa Kabe reklam, en Kabe husbil kan få, ”NÖJD”. Så här står en NÖJD & den glade HERDEN på gröna ytor vid stilla Vättervatten i Motala. De som känner mig, säger att jag alltid är glad, men det räcker inte, jag är både Glad & Nöjd.
En gigantisk räkmacka på Restaurang Motala Motormuséum.
Oj vad vi pratade om våra resor, våra Kabe bilar, jämförde årsmodeller, våra företag och affärer eftersom vi båda är företagare. Tack vänner, detta var jätteroligt. Vi hade tänkt äta middag, men när vi såg dessa gigantiska räksmörgåsar, valde vi detta i stället.
En underbar kvällsol mötte oss i Vadstena. En så gott som fullsatt ställplats också. Det hindrade inte att cirka tio husbilar, kom strax efter oss. Ställplatsen har ett utomordentligt fint läge. Tyvärr tycker jag att man planerat fel. Platserna är helt enkelt för nära varandra. Däremot utmed strandremsam står vi riktigt bra. Vi har inte el på vår plats, men det är vår nu, så det behövs inte.
I dag har Birgitta & jag gjort något för oss väldigt nytt och annorlunda. En av våra anställda gick in i väggen, för ett och ett halvt år sedan. Han kom då i kontakt med företaget Kropp i Obalans AB i Tyresö. Överlycklig som han var över undersökningen, rådde han mig och Birgitta att boka tid. Det gjorde vi i början av januari. Företaget landar på olika platser i landet, för att ta emot kunder under några dagar. Denna veckan i Jönköping. Vi åkte dit med en blandning av tilltro och skepsis.
Vi fick börja blodtrycksprov, sedan ta av oss skor, strumpor samt klockor och smycken. Sedan placerades fötterna på en platta på golvet, händerna på var sin platta på bordet, en kännare placerades i pannan, en koppling till lillfingret, allt kopplat till ett dataprogram. Sedan fick vi sitta stilla i två hela lååånga minuter.
Efter detta följde drygt en timmas genomgång av alla värden som kommit upp på dataskärmen. Traditionella läkemedel läker sällan en sjukdom, de bara dämpar den. Sjukdomar uppstår oftast av att viktiga näringsämnen och vitaminer saknas i kosten. Jag fick se alla mina inre organ på dataskärmen samt även rygg och axlar. ”Jag ser att du varit flitig på gymmet de sista dagarna” …nej sa jag, jag har varit på vedbacken i tre och en halv dag. Jag såg på dataskärmen att muskulaturen i axlar och rygg var ansträngd.
”Matts, sa Pia, du sitter i en bil och trampar gasen i botten, samtidigt som du trycker bromsen i botten och frikopplar”.
Här möttes vi på Jönköpings Konferens & Hotell.
”Jag ser att din mage är mycket oregelbunden, den växlar mellan tre olika lägen”, sa Pia till Birgitta. Ja det stämmer precis, sa Birgitta. Hon såg alla bekymmer Birgita har med infektioner och allergier. För min del hoppas jag på hjälp med min nattsömn och min bronkit. Jag ser allt detta sa Pia. Nu förstår alla som läst detta, att vi reste hem med ett leende på läpparna och var sin liten kasse med pillerburkar.
Pia var själv så nedgången av för mycket mediciner för tolv år sedan. Att bara kunna förflytta sig hemma var ett dagsverke. Efter att ha fått ta del av ovan behandling kunde Pia börja leva igen. Läs mera här!
I fredags levererade Holmgrens Bil sju styck nya Hyundai H1 servicebilar.
Fredag morgon kunde sju av våra servicetekniker, starta sin resa till Holmgrens Bil Nässjö och hämta ut sju styck nya Hyundai H1 servicebilar. Vi har kört nästan helt problemfritt i fyra år och nu var det dags för att byta till nya bilar. Jag var inte på jobbet i fredags och kunde fota alla bilarna. En bil stod kvar på jobbet idag, de andra kör bilarna hem till sin bostad. Denna gången ville jag uppmuntra våra tekniker med automatlåda, samt ytterligare lite extra finesser. Jag körde själv en av bilarna, för en tid sedan som då rullat 14 000 mil. Det var en skön spontankänsla! Vilken komfort och körglädje det är i dessa bilar. Totalt har vi 11 st Hyundai av olika modeller.
Vi firade påskhelgen i Tandådalen och skulle stannat kvar ytterligare en dag. Påskafton fick jag besked om, att den kombinerade kap- & klyvmaskinen var uppställd på ”vedbacken” hemma. Vädret var dåligt, så vi reste hem en dag tidigare. Jag jobbade undan på kontoret, raggade upp goda vänner till hjälp och tog semester torsdag, fredag & (lördag) i stället.
Vad skönt det var första torsdagskvällen. Jag var trött i kroppen, inte trött i huvudet. Fredagskvällen var jag helt slut och orkade inte ens öppna min dator. (Då har det gått långt).
I går kväll fick jag en ny maskin till vedbacken. En riktig vedklyv som inte var att leka med. Den förra kombinerade kap- & vedklyven, klarade bara stockar upp till max 27 cm. Nu hade jag två traktorlass kvar att kapa med motorsågen. Min gode vän Roine kom på lördagsmorgonen, med traktor och skogskärra. Största stockarna var drygt 50 cm. Inte en enda stock hur vresig och kvistig den än var, var minsta problem i klyven. Nederst till vänster är dagens resultat. (Klicka för att bläddra i bilderna)
Idag kunde jag inte kalla in extra arbetskraft. Bara jag får köra min egen motorsåg och samma gäller klyven. Jag är inte trött, men går bara två- tre steg i minuten. Jag är helt stel! Lyfta upp så mycket stora kubbar på klyven, en hel dag sitter inte utanpå. I kväll blir det Voltaren för hela slanten. Nu har jag bara tretton tre meters stockar kvar. Nu börjar jag skönja resultatet, cirka 40 m3 klyven ved.
Strax före klockan sju kom gode vännen Roine Lindén med traktor och skogskärra.
Vad skönt att denna stora vedtrave snart är ett minne blott. Roine gjorde ett berömvärt arbete, med att sortera bort de tyngsta och grövsta stockarna. Sågklingan idag klarar bara 27 cm grovlek på stockarna.
Överst till vänster, så här såg det ut på morgonen på vedbacken. Nedan till vänster gode vännen Håkan Andersson vid kapen och gode vännen Magnus Arnesén staplar ved. (Klicka upp bilderna för att se mera)
Jag stod vid kapen hela dagen och Håkan hjälpte till att lyfta upp all ved och stockar på sågbänken. Även om det är skydd så långt det går att skydda, så finns det i alla fall en sågklinga och en automatisk hydraulisk klyv. Det gäller att se upp och tänka sig för.
Redan som barn, i tio- tolv årsåldern, fick jag vara med och arbeta framme vid sågklingan och den livsfarliga vedklyven. Ingen sa något om att akta sig och vara försiktig. Idag är allt farligt!
Ytterligare ett traktorlass med ved.
Dessa stockar ska jag kapa upp med min motorsåg. De är för tunga att lyfta upp på kapmaskinen. Sedan skall jag hyra en klyv, som klarar grova stockar. Jag var orolig för om att hinna klart detta stora projekt till lördag kväll. Om inget tillstöter, kommer vi att vara klara på halva tiden. Fast då är dessa stockar kvar. Det tycker jag är bra jobbat! Detta blev en riktigt skön semesterdag!
All denna ved kommer från slutavverkningen, jag gjorde i höstas på granntomten. Om det trots allt blir en parkeringsplats för PB 2 bilar på tomten, kommer det att finnas ved att elda grillen med i många år.
Vi stod kvar utanför bommen hela tiden, på Caravan Club Camping i Tandådalen. Vi hade elstolpe, torrare mark än de flesta, servicehus på 20 meters avstånd, så vi stod gärna kvar och det fick vi. Fast då var det några som klagade och trodde att vi inte betalade för oss. Vi betalar gärna lite extra, för vi står så bra svarade jag. (Klicka upp om ni vill se större bilder)
I går och idag, innan vi for hemåt, hälsade vi på dotter med familj i Hundfjällscenter. De hade julgranen kvar på torget och belysta träd. Jag hade planerat att åka skidor en dag till, men all dimma och snöslask, gjorde att vi vände hemåt en dag tidigare. Jag har ett stort projekt som väntar på torsdag och som måste förberedas.
Hammarsundet utanför Askersund och öppna vatten.
Vi har varit i fjällen under påskhelgen i många år. Aldrig har vi nog haft så mycket snö som i år, frånsett när vi var i Österrike. Att lämna all denna snö och igenfrusna vatten bakom sig, känns som att nu är det vår på allvar hos oss. Inte ens Dalälven var öppet vatten på många ställen.
Denna resan har gett mersmak, så bli inte förvånade om jag snart bokar en vecka på Caravan Club Camping i Tandådalen till nästa år.
Stora Backens topp i Tandådalen.
Jag kom upp till toppen och gled lite åt sidan. Var är jag? Stora Expressliften jag kom med är borta. Jag visste inte var jag var. Allt var höljt i dimma och fint regn. Jag gled sakta nedåt och hittade några backar jag kände igen. Hade jag inte åkt i lördags hade jag varit helt vilse. Efter några åk tog jag förbindelseliften bort till Hundfjället.
Kö till liften i Hundfjället
I Hundfjället var det inte lika mycket dimma. Men vad folk. Jag har nog aldrig sett så mycket folk där tidigare.
Till vänster i bild bor vår dotter med familj.
Många är de gånger jag varit här och visst brukar det vara mycket folk, men inte som detta. Dotter och familj var inne och fikade. Jag hade så vansinnigt ont i tårna, att jag inte orkade ta av mig blöta kläder och pjäxor och ta mig in. Ingen lust att ställa mig i kö heller för att åka.
Det blev förbindelseliften tillbaka till Tandådalen. Ett åk till i Stora Backen. Vad gör man, när man inget ser på grund av dimma och fint regn som lägger sig på glasögonen. Jo jag vurpade! Som tur var föll jag bakåt. Det värsta var att få stopp i branten, hur jag än satte ned skidorna, for jag iväg som en gråsten på hal is. En snäll tjej såg vurpan och kom åkandes, med mina skidglasögon, som låg kvar långt upp i backen. Ingen fara, ingen olycka, vara en liten vurpa.
Matts Torebring 