Matts Torebring

Jag törs inte gå ed på att vi varit här på Lammet & Grisen, Löttorp, varje år sedan 1974, men väldigt många gånger är det. Det är ingen sommar om jag inte får komma hit. I år var vi med på premiäröppningen för detta året. Vid första insläppet kl. 16.30 såg det väldigt lugnt ut, men sedan fyllde det på riktigt bra.

Priserna har höjts år efter år, men den stora buffén har också utökats. Nu känns det som att det börjar att nå sitt rätta pris. Grillbuffén tycker jag är värd sitt pris, 389 kr. En Bryggmästarens Öl 99 kr för 45 cl eller en kopp kaffe 36 kr tycker jag slår i taket, men kaffet dricker vi godare hemma. Allt är förlåtet, vi får ju nattparkera gratis.

Vi såg det redan hemma, SMHI visade 4-5 grader lägre temperaturer på Öland, än det vi varit vana vid ett tag nu. Här kyler vindarna från havet, men så fridfullt och familjärt på något sätt, att att komma till Kårehamn och möta samma hamnkapten år efter år. Inga tråkiga bokningar, Stefan kommer och inkasserar 170 kr (utan el) fram på eftermiddagen.

Vi fick en av de sista platserna ute på udden till höger, med både sol och skugga, alldeles som vi vill ha det. Ute på piren var det ganska tomt vid middagstid, men det har fyllt på med husbilar senare. Vi saknar att restaurangen och butiken inte är öppen måndagar och tisdagar. Nu stannar vi här till Lammet & Grisen i Löttorp, öppnar portarna på fredag.

Det kändes spännande att komma till Kosta idag. Skulle det gå att nattparkera som vi gjort så många gånger tiggare? Jag har ju sett på nätet att camping- & ställplatsägare, inte är glada över att det finns möjlighet att nattparkera utan avgift utanför Kosta Outlet. Hoppas att många fler varuhus och restauranger tar efter. Tråkigt för dem som behöver använda toaletterna, då de bara var öppna på dagtid p.g.a. skadegörelse.

Det är detta som är poängen med husbil, att kunna stanna där man vill utan höga parkeringsavgifter. Vi fick som vanligt en riktigt bra plats. Imorgon besöker vi stora varuhuset och säkert kommer vi att handla en del.

Det märkliga i afton är att vi är 15 husbilar, men bara vi som är svenska. Alla de andra kommer från Holland. Kanske är de ett sällskap som reser tillsammans,

Hemma har vi bara 20 meter till kossorna, deras kalvar, hästar, räven, katten, rådjuren och fåglarna intill tomten. När vi åker västerut, stannar vi med förkärlek i Kohagen, Sandhem och idag torsdag kväll, har vi stannat på Bondbackens Ställplats på Gränsö, Västervik. Vi gillar låten med Ulf Lundell: Vi trivs bäst öppna landskap, nära havet vill vi bo …

Vi står sällan på en ställplats som en av ”27 husbilar i rad.” Om vi skulle stå så, försöker vi alltid komma åt första eller sista platsen. På hotell lämnar de flesta brödkanten på limpan, den tycker jag smakar mest. Så även när vi står på ställplats. Här på Bondbacken har vi rikligt med grönt gräs.

På våra semesterresor runt om i hela Europa, hände det ofta att vi letade upp en restaurang ute på landet. En gång kom vi till en uteservering under mäktiga vinrankor. Så kom kyparn fram och förklarade: ”We have only cool food!” Men oj vad gott det var. Så även idag!

I mitten av juni 2020 var vi här senast. Det byggs och så mycket förändras, att jag kände mig nästan lite bortkommen, detta trots att jag varit kanske 100 talet gånger i Västervik med omnejd.

Här på Gränsö har vi varit otaliga gånger också. Allt började 1999 när vi köpt vår första husbil. En natt var vi parkerade i hamnen. Då drömde jag att vi hade inbrott. Den som bröt sig in lossade handbromsen och rullade vår bil ut över kajkanten. Precis när bilen skulle ha träffat vattenytan, vaknade jag ur min mardröm.

I morgon pumpar vi cyklarna och trampar iväg på den mysiga cykelvägen in till stan.

Utöver allt annat, är jag så jätteglad över att jag känner mig mer och mer återställd för varje dag som går. Det har varit ett tufft år för mig som ligger bakom. Från fullständigt total orkeslöshet, jag gick en bit ifrån datorn, att skriva på den var inte att tänka på, jag orkade inte ens öppna den, jag var svimfärdig av att ha gått i trappan på jobbet, skulle jag våga köra husbil igen? Jag hörde en inre röst som sa: ”Du är frisk Matts, men du måste vila!” Det arbetet startade jag för ett halvår sedan.

I går lämnade jag en massa blodprover, inför ett som jag hoppas sista besök hos en specialistläkare. På tisdag besöker jag Höglandssjukhuset, för som jag hoppas sista gången i denna kampen om min hälsa.