Matts Torebring

Här kom vi i  söndags eftermiddag från fastlandet.

Jag trodde att det skulle vara en bro över havet, men i stället var det en vägbank rakt över vattnet.

Vi cyklade ut till västerhavet vid Lakolk.

Fina cykelbanor hela vägen ut och helt plan mark. Att bada i havet lockar inte, så långt bort genom sanden. Vi bara beundrade den enorma sandstranden.

Campingplatsen Lakolk.

Vi vill göra en research över om vi vill återvända hit. Denna platsen lockar inte den heller. Dyrt och trångt, fast havet finns bakom kullen.

På platsen där vi är nu, blev jag kallad dum i huvudet, av en dam som borde ha ett annat jobb. Jag frågade bland annat varför vi blev strömlösa klockan tre mitt i natten. Du har för stor bil, du har fyllt på för lite på kontot, är du dum i huvudet eller? svarade hon!

Ett bageri i Danmark lockar mer än mycket annat.

Jag tog inga foton på godsakerna jag inhandlade, för att inte fresta er andra, vi åt upp allt jag köpte i stället.

Orienteringstavla.

Att cykla här var ett rent nöje. Vackert väder, fina cykelbanor och städad trafik.

Äntligen Tyskland

Vi lämnade vår fina slottscamping på lördagsmorgonen, där vi stortrivts sista veckan. Kanske har vi ändå blivit lite mätta nu, av allt det goda i Frankrike. Kanske inte, men det är väldigt långt att resa, ned till södra Frankrike. Nu har vi rest utmed alla kusterna och vi har besökt mycket av inlandet, inte minst i år. Kanske stannar vi i så fall till, på några guldkorn i norra Frankrike ett annat år.

På vägen ned, körde vi över bland annat Köln. Vi upplevde enorma vägarbeten och resan, tog en och en halv dag längre tid än planerat. Därför valde vi att köra över Frankfurt hem, som är bara fyra mil längre väg enligt Google Maps.  Det var så drygt innan vi kom till tyska gränsen, att jag trodde stundtals att vi kört fel.

Aral bränslerappar är ett föredöme.

Före Frankfurt började jag leta efter diesel i riktigt god tid. Det tog flera timmar innan vi hittade denna tapp och då hade jag fyllt på reservdunken. Leta efter ARAL tappar, de är verkligen bra. För första gången i sommar, kunde jag tanka fullt utan kreditkortspärrar, samt betala när jag tankat klart.. Enkelt att komma in och ut. En Shell tapp i Frankrike, kan ta en kvart, att komma ut från, genom körning i alla chikaner ut. Helt Otroligt Sanslöst Dumt!

Birgitta tar över ratten.

En felaktig inställning av min GPS, gjorde att den ville ha in oss i ”Stadsmitte” i Frankfurt. Det tog en stund innan vi kom på rätt spår igen. Jag vaknade med huvudvärk och den blev inte bättre av denna fadäs.

Vill du köra? sa jag till Birgitta, som inte kört nya bilen ännu. Hon körde sedan ett tjugotal mil, genom bland annat Kasselbackarna. Birgitta körde aldrig vår förra Kabe med luftfjädringen, för den stod ju mest på verkstad. Hon tyckte nya bilen gungade mycket, men ack så smidig att köra.

Nattparkering strax norr om Göttingen

Resan ned körde vi mitt i veckan. De sista två långresorna hem, har vi kör i veckoslutet. Lite, lite mindre med tradare, men ändå mycket trafik. Som vanligt sover vi hos de stora pojkarna med hängslebyxor.

Orienteringstavla.

Målet var att vi skulle ha kommit till en ställplats på ett hotell, fyra mil norr om Hannover, där det även serveras en utsökt frukostbuffé på hotellet när man vaknat. Det hade blivit 1050 km att köra och det blev för mycket för oss, efter felnavigeringen i Frankfurt. Nu har vi ändå nästan 500 km kvar, till Sør Jyllands västkust, där vi planerat att stanna till och se lite solnedgångar, vid västerhavet under några dagar.

 Compléte (fullsatt)

I det bruna till synes fula huset ligger en 1:a klassens restaurang.

Vem tror mig om jag skriver, att här ligger en restaurang, med absolut högsta betyg? Restaurang La Halte Nautique. Fägelvägen ligger den några hundra meter från campingen. Däremot måste man gå en omväg, för att komma dit, på grund av stångsel och vattendrag.

Fult och tråkigt som alla andra stenhus

Fult och tråkigt som alla andra stenhus, dessutom skräpiga uthus.

Foto från vårt förra titta in besök.

Lägg märke till stolarna av ”glas”.

Då drack vi en öl på terassen.

Vi sa alla samma sak, hit måste vi gå tillbaka. Det gjorde vi igår på fredagskvällen. Vi möttes av compléte (fullsatt). Hela altan var uppdukad till kanske 70- 80 gäster. Jag som ägnat timmar åt att översätta matsedeln.

Slottscampingens restaurang

Vi gick hem till campingens slottsrestaurang. Även den brukar vara fullsatt, fast inte i går kväll. Vi har ätit här ett par gånger tidigare, men menyn är svår att förstå.

Birgitta är färgad av promenaden ned till stranden, i det heta solskenet och värmen ute.

Vi valde som vanligt ett säkert kort, Rumpstek, för att undvika grodlår och sniglar. Inte speciellt mycket mat, fast en riktig köttbit mättar.

Nu har vi siktet inställt på Sør Jylland och rullar norröver…

Birgitta pustar ut i en liten båthamn utmed floden Saóne .

Det blåste rejält nere vid floden, så det blev ingen lång cykeltur idag. Denna hamnen ligger bara några hundra meter bort från campingen.

Själv njuter jag av den mäktiga floden.

Saône stiger vid Vioménil vid foten av Faucilles klippa i Vogesna i en höjd av 392 meter och flyter in i Rhône i Lyon vid en höjd av 158 meter. Dess längd är 480 kilometer (300 mi). ^[2] Dess största bifloder är Doubs ; Uppströms om att ta emot Doubs i Verdun-sur-le-Doubs i Saône-et-Loire kallas Saône ”Petite Saône” (mindre Saône), vilket speglar Doubs stora bidrag till Saône. Faktum är att Doubs genomsnittliga årliga flödeshastighet är något starkare än den för Petite Saône, 175 kubikmeter per sekund (6 200 cu ft / s) jämfört med 160 kubikmeter per sekund (5 700 cu ft / s); vissa hävdar att det faktiskt är Saône som flyter in i Doubs. Saône har emellertid en väsentligt större vattendel än Doubs, vid 11 500 kvadratkilometer (4400 kvm) mot 7.500 kvadratkilometer (2900 kvm).

Vid 30 000 kvadratkilometer har Saône den största vattendomen i någon fransk flod som inte strömmar direkt i havet och täcker ungefär 1/18 av storstadsregionen Frankrike .

En trappa upp från hamnen ligger en förstklassig restaurang.

119 km till Lyon stå det på väggen, Gigny är orten här, Barrage översätts dammen.

Det gick inte att motstå en kall öl med den utsikten.

När Birgitta och jag sitter här och njuter, kommer även Micke och Gunilla gående. Inte de heller, kunde motstå en öl med denna utsikten.

Måste vi inte gå tillbaka hit?

Lite ruffigt i hamnen, lite ruffiga hus runt omkring, men sedan en jättefin restaurang.

Ett stor lastpråm kommer medan vi sitter där.

Vad mycket man får se från en tvåhjuling. Här kommer en stor lastprom i bra fart.

Promenad utanför campingen.

Vi gick en promenad igår utanför camping inhägnaden. Jag ville se den stora floden Saóne, som svämmade över för några år sedan. Då dränkte den nästan hela campingen.

Jag ville se den stora floden Saóne

Bara ett stenkast utanför campingen flyter denna stora flod fram. Det blir nog en cykeltur utefter floden. På kartan ser det ut att finnas cykelväg ända ned till Lyon, 120 km bort.

”Campingens maskiner”

Jag gillar traktorer och lantbruksmaskiner. Själv kanske jag köper en BM 230 Viktor, en IH, eller i värsta fall en Massey Ferguson, någon gång i framtiden. Tänk vad skönt att ha när snön vräker ned.

”Campingens maskiner”

Det behövs kraftfulla maskiner till ”Slottets odlingar”.

Ett trevligt besök från Sverige.

I Marbella såg vi en svenskregistrerad bil vid ett tillfälle. I Frankrikes sydöstra hörn, på gränsen till Spanien, kom en svensk familj in på campingen och vi fick en pratstund. För övrigt ser vi, eller möter vi inga svenskar här nere i juni månad. Camping Rubicone, Italien, inte inräknad. Vi har rest i Sydeuropa, varje sommar utom en, sedan 2001.

Därför var det extra roligt att få en pratstund, med Gunilla & Micke med bloggen, Våra Husbilsresor. Tack vänner att ni kom, stannade till och pratade. Kvällen bara försvann. Ha en fortsatt trevlig resa söderut. Själva fortsätter vi norrut i veckoslutet.

Vi passar också på att göra det, så snart vi bor på hjul.

Byn Tournus

Igår cyklade vi in från landet, på den krokiga byvägen in till byn Tournus. Denna byn ser ut som alla de andra, hundratals och åter hundratals, TRÅKIGA byar som vi passerat. Här rullade det ganska tätt med tradare också. Vi cyklade innanför järnstolparna.

Jag sökte efter en affär med lite lätta sommarkläder, men icke. Istället fanns det apotek efter apotek, Bar efter Bar och många charkuteriaffärer.

Kyrkan mitt i byn

Vad ska jag fota? allt ser så tråkigt ut sa jag. Ta ett kort på kyrkan, sa Birgitta.

Orienteringstavla

En hälsning till alla bönder hemma i Småland. Veteskörden är redan igång.

Snart (d)ax att tröska även här.

Sädesfälten är oftast enormt stora.

Här bakom kyrkan bor vi.

Här mitt ute i jordbrukslandskapet bor vi på ett gammalt slott.

Lite annorlunda infart till en camping.

När man kommer första gången, kan man fundera, har jag kommit rätt?

Sista korsningen

Nu är vi framme. Vi bor på landet nu, alldeles så som vi gillar.

Varmt? Ja! På söndagens prognos står +37 grader. Det är för varmt för oss, så då far vi vidare norröver. Kanske blir det ett några dagar på Sør Jyllands västkust.

En av de mest trivsamma campingar man kan bo på..

Vid vårt förra besök här, stod denna bron under vatten

Det är tredje gången vi gästar campingen här. Det går inte att beskriva hur familjärt, trivsamt och trevligt, det är här. Så proffsigt anlagt, ordning till max, det bästa bemötandet och en underbar natur.

Sist vi kom hit stod hela campingen under vatten. Detta efter enorma skyfall över Europa. Idag är det svårt att tänka sig, att vattenytan var en halv meter högre än vägbanan på bron. Vi fick ändå sova ett par nätter utanför grindarna den gången. Nu står vi längst upp i bild efter bron.

Alla har jättestora tomter.

Extremt stora tomter, inga långa rader med vagnar, utan variation och så alla dessa sköna träd, som ger svalka och skugga när det behövs. Vår tomt är cirka 150 m2.

En del har gräs andra har grus som vi.

Grönyta för familjer med barn att kunna leka på.

De flesta tomterna har en häck som gräns

Extremt fina och välskötta servicehus

Vi har nära till slottets servicerum och går dit om vi önskar.

Igår svalkade vi oss i den ”lilla poolen”

Vi har bara tio meter till poolen. När kvällen kommer, kan man höra en knappnål falla, så tyst är det. Medelåldern på dem som gästar här nu, är ganska hög. Acsi rabatten gäller till sista juni. Då brukar många (Holländare) ge sig iväg.

Take Away mat från restaurangen.

Findus presenterade denna kötträtt för oss under mitten av 80- talet, då som en enportionsrätt. En av anledningarna till att vi återvände hit till denna campingen, var för utom allt det andra positiva här, att just få äta Köttgryta Bourguignon, som vi hämtar på restaurangen och äter hemma. Den är obeskrivligt god, tillagad på köttgrytans hemort.

Man tar med sig två grytor, se bild, och får så mycket mat, att det skulle räckt till fyra personer. Mamma lärde mig att äta upp allt på tallriken. Det gjorde jag även förra gången som vi åt samma rätt här. Det slutade med att jag blev sjuk dagen efter. Denna gången var det en ung tjej som ”måttade upp”, så att vi klarade på gränsen av att äta upp allt. Pris 9.80 €. per person (Den mesta maten är kvar i grytorna)

Solen lämnar oss runt halv elva tiden.

Vi satt ute och bara njöt av kvällen, till fram emot klockan var 23. Sedan sov vi gott i nio timmar på mätta magar.