Matts Torebring

Så här började det…

Efter flera års kamp, lyckades vi till slut förvärva granntomten, som höll på att kväva vår trädgård

Att avverka skogen var en bagatell för mig, men vilket jobb att dra ihop allt ris.

Det blev en minst sagt, en imponerande vedhög, efter att jag fått hjälp av en skogstraktor.

Jag kapade och klöv veden på vårkanten. 40 pallar ved ligger på tork till efter sommaren.

Nästan lika mycket ved stoppade jag in i min verkstad, samt ett par pallar blev kvar ute, som jag eldade upp först.

Men vilket jobb att tömma friggeboden. Högt till tak, 6- 7 meter ut med famnen full varje gång, samt dessutom två trappsteg ned. Sedan skottkärra i uppförsbacke i trettio meter.

Summering av detta: Jag bävar inte det minsta för att vi skall flytta, att vi skall mellanlanda och inte vi bo på riktigt igen förrän senare. Men all ved? Det var det första jag sa till köparna, veden är inte till salu. Det är extremt fin ved, som jag vill ta med mig. Men vilket jobb ”igen”!

Pallen som står lastad och klar på bakgavellyften tar tid att producera. Jag hann tre pallar som denna, på fyra timmar. Totalt 30 pallar blev det. Alltså har flytten av veden har tagit mint 40 timmar. Eller rättare beskrivet, fyra lördagar á tio timmar och mellan femton till tjugo ton att bära ut och lasta. Nu står veden tills vidare under ett skärmtak på jobbet.

Jag älskar att elda i spisen. Det har vi gjort varje kväll under den mörkare årstiden, och det vill vi fortsätta med

Nu startade motorsågen ikväll och jag kunde avverka det sista av alla träd, längst upp i sydöstra hörnet av vår tomt. Alla tre meters längder är blytunga, när det är över 30 meter att bära, genom ett oländigt stenröse fyllt med meterhöga brännässlor. Först bar jag den grövsta stocken ännu längre bort. Så satte jag mig ned och tittade på den, här ska du inte vara, du ska ned i den andra vedhögen. Så blev det också. Min timmersax låg kvar hemma.

I kväll såg jag Anebysjön glittra mellan träden, det har jag inte sett innan. Jag kunde inte fota i starkt motljus. Det är bara ett fåtal träd som kommunen behöver ta ned, sedan har vi sjöutsikt. Nu kan jag ringa på min gode vän Roine, så han får komma med sin skogstraktor och lasta upp ett stort lass ris samt bära ut veden.

Strax utanför vårt blivande sovrumsfönster har ett jätteträd stått och dött. Inte bara detta utan sju- åtta lika stora träd till, har dött i omgivningen. Naturligtvis är jag glad att jag får utsikt över åkrarna utanför.

Nu har jag gjort mitt. Nu kan jag inte göra mera, nu måste Jonas Grävmaskin göra resten. Åkes Bygg står och väntar på att få börja bygga taket till husbilsgaraget. Sedan flyttar vi in husbilen där, när vi blir bostadslösa.

Jag älskar min ved och är så rädd om den. När jag sitter och njuter av kvällssolen i nya vardagsrummet, kommer jag att elda varje kväll och glömma allt slit som ligger bakom. I kväll har jag fått bort en av tio floer. Nio floer kvar, nio kvällars jobb och sedan är all ved flyttad. Jag mellanlagrar den på jobbet tills vidare.

Från början hade jag sex floer ved, från golv till tak i min verkstad, under vårt garage. Tre styck floer lyckades jag elda upp på tre år. Nu har jag flyttat återstoden. Birgitta dammsuger när hon ska städa, jag tog lövblåsen. Det var bara ett stort dammoln ut genom dörren. Se så rent och fint det blev. Bara lövblåsen och motorsågen ligger kvar. Båda kommer nog till användning innan vi flyttar för gott.

När jag sitter och skriver, får jag svar från Aneby kommun, att jag får börja röja på min nya tomt. Men vad glad jag blir! Nu börjar det! Dessutom får jag ännu mera ved. Denna gången bara ett 15- tal mindre träd.