Matts Torebring

Det har varit ett tufft år med mycket jobb. Först det stora bygget på jobbet, sedan döstäda hemma inför husvisningen och nu det sista, flytta en massa saker, 30 pallar ved, slänga en massa, annons efter annons på Blocket och Aneby Loppis, för att sälja, det vi inte vill ta med oss, samt köra flera pallar till Erikshjälpen. Dessutom en tuff skogsavverkning.

Det har blivit begränsat med tid till att surfa. Nu har jag dessutom bara ett bord och två stolar att sitta vid. På lördag flyttar vi soffgrupp och våra sängar, samt de två matborden. Till veckan får jag hjälp av en flyttfirma att flytta Birgittas piano. Vi kommer att sova i gästrummet några nätter, där sängarna skall stå kvar, innan vi bosätter oss för gott i husbilen. Gissa om jag längtar efter detta.

På bygget har inget hänt. Grävmaskinen har stått still i tre dagar, på grund av sjukdom. Just nu håller jag på att handla in en massa saker till nya huset, samt gå igenom elentreprenaden idag. Den nya tvättmaskinen, som vi skall ha i nya huset, har kommit hem. Nu får den stå i före detta pannrummet på jobbet, tills vi får flytta för gott. Om vi inte haft fyra tomma kontor på jobbet och en betongbunker att ställa in allt i, då hade vi haft riktigt besvärligt.

Går snart till historien…

Det började på nyåret på jobbet, med att flytta alla kontorsmöbler fram och åter, allt eftersom hantverkarnas framsteg. Hur många gånger vi flyttade och bar på alla kontorsmöbler, det vet jag inte. Först var de i vägen för elektrikerna, sedan snickarna, målarmästaren och sist mattläggare.

I afton har vi tömt kontoret hemma. Vi kom hem den 4 juli från vår semester, sedan började flytten av all ved (c:a 45- 50 timmar). Sedan följde, tömma verkstad, friggebod, garage och sist hela bottenvåningen som är klar. Nu har vi bara två rum och kök kvar att packa ned. Dessutom måste det vara välstädat i trädgården. Drygt en vecka har jag jobbat med nya tomten också på kvällarna. Två helger har vi tagit ledigt och varit ute med husbussen.

Vi är verkligen privilegierade. Vi har gott om plats att bo i husbussen på jobbet, nere på den inhägnade gården på jobbet. Vi magasinerar alla våra möbler i fyra tomma kontorsrum. Mycket av möblerna har vi sålt. Vi har en betongbunker, stor som ett garage där alla utemöbler, garage- & verkstadsinventarier får plats. Vi har dessutom en egen lastbil som vi hyr för att flytta.

Nu börjar jag att längta efter den 1:a november, då vi lämnar över allt. Ingen av oss saknar vårt stora hus. Vi drömmer om vårt nya liv på Framtidsvägen.

I veckan har bussen fått ny olja i motor och bakaxel. Dessutom fick jag återigen byta ut dieselledningarna från tanken, samma som jag bytte ut på vårkanten. Detta på grund av läckage. (Tråkigt men Iveco garanti). När jag hämtade hem den idag, fick den sin nya uppställningsplats, inne på gården på jobbet. Runt knuten har vi tillgång till dusch och flera toaletter. En trappa upp har vi ett fint kök att använda. Vår nya postadress blir Framtidsvägen 3, 578 31 Aneby. Vi kommer att besöka bygget varje dag under vintern och hämta hem posten där. Till våren förväntar vi oss att nybygget är klart.

Linus på bilden, nyss fyllda 10 år. När jag var lika gammal, skrev jag i en uppsats i skolan: ”När jag blir stor, ska jag bli skogsentreprenör”. Jag vill ”Tacka livet” för att jag bevarades från detta. Skogen var busroligt och jag tjänade mycket mera, än min bror som jobbade på sågen. Kroppen tog stryk och det var mer än farligt jobb. Jag har varit säljare och entreprenör hela livet, men ingen skogsentreprenör. Tack för det!

Du var klok Matts som lämnade skogen, sa ägaren till skotaren, när jag bad honom komma och hjälpa mig i veckan. Har du lust får du gärna börja som skogshuggare igen. Nej tack, svarade jag vänligt men bestämt.

En stor maskin som denna, kostar inte mer per timma är en grävmaskin. Slitaget på en skotare, måste vara betydligt större. Skotaren blev inte klar igår och idag har jag inte sett till honom. Vägen går utmed vår tomt.