Matts Torebring

Appen Google Map.

Jag har googlat timma in och timma ut efter Appar för cykelnavigering och hittat 100- tals. Till slut tröttnade jag. Jag gick till min Google Map App i min iPhone. Jag lade in start i Aneby och slutmål Marseille. Sedan trampade jag iväg på min cykel. Efter 9 dagar och 22 timmar var jag framme. Men vad händer med min iPhone på cykelstyret? Om jag kör omkull, tappar den eller när det regnar? Måste jag ha dataromning på, för att den skall funka? Kommer batteriet att räcka till? Det är för dyrt om den går sönder. Jag hittade hållare på cykelstyret med genomskinligt fodral. Frågorna blev till slut  för många och osäkra.

Garmin cykel GPS

Förra sommaren cyklade vi från vår camping, bara någon mil utanför Calais i norra Frankrike, in till centrum. Jag hade tänkt, att vi skulle  komma ned till hamnen, för att se de stora fartygen som går över  Engelska kanalen. Naturligtvis villade vi bort oss bland alla höga hus. Känns lite snopet efteråt, eftersom vi har planer på att åka över till Skottland nästa år.

Nu har vi bestämt oss för en riktig Cykel GPS med nedladdade kartor, femton timmars batteritid samt med ett riktigt fäste på cykelstyret. Det är just att hitta sevärdheter inne i en stad, som gjorde att jag fastnade för denna. Att cykla på landsbygden är oftast inte så komplicerat.

Ny Europa kartbok.

Vi har haft Motormännens kartbok, men den är alldeles för grov och odetaljerad. Nu har vi bestämt oss för denna från Norstedts kartbutik på nätet.

Ny kartbok Frankrike

Även lokalt har vi varit för dåligt utrustade. Nu börjar vi med denna kartbok från Nordstedts nätbutik.

Små lokala kartor finns inte alltid. Kommer man in i en stad, måste man oftast långt in i en stad, för att hitta en butik som säljer kartor, det är vår erfarenhet.

Årsmöte i Kabeklubben.

I år har vi varit färre än vi brukar vara. En tredjedel av klubbens medlemmar har i alla fall mött upp till årsmötet i Eskilstuna. Synd att så många inte hade tid eller möjlighet att komma. Vi som varit med, har haft det riktigt trevligt. Utflykterna har varit riktigt bra.

Festmiddag lördag kväll.

God mat, trevlig underhållning och otroligt mycket fina vinster i lotterier fick avsluta denna dag. I morgon söndag återstår gemensam fika innan hemresan. Före detta blir det information om klubbresan till Skottland i augusti. Då kan vi som jobbar inte åka med, men jag skall gå för att lyssna ändå. Om det går som jag tänkt åker Birgitta och jag dit nästa sommar.

Tack till er alla som slitit och jobbat för en bra Årsmötesträff.

Korvgrillning torsdag kväll på Kabeklubbens årsmöte i Eskilstuna.

God korv och duktiga grillmästare.

Kabeklubbens Korvchef

Vilken husbilsklubb har en egen Korvchef? Kabeklubben har det. Birgitta & Lennart Olofsson verkar vara hungrigast.

Vår trevlige ordförande Åke Nilsson, gör ett försök att få tyst på oss.

Kan ni vara tysta så jag kan säga något?

Alla som fyllt år under veckan fick tre korvar och applåder.

Precis som i söndagsskolan när jag var liten. Vem har fyllt år under veckan? Alla som fyllt år under veckan fick äta tre korvar var.

Korvchefen hyllades speciellt för sina goda korvar.

Jag bränner mig ofta på tjocka korvar när de är grillade. Men inte när Kabes Korvchef har grillat.

Fredagens höjdpunkt, besök på Bolinder Munktellmuseet.

Detta var dagens och hela Kabeträffens höjdpunkt för mig, besök på Bolinder Munktell museet i Eskilstuna.

En tavla över den tidigare fabriksanläggningen.

Det fanns inte elektriskt ljus i mitten på på 1800 talet, enda lösningen var takfönster på fabriken. All kraft kom från vattnet i Eskilstunaån och remmar ned från taket drev maskinerna runt.

Vi fick se en intressant film om Bolinder Munktell.

Arma, stackars människa som skulle köra denna maskin och även många andra från denna tiden.

Den exempellösa utvecklingen av företaget Bolinder Munktell.

Det är svårt att fatta och förstå, det enorma sortimentet som tillverkades. Allt från plättlaggar, till högteknologiska maskiner och motorer.

Ett tröskverk från Bolinder Munktell.

Att tröska säd på logen hemma var urtråkigt, även med detta tröskverk från Bolinder Munktell. Det hette Thermenius på den tiden.

Vägbult från Bolinder munktell.

Var fanns hörsel – & skakskydd, för den som körde denna tio ton tunga maskin?

En traktor på järnhjul.

Att inte den arma stackars människan skakade sönder bakom ratten?

Jag minns när Arne i granngården plöjde med sin BM 20.

Jag minns som igår, när Arne Andersson på Lommaryds Prästgård, plöjde med sin BM 20.

”Stig i Barkäng” tog upp potatis med sin BM 10

Som tio- åring var jag hos Stig i Barkäng och plockade potatis, som han körde upp med sin ”Potatissprättmaskin”, dragen av en BM 10.

Själv är jag nästan född på en Volvo T22 med fotogen & startbensin.

Före denna hade pappa en Alice Chalmers och en Farmall.

Tuffa BM Viktor 230.

Elias Andersson, från Centralföreningen Aneby, (numera Lantmännen/ Granngården)  gick hemma i pappas ladugård i början av 60- talet och försökte övertala att pappa att köpa en ”Tuffa BM Viktor 230”. Pappa hade inte drygt 13 000 kr att lägga upp, så det blev ingen ”Tuffa Viktor”.

En skördetröska från 50- talet.

Jag minns dessa först när de blev gröna till färgen, så denna typen har jag inte sett.

Väghyvel av första modell.

Vilken arbetsmiljö, bara ett trägolv att stå på.

Vi var 5- 6 skogshuggare för att hålla denna med jobb slutet 60- tal.

BM Volvo Skogsnalle, levde jag sida vid sida med som skogsarbetare. Vi var 5- 6 skogshuggare som höll denna maskin med fullt jobb.

Förarmiljön i en Åkerman grävmaskin.

Makinerna kom på löpande band, men fanns det ingen tanke på dem som skulle använda dem?

Uppstart av en tändkulemotor.

Jag har längtat i flera år, efter att få höra en tändkulemotor arbeta. Idag fick jag uppleva gamla minnen igen.

En modern motor till en 4- hjulsdriven lastmaskin.

Denna motor slukar 20- 25 liter bränsle i timman.

Första lastmaskinen från Volvo BM.

En maskin som var dömd att misslyckas. Kopplingen höll högst i två veckor och axlarna gick sönder.

Jag minns när BM Boxer 350 lanserades.

Vilken beundransvärd traktor, denna BM Boxer 350 var i början av 60- talet. Den glömmer jag aldrig.

Mannen som startade allt detta.

Mannen bakom detta livsverk Johan Munktell. Mannen som satte hjul på Sverige.

Kort historia om detta geni. (Dubbelklicka för att läsa texten)

Efter denna makalösa guidning, av en av våra medlemmar i Kabeklubben, som jobbat inom dessa väggar i drygt 40 år, bjöds vi på en utsökt lunch på detta, i ett av världens bästa Museer, som det är utsett till.

Vilsta Sport- & Campinganläggning Eskilstuna

Vi hade anmält ankomst torsdag förmiddag. Trots att jag var totalt uttröttad, efter några tuffa arbetsdagar, gav vi oss iväg sent efter jobbet på onsdagskvällen. Birgitta såg att jag var trött och efter ett par mil, erbjöd hon sig att ta över ratten. Tidigare har hon bara kört någon kort sträcka. Det var svårt, men jag försökte blunda på ett öga, ändå skönt att slappna av lite och komma fram på onsdagskvällen. Kortet ovan är taget från den lilla ”Knattebacken” intill campingen.

Vilsta Sport Anläggning.

Vi strävar alltid efter att få se och upptäcka nya platser. Eskilstuna med omnejd är en vit fläck på kartan för oss. Så det var riktigt kul att åka hit. Vi tvekar aldrig att anmäla oss till Kabeklubbens årsmöte. Vår styrelse är jätteduktiga på att ordna bra och supertrevliga aktiviteter. I morgon ska jag få träffa BM 10, BM 20, BM 230 Viktor, BM Teddy, BM Boxer, BM 600, BM Bison och många, många fler gamla traktorer på Bolinder Munktell Muséet. Jag brukar skämta och säga att jag är född på en Volvo T22, med fotogen & startbensin, med en två axlad gummihjulsvagn efter. Det första jag gjorde i livet var att lära mig backa med den. Fortsättning följer…

Ställplats Vadstena.

Tre styck husbilar av högsta rang på rad. Vi kom fredag kväll och på lördag förmiddag kom ett jättetrevligt par från Norrköping och parkerade intill. Jo de visste vem jag var, genom gemensamma bekanta. Deras husbil var bara tre veckor gammal och den sken ikapp med solen i Vadstena. I sista minuten hade de valt den bästa husbilen som finns att få, istället för ett annat importerat märke. De var minst sagt stolta över sitt val av husbil.

Fram på lördagskvällen kom ett par från Göteborg och knackade på hos oss och undrade om de fick tränga in sig. Klart de fick det när de kommer åkandes i en fin Kabe 810. Själv gillar jag inte riktigt ställplatsen i Vadstena, den är extremt trångbodd. Jo, de hade stått utanför rastplatsen en stund och läst min blogg, samt ett inlägg som jag gjort på Husbilsklubben. Detta blev en förfest till helgen som kommer, när vi åker onsdag kväll på Kabeklubbens årsmöte i Eskilstuna. Då blir det bara Kabebilar så långt ögat når. Nästa gång kommer säkert våra grannar med, ett par lovade att gå med i klubben.

På vägen hem från Motala, där vi varit och fyllt upp fyra styck P11 flaskor med gasol, bjöds vi på kaffe på Anette´s Kors & Tvärs veranda i Tranås. Riktigt varmt och gott att sitta ute vid husväggen i solskenet. Tack Anette för fika och trevlig pratstund.

Förr sa man att en hund skapade nya vänner, nu är det våra husbilar som gör det.

Kusinträff i Vadstena för snart tre år sedan.

Jag funderar på hur det är hos er och i era familjer? Hos oss är det nog jag, som kommer med 95% av 100 resmålsförslag. Naturligtvis frågar jag Birgitta, om hon känner för att åka dit eller dit. Tycker hon inte om mina förslag, diskuterar vi fram ett nytt.

Till helgen var jag bestämd, nu väljer du Birgitta resmål, sa jag. Då åker vi till Vadstena, svarade min kära hustru. När jag körde långtrad, sade vi aldrig åka, nu ”går jag” till Vadstena. Det är alltid lika trevligt att komma till Vadstena. Bilden ovan tog jag på kusinerna i just Vadstena, när de kom och hälsade på oss i husbilen för nästan tre år sedan. Kram säger vi också, Matts & Birgitta.