Matts Torebring

Vi lämnar vårt slott kl. sju på morgonen och styr söder ut.

Efter ett par timmar stannar vi och äter frukost, på en av de jättemånga rastplatser, som finns utmed vägen. De höll på att ske en incident på morgonen. Jag kör ifatt en liten bil på motorvägen, som kör kanske bara 60 km i timman. Jag går ut i vänsterfilen och en halvmeter över vita linjen. Helt plötsligt skriker Birgitta till. Bilen är på väg in i sidan på vår husbil. Troligtvis talar föraren i telefon. Några cm från en olycka, men allt gick bra.

Helt plötsligt öppnar sig himlen över oss.

Ett makalöst oväder bryter ut och varar några mil. Hela vägbanan flyter.

Nu smalnar vägen av och det blir mötande trafik.

Vägen smalnar av och molnen lättar.

Nu har vi börjat gå ned emot Grasse och Nice.

Vilken natur så vacker.

”Ambrosiabilen” kryper genom viadukten och taket formligen stryker mot viadukten.

Det var flera liknande nålsöga på vägen. Det handlade om cm att komma igenom.

Vi möter mycket långtradare på vägen.

Jag har sett många filmer på You Tube om denna vägen. Varje gång har jag förvånat mig över alla lastbilar som kör här.

Jag trodde vägen var mycket värre än den var.

I början bjöd inte vägen på några utmaningar alls.

Campingplatser och restauranger finns säkert var 500:e meter.

Antalet campingplatser, ”Snacks” och restauranger var nästan oräkneliga utmed vägen.

Krokigt och så vackert.

Vägen är väl motorcyklarnas paradis, men vi såg inte speciellt många.

Naturen är makalöst vacker.

En vägkorsning.

Många små fina vägstycken.

På små korta sträckor gick att komma upp i 90- 100 km i timman.

Tänk om vi möter en tradare med släp eller en buss?

Denna bilden har jag ofta sett på nätet. Idag var det vår tur. Kommer det en buss eller…nej det kom ingen. Om det gjort det hade vi fått backa.

Vilka stenmurar som byggts under åren.

Vägen går runt, runt, upp och ned. Som högst var vi uppe på drygt 1200 meter över havet.

Ser ni vägen till vänster i bild?

Aldrig någonsin har jag kört vår husbil, som har automat låda och att den växlar ned hela sex steg till ettans växel. Det gjorde den idag i de värsta hårnålskurvorna.

Rena rallybanan om jag haft en Alfa Romeo.

Tänk om jag haft kvar min fyrhjulsdrivna Alfa Romeo här, det skulle varit skoj.

Vi har kommit fram utan den minsta skråma.

Idag blev det bara 46 mil körda. Det var ganska lagom sträcka att köra och bara få ta det riktigt lugnt. Inte en skråma, inte en repa, men bara glada att ha kommit fram till ännu en Les Castel Camping.

Återigen den bästa campingen.

Som ni ser, väljer vi så gott som alltid camping, med största omsorg.

Fråga mig inte hur jag kom in på denna platsen, hoppas jag kommer ut.

Blir det regn kan jag få problem att komma ut. Nej det blir inget regn, när Matts Torebring vill ha sol.

Men… det höll på att sluta olyckligt, jag nästan bestämde mig att åka här ifrån… Åtta fria wifizoner, ingen fungerade! Mitt Telia Europa gick inte alls. Uppgiven gick jag och köpte ett dygn för fem €. Vips så var jag ute där jag nu sitter under markistaket och skriver. Nu stannar jag kvar!

Dagens resa.

Jag brukar inte vilja trötta ut er alla blogg- och andra vänner, med så här mycket bilder. Men idag gick det inte att låta bli. Det var roligt att få köra vägen med husbil. Birgitta har tagit de flesta korten när jag körde. Hon gillar inte min kamera.

Camping Le Chateau De L´Eperviere.

I morgon lämnar vi över slottet till nya besökare. Platsen ligger fantastiskt bra till vid resa till sydeuropa. Två dagars lätt körning för oss och bara 175 mil från hemma. Vi har stannat till tre nätter nu, på väg ned mot Verdon. Vi fick inte plats inne på campingen när vi kom, på grund av att campingen till två tredjedelar står under vatten.  Vi fick el och fick parkera utanför bommen. Platsen var så bra med både sol, skugga och en berså i häcken, att vi valde att stanna kvar. För det fick vi 29 € i rabatt och bodde nästan gratis.

Vilken föredömligt ordnad husbilsstation

Bor man som här fem stjärnigt, är allting också toppen. En så rymlig och väl tilltagen plats, för tömning och påfyllnad, får man verkligen leta efter.

Wifi är fritt här, men mycket svagt och svajigt, dessutom bara utanför bar och reception. För att kunna kommunicera med omvärlden, köpte jag idag Telia Vecka Europa. Kostnad 179:-. Bara att skriva ett SMS till 4466 skriva Vecka Europa och skicka. Klart på en sekund! Det är trots det begränsningar i surfmängden, varför jag blir lite kortfattad.

Vår trevliga slottscamping

Vi har gratis wifi utanför baren vid receptioen. Jag gick tidigt dit idag, för att skicka ett mejl, till nästa camping i Verdon. Vi vill inte sitta i sjön en gång till. Efter fyra timmars tröstlöst försök att få iväg ett mejl, fick jag ge upp, trots att sonen och datageniet Niklas, som var på Liseberg, försökte undsätta mig.

Detta har gjort att jag inte haft tid, inte heller kommit ut på nätet och inte kunnat skriva i alla era bloggar. Förlåt! Det är svagt wifi också. I afton kopplade Niklas upp sig, på min dator hemma i Småland. Han såg då att av någon konstig anledning, har den ändrat inställningar, trots att jag inget har inget rört.

Så idylliskt när det inte är översvämmat

Kanske har vattnet sjunkit undan lite idag

Nummer två av de sämsta pizzor jag ätit

Den sämsta pizza jag ätit var i Kroatien. Den åt jag bara lite av. Denna åt jag upp nästan hela, men den var betasalt.

Vi fick erbjudande att flytta in på campingen idag. På grund av dataproblemet, närhet till allt från parkeringen samt en liten berså i häcken bredvid oss, står vi kvar. Kanske flyttar vi in i morgon.

Vilken jättefin parkering vi hittade i går kväll.

Restaurang-, lastbil-, person- & husbilsparkering. Plats Hasselberg N 52 2 11 Ö 9 29 13. (Strax söder om Kassel) Kostnad 1 € för två toalettbesök. Stor bränsletapp, butik & restaurang. Här sov vi gott.

Fikarast efter minst tio försök.

Jag vet inte hur många rastplatser, som vi var inne på för att stanna och fika. Totalt blockerat av tradare över allt i Tyskland. Här kunde vi stanna och fika. I Frankrike var detta problemet borta.

Vi var ju på denna campingen förra året.

Vår GPS ledde oss fram till målet, utan en direkt felkörning. Däremot vägvalet från autobahn in till campingen kunde varit bättre. Femton km på de smalaste bygator, ”kostigar & cykelbana liknande” vägar. Här är det stor fin väg, innan Birgitta fick upp kameran.

Äntligen vår adress

Efter nästan 15 km på byvägar fick vi se vår adress. Nu är det bara någon km kvar.

Nästan som att köra på en cykelbana

Jag var rädd flera gånger att vägen tog slut runt hörnet, men det gick bra till slut.

Den ena byvägen värre än den andra

Hon ställde sig med händerna i kors när vi kom.

Äntligen kör jag upp framför slottet och går in i receptionen. Tjejen lägger båda händerna i kors. Först trodde jag det var fullbokat. Water! sa hon. Här till höger bodde vi förra året. En husvagn kom efter oss, den bilen gjorde en rivstart så gruset sprutade och försvann. Jag försökte däremot på alla sätt beveka henne. Vi fick ström och parkering utanför bommen. Visst har vi läst och sett översvämningarna, men tänkt, det drabbar inte oss.

Vi har fått plats utanför slottet.

Av campingen står nog två tredje delar under vatten eller är blockerat av vattenmassorna. Kanske åker någon i morgon så vi får en plats.

Vi tröstade oss med en bit mat i restaurangen.

Som ni ser gråter vi inte över detta. Vi tar det med jämnmod och hittar säkert lösningar på detta också. Vi var ju tvungna att smaka på maten igen, vi är ju i Bourguignon. Det smakade gott med mat i slottsmiljön.

Här är vi!

Återbesök på en av våra favoritcampingar i Les Castel kedjan.

Solen går ned och lyser på vårt Hagtornsträd.

Jag var på väg att såga ned detta Hagtornstäd i våras. Men det fick leva vidare. Nu blommade det så vackert, i de sista solstålarna, fredag kväll hemma i Aneby. Idag lördag morgon, strax efter klockan sju, lämnade vi hembygden.

På Öresundsbron

Birgitta kör och jag kan fota lite.

På Öresundsbron

Birgitta kör genom Köpenhamn

Nattparkering 15 mil norr om Frankfurt.

Summa summarum denna första resdag: Vi tycker själva att vi tagit det lugnt idag. En timma frukost och fika samt en timma båtresa. Kvar blir drygt 100 mil på tolv timmar. Det har varit ”nästan” lastbilsfritt och inte mycket trafik heller.

Birgitta och jag har kört ungefär hälften var. Det har varit drygt 31 grader som varmast och AC i cockpit, klarar inte av att kyla för fullt. Jag får helt enkelt huvudvärk, när det blir för varmt och solen steker på. Då hoppar Birgitta in och kör. Vi sov också dåligt hemma natten till lördagen, det var för varmt hemma i sovrummet helt enkelt.

Nu har vi bara 75 mil kvar till vårt första franska slott.

Efter mer än 30 års funderande och längtan, har vi äntligen bestämt oss och bokat resa. Den sista förlösande faktorn var vår dotter i Enskede. ”Ni bor hos oss och sedan kör jag ut er till Arlanda två timmar före planets avgång klockan 6.15. Sedan hämtar jag er när planet landar på söndagskvällen. Vi kommer att resa med Tidningen Dagens Reseklubb. Se hela reseprogrammet här.

Jag vill ju helst åka husbil vart jag ska, men till Israel förstår till och med jag, att det inte går. Jag gillar inte de jättestora flygplatserna. En söndagskväll kom vi till Arlanda klockan 23.30. Sedan sprang vi genom buskar och planteringar i över en timma för att hitta bilen. När vi sent omsider hittade bilen, körde vi trettio mil hem också.

Det långt till oktober – november. Först åker vi på lördag till Frankrike.

Pioneer Multimediasystem i husbilen

Jag skriver detta i tron av att marknaden scannas av Pioneer. Jag (Stefan) beställde en ny karta från Holland, till vår Pioneer GPS, som jag skrivit om tidigare. Kartan jag får, är sista upplaga 2015. Kostnad 1 530:-. All kommunikation sker på engelska. Att bara hitta ett ställe att köpa kartan, är timmars jobb bara det. (Nu visste jag det från förra årets letande) Kartan kom efter förskottsbetalning på två dagar. Stefan på jobbet, som är en fullfjädrad datatekniker, kom hem till mig, för att mata in den nya kartan.

All instruktion är på engelska. Först gäller att leta upp tillverknings nummer på apparaten. Sedan skall långa koder matas in. Därefter skall ett minneskort matas in. Efter detta jobbar GPS´en i trettio minuter. Du är mycket datavan säger Stefan till mig, finns det någon i din ålder, som skulle klara av detta? sa Stefan. Ja kanske två- tre på hundra personer svarade jag.

Nu är i alla fall nya kartan inlagd, första resmålet Camping Le Cháteau De L´Eperviere  är inmatat. Men varför i hela fridens namn skall det vara så krångligt?

Först blir det ett återbesök.

Här stannade vi ett par dagar på vägen hem förra året. Egentligen ville jag hitta en annan plats i år, för nyhetens behag. Köttgryta Bourgogne var så god, att vi stannar en gång till. Avståndet till nästa camping var ganska lagom, med lite plus.Läs mera om Camping            L´Eperviére här om du vill

Hit var vi på väg förra året.

Vi skulle stannat cirka åtta dagar på första Campingen Les Criques förra året, men det blev 18 dagar. På grund av detta valde vi bort Camping Domaine du Verdon. Nu blir det de andra stoppet.

Nu närmar vi oss Medelhavet

Här planerar vi för vårt tredje stopp på Camping Domaine de la Bergerie

Här planerar vi stopp nummer fyra

Som ni redan förstått och kanske förstår, vi återvänder år efter år till Frankrike på grund av Les Castels campingarna. Nu skall vi upptäcka Camping Cháeau de Boisson

Kanske stannar vi här också.

Om vi kommer att stanna här beror helt på hur vi kommer att trivas på de andra platserna. Kanske kommer vi att skriva även om Camping Domaine de Sévenier.

I stort sett återkommande vägar även i år.

Så här ser resan ut i grova drag.

Vi börjar i L´Eperviére och sedan planerar vi att köra Napoleon Route ned till Melhavet. I flera år har vi talat om Moseldalen, kanske blir det denna på hemvägen. Som det ser ut nu kommer jag för första gången i mitt liv att ta fem veckors semester. Fantastiskt! Går allt som planerat räknar vi med avresa lördag morgon.

 Kampen om Mellanöstern.

Kanske redan nästa helg, eller senast under nästa vecka, reser vi till Provance. Boken ovan är en del av semester litteraturen. Jag är mycket intresserad av vad som händer i Mellanöstern, därför inhandlade jag denna bok. Inga bilder, stora blad, liten text och nästan 1200 sidor. Det kommer att räcka en bra stund. I afton har jag dessutom anmält vårt intresse, för att resa till Israel den 30 oktober – 6 november. Då har jag säkert nytta av att ha läst denna boken innan.

Jag har ytterligar en bok med på resan, Tänka snabbt och långsamt. Den boken är på 600 sidor. Sedan är nog semestern slut.

I dag har vi haft styrelsemöte hela dagen. Sedan blir denna helgen en hemmahelg, med Mors Dag, barn och barnbarn.

De gamla backstugorna blir så vackra i sommargrönskan.

Tänk vad mycket fattigdom och umbäranden som fasaden döljer. Tänk om stugorna kunde återberätta för oss om forna tiders fattigdom.

Den berömda kaffestugan på Grännaberget.

Kaffestugan är nog gammal den också.

Utsikten.

Motorvägen är vacker, men Grännaberget och utsikten är ännu vackrare.

Nya Visingsöfärgan.

Oftast ser alla detta från motorvägen, men glöm inte stanna till på Grännaberget. Vi kom hit i husbilen för att träffa våra vänner här.

Vår gemenskapsgrupp i kyrkan på utflykt.

Vi är fyra familjer som har som ”mål”, att samlas en gång i månaden. Oftast blir det färre gånger. Alla har så mycket annat idag. Denna träffen var riktigt trevlig. Tack vänner!

Äppelträden blommar hemma också.

Till Gränna hör ju blommande äppelträd. Våra blommade så vackert när vi kom hem, så de får konkurrera med träden i Gränna.

Ofattbart med blommor på Paradisäppelträden hemma.

Jag lade ut bilder på blomknopparna i veckan. Nu blommar de för fullt.

Hur kan det bli så mycket blommor?

Allt är så vackert denna tiden, gångstigarna i skogen, hagen med ekar utanför Gränna, blomrabatterna lite varstans, träd utefter vägen som jag skulle önskat att fota och mycket, mycket mera.