Matts Torebring

Orkar ni hänga med på en maratontur runt på vår Camping Domaine De la Bergerie?

Följ med mig & Birgitta på en heldag på campingen.

Vi har kommit rätt.

Vila på stora gröna platser i härlig grönska.

Våra barns present på Mors Dag, sex styck Living härliga handdukar, så mjuka och goa. Tack!

Tio meter till jättefräscha servicehus.

Diskplats.

Mängder av bungalow, kanske 500 styck, resten cirka 250 campingtomter.

Reception.

Baren.

En stor traditionell pool.

Ett enormt stort vattenlandskap.

Restaurang.

Brödbutik.

På väg in till matbutiken ”ICA Supermarket”.

Hamburgeri & Take away.

Fritt tillträde till Gym. (Förlåt en dålig spegelbild, ny bild kommer)

Restaurangen ligger högt placerad med fin utsikt.

Birgitta funderar på att gå en trappa ned till vattenlandet.

En liten del av vattenlandet.

En annan liten del av vattenlandet.

Varmvattenbassäng under gymmet.

Fikapaus hemma vid husbilen.

Vi gick tillbaka till vattenlandet.

Här var vi i flera timmar idag.

Vi stortrivdes.

Vilken investering i detta vattenland.

Mjuka sköna och gratis solsängar.

Vattendjup som passar alla.

Vattenlek för de minsta.

Vattenlek för de allra minsta.

Underhållning.

Handfat på toa i vattenlandskapet.

Birgitta & jag bara njuter!

Dags för mig att ta en simtur.

Birgitta i jacuzzibadet.

Birgitta stortrivdes i vattnet.

Det var så mycket vattenströmmar så Birgitta får kämpa emot.

Det finns en Bergerie Beach Bar när vi blev hungriga.

Ett apelsinträd vid vårt fikabord.

Lekpark.

En vacker blomma gladde oss på vägen hem till husbilen.

Orkade ni vara med ända hit….? Jag har läst på nätet, att denna Camping blev vald till en av Europas bästa campingplatser 2015. Efter detta kommer vi att vara, ännu mera bortskämda vid val av campingar.

Här är vi nu några dagar till, 10 minuter från Medelhavet.

Camping Domaine de la Bergerie N 43 23´57″ Ö 6 40´32″

Ett annorlunda bakverk fyllt med chokladmouse.

Vi letar alltid nya platser när vi reser, så även med bakverk. Allt vi inte sett tidigare måste testas. Denna var god, men inte tillräckligt god, för att jag köper den i morgon igen.

Tur att att jag har min intressanta bok.

Efter ”elvakaffet” idag dröjde det inte lång stund, innan det började knastra på markistaket igen. Det blev för kallt att sitta ute. Det blev golvvärme på i husbilen och till och med stänga dörren ut.

Nu har jag kommit nästan halvvägs i min bok (550 av 1200 sidor) (stora sidor, liten text och inga bilder). Det stora kriget för mänskligheten, Kampen om Mellanöstern, av Robert Fisk. (krigsreporter) Nu blir det dubbelt intressant att resa till Israel i höst, efter att ha fått historien, från andra världskrigets början. Jag kunde inte tro att ondskan kan ta sig dessa uttryck, som finns uppradade i denna bok. Boken är så intressant, stor och tung, att den måste ligga i knäet eller på ett bord när jag läser. Armarna orkar inte hålla upp den.

Tack yr.no som funkar här, men inte SMHI.

Från 32 grader varmt när vi kom i tisdags, till 17- 18 grader är fallet stort. Nu får vi hoppa ur sängen tidigt i morgon och ta emot solen.

Vattenlandskapet är nästan ofattbart stort, kanske går vi dit.

Hela campingområdet är helt ofattbart stort, visst läste jag någonstans 60 ha(?) Vi har velat vänta på solen, till vi går runt och tittar på allt. Vi återkommer!

Tio meter bakom enarna står vi parkerade.

Jag sov ovanligt gott, säkert trött av resan igår och vaknade kvart över sex, helt utvilad. Halv sju var jag ute med kameran i bara morgonrocken. Ovanligt på en camping, hela sex tennisbanor, bara tio meter från vår plats. Då sken solen som den gjort hela tiden innan. Varje dag!

Här parkerade vi igår.

När vi kom igår var det hela 32 grader varmt. Då var det skönt att komma in i skuggan. Här hittade vi en grön plats, bara tio meter från ett av de jättefina servicehusen. Platserna är riktigt stora, men så mycket trädgrenar, så man får kämpa för att komma in.

Birgitta bjöd på blomkålsstuvning och ”falukorv”.

Falukorv finns inte här nere, protesterade jag, när Birgitta varit och handlat. Jo de har allt vi behöver och mer till, i campingens butik. Nästan lika stor som ICA Supermarket hemma.

Tolv, ibland säkert femton meter höga Junipurus Skyrocket (Blyertsen)

Jag har aldrig tidigare i mitt liv sett så här stora Junipurus Skyrocket, som de som finns över allt här på campingen. Denna står bara fem meter från vår plats.

Vid elvakaffet började det regna.

Vi satt under markisen och njöt av dessa gräddbakelser, när det började knastra lite lätt på taket….

En blöt gata framför oss.

Vi skulle gått runt på Camping Domaine De La Bergeri som vi bor på och tittat på allt som finns här. Det har inte gått att sticka ut huvudet utanför markisen på hela fyra timmar. Totalt ösregn. Vad glada vi är att det inte regnade igår på vår upptäcksresa i bergen.

Här bor vi nu, kanske minst en vecka framåt.

Vi har 10 km om vi vill cykla till Medelhavet. Ovanligt dyr wifi, 23 € för en vecka, men funkar som hemma, fast nu vid husbilen. Telia Europa funkar också bra, (179:-) men en GB räcker inte för mig på en vecka, sedan kostar det 79:- per 200 MB. Campingen är med i ACSI systemet, så det kostar inte mycket att bo på denna luxuösa camping under lågsäsong.

En himmelsk utsikt från våra solstolar.

Tillbakalutade med bra böcker, så har vi haft det igår och idag. Detta har varit riktig semester för oss. Sova tills vi vaknar, äta gott, bara läsa, solsken, skugga, grönska och bara må bra. Semester!

Vårt servicehus inbäddat i grönska.

I morgon lämnar vi över vår plats till andra. Sällan har vi sett mer välstädade servicehus än här.

Runt hela vår tomt ser det ut så här.

Många njuter av att gå i varuhus, bränna sig på stranden och visst är det skönt att bada i havet. Här hemma vid husbilen har vi sol, skugga, kall & varm dryck, godisfika och mat.

Vår utsikt från under markisen.

När vi sitter under markisen har vi denna magiska utsikt och grönska. I förgrunden skymtar en minigolfbana.

Tack, Merci, Thank you very much till campingen här, för sex fantastiska dagar hos er.

Åter en Les Castels Camping som levde upp till alla förväntningar. (Oxfilén inte inräknad)  Här hittar du alla de andra 38 stycken. I morgon tränger vi lite djupare in i Naturel Parc Verdon. Varför, undrar du, fastnade vi för dessa campingar? Bemötandet, service, kvalité och ofta de gamla slotten, som även fanns på den första vi besökte. Ja ni vet ju Kabes slogan, ”När du vill resa & bo i 1:a klass”. (Förlåt alla ni som inte är Kabe vänner – vi är era vänner ändå)

Franska Alperna söndag morgon

Jag blev helt plötsligt så glad, när jag tittade ut idag på morgon vid halv åtta tiden. Samma sol, samma solsken som vi haft varje dag tidigare.

Mina tankar gick direkt mer än 60 år tillbaka i tiden. Jag sitter i skolbänken, i Marbäcks skola, Ruth Gustavsson, vår lärarinna, sitter vid tramporgeln och spelar i klassrummet och alla vi andra klassare sjunger med…..

Text och sång från You Tube.

Som jag skrivit tidigare läser jag boken på 1200 sidor, ”Det stora slaget för mänskligheten, Kampen om Mellanöstern. 1200 sidor bara krig, kulor, granater, mesiler, lemlästade människor, död och grymhet, som jag inte trodde fanns. Boken tog 16 år att skriva. Jag var tvungen att tjuvkika, hur den slutar. De hittar Saddam Hussein i en jordhåla…

Citat: En officer går fram till en kvinna i Irak, som just håller på att städa. Hon har med sig tre av sina barn, 3, 5 & 9 år. Han lyfter först upp det minsta barnet i håret och skjuter barnet i pannan, sedan gör han likadant med de två andra barnen. Han kastar barnen på en kärra och tvingar sedan mamman sätta sig på kärran ovanpå barnen och någon kör iväg med dem. ”Onyttiga människor skall inte leva” säger officeren.

Du kan lyssna på den fina psalmen här… Skönt att veta att solen går upp för oss alla, trots grymhet utan dess like.

En enda ström av motorcyklar på vägen.

Det har nästan dånat som ett rally under lördagen. Kolla på alla MC filmerna på You Tube så förstår ni varför (Napoleon Route motorcykel). Alla MC förare älskar dessa kurviga vägar.

När jag gick upp till vägen för att fota kom bara några få.

Bloggen med Rolle & Carina, Matrixen, skrattar nog åt mig. Jag hör Rolle säga, ”Detta är ju bara småhojar Matts”. Det kom inga ”Guldvingar” när jag var upp till vägen, Rolle.

Hej då!

Denna ser väl lite större ut Rolle? Säkert 100- tals stora hojar stod parkerade i byn.

Vi cyklade in till byn för att handla.

Butiken stängde när vi kom in till byn. Den stora matmarknaden på torget i Castellane, packade också ihop. Det gör ingenting, vi har en jättebra butik här på campingen.

Hemma vid husbilen har vi läst i våra böcker och njutit av flaggorna

Jag var tvungen att fuska, för att skilja de två, blå, vit & röda flaggorna åt. (Luxemburg & Frankrike). Jag blev osäker när jag såg dem bredvid varandra.

Det är en otrolig växtlighet här.

Grönskan här i Franska Alperna är mycket frodig.

Mycket knoppar bådar gott för er som kommer efter oss

Tänk vad skönt man kan ha en hel lördag, med en liten cykeltur och läsa en bok.

En bukett sommarblommor från Franska Alperna, till er alla vänner som reser med oss!

Vägen upp i bergen

Cykelbanan in till Castellane startar tio meter från vår boplats.

Det är ljuvligt när det finns cykelbanor och gångvägar att cykla på. Vi har bara 1,7 km in till byn.

Vilken vacker cykelväg till byn

Ställplats husbil, kostnad 6,50 €.

När vi är på semester, vill gärna stanna till lite mera. Vi vill fälla ut markisen, fram med bord, stolar, matta och våra cyklar. Därför bor vi oftast på camping i sydeuropa. När vi reser ned och hem, kör vi kanske 100 mil eller mera på en dag, då  vill vi bara stanna och sova när vi är trötta. Då sover vi vid Rasthouse och liknande.

Obegränsat antal hotell utmed Napoleon Route.

Castellane är en liten by likt 100- tals andra utmed vägen.

Ett café som i Sverige hittar vi mycket sällan.

Detta var lättuggat och gott när vi var hemma igen.

Vi vaknar till en ny fantastisk dag.

Vi har tio meter till fina servicehus.

Kolla dina mejl & blogga här under tak & ”ståskrivbord”.

En hel grupp, två ljugarbänkar & bord.

Trots en fin pool, är det inget för mig, jag vill bada i havet och känna mig fri.

Vi bor mitt i bild uppifrån vägen sett.

Infarten från ”stora vägen”.

Reception till vänster i bild.

I utkanten av campingen rinner en mindre flod.

Här kan man paddla kanot.

Här är inga höga vattenflöden.

Alla platser har lummig grönska och skugga.

Gott om pingisbord.

På flera ställen rinner små bäckar genom campingen.

Hyr ett kylfack här om du behöver.

Alla platser har mjukt lummigt gräs.

Nu har vi gått runt hela campingen och är tillbaka i rondellen vid infarten.

Jag vill också ha en sådan här ljugarbänk hemma, jag slutar inte att beundra den.

Bara bilder och och nästan ingen text, för en bild säger mer än tusen ord. Den som inte trivs här, får åka någon annanstans. Jag behöver inte skriva att vi stortrivs. Det förstår ni. Kan en camping bli vackrare än så här. Campingen finns med i ACSI katalogen, men tillämpar inte rabattkortet. Men vad då, det kostar inte mycket mera än de dyrbarare ställplatserna hemma. Pris 29 € per dygn. Campingen har cirka 835 platser. På väldigt, väldigt många står ett ”Mobilhome”.

Vi lämnar vårt slott kl. sju på morgonen och styr söder ut.

Efter ett par timmar stannar vi och äter frukost, på en av de jättemånga rastplatser, som finns utmed vägen. De höll på att ske en incident på morgonen. Jag kör ifatt en liten bil på motorvägen, som kör kanske bara 60 km i timman. Jag går ut i vänsterfilen och en halvmeter över vita linjen. Helt plötsligt skriker Birgitta till. Bilen är på väg in i sidan på vår husbil. Troligtvis talar föraren i telefon. Några cm från en olycka, men allt gick bra.

Helt plötsligt öppnar sig himlen över oss.

Ett makalöst oväder bryter ut och varar några mil. Hela vägbanan flyter.

Nu smalnar vägen av och det blir mötande trafik.

Vägen smalnar av och molnen lättar.

Nu har vi börjat gå ned emot Grasse och Nice.

Vilken natur så vacker.

”Ambrosiabilen” kryper genom viadukten och taket formligen stryker mot viadukten.

Det var flera liknande nålsöga på vägen. Det handlade om cm att komma igenom.

Vi möter mycket långtradare på vägen.

Jag har sett många filmer på You Tube om denna vägen. Varje gång har jag förvånat mig över alla lastbilar som kör här.

Jag trodde vägen var mycket värre än den var.

I början bjöd inte vägen på några utmaningar alls.

Campingplatser och restauranger finns säkert var 500:e meter.

Antalet campingplatser, ”Snacks” och restauranger var nästan oräkneliga utmed vägen.

Krokigt och så vackert.

Vägen är väl motorcyklarnas paradis, men vi såg inte speciellt många.

Naturen är makalöst vacker.

En vägkorsning.

Många små fina vägstycken.

På små korta sträckor gick att komma upp i 90- 100 km i timman.

Tänk om vi möter en tradare med släp eller en buss?

Denna bilden har jag ofta sett på nätet. Idag var det vår tur. Kommer det en buss eller…nej det kom ingen. Om det gjort det hade vi fått backa.

Vilka stenmurar som byggts under åren.

Vägen går runt, runt, upp och ned. Som högst var vi uppe på drygt 1200 meter över havet.

Ser ni vägen till vänster i bild?

Aldrig någonsin har jag kört vår husbil, som har automat låda och att den växlar ned hela sex steg till ettans växel. Det gjorde den idag i de värsta hårnålskurvorna.

Rena rallybanan om jag haft en Alfa Romeo.

Tänk om jag haft kvar min fyrhjulsdrivna Alfa Romeo här, det skulle varit skoj.

Vi har kommit fram utan den minsta skråma.

Idag blev det bara 46 mil körda. Det var ganska lagom sträcka att köra och bara få ta det riktigt lugnt. Inte en skråma, inte en repa, men bara glada att ha kommit fram till ännu en Les Castel Camping.

Återigen den bästa campingen.

Som ni ser, väljer vi så gott som alltid camping, med största omsorg.

Fråga mig inte hur jag kom in på denna platsen, hoppas jag kommer ut.

Blir det regn kan jag få problem att komma ut. Nej det blir inget regn, när Matts Torebring vill ha sol.

Men… det höll på att sluta olyckligt, jag nästan bestämde mig att åka här ifrån… Åtta fria wifizoner, ingen fungerade! Mitt Telia Europa gick inte alls. Uppgiven gick jag och köpte ett dygn för fem €. Vips så var jag ute där jag nu sitter under markistaket och skriver. Nu stannar jag kvar!

Dagens resa.

Jag brukar inte vilja trötta ut er alla blogg- och andra vänner, med så här mycket bilder. Men idag gick det inte att låta bli. Det var roligt att få köra vägen med husbil. Birgitta har tagit de flesta korten när jag körde. Hon gillar inte min kamera.