Matts Torebring

Det finns några platser jag skulle kunna tänka mig att resa tillbaka till i Europa. Jag tror faktiskt att alla dessa platser ligger i Frankrike. Vi kom till Camping Les Criques, som ligger några få km från, där Franska Rivieran slutar. Den alltid stående frågan, ”Hur länge stannar ni”? Vi stannar sju – åtta dagar, svarade jag. Det blev arton dagar! Vi tyckte att vi kommit till paradiset. Vi satt med hela Medelhavet framför oss hela tiden.

Campingen ligger på Pyrenéernas sluttning och alla platser ligger på en avsats. Själva fick vi en stor högt belägen plats, bara tio- talet meter från ett av de fina servicehusen. Idag kom ett mejl och hälsning från denna camping.

Orienteringstavlan

Om du vill fortsätta kustvägen, som är mycket vacker, är det bara några få mil till Spanien. Vi körde nästan hela kuststräckan, med vår Honda 125 cc, när vi gästade Empuria Brava och Roses, för några år sedan.

Skäl nummer 1. Jag ville bara sitta i husbilen och titta ut över vattnet, efter en stormig arbetsvecka.  

Skäl nummer 2. Jag ville åka till Östenssons i Vadstena för att handla, för att sedan sitta i husbilen vid vattnet och äta gott.

I dag bytte vi plats till landremsan utmed Vättern.

Här trivs jag, här är det perfekt att parkera. Bättre än så kan det inte bli. Bara ”El-on” saknas. En  av våra vänner skrev till oss och berättade, att irländska hantverkare invaderat  ställplatsen till den grad, att både vatten och el har stängts av.

Vätterstranden sett från ställplatsen.

Lite trångt mellan träden.

Båthamnar i alla ära och det är bra att det byggs ställplatser. Jag tycker bara att alla, precis alla båthamnar, är så skräpiga.

Östenssons i Vadstena.

Det är bara en ren fröjd att gå här inne. En sådan disciplin på ordning, får man leta efter. Nästan otroligt vilket utbud av varor. Det finns faktiskt EMV här inne, men bara Östenssons egna kök och det är inte vilket kök som helst.

Hur mycket som helst i delikatessdisken.

Honungsmarinerade revben, kycklingklubbor, och örtbakad potatis, tog vi med hem.

Bara godsaker.

Visst blir ni sugna?

Det tar aldrig slut på allt det godaste.

Delikatessdisken är jättelång och med manuell betjäning.

Klart vi handlade med oss så mycket vi kunde bära.

Vi inhandlade en äppelkaka och en burk marsansås, från Östensson egna kök. Något så himmelskt god äppelkaka har vi aldrig ätit förr.

Det blåser rejält och det är minst sagt svinkallt ute. Vi har haft en stormig vecka på jobbet, nu blev det en stormig helg också.

Knappt 100 meter meter från Gamla Linköping ligger Pingstkyrkan Cupolen.

Idag på förmiddagen parkerade vi på andra sidan vägen, mitt emot Gamla Linköping. Här satsade den förra Folkets Hus föreningen, närmare sjuttio miljoner, har det berättats för mig. Naturligtvis kunde det inte gå ihop sig. Det blev konkurs. För  drygt två år sedan köpte Pingstförsamlingen hela konkursboet och det blev en otroligt fin kyrka.

Före detta Folkets Park, nu Pingstkyrkan Cupolen.

Kyrkan ligger på Majgatan mitt emot Gamla Linköping. Båda ligger utmed gamla in- & utfarten till Linköping på Malmslättsvägen. Församlingen har 1500 medlemmar.

Alla sittbänkar kan travas upp med ett enda knapptryck och samlas upp vid bakre väggen.

När vi kom in i kyrkan möttes vi av ett varmt välkomnande… Nya ansikten? Välkomna! Var kommer ni ifrån. Nej sa jag, vi är inte nya, vi var här för två år sedan. Vi åker husbil, berättade jag och i dag gästar vi er.  Det känns så skönt, med en varm innerlig välkomsthälsning.

Ett Team leder i alla psalmer och sånger.

Gudstjänsten inleddes med Psalmen O store Gud. Teamet sjöng verserna på sex olika språk och vi andra sjöng kören på svenska tillsammans. Jag fick tårar i ögonen, rösten brast och jag kunde inte sjunga med, så gripande var det.

Mjölby har blivit maten Mecka.

Själen kräver andlig spis och kroppen god mat. På vägen hem stannade vi till i snabbmatens Mecka, vid rondellerna i Mjölby. Den enda vi gillar är Max, men hur fullt av folk var det där? Fullsatt! Vi stannade istället på eat, en Asiatisk restaurang som också ligger där mitt i smeten. Nästan fullt där också. Asiatisk & svensk buffé, 135:- för mat, dryck och dessert. Oj vad mätta vi blev. Jag kunde inte smaka av allt.

Återigen en plats jag känt till, men aldrig stannat på.

Vi gav oss iväg på cykeltur från Glyttinge Camping. Jag frågade lite lätt i receptionen, men hon skakade lite lätt på huvudet, när jag sa cykeltur… efteråt förstår jag varför.

På höger sida om Malmslättsvägen, gamla infarten till stan.

Det är väl busenkelt att cykla hit, tänkte jag. Tre- fyra minuter med en bil, det går väl lika snabbt på cykel, tänkte jag. Oj vad vi körde fel och totalt villade bort oss…

Jag hade gärna lunchat här, kanske blir det i morgon?

Jag tycker det är mysigt med de gamla röda timmerhusen

Visst är det mysigt!

Här gick vi in och fikade

Visst blir ni sugna?

Mycket hantverk, konstnärer och butiker i de olika husen

Bankkontoret.

Vilken konstnär! Vilken blick! Vilken kunskap!

Här inne doftade det ganska gott.

Nostalgiska reklamskyltar.

Hemma igen!

Jag vill påstå att jag kört i Linköping, till och från, i mer än 45 år. Med bilen hittar jag de flesta platser jag vill till, utan GPS. Men på cykel, vart jag totalt förvirrad. Helt plötsligt finns fyra cykelvägar att välja mellan, efter att ha kört under broarna vid rondellen, infarten från Malmslätt. Vilken väg skulle vi ta? Vi tog naturligtvis fel!

Min Garmin cykel GPS, skulle jag vilja smula sönder under mina fötter. Totalt omöjlig att handha! Vad är detta, sa Birgitta, efter att hon försökt. Min Tom Tom i iPhonen funkade inte heller. (kanske funktionshindrad efter fall i golvet) Google Maps funkade, men då hittade jag gatunamn, på var vi var.

Och så hör jag Birgitta ett stycke bakom mig, ”Ge upp nu”. Vi kom fram till slut och nästan ännu värre var det att hitta hem.