Matts Torebring

Under ett par års tid har vi pratat om att bjuda med våra vänner ut på en resa ut i husbilen. Nu äntligen kunde resan bli av. Vi kom iväg redan vid lunch fredag em och tog en god fikapaus vid Risbro rastplats på gränsen mellan Jönköping och Falköping.

Men Matts, sa Mille (Marie-Louice), vi måste bo på en camping, vilket vi nästan aldrig gör hemma i Sverige. Vi checkade in på Krono Campingen***** i Lidköping. En av de mest fina och välskötta campingar jag varit inne på. Här äter vi frukost lördag morgon.

Inte ett skräp gick att hitta, jättefräscha servicehus, och en minigolf som vi aldrig sett maken till.

En resa till Lidköping utan besök på torget lördag fm, blir en misslyckad resa.

Jätte goda ”gubbar” i massor och långa köer till stånden.

Ett lika stort måste är fika på Rådhuscafét. Solsken, vänner, en härlig atmosfär, det kan inte smaka bättre än här.

Läckökringlan var god, sa Jan.

Nästa måste varje resa till Lidköping är en tur till Rörstrand. Visst är denna Kaffeurna snyggare än de vi säljer idag i rostfritt? Bilden är från Rörstrand Museum.

Jag måste köpa några små nätkorgar till husbilen, sa Birgitta, de är så bra till småprylar i skåpen i husbilen. Du kan ha dem som mössa med, sa Jan….

… eller som hatt, sa Mille.

Nästa utflyktsmål var givetvis Spikens Fiskehamn. Döm om min förvåning när vi kom och så gott som alla ställplatser var upptagna. Trots detta fick vi allra bästa platsen på hela plan.

Vi ringde tidigt lördag morgon för att boka plats på Restaurang Sjöboden i Spiken. Det är fullsatt och det finns inga mer bord kvar, var svaret. När vi gick på torget ringde restaurangen och sa att vi var välkomna kl. tre. Vad glada vi blev över denna servicevänlighet och buffén smakade utsökt.

På fredagskvällen åt  vi oss mer än proppmätta på en Kinarestaurang i Lidköping. Här njöt våra sinnen till fullo av den trivsamma miljön i Restaurang Sjöboden.

Solen går ned över skogsbrynet och den lilla fiskehamnen i Spiken. Vi gick till vila utan att höra minsta lilla ljud från vare sig grannar eller fiskmåsar.

Frukost söndag morgon, underbart goda jordgubbar med mjölk till frukost. Det kan aldrig bli bättre än så här.

Sedan startade hemresan, med besök hos Läckö Blommor, en smått fantastisk blomsteraffär, Husvagns Svensson och allra sist besökte vi våra vänner, Lars-Göran & Inga-Lill Berggren som bor i Stöpen utanför Skövde. De lämnade oss i Aneby för drygt 30 år sedan.

Tack till våra vänner Mille & Jan,  som ville dela vår gemenskap i husbilen och Tack för att jag fick lägga ut bilderna på vår trevliga resa. Tack Inga-Lill & Lars-Göran för ett gott eftermiddagskaffe i Stöpen.

Strunta i och var hemma och jobba i trädgården, sa våra vänner….

… Ni får komma och sova över vid vår sommarstuga. Vem skulle kunna tacka nej till detta?

När vi kom fredag kväll låg den lilla sjön spegelblank och skogen på andra sidan speglade sig i det stilla vattnet.

Vi vaknade upp till en helt fantastiskt vacker lördagsmorgon.

Välskött in i minsta detalj, blommor, och inte minst en varm gemenskap möttes vi av.

Till och med längst ned vid vattenbrynet växer kabbeleka.

Vi killar tog Hondan och körde upp till våra vänners gård ett par km bort, när våra damer var och handlade. På ladugårdsbacken möttes vi av dessa härliga styvmorsvioler.

Äppelträden stod helt underbara, strax före full blomning.

Den stora häggen i den gamla trädgården var enormt översållad av blommor.

Välskött småländsk  idyll, med minnen för våra vänner, från slutet av 40- talet.

Vi gick ett par km genom skog och mark. En skogsbacke var helt översållad av knoppiga liljekonvaljer.

Blir det gott om blåbär i år? Det ser ut att börja bra.

Hemma i stugan efter ett gott förmiddagsfika bjöds vi på en båttur genom tre olika sjöar. På lördagskvällen kom ytterligare 2 familjer ur vårat gäng i kyrkan i Aneby. Ny fest och ännu mera mat.

Våra vänner sparar ingen kraft på att göra det enda bästa, som här en riktig småländsk gärdesgård med riktiga granvidjor.

Vi funderade på om hon ligger och ruvar på ägg inne på sommarstugetomten?

Ett Jättestort Tack till våra vänner för all gästfrihet, god mat och allt det vackra vi fick se och vara med om. Sällan, eller rättare sagt aldrig, har jag tagit så mycket bilder en helg när vi varit ute. Dessa var bara ett litet axplock av mängder av bilder och som blir ett minne över en fantastiskt trevlig helg.

Nu har jag förlängt min egen Ställplats 3 gånger. Nu är den drygt 12 m lång. Mycket jobb med att gräva ur, fylla med ballast samt ett bra ytskikt av stenmjöl. Nu är jag nöjd och nu får det vara stopp. Jag tog ett par stenar och körde iväg till Flisby och
fick beskedet att denna markssten som jag lagt minst 250 m2 av, slutade tillverkas för 2 år sedan. Du hade tur, sa Dick, det blev 3 stenar kvar när jag plockat din order. Men Concorden får vänta lite till, vi är så nöjda med våran Kabe 880.

Dessutom har jag breddat infarten genom att ta bort en Cypress och 3 stenar av min mur mot gatan. I vintras när det inte fanns gator av normal standard, utan mer likt rodelbanor, var det nästan omöjligt att komma in och ut, på grund av de smala fåran i mitten på gatan.

Hemkomna från Visingsö på em ställde vi Hondan ute för att fara till Grännaberget på kvällen. Vi grillade ute, men fick äta inne, det började blåsa jättemycket och dessutom regna. När klockan var halvåtta startade vi Hondan och drog iväg i småregnet. Plus 7 grader ute och riktigt kallt efter sommarvärmen. Här kommer scoutkåren med facklor för att tända brasan.

Sköna maj välkommen, till vår jord igen….

Oj, vad varmt och gott det blev på några få minuter. Hur skulle de eldat om den kraftiga båsten hållit i sig?

Elden, utsikten, solnedgången, ett riktigt bra vårtal och en duktig kör gjorde hela denna kväll till en rik upplevelse.

Elden har brunnit ned och solen är på väg ned borta i Habo – Bankeryd på andra sidan Vättern. Jag tror de flesta var sugna på en varm korv nu, men istället var glasskiosken öppen nere vid Kaffestugan, det var dålig timening. När vi kom hem var det bara 4 grader ute.

Efter att att ha åkt med Christina Brahe möttes vi av…Välkommen till Visingsö. Vättern låg spegelblank, molnfri himmel, + 15 grader  och det var underbart vackert.  Vindarna var iskalla på sina ställen, som speciellt nere vid Näs.

Vi lämnade husbilen uppe vid Rastplats Gyllene Uttern och tog Hondan över till andra sidan.

Vi körde runt på en massa småvägar. Smidigt att stanna och fota i naturen med en MC.

Öbergs Café är trevligt ställe att stanna till på, när vädret är som det var idag. Här är inte bara ett Café….

…utan även ett litet muséum över svunna tider. Bodarna är fulla av gamla prylar från 30- 40- och 50 talet.

Som t. ex. denna gamla potatissprätt. Hur många gånger har jag inte plockat potatis efter denna maskin? I uthusen står gamla traktorer som BM 10 och BM 20.

Väl nere i hamnen igen stod fåglarna nästan på rad, vana vid att alla matar dem.

Så lämnar vi Visingsö för denna gången. Kortet är taget från hamnpiren på Visingsö med mitt objektiv Sigma 70-300. Det är Gränna kyrka mitt i bild.

 I dag tog Birgitta och jag Hondan och körde åter till min uppväxttid, i Lommaryd utanför Aneby. Här där jag står, bland skräpskogen har jag plöjt, harvat och kört självbindare när jag var bonddräng åt pappa.

Alldeles intill den förra åkern ligger en annan åker som brukas fortfarande. Strax intill denna åker står denna gran som var helt enorm för 45 år sedan. Jag har tänkt så många gånger att jag måste fota den innan den faller offer för tidens tand.

Här poserar Birgitta vid foten av granen.

Så här ser grenverket ut rakt upp från foten av granen.

Funderar på hur gammalt detta träd kan vara. Fantastiskt att det klarat alla väder under kanske ett par hundra år.

Alldeles i anslutning till detta stora träd ligger ett högt berg, Lovaberget.

 På denna lilla vattenspegel uppe på berget brukade jag åka skridskor.

Så här ser många tallar ut uppe på berget. Vindpinade och knotiga…

När jag beställde tårtan i fredags förmiddag var det ett bra stycke kvar till 50 000 visningar av min blogg. Nu i skrivande stund, måndag kväll, börjar jag närma mig 50 400 och tårtan är uppäten. TACK alla Ni som läser vad jag skriver, Tack till mina favoritbloggar, Tack till alla vänner i Husbilsklubben, Tack till min familj som hjälpte mig att komma igång, detta är så otroligt roligt. Min blogg samt en iMac  var en 60- årspresent. Första året hände inte så mycket. Nu de två sista åren har det rullat på riktigt bra. Som mest 565 besök på en enda dag.

Men en liten önskan till finns kvar,  jag har så få som kommenterar. Var inte så blyga, skriv en rad ibland, jag tycker det är ”Busroligt” om ni gör det.

Sent fredag kväll kom vi i väg. Målet var att se om våren kommit längre söder över än hemma i skogarna i Småland. Och så har jag haft en längtan till Friden i Kivik, för att äta Sveriges godaste pizza (Världens godaste skrev någon på en blogg). Sagt och gjort och så här vackert var det när vi drog upp rullgardinen på morgonen i hamnen i Kivik.

Med på resan var vår nya Honda. Vi har aldrig provat innan att åka 2 på den. Nu med smala enkelriktade gator kändes det som gjort för premiärtur med Birgitta där bak. Först kändes det lite obekvämt, jag blir genomsvett, sa Birgitta. Efter en liten sväng i Kivik, körde vi ut till Mellby, där Friden ligger, c:a 4 km bort. I em åker vi tillbaka dit på Hondan. Det sägs att sommartid måste man boka bord 4 veckor före. Det ska bli spännande. Vi vet nu att det ligger på en lantgård vid vägens ända.

Sedan var vi hos vår leverantör, Kiviks Musteri, och sedan blev det ett par stora Mariabakelser till middagskaffet. Birgitta tyckte efteråt att det var roligt att åka MC. Ryggsäcken var kvar hemma och med packboxen full av kamera- handväska blev inköpen begränsade.

Här ligger Friden, en liten f.d. liten bonddgård skulle jag tro. Våran Honda står innanför staketet i trädgården. Läs mer och hitta hitta dit på www.friden.nu

Gissa om den var god… pizzabotten var så lövtunn som när man bryter sönder ett torrt löv och dessutom bara handpillade räkor, underbart gott!