Matts Torebring

Det blev att sitta hemma och läsa en bok idag.

Igår måndag,  hade vi en skön utesittarkväll och det blev midnatt innan vi gick in i Bobilen. Naturligtvis vaknade jag inte förrän fram emot klockan halv tio idag. Det blev en skön sovmorgon, för vi vaknade till lite kyligare väder, soldis och moln mest hela dagen. Vi har suttit hemma vid Bobilen och sett hur båtarna seglar förbi ute på Medelhavet. Detta kortet är taget (med teleobjektiv) sittandes i våra utemöbler vid Bobilen.

Snett till höger från vår plats, infarten till campingen.

Traktorn med vagnarna som kör till stranden, har rullat mest utan passagerare hela dagen. Få vill nog bada när inte solen skiner. Med den utsikt vi har över det som händer ute på Medelhavet och infarten till Camping Cala Gogo, går det ingen nöd på oss, bara skönt att slappa och koppla av en dag som denna.

Två- tre km promenad in till Platja d´Aro.

När våra vänner kom och frågade om vi ville äta lunch tillsammans, klart vi svarade ja. Våra vänner cyklade, jag har min cykel med mig, men Birgitta ville inte ha med sin cykel. Jag frågade på att hyra en cykel, men det skulle kosta 10 € för en skräpcykel. Birgitta och jag gick med andra ord. Våra vänner har en kanonrestaurang som de ofta återvänder till och nu fick vi följa med till Restaurang, Alexandras, som ligger efter strandprommenaden.

Nu är stränderna raka enehanda igen.

Här är lunchmenyn

För endast 11 € får man äta en av tre valfria trerätters lunch inkl. vin eller öl och får sitta under stora parasol på stranden. Helt fantastiskt. (klicka fram menyn två gånger för att kunna läsa)

Nu väntar vi bara på maten.

Tre förrätter att välja på.

Tre huvudrätter, fem av oss valde att äta Paella.

Birgitta valde Sardiner

Till sist kom en riktigt god bryllépudding till dessert.

Till sist lämnar vi denna trevliga restaurang

Detta var verkligen ingen turistfälla, utsökt god mat, till ett helt otroligt lågt pris. Tack vänner att ni bjöd med oss.

Lördag kväll och solen har gått ned.

Efter en härlig lördag, har solen lämnat oss. Denna lördagskväll var det lite kyligt ute och vi gick in redan vid 22- tiden. Nu tänds all belysning på Camping Cala Gogo. Så här vackert lyser det när kvällen kommer, sett från vår uteplats där vi sitter.

Efter en sen frukost gick vi ned till stranden.

Bilderna från stranden vi sett på nätet, lockade oss hit. Från tidigare besök vid Costa Brava kusten, vet vi att stränderna känns km långa, så är det inte här. Stranden här känns som Croatia Beach, så annorlunda och så härlig.

Tänk om man visste hur länge berget nötts fram av havets brus.

Jag blev så imponerad av naturens krafter under tusentals år. Nu får jag komma och njuta av alla vackra formationer och en härlig sandstrand.

En fantastiskt vacker natur.

Naturens krafter har slipat berget, år ut och år in i tusentals år.

Här sitter vi tillsammans med våra ”goa” vänner.

Vem mer än vi, skulle kunna ha en ”Delicato” parasoll på denna beach? Själv badade jag två gånger. Jag kan inte skryta och säga att det var direkt badkarstemperatur i vattnet. Efter bara några få meter ut i vattnet, måste man simma, så bråddjupt är det. Lika rent och klart vatten som i Kroatien. Återigen växer denna plats anseende. Detta efter besök på toaletter och duschar på stranden, som håller samma klass som på campingen.

Våra ”goa” vänner är uppe så tidigt på morgonen, så när vi kommer ut, har de redan diskat undan frukosten. Vi sover så länge, så vi sparar in lunchen mitt på dagen och satt kvar och njöt av havet och beachen, sedan vännerna gått hem för att laga lunch. Lite senare gick vi hem, för att bjuda våra vänner på eftermiddagskaffe på Campingens bästa plats.

Första stoppet efter 800 meter.

På onsdag morgon klockan sju parkerade vi på jobbet med vår fullastade bobil. Sedan jobbade vi till klockan var  halv fem. Efter en hektisk dag på jobbet fortsatte vi vår resa till varm och solig strand.

Det var mörkt ute när vi parkerade på Møns rastplats i Danmark.

Hur många foto jag tagit på denna bro vet jag inte, men det blir några nya varje år, eftersom vi alltid stannar här både bort och hem på våra resor. Det var nermörkt ute när jag tog detta kortet.

Här var bästa rutan vi sovit på av alla gånger vi stannat här.

Här står vi i Rødby och väntar på vår färja.

Jag är trött på ”fru Merkels” alla vägarbeten.

Hela Tyskland och värst i norra delen är alltid fullt av vägarbeten och vägarbeten utan slut, att det aldrig blir klart?

Första gången vi sover på en parkeringsplats i skogen.

När sena kvällen kommer finns inte en enda plats ledig vid Rasthouse eller parkeringsplatser. Allt är blockerat av långtradare. Vi hade tur till slut att hitta några meter ledig plats. Här står vi cirka en km från Franska gränsen, fyra mil nordost om Basel. När vi stannar här har jag kört 1470 km på ett dygn, vilket är rekord för min del. Nu har vi bara 980 km kvar till slutmålet.

Förmiddagskaffe på en rastplats i Frankrike.

Fransmännen är lite roliga med sin konstnärliga utsmyckning av det mesta, detta skall väl vara lutande tornet i Pisa som nu är en toalett.

Camping Cala Gogo, Spanien.

Trots att det nästan var nernörkt ute, fick jag till detta kort på vår fantastiska plats som vi fick på Camping Cala Gogo med utsikt över Medelhavet. Vi kom hit vid 19- tiden efter vår två dygns resa och 2500 km. Endast 10 meter har vi kört fel och fick backa. Allting har gått bra och utan minsta missöde. Vi mötte våra vänner på Camping Cala Gogo, från Borlänge, Husbil Kors & Tvärs, och deras vänner från Uppsala och har bara hunnit hälsa på dem. Vad kanonroligt det var att träffas igen.

Ett  Stort till Annete & Göran, Husbil Kors & Tvärs, som tipsat oss om denna fantastiska plats.

Jag måste skriva att jag var helfrälst innan i vår nya Kabe, nu är jag fyra gånger ännu mera helfrälst efter vår långresa. Vilken härlig bil att köra, som en långtradare, automatlådan och den stora motorn gör allt till en enda dröm. Flera vägsträckor har bränsleförbrukningen legat på runt en liter per mil med fem ton totalvikt. Det tycker jag är bra när snitthastigheten ligger nära 100 km per timma och mängder av omkörningar av alla långtradare. Nu stannar vi  här säkert minst i två kanske tre veckor.

Nästan nyare än nytt…

Denna veckan har vi haft Bobilen på Ditec lackbehandling. Jag har 800 meter till jobbet och nära jobbet har jag Däck Team i Aneby, som gör även Ditec behandling. Bättre än så kan jag inte ha det. När bilen var klar i eftermiddag, kom de körandes de tre hundra meterna till kontoret. Jätteskönt att rulla mot södern i en nypolerad bil.

Jag försökte fota bilen i alla vinklar.

Hur jag än stod med kameran, så var det någonting, som speglade sig i bilen. Huset, buskar ja allt tänkbart, speglade sig i den hyperblanka bilen. Skillnaden att tvätta bilen efter en Ditecbehandling är stor, än om den är obehandlad. Tack Roger & Niklas, Däck Team, för ert fina jobb.

Grovplanering av vår Europe Tour 2013

Förra året fick vi tips av våra bloggvänner Anders & Birgitta. Det blev en hellyckad resa till bland annat Empuria Brava, Spanien. I år har våra bloggvänner i Borlänge, Husbil Kors & Tvärs, tipsat oss om Camping Cala Gogo. Jag hoppas vi kommer att träffas där nere också. I flera år har vi oftast inte mött en enda svensk. Till slut blir man så pratsjuk, så man önskar man träffade en enda svensk någonstans.  Jag har mängder med böcker som jag vill koppla av med, jag vill njuta av den goda maten och jag skulle vilja se Brarcelona på insidan.Hemresan är sedan bara lite löst planerad ännu. Vi har bara fyra veckor plus ytterligare två arbetsdagar på oss innan jobbet väntar igen.

Marianne & Fredrik & min Birgitta tar avsked.

När Birgitta och jag satt i vår bobil, under tidig vår i Mariestad, ringde mobilen. Hej det är Fredrik, nu åker vi söder över, men vet inte vart. Ett par gånger under resan har jag spårat upp dem. Så i går kväll ringde Fredrik och talade om att de var i Ullared. Fem hela veckor har gått sedan de lämnade Jakobsstad i Österbotten, Finland. Efter en resa i Tyskland, Slovenien, Kroatien och Italien var de nu på väg hem igen. Är ni hemma på tisdag, så kommer vi och hälsar på, under sen eftermiddag. Nu är det hela två år sedan vi träffades. Vad roligt att träffa ”våra finska kamrater” igen.

Vi gick till samma plats vid stranden på Camping Rubicone, så började vi prata, vi gjorde en resa tillsammans i Kroatien, vi har träffats flera gånger på Elmia Husbil och så har våra ”kamrater” varit hos oss tre eller fyra gånger. Jag pratar ofta med Finlands svenskar på telefon, jag gör affärer med flera företag i Österbotten och säger alltid samma sak: Vilka trevliga och lättsamma människor det bor i Österbotten. Jag har varit där på affärsbesök och fick kungligt mottagande. Vi önskar våra kamrater en trevlig resa hem till Jakobsstad.