Matts Torebring

Det är gott om dessa förbudsskyltar på camping Cala Gogo.

Det är skönt att jag aldrig blivit polis till yrket, då hade jag säkert fått många ovänner. Jag skulle inte kunna tolerera att människor kör för fort på utsatta ställen och inte följer trafikregler i största allmänhet. Här på camping Cala Gogo ligger Supermarket upp på höjderna. Det innebär att massor av service- och varutranportbilar kör genom campingen, oftast i alldeles för hög hastighet. Jag förstår inte att, de inte tänker på alla lekande små barn som finns utefter vägen.

Vår svenska flagga pryder alltid vår plats.

Idag hänger den Svenska Flaggan  rak och slät, annat var det i natt när Birgitta väckte mig. Vi måste dra in markisen, sa hon. När vi parkerade vår  Bobil här på gräddhyllan, fanns två strategiskt utplacerade träd, att förankra mina 2,5 tons spännband mellan markis och träd. Jag kollade på läget och såg ingen fara ute. Vår ”förtältsmatta” låg om ett hopskrynklat papper mellan stolarna. När jag slog upp ögonen kvart över nio, var det bara ut och städa.

Flera gånger om dagen går jag spanande förbi detta träd.

Jag tycker detta Mangoliaträd är helt fasinerande. En blomma fanns på trädet i midsommarveckan. Den blommade i två dagar och sedan vissnade den. Sedan har jag försökt att räkna knopparna som finns kvar och kommit fram till max ett tio- tal. Idag tog jag kameran med mig igen på väg till servicebyggnaderna.

Det är inte enkelt att fota blommorna.

Alla blommorna sitter ganska högt och hela själva blomman vänder sig inte mot mig, utan mot solen. Skulle jag fått en bra bild, hade jag varit tvungen att ha skylift eller en lång stege. Denna bild  har jag tagit med mitt teleobjektiv på tio- talet meters avstånd.

Här är både en blomma och en knopp.

Vägen upp till servicebyggnader kantas av blommor.

Jag brukar gå och studera alla blomlådor, som är utsatta och som sköts om (varje) dag. Ändå är det sällan man ser en Pelargonia, som är helt felfri och utan vissnade blommor. Idag hade jag kameran med och såg en vacker helt blommande Pelargonia. Det är nästan lite nostalgiskt att beskåda dem. Jag tänker på min mamma och hennes alla pelargonier, som hon hade i alla fönster hemma på gården.

Jag har cykeln med och skulle kunna cykla upp till servicebyggnaderna. Det är så backigt så det är skönare att gå. Sedan när man skall ned är det bara att bromsa hela vägen. Jag klarar varken här eller hemma att gå och springa i 10 km. Ändå var det inte detta som rubriken syftade till. Vi tar helt enkelt dagarna i slow motion. Vill du gå till stranden, sa jag till Birgitta, nej sa hon, vi har det skönare här på gräddhyllan. Hur ska det gå att komma tillbaka till det normala livet igen?

Förmiddagsfika hos våra grannar från Jönköping.

Har ni någonting för er? var första frågan idag, när vi mötte våra goa grannar. Nej klart vi inte har och så blev vi bjudna på gott förmiddagsfika hos Lars & Helén.

Vi bestämde oss för att ta en promenad åt norr till De Calonge.

Efter att ha läst böcker uppe på vår gräddhylla, fikat och ätit mat gick vi en promenad in till De Calonge ett par km åt norr.

Var 500:de meter går vi förbi en ny camping. Samma sak om man går åt söder.

En gedigen bro & badväg från en camping.

Ytterligare en camping.

Jag har aldrig kunnat se Spanien som ett fattigt land i kris.

Inte mycket att sköta om i trädgården, men var skulle jag ha Bobilen parkerad?

Kuperad terräng och branta backar vart man går.

Alla hus ser påkostade ut.

Det står ett namn på grinden, men huset syns inte.

Vad mycket man ser och lägger märke till på en kvällspromenad. Får man skoja till det lite på sin egen blogg, klart man får, tycker jag. Jo jag har nästan förälskat mig i en Fiat 500 Cab i sommar. (Klicka för att se video) Det är nostalgi och den är så grymt häftig. Skulle jag vara borta länge skulle det var kul att dra den efter på en kärra. Då skulle man kunna upptäcka och se hur mycket som helst.

I kväll går vi in till stan och äter…

Idag bestämde vi oss för att bara sitta kvar på ”gräddhyllan” där vi har vår plats och bara njuta. Stranden är otroligt mysig, toaletterna i toppklass, men vågorna är lite förädiska och vattnet är inte speciellt varmt. Vi sitter kvar uppe och maler igenom var sin bok.

För att göra något extra gick vi in till city, Platja d´Aro, för att äta en bit mat. Jag har skrivit om denna bro innan, både Birgitta och jag tycker den är läskig. Man blir nästan lite snudd på yr i bollen, bara för att räcket är så lågt och djupet ned till gångvägen är så stort.

Vi har ingen lokalkännedom eller tips att gå på.

Vi brukar titta på om det är fina bord, rena dukar och om det är välbesökt. Så välbesökt var det inte, men restauranger ligger vägg i vägg med varandra. Det såg dock inbjudande ut.

Vi slog oss ned och beställde in maten.

Vi valde en grillbuffé för två personer.

Allt smakade mycket gott. Funderar på hur de tillagat potatisen, två potatishalvor i framkant av bild. Dessa var helt otroligt goda. Detta blir ett starkt minne av en skön semesterdag, när den är som allra bäst. När jag går hemma och packar ”Tomtelådor” till jul, kommer jag att drömma mig tillbaka till denna extremt sköna semesterdag.

Vi gick en kvällspromenad och hittade några vackra rosor.

Och ytterligare en ros

Mera rosor

Vår beach sett från en annan vinkel.

Så här trevligt har vi det på vår beach på Camping Cala Gogo. I eftermiddag har vi legat på stranden och bara njutit.

Bungalov i parti och minut var vi går.

Uthyrningsvagnar på rad nära stranden.

Vi har aldrig varit nere från vår gräddhylla tidigare.

Oj, så det såg ut från ett annan vinkel. Här ovanför det branta stupet står våran Kabe. Vi bor på ruinens brant billigt talat.

Stackars människor som får hyra dessa bungalovs.

Det gäller att veta var man vill bo på semestern så man inte hamnar i dessa bungalovs där ingen sol hittar fram. Å andra sidan kanske det finns många kunder, som vill ha skugga och inte sol. I morgon skall vi gå på ett håll för att se skräckexempel, på hur man kan bo, även om det är en toppklass 1 camping.

Firandet av S:t Joan söndag kväll.

I två dagar har det varit sporadisk ”skottlossning”, nej förlåt, sporadiska raketer och smällare har detonerat hela dagarna. Läs mera ingående om firandet på Husbil Kors & Tvärs.

Jag gick och väntade med min kamera, men var inte på rätt plats.

Jag gissar att det var fullt firande inne på strandpromenaden i Platja d´Aro. Jag var tre km för långt i nordlig riktning och hade ett berg emellan mig och fyrverkeriet, när det brakade loss klockan 23. Jag kände nästan marken skaka av det tunga artilleriet där borta. Jag kunde se enstaka raketer och så var hela himlen upplyst borta i söder.

När vi gick in i husbilen, var temperaturen ute, nere på drygt +16 grader. Så kallt har vi aldrig någonsin varit med om att det varit här nere. Vi åt söndagsmiddagen inne i Bobilen. Inne i Bobilen hade vi +19  grader när vi kröp ned i våra sköna sängar strax före midnatt.

I takt med det kylslagna vädret gick vi in till city idag måndag.

Vackra träd och planteringar kantar vägen in till city. Inne i city har termometern stigit till +25 grader.

City är Platja d´Aro.

Landsdelen Catalonien firar helgdag idag och mycket folk är ute.

Nästan lika mycket folk som på Drottninggatan i Stockholm.

Vi har gått riktigt långt nu, säkert fem km och vi är kaffesugna och här fikar vi.

Varför kan jag inte göra lika god espresso hemma?

För endast drygt tio €, fick vi var sin supergod dubbel espresso och var sin stor baguette.

I folkvimlet på stan möter vi våra svenska grannar från campingen. Hemma bor de i Jönköping.

Skönt att vi sålde Hondan, känns inte upplagt för den, i denna trafik.

Allt är inte vackert, på vänster sida på vägen, ligger detta hus.

Mitt emot huset ser det betydligt vackrare ut. Bara landsvägen skiljer husen åt.

Mängder av hotell kantar vägen, här ligger ett av dem.

Vår Kabe är nästan den enda som syns från vägen

Här kom vi körandes över bron för tio dagar sedan, då fnns det ingen Kabe Bobil inne på campingen. Nu är det, det första alla ser om man tittar uppåt campingen, tre mm vänster om stora G´et. Det blev en skön promenad i två och en halv timma inkl. fikapaus.

Camping Cala Gogo fick ytterligare pluspoäng idag.

Döm om min förvåning när jag stoppade in mitt Visakort i automaten för att ta ut lite kontanter. Välkommen in Matts Torebring, Sverige, stod det att läsa på skärmen som var en pekskärm utan knappar. Hela textmenyn var mycket klar och mycket enkel och allt stod på svenska. Vad glad man blir. Dessutom är bankautomaten placerad intill den bemannade vakten på campingen. Vad skönt att kunna ta ut pengar och känna sig trygg, med vakten på nära avstånd och allt är på svenska. Detta har jag aldrig varit med om tidigare. Ytterligare ett skäl för att komma tillbaka till Cala Gogo.

Stenmurar och åter stenmurar på väg upp till vår Supermarket på campingen.

Det är branta backar upp till Supermarket som ligger till vänster i korsningen.

På vägen upp till Supermarket.

Mängder av tältplatser på alla avsatser, alla med el.

Alldeles intill höger om huset bor vi.

Campingen är riktigt stor och mycket kuperad.

Idag när det är mindre bra väder är poolen ”välbesökt”.

I brödbutiken, som är en ”lucka i väggen”, jobbar ofta 3- 4 personer.

På väg hem från Supermarket.

Helt otroligt välskött överallt, finns inte minsta smuts eller något som är ostädat.

Här till vänster om staketet har vi våra servicebyggnader.

Diskavdelningen ligger separat

Här kommer traktorn med ett gäng frusna badare. Vi bor till vänster om traktorn.

Strax nedanför vår gata ligger receptionen.

Till frukost fick vi nya grannar från Jönköping.

Jag skulle gå till servicehuset, men tog bara med mig kameran. Jag fortsatte sedan upp till Supermarket. På vägen dit och hem blev det en massa bilder i kameran.  Jag har 24 växlar på min cykel, men föredrar att gå upp till Supermarket, så kuperat och så mycket uppförsbackar är det. Våra nya grannar flyttade ned till oss, då de såg en plats ledig hos oss på ”gräddhyllan”.

Idag har vi haft hemmasittarväder.

Även om det är bättre väder i ”Sikte”, Palamós ligger tre- fyra km bort, kommer vi att stanna här på Camping Cala Gogo, säkert en och en halv vecka till. Vi har haft ett par dagar den gångna veckan, utan någon överdriven värme. Nu ser det ut att bli mera sol och varmare till veckan som kommer. Några kvällar har vi kunnat sitta ute till midnatt, men då med en värmande väst om ryggen.

Ps. Idag söndag har vi 16,8 grader nu på eftermiddagen, alltså kallare än yr.no visar.

Det är ganska märkligt, när vi sitter hemma och läser en bok, en dag som denna. Vissa stunder är Medelhavet ljusblått, för att sedan ändra färg till mörkblått. Det är solen som färgar havet mörkblått och så njutbart.

Vad heter detta träd med denna vackra blomma?

Sent på midsommaraftons kväll, tog jag detta kort på denna blomma. Det finns bara en enda blomma utslagen på trädet. Blomman finns på ett stort träd, tre- fyra meter högt och med ganska grov stam. Trädet fäller ganska mycket bruna löv just nu. Idag midsommardagen, gick jag tillbaka till trädet, för att ta bättre kort, men då är blomman redan vissnad. Den har blommat i högst ett par dagar. Det finns några, max fem stycken, stora knoppar kvar på trädet, som det säkert kommer att bli vackra blommor av. Vet någon vad trädet heter?

Så här ser hela trädet ut.

En av fem- sex blomknoppar.

Jag ser med spänning fram ett ett svar, på vad detta kan vara för träd?

Idag tisdag träffade jag en av arbetarna på campingen när han krattade löv under trädet. Naturligtvis frågade jag honom vad trädet heter? Det heter Mangolia, svarade han. Sedan kan jag konstatera att det finns 210 olika arter inom det släktet.

Matjesill, grädde och potatis.

Göran väckte mig tidigt och frågade om jag ville följa med på cykel till Lidl och handla. Vi trampade in till city några km bort. Jag saknade grädde och jordgubbar och lite annat också som campingbutiken inte har och följde gärna med.

Nu har även Birgitta och jag nästan kommit in i den spanska traditionen. Lunch mitt på dagen och sen middag, fast inte så sent som spanjorerna, som äter middag först efter 21- tiden på kvällen eller ännu senare. Vi åt i alla fall sill och potatis till lunch.

Vi är minst fyra svenska familjer här.

Klockan 19 hade vi bestämt att fira midsommarafton tillsammans, vid ett långbord på vår stora tomt. Här har vi satt oss ned med var sin  egen mat ”hemifrån”. Det är första gången vi kan fira midsommarafton vid långbord, på våra Europa tourer tillsammans med svenska vänner. Vilken trevlig midsommarafton det blev tillsammans med våra vänner från Borlänge, Uppsala och Jönköping. Tråkigt nog lite kallt, så det blev långbyxor och tröja på på för en del av oss.

När vi sitter och äter kommer ett kryssningsfartyg

Nu börjar det mörkna en hel del. Ett av många kryssningsfartyg, som seglar förbi oss ute på Medelhavet. Kanske vinkar de åt oss, jag vet inte. En fortsatt Glad Midsommar till alla som läser min blogg.

Camping Cala Gogo 2013 klockan 23.30 på kvällen.

Vi vill önska er, hela vår familj, släkt & vänner, alla bloggvänner som läser och följer oss på våra äventyr, hemma och i Bobilen och inte minst våra kära vänner på Barnhemmet Mi Casita i Argentina.

Idag bestämde vi oss för att gå till stranden på Camping Cala Gogo

När vi kom hit till paradiset på Camping Cala Gogo, kom vi körandes på bron häruppe. Nu är vi på väg ned för den branta backen och under bron på väg till stranden.

På väg till stranden fasineras jag av naturen.

Alla framslipade stenar och berghällar.

Små båtar ute på Medelhavet.

Stora båtar passerar och teleobjektivet låg hemma i Bobilen.

En solig dag och strand möter oss.

Här sitter de svenske på stranden.

En riktigt härlig sandstand trots den bergiga omgivningen.

Naturens växtkraft.

Utslipade stenar.

Det hörs inga vågor, de bara kommer ur intet.

Helt plötsligt kommer en dimma och drar in över oss.

Vattnet fortsätter att slipa stenar och hällar och dimman tilltar.

De svenskes plats.

Jag hoppade i vattnet som kändes skönt, men kände mig som en vante i vågorna.

Traktor och vagn till och från stranden

Vad har jag blivit biten av? Jo jag blev biten av ”latmasken” och åkte traktor och vagn upp från stranden. Detta trots att jag skrev tidigare, det är ingen sport. Kanske åkte jag traktor mest av hänsyn till Birgitta, som alltid klagar på att jag går för fort.

Efter doppet i havet blev vi bjudna på fika hos Kerstin & Tobbe från Uppsala.

Med på fikat är också Anette & Göran, Husbil Kors & Tvärs, Borlänge.

De svenske + mig som håller i kameran

Övervakade av en Nötskrika, satt vi och pratade  och drack gott kaffe i 2,5 timma.