1974 var första resan till Öland, Niklas var 3 år och Candra var ett år. Vi hade Simca 1100 Special och drog en Opio husvagn. Målet var att komma till Bröderna Samuelssons Camping på Löttorp. På den tiden var det helsidor i Expressen, om ”Livet” på campingen. Vi ville se hur det var och blev fast, i hela 26 år i rad. Vi försökte få med barnen till Norrland och så vidare, ”Då kan ni åka själva”, var svaret. Senare år hade vi största Öggestorp President husvagn. Stor och tung, som inte gick att rubba för hand, ens på plana garageinfarten hemma. På den tiden körde jag långtradare med släp och att backa in den på de mest konstiga platser, var ingen match för mig. Mycket finns dokumenterat under My Story. Under 10- talet år stod vi uppställda på campingen hela sommaren, med otaliga resor varje helg
Efter att ha kört drygt 20 mil efter jobbet, är det skönt att stanna på första bästa plats på Öland. Detta är en av de mest underbara rastplatser att stanna på. När vi kommer från söder måste vi köra förbi och vända bilen, för att sedan kunna köra in på rastplatsen.
Detta är vår favoritruta. Tänk om de har lämnat den tom tills vi kommer. Visst, det var bara att backa in.
På Camping Galinée i Frankrike, åt vi detta som starter en kväll i restaurangen, fast då med pocherade ägg. Vi stekte äggen och lade dem på de skurna grönsakerna, samt tärnad bacon till. Helt otroligt makalöst gott och så otroligt enkelt. Vi blev proppmätta med lite ost och kex till.
Vår Kabe står här till vänster och bara tv´n lyser upp där inne. Bilden är inte korrigerad, men väldigt svårt att återge allt det som naturen bjuder på. (Jag tog mängder av kort, med olika inställningar, men inget blev riktigt bra)
Vi har sovit med öppen taklucka, vaknade efter 7, 5 timma sömn (100 nätter nu, utan mediciner för mig). Klockan är snart tio, vi bara sitter under taket och njuter. En slät kopp kaffe vid åttatiden. Nu är det nog dax att äta frukost. Klockan 17 har vi bokat bord på Lammet & Grisen på Löttorp.
Ps. Birgitta fortsätter att krya på sig och vi är så glada och tacksamma för livet vi har tillsammans, hemma, på jobbet och i husbilen. Kan man må bättre än så här?












































































