En utflyktsdag i hembygden tillsammans med lillasyster!
Lotteberg Lommaryd Aneby kommun.
Mor & far gifte sig 1939 och bosatte sig här i torpet Lotteberg, nära den stora gården Skareda. Med sig i bosättningen hade de en enda ko, en höna och ett handdrivet tröskvärk. Så här idylliskt var det nog inte 1939.
Stackars mamma som fick många ensamma dagar, månader och år, när pappa var inkallad i beredskap, under andra världskriget. Han var förlagd nere i Kristianopel. Jag föddes här 1947 som nummer tre av barnen.
Bild på Gottamålen borttagen på ägarnas begäran
Hit flyttade mor & far 1949. En liten gård med bara en handfull tunnland åkermark men massor av skog. Långt, långt ut i urskogen. Mina syskon hade cirka 10 km gångväg till skolan genom skogen. Jag måste fråga dem igen, om de alltid gick den långa vägen? Jag vet att de sagt, att de gick och pulsade i snön.
Pappa erbjöds att köpa gården för drygt 50 000:-, men fick till svar av ”Jordbrukskassan”, ”Hur ska du kunna betala tillbaka det”? Gården såldes senare för sex miljoner kronor samt skog för nästan lika mycket.
Sköldseryd i Marbäck Aneby kommun.
Hit flyttande vi 1952. Detta är mitt barndomshem. Här trivdes jag! Jag tänker på gården nästan varje dag och alla minnen jag har härifrån. Sjön Sölgen ligger ett stycke nedanför huset. Gården ligger intill riksväg 32 strax söder om Sunhultsbrunn.
Här gick jag och strövade som barn. Jag kände till precis allting i skog och mark. Jag fick inte gå till andra barn och leka. Skogen blev min tillvaro. Jag fick trots allt en bakplåt av mor. Av den gjorde jag en lastbil med tippflak. Det var min enda leksak.
Ladugården i Sköldseryd.
Denna brann ned en gång på grund av åsknedsslag, efter att vi flyttat från gården. När vi bodde här, brände åskan ett stort hål i ladugårdsväggen, rakt igenom väggen, dock utan att antända. Vattenpumpar var alltid trasiga, när åskan hade gått på nära håll. Ibland bara smälta metallklumpar kvar.
Pappa var erbjuden att köpa även denna gård för cirka 50 000:-, men avstod. Själv har jag längtat hela mitt liv att få äga denna gård. Dock inte nu längre.
Marbäcks skola Aneby kommun
Här började jag i skola. Första klass på andra våningen. Vår underbara lärarinna bodde på bottenvåningen. Till påsk fick hon nyvärpta hönsägg av mig.
Här hade skolan matbespisning.
Här fick vi äta knäckemacka med kaviar, smör och fiskbullar med potatis. Oj vad gott det var! Sådant fanns inte hemma, förutom en stor jordkällare med potatis.
Björnaryd Lommaryd Aneby kommun.
Hit flyttade hela familjen 1958, som nu var sex personer. Denna flytt har jag aldrig kunnat förlåta mina föräldrar. Detta var ett enda stort ”Råttebo” och en skola i Lommaryd som jag bara vill glömma och nästan hatade.
Ladugården i Björnaryd.
Fasansfull & Fruktansvärd!
Tidigare åkermark
Här var tidigare en åker som jag kört med traktor och plöjt, harvat och tagit av säd med självbindare. Nu har skogen tagit över.
Här har jag gått och slagit gräs på vägrenen med lie.
Här slog vi dikesrenar med lie, lade gräset på tork och körde sedan in det till foder.
Dags för kafferast på Lidens badplats i Östergötland
Nu smakade det gott med nybryggt kaffe och smörgås för lillasyster Eira, Birgitta & mig.
Torpöns färjeläge i sjön Sommen.
Här åt vi en bit mat innan vi vände hemåt igen
Min syster Eira och urkossan.
Detta blev en riktigt trevlig utflyktsdag för oss alla tre. Mycket minnen som kom fram. Kossan symboliserar det bondeliv, som vi levt tillsammans med våra föräldrar som arrendatorer av små lantbruk. Jag slutar med bilden av en enda kossa, precis som allting började 1939.
Tänk om mina föräldrar levt idag, nu har jag hjärnan full av frågor. Ett talesätt jag har och ofta återkommer till, ”Människan har inte alltid suttit i mjuka skinnsoffor”.
Matts Torebring 