De vandrar tillsammans, i medgång och motgång här tätt följas åt
Jag vet inte, jag har ingen förklaring till, varför jag som ung tonåring, köpte denna skiva. Den står fortfarande kvar där hemma, i ett ställ med venyl plattor. Texten på låten har alltid kommit tillbaka till mig på något sätt, under årens lopp. Så även idag! Sorgen och glädjen de vandrar tillsammans, medgång och motgång här tätt följas åt.
Det blev en tung eftermiddag, för mig idag på Elmia Husbil. När vi var hemma på ”mitt på dagen fika”, nåddes jag av det sorgliga beskedet, att min bror fått flytta hem. Han blev 76 år. Efter tre stroke och nu till sist cancer, lämnade han oss oss idag.
Min bror Rune, till höger i bild, har lämnat oss idag. Jag visste, när jag höll hans hand för tre veckor sedan uppe i Örebro, att jag sa farväl. I dag såg han upp, ett kort ögonblick, på sin Maria, sedan somnade han in. Känns skönt att jag var där och tog farväl. Tack Rune, för allt vi delat under åren som gått! Du har alltid varit min Örebror!
1. Sorgen och glädjen de vandra tillsamman,
medgång och motgång här tätt följas åt.
Skyar och suckan med solsken och gamman
skifta alltjämt på vår jordiska stråt.
Jorderiks gull
stoft är och mull.
Himlen allen är av salighet full.
2. Nyckfull är lyckan till ynnest och tycke,
sorgen tar säte i konungens barm.
Ofta ett bröst under kosteligt smycke
gömmer sin oro och hemliga harm.
Var man har sitt:
hårt eller blitt.
Himlen allena är sorgerna kvitt.
3. Välde och rikedom, visdom och ära,
ungdom och hälsa i blomstrande år
högt över allt sina huvuden bära,
yvas och vissna och bida sin bår.
Sist skall också
allting förgå,
himmelens salighet ensam bestå.
4. Skönaste rosor på törnbusken glöda,
ljuvaste örter ha tärande gift,
kinden kan blomstra, fast hjärtat vill blöda,
sällsamt kan skickelsen ändra sin skrift.
Brusande skär
hota oss här,
himlen allena oss trygghet beskär.
5. Ångest skall föda det hopp som oss gläder,
plåga skall vändas i hälsa och bot,
armodet skrudas i rikaste kläder,
svagheten resas på fastaste fot.
Ondskan skall stå
fängslad i vrå.
Detta allena kan himlen förmå.
6. Hur än min lycka och lott kunna falla,
efter Guds vilja de falle mig till.
Avund må tömma sin giftiga galla,
världen bedriva sitt ränkspel därtill.
Sorgen skall dö,
sällhetens frö
springa i blomma på himmelens ö.















































