Vi samlades i går, fredag den 6 okt, 2017, till begravningsgudstjänst i Brickebergskyrkan, Örebro, för att ta farväl av en bror, en av de närmade i familjen, en vän för många, en trogen medarbetare, ut över det vanliga i kyrkan. Förlåt Rune, jag har aldrig tilltalat dig ”Storebror”. Av oss fyra syskon har jag varit mest storväxt. Därför har du alltid fått vara min ”Lillebror”, eller rättare sagt min ”Örebror”.
Du lämnade ganska tidigt hembygden. Du var med och byggde flera av Örebro´s största byggnadsprojekt på den tiden. Du byggde dig även ett eget hus i Örebro. Ett bygge som varade i många år. Detta på grund av att du var så noggrann. Du har haft en fantastisk hustru, som låtit dig ta den tid, det tar att göra allt så bra.
Hela minnesstunden satt jag nästan och log för mig själv. Jag kände igen den noggrannhet, som vuxit fram hos mig också. Alla vi tre syskon som lever kvar är lite smått pedantiska, men du Rune var ”Hyperpedantisk”. Vår pappa sa alltid, ”Bry dig inte, det är inte så noga, kasta in det bara”. Varför har då vi barn, blivit helt tvärtom och blivit så extremt noggranna? När jag satt där och funderade, så förstod jag, det kommer från mamma.
Jag vill av hänsyn, inte lägga ut bilder på släkt och vänner. Min kära hustru som är med mig i vått och torrt, får representera alla kändisarna som var med.
Under hela minnesstunden, rullade ett bildspel med bilder från 76 år av Runes liv. Här är en av många, många bilder. Rune har nog lagt, kanske hela tjugo år av sitt liv i sin trädgård. Han odlade och odlade och han kunde alla latinska namn på alla växter.
Rune gjorde sylt på bären, gurkan lade han in i minst sexton olika inläggningar. Ett av barnbarnen, i tio års åldern, talade så käckt på minesstunden. ”Morfars klarbärssylt, var det bästa som som finns”.
Här samlas alla namn på en kopparplåt, som fästs upp på de svarta tavlorna.
Maria, Runes fantastiska hustru, tackade alla som varit med på minneshögtiden och sa: ”Nu har jag ett nytt civilstånd, nu är jag änka, men jag skall klara mig bra, det har jag bestämt”. Maria bor i den mest fantastiska lägenheten, i ett helt nytt stort bostadsområde i Adolfsberg, strax söder om Örebro. Genom sin otroliga handlingskraft, var hon en av de första som köpte lägenhet här. Då kunde hon välja den bästa, bara tio meter från skogen, men med fönster åt tre väderstreck.
Ett jättestort tack till Maria med barn och familjer, för denna fina begravningsgudstjänst!
Det blev en lång resa för oss, men mest för mig själv. Min bror, som bor i Ucklum, strax utanför Stenungsund, kände att han inte ville köra ända upp till Örebro. Då hämtar jag dig, sa jag.
Torsdag förmiddag körde jag för att hämta honom och åter till Aneby, cirka 50 mil. Fredag morgon kör vi till Örebro, deltar i begravningsgudstjänst och minnesstund. Fram emot fredag kväll kör vi från Örebro till Ucklum (Stenungsund). Vi rätar på benen och tar en snabb kopp kaffe och fortsätter hem till Aneby. I Ulricehamn lämnade jag över ratten till Birgitta, då var jag trött. Totalt körde jag 105 mil och Birgitta 10 mil.








































