Lite vår- och livstecken från oss, medan vi väntar på nya ”4 hjulingen.”
Pappa med Freja och såmaskinen på 60- talet
Så säd på vårarna gjorde jag aldrig, det ville pappa göra själv. Däremot ringvältade jag nog allt efter sådden. Pappa var noga med att det inte blev några ”gäddor” i sådden (en liten bit jord utan sådd.)
Trädgårdsgödsel och gödselspridare 2025
Jag har väntat med att sätta fart på vår Fino för jag tänkte, är gräset lite längre ser jag i gräset var jag har gått med min gödselspridare. Jag är rädd att det blir många ”gäddor” ändå. Har det blivit ”gäddor” idag så har jag ny gödsel på måndag att bättra på med.
För ett 10- tal dagar sedan beställde jag 4 säckar Algomin från Granngården (Centralföreningen på min tid) Leveransen förväntas komma på måndag, men jag ville ha den idag. Så jag tog saken i egna händer och körde till Eksjö och köpte ny gödsel och en ny gödselspridare.
Jag har gått idag nästan 5 km på tomten
Totalt är hela tomten på 1650 m2, men så har jag odlat upp några hundra m2 av kommunens mark, så det tar sin lilla tid att springa över. Det är ju bara nytta med nöje …
Nu glittrar kvällssolen i Anebysjön och jag är nöjd med min dag.Vi kan nästan säga att vi flyttat ut i vår, till vår västra altan.
Det är 5 år 1 juni sedan vi flyttade in, men här på västra altanen har vi suttit allra minst. I vår har vi upptäckt att det är så himla skönt att sitta ute i det fria. Känna solen på ryggen och en liten sjöbris från sjön. Greenroom kan vi sitta i när det regnar.
Greenroom är så himla skönt att ha i dåligt väderI eftermiddag har jag startat FinoVi har möblerat om i greenroom
Vi hade en stor tung Hags Londonsoffa med bord utanför greenroom, men den har vi sålt iväg. Så himla rent och snyggt det blev utan för mycket möbler.
Efter ommöbleringen i greeroomTulpanerna har bara knoppar änI stället för mjölk har vi blommor i mjölkhinkarna.
Varför skall man ha kossor, när man har mjölkat dem, sparkar de ut all mjölk … detta sa vår granne i Björnaryd på 60 talet. Därför har vi planterat blommor i mjölkhinkarna.
Vi tog Lillvolvon efter frukostfikat på jobbet och gav oss iväg på fredagsmorgonen. Vi hade 2 resmål som var förenat nytta med nöje. Jag ville hälsa på min bror Egon och min svägerska Ann-Christin Torebring i Ucklum och så hade vi ett ärende till som jag avslutar med …
Min bror Egon har sedan 8- 10 år tillbaka, drabbats av den tråkiga sjukdomen Parkinson. Vi kunde samtala om åren i 20- årsåldern och det mindes Egon väl. Vi fick ett fint möte och minne med oss hem.
Min svägerska Ann-Christin Torebring´s smörgåstårta
Ann-Christin bjöd på en häftig och fantastiskt god smörgåstårta, utan det traditionella pålägget. Ett stort tack för senast och allt det goda som vi bjöds på.
Avtagsväg från söder till Spekeröd, Ucklum m.m.
Här har vi svängt in ett par gånger och sovit över på Spekeröds Rastplats. Detta är inget som vi kommer att göra i fortsättningen. Vi visste om att det i dagsläget sker mycket inbrott och skadegörelse här.
En jättefin rastplats för 25 år sedanDenna tråkiga syn mötte oss denna gångenStanna och fika men inget meraNytt sedan vi var här senast i anslutning till Spekeröds RastplatsDetta var också nytt sedan vi var här senastHär sov vi över natt
Jag googlade efter ett hotellrum och vi landade här intill rastplatsen i Spekeröd. Bara 10 minuters resa till min bror. Vi fick en kod på nätet till ytterdörren och en annan kod till rummet. Helt ok, men opersonligt.
Här trälade vi lite längre fram med att ladda bilen
Återigen ett helt nytt system för att ladda bilen. Här gick inte att betala med betalkort utan det måste vara ett speciellt Cirkel K kort. Det fanns tre ytterligare sätt att betala, men med en QR kod. Då kom den nyaste och finaste Mercedes Suv i rutan bredvid, med den vänligaste människa bakom ratten. Han hjälpte oss i en halv timma- tre kvart innan vi till slut kunde ladda.
Nu tror jag att ni förstår, att så här kan vi inte ha det …
Här i Espressohouse serverades det frukostHär fick vi äta frukostChallenger 260 Etape Edition M 25
Som ni redan säkert har förstått, efter alla research resor, på husbilar & husvagnar, kors & tvärs i södra Sverige, det blir ingen sommar för oss, om vi skall tillbringa tiden på olika laddstationer, hemma känns spiltan tom efter bussen och jag känner mig inte klädd längre utan husbil, när vi är hemma.
Vi har spanat in husvagnar, tittat efter alla lite mindre husbilar som har qweensbed och garage, till våra fina elcyklar. En god vän sedan många år, ringde mig och frågade om jag ville ta över ett kontrakt på en fullutrustad husbil på väg hem till Sverige. Vi reste till ”Rögle landskap” (Ängelholm) och blev helt betagna och denna helgen reste vi till Munkedal för att se samma underverk igen. Denna bilen har allt vi söker och mycket mera. Bara 6,99 lång och 2,95 hög, förvaring i Concorde klass och har dubbla qweensbed (c:a 160×200) om man vill, separat toa & dusch och mycket, mycket mera.
Innan jag fick min Pacemaker var det inte mycket med Matts. Jag orkade ingenting, det var otäckt att köra bil (2,5 km) till jobbet och det var otäckt att duscha ensam. Jag körde en resa (10 mil) till Motala och det var så mycket jag klarade av. Concorden var för hög och för många trappor för Birgitta, så vi sålde den.
Det har skett ett under i min kropp … Denna helgen har jag kört 60 mil utan att ens stanna och räta på benen. Ska jag byta av dig och köra? frågade Birgitta flera gånger. Nej jag kör, jag är inte trött. Nu förstår ni oss säkert bättre … Det blir nog en husbilsresa kanske redan i slutet av månaden …
Marias man, min bror Rune, lämnade sin familj, sin maka Maria Torebring och oss andra, släkt och vänner, på sensommaren 2017 i stor sorg och stor saknad, som jag skrivit om tidigare. Maria lät sig inte nedslås av detta, hon sålde huset och köpte en av de bästa lägenheterna i Adolfsberg, strax utanför Örebro.
På kortet ovan från 2021, tog vi med oss Maria ut på en utflykt i bussen. Vi stannande på en trevlig rastplats norr om Örebro, där vi överrumplades av en hel buss japaner, som aldrig sett hur man grillar en korv och ville dessutom smaka den. Vi fick en hel busslast japaner över oss.
Maria har alltid varit en enda stor solstråle, kanske den snällaste person efter Birgitta som jag känner. När vi talades vid ett par veckor före jul sa hon, ”Jag kan nog inte ens smaka på julmaten i år, för jag får sådan halsbränna…” På nyåret sökte hon vård och fick den hårda domen, obotlig cancer.
En natt i veckan lämnade hon sin familj, släkt, vänner och fick flytta hem. Vem kunde ana sommaren 2021, när vår musikanläggning i bussen spelade upp…(klicka och lyssna) Vi ses i himlen, med Emilia Lindberg som solist, att detta skulle bli ett av de 10- talet sista korten jag har av Maria.
Det har varit flera dagar redan tidigare i år, då vi hade kunnat fika i Greenroom. Först idag blev det av. Vi hade egentligen tagit på oss ytterkläderna och var klara att åka när jag sa till Birgitta, vi kan inte åka utan att fika hemma först. Kakorna på fatet smällde i solskenet.
Jag säger till Birgitta att inte blunda, men det hjälper inteVi åkte runt bland alla nybyggen på Sörängen i Nässjö
Helt otroligt vilken byggnation det är i Nässjö, inte minst på Sörängens industriområde, där vi körde runt bland alla nybyggen. Fastigheten på bilden såg dock konkurs drabbad ut. Jag har dock min åsikt om att man bygger först och att trafiken och vägnätet inne i Nässjö kommer i andra hand. Det är redan nu långa stopp i Sörängsrondellen morgon & kväll.
Den nya RV 40 till Eksjö är nästan helt klar och är verkligen fin att åka på mot vad den var innan … Idag ville jag provköra den.
Vi åt en silltallrik på Restaurang Rosso i Eksjö. Gott att byta om och äta lite annorlunda.Myself sick in bed
Jag var glad idag att jag är på benen igen. På torsdags förmiddagen slogs jag ned på en minut… Jag fick frossa, skakningar, hög feber (jag har knappast aldrig feber) och huvudvärk utan like. Hela torsdagen låg jag helt still på rygg, utan att röra mig, sov inte en sekund förrän kvällen kom. Efter en Alvedon, en Ipren, en mugg Ekströms blåbärssoppa, pådragna långkalsonger, tjocka filtar och täcken somnade jag och sov nonstop i 11 timmar. Helt fantastiskt!
Vi somnade gott efter ett härligt bastubad på lördagskvällen och då var det -6 grader ute. På morgonen när vi vaknade var det riktigt kallt, minus 21 grader.
Någon timma senareAneby sjön utlopp
Det gick inte att motstå en eftermiddags promenad. Här måste det vara riktigt kallt att vinterbada.
Förvånansvärt mycket vatten rinner ut från Aneby sjönPå andra sidan sjön
Alldeles bakom bryggan till höger bakom träden, finns ett fint timrat vindskydd. Vi ser ungdomarna från vårt vardagsrums fönster, som är här och grillar långt in på nätterna. En eloge till alla som brukar denna fina plats, då det aldrig finns något skräp där. Fantastiskt roligt!
I det röda huset bor viVinterbild hemmaBirgitta vid norra delen av Anebysjön
Idag kunde inte Birgitta motstå att följa med mig på en promenad. Men kallt var det …
Strax före klockan 8 när jag gick till jobbet, hissade jag vår flagga hemma på halv stång. Hur kunde detta tragiska hända i Örebro?
Jag kan inte ens föreställa mig hur det känns för alla dem som nu denna gången, har mist en familjemedlem, en vän, eller en nära anhörig. Hela Sverige har sorg idag och jag hoppas att alla tar en tyst minut kl. 12.
Rune Torebring. * 10 juli 1941 + 9 september 2017.
I början av 60- talet flyttade min storebror Rune till Örebro och till just Hagagatan där allt det fruktansvärda hände förra veckan. Vi talades vid ofta på telefon. Därför känns det så nära nu, våldet kommer så nära, det är inte långt borta. Vid ett tillfälle startade jag min moped och körde de cirka 20 milen enkel resa, för att hälsa på honom. Rune gick bort alldeles för tidigt. Ofta, ofta sa han … ””Den där Matts, vad han hittar på mycket …”
Jag har varit lite tyst på bloggen ett tag, kanske mest p.g.a. sjukdom i familjen … idag har vi verkligen 2 högtidsdagar att fira. Klockan 9 idag blev Birgitta helt friskförklarad av sin läkare, samma dag som vi firar 56 år tillsammans. Fantastiskt …!
Rådhushotellet Lidköping
Vi åkte till vår älskade stad Lidköping, där vi hittade ett för oss, helt nytt jättetrevligt boende.
Hotell Rådhuset LidköpingMin kära hustru på bemärkelsedagenGratis kaffe, wienerbröd och en kyl full av smörgåsaroch kokta ägg
Kaffemaskin till vänster, i mitten av bilden ett stort vrålfika för den som önskar och till höger i bild en hel kyl fylld med smörgåsar, mjölk och ägg. Allt ingår i övernattningen som har ett fördelaktigt pris.
__________
En onsdag eftermiddag för drygt tre veckor sedan, kom Birgitta in till mig på kontoret och sa: ”Du måste skjutsa ned mig till Vårdcentralen i Byn...” Birgitta hade fått enorma blödningar.
Jag skjutsade henne senare in till Höglandssjukhuset i Eksjö. Det var på gränsen att hon klarade gå 50 m från bilen till entrén, det rinner blod ned i skorna, sa Birgitta. Det togs massor av prover och jag lämnade Birgitta kvar på Höglandssjukhuset senare på kvällen. Klockan 2 på natten kördes hon in i en ”taxi” till Länssjukhuset Ryhov i Jönköping. Eksjö kunde inte hjälpa henne. Några dagar senare röntgades hon på nytt. Hon grät och var orolig för svaret på vad de kunde ha sett.
Att leva i ovisshet i en och en halv vecka var enormt påfrestande för henne. Skulle det visa sig vara en allvarlig cancer? Idag kl. 9 på morgonen ringde Birgittas läkare och sa till Birgitta: ”Du är helt och hållet frisk!” Du har bara haft en mycket kraftig urinvägsinfektion.
Vi kramade om varandra, klappade i händerna, tackade Gud och satte oss i Lillvolvon och körde till Lidköping. När jag lämnat Birgitta på kvällen i Eksjö, fylldes jag av en inre frid, jag kände mig som 25 år när jag körde hem på kvällen, trafiken och långtradarna i mörkret bekom mig inte ett dugg. Jag kände mig trygg, detta kommer att bli bra, oroa dig inte Matts. Så blev det också:
Den 8:e febr 1969 gifte vi oss och i helgen är det 56 år sedan dess. Fantastiskt! Vi gick i samma söndagskola i början av 50- talet och vi har känt varandra sedan dess i över 70 år. Dessutom har vi arbetat tillsammans i snart 50 år.
Så himla skönt att gå hem från jobbet i fredags kväll, medvind och ren nordanvind i ryggen. Annat blev det på lördags morgonen, när jag försökte blåsa snön tillbaka åt norr, då fick jag allt tillbaka på mig.
Frukost, eftermiddagsfika & middag på Viktoria Hotell i Jönköping
Det har nästan blivit tradition för oss att fira in nyåret på Clarion Viktoria Hotell i Jönköping. Förra året var det också snöstorm och ishalka och samma i år. Det gick inte att gå ut. Men det gick ingen nöd på oss, en jättegod frukost, eftermiddagsfika med hembakad äppelpaj och middag på kvällen. Så otroligt god mat serverades att jag backade 2 gånger båda dagarna. Allt till ett överkomligt pris.
För mer än ett och ett halvt år sedan började vi fundera, ska vi fortsätta med att trängas med alla andra husbilar ute på vägarna, ställplatser och campingar? Vill vi hålla på och tvätta en stor buss efter varje resa? Vill vi åka 35 mil för fukttest? Vill vi åka 10 mil för dyra oljebyten och service? Dessutom besiktning varje år. Svaret blev nej och det var ett jättestort steg att sälja vår fina buss…
Vi har haft den bästa husbil vi skulle kunna ha och att byta ner sig är inte lätt. Vi kollade in en totalutrustad plåtis på nyåret, det tog bara 2 minuter att avfärda den, det passar inte för oss. Vi har tittat på husvagnar, men då får vi dra bara 1400 kg med Lillvolvon. Vi har bara småtittat efter en sommarstuga, men inget är bättre än där vi bor. Jag har tittat på mängder av tester av Mercedes Marco Polo och WW California, men vi är till åren komna och vill inte ha det så trångt. Vi har tittat på flera husvagnar, men kommer vi att vara där? Kvar är nog bara att bo på hotell, eller bo några dagar i en riktigt fin stuga… Det vet jag att Birgitta vill och så blir det nog…
Solnedgång över badviken en eftermiddag i december 2024
När solen går ned kommer den upp igen nästa dag, men man ser den inte varje dag. Så blir det i fortsättningen med min blogg också. Förr kunde jag ägna ett par timmar om dagen, med att skriva varje dag på bloggen, samt kommentera på ett 10- tal andra bloggar. Vi har 4 digitala dagstidningar som jag läser lite olika mycket och mer hinner jag inte med utöver mitt jobb.
Ja vi får se om fortsättning följer, det vet jag inte själv … just nu är jag är trött på att ge stoft till illasinnade personer.
Vårt Greenroom – ett stort kylrum för all julmatDukat & klart för familjen att samlasMycket mat på bordetHela köksön är full av matMaten är serverad, var så goda …Våra fantastiska barnbarn
Det hängde på ett hårstrå att familjen skulle kunna samlas på julafton p.g.a. sjukdom … men Oliver, vårt barnbarn gav sig inte, utan kom hem till oss. Så fantastiskt att få fira julen med hela familjen samlad.
Marbäcks kyrka. Arkivbild
Vi är alldeles för trötta för att gå på julotta. I stället tog vi en middagsrunda till kyrkogården i Marbäck och Aneby kyrkogård. Vi har inga löften om morgondagen och Birgitta & jag har börjat att tala om saker, som vi aldrig nämt till varandra innan… Så skönt att samtala om det och planera så inte allt blir till en chock.
Jag har i hela mitt liv älskat Marbäck socken och jag har bara ljusa fina minnen av allt från min uppväxt i Marbäck fram till 10- årsåldern. Wasa knäckebröd, Kalles kaviar, Abba fiskbullar var något av det som inte fanns hemma på köksbordet, men som fanns på ”skolbespisningen” i Marbäck …
Marbäcks skola. Arkivbild
På nedersta våningen bodde min supersnälla fröken Ann-Marie Jönsson och på våningen över försökte min lärarinna, Ruth Gustavsson, lära oss de första grunderna i klass 1.
Här började livets skola 50 m bort …
Här kände jag idag en sådan stillhet, mina första skolår på andra sida backen i bilden till höger, kyrkan i mitten av bilden och sjön Ralången till vänster. (finns inte med på bilden) Livets cirkel skulle knytas samman här …
Marbäcks kyrkogård är en av de mindre och om den dagen kommer vill jag vila här … Så skönt att samtala om saker som varit så långt bort genom livet …
Matts Torebring 