Matts Torebring

Jag har varit lite tyst på bloggen ett tag, kanske mest p.g.a. sjukdom i familjen … idag har vi verkligen 2 högtidsdagar att fira. Klockan 9 idag blev Birgitta helt friskförklarad av sin läkare, samma dag som vi firar 56 år tillsammans. Fantastiskt …!

Vi åkte till vår älskade stad Lidköping, där vi hittade ett för oss, helt nytt jättetrevligt boende.

Kaffemaskin till vänster, i mitten av bilden ett stort vrålfika för den som önskar och till höger i bild en hel kyl fylld med smörgåsar, mjölk och ägg. Allt ingår i övernattningen som har ett fördelaktigt pris.

__________

En onsdag eftermiddag för drygt tre veckor sedan, kom Birgitta in till mig på kontoret och sa: ”Du måste skjutsa ned mig till Vårdcentralen i Byn...” Birgitta hade fått enorma blödningar.

Jag skjutsade henne senare in till Höglandssjukhuset i Eksjö. Det var på gränsen att hon klarade gå 50 m från bilen till entrén, det rinner blod ned i skorna, sa Birgitta. Det togs massor av prover och jag lämnade Birgitta kvar på Höglandssjukhuset senare på kvällen. Klockan 2 på natten kördes hon in i en ”taxi” till Länssjukhuset Ryhov i Jönköping. Eksjö kunde inte hjälpa henne. Några dagar senare röntgades hon på nytt. Hon grät och var orolig för svaret på vad de kunde ha sett.

Att leva i ovisshet i en och en halv vecka var enormt påfrestande för henne. Skulle det visa sig vara en allvarlig cancer? Idag kl. 9 på morgonen ringde Birgittas läkare och sa till Birgitta: ”Du är helt och hållet frisk!” Du har bara haft en mycket kraftig urinvägsinfektion.

Vi kramade om varandra, klappade i händerna, tackade Gud och satte oss i Lillvolvon och körde till Lidköping. När jag lämnat Birgitta på kvällen i Eksjö, fylldes jag av en inre frid, jag kände mig som 25 år när jag körde hem på kvällen, trafiken och långtradarna i mörkret bekom mig inte ett dugg. Jag kände mig trygg, detta kommer att bli bra, oroa dig inte Matts. Så blev det också:

Den 8:e febr 1969 gifte vi oss och i helgen är det 56 år sedan dess. Fantastiskt! Vi gick i samma söndagskola i början av 50- talet och vi har känt varandra sedan dess i över 70 år. Dessutom har vi arbetat tillsammans i snart 50 år.

Så himla skönt att gå hem från jobbet i fredags kväll, medvind och ren nordanvind i ryggen. Annat blev det på lördags morgonen, när jag försökte blåsa snön tillbaka åt norr, då fick jag allt tillbaka på mig.

Det har nästan blivit tradition för oss att fira in nyåret på Clarion Viktoria Hotell i Jönköping. Förra året var det också snöstorm och ishalka och samma i år. Det gick inte att gå ut. Men det gick ingen nöd på oss, en jättegod frukost, eftermiddagsfika med hembakad äppelpaj och middag på kvällen. Så otroligt god mat serverades att jag backade 2 gånger båda dagarna. Allt till ett överkomligt pris.

För mer än ett och ett halvt år sedan började vi fundera, ska vi fortsätta med att trängas med alla andra husbilar ute på vägarna, ställplatser och campingar? Vill vi hålla på och tvätta en stor buss efter varje resa? Vill vi åka 35 mil för fukttest? Vill vi åka 10 mil för dyra oljebyten och service? Dessutom besiktning varje år. Svaret blev nej och det var ett jättestort steg att sälja vår fina buss…

Vi har haft den bästa husbil vi skulle kunna ha och att byta ner sig är inte lätt. Vi kollade in en totalutrustad plåtis på nyåret, det tog bara 2 minuter att avfärda den, det passar inte för oss. Vi har tittat på husvagnar, men då får vi dra bara 1400 kg med Lillvolvon. Vi har bara småtittat efter en sommarstuga, men inget är bättre än där vi bor. Jag har tittat på mängder av tester av Mercedes Marco Polo och WW California, men vi är till åren komna och vill inte ha det så trångt. Vi har tittat på flera husvagnar, men kommer vi att vara där? Kvar är nog bara att bo på hotell, eller bo några dagar i en riktigt fin stuga… Det vet jag att Birgitta vill och så blir det nog…

I det fina höstvädret på Allhelgonadagen, åkte vi ned till Jönköping för att besöka Restaurang Jensen Böfhus. Alla Jönköpingsbor som äger en bil, var säkert ute och körde omkring, eller hade de parkerat den på en parkeringsplats. Så mycket bilar överallt. Vi hittade till slut en parkeringsplats på Gjuterigatan, ett bra stycke från restaurangen på Västra Storgatan. Det var underbart att få gå ett stycke, efter denna fantastiska mat med en härlig Brylépudding som dessert.

Någon mil från Aneby i trakten av Knohult, kom det upp ett stort älghuvud framför vindrutan, framför Birgitta som satt bredvid mig. Birgitta & jag såg bara det stora 🫎 älghuvudet och sedan var det tyst. Jag bara hann tänka, varför är det tyst? Varför smäller det inte? Vart tog älgen vägen? Jag kollade bilen noga hemma, men inga spår av någonting.

Det första jag googlade på när jag vaknade idag var, kan älgar hoppa? Ja, de hoppar lätt 2 m högt, fick jag till svar. I efterhand säger Birgitta, att hon upplevde att älgen reste på sig för att hoppa och drog in frambenen. Hoppade den över oss, var det verkligen Änglavakt. Vi körde tillbaka idag för att se efter ev. spår, men vi såg inget.

Jag hoppas att ni har kopplat upp er på TBN Nordic och tagit del av mitt en timma långa samtal med Stefan Claar, TBN Nordic. (f.g. inlägg) Nu fick vi återigen uppleva Guds beskydd, eller om du vill kalla det Änglavakt. (Ladda ned gratis appen TBN Nordic, så är det enkelt att se en chockartad intervju om min uppväxt och livet i stort.)

Denna helgen gästar vi Västervik. Vi måste träna på att vara utan husbil. Vi bokade in oss på Västerviks Stadshotell. Ett fantastiskt boende, ett humant pris, bästa maten och miljön.

Wow så trevligt!

Supergott men lite till i kannan hade inte skadat.

Frukosten på ett hotell kan ofta vara lite rörig, varmrätter på en plats, det kylda på ett annat ställe och dryck och kaffe någon annanstans. Så var det inte här, en bricka, bestick servetter, bröd varmrätter, pannkakor, ostar, skinka, korv, fil, sill, ”krämiga ägg,” en massa frukter, baka dina egna våfflor med sylt och grädde, wienerbröd, drycker, croissanter och kaffe, allt placerat utmed en brickbana. Fantastiskt!

När vi var yngre för många år sedan gick vi Gränsö runt, 12- 13 km tror jag att det var. Idag tog vi lilla Volvon runt. Vi var dock tvungna att stanna och gå in i Slottsträdgården och titta i Kärleksrosariet.

Cirka 40 brudpar om året gifter sig på Gränsö Slott. Efter detta får de en egen ros och skylt i Kärleksrosariet.

Kanske 2/3 tar med sig en påse hem, med det allra godaste och nybakade. De andra gör som vi och fikar ute på torget.

Vilken underbar höstdag vi fick med utefika.

Jag har fobi mot parkeringshus och parkeringsgarage, men vi måste hänga på. Vi fick en portkod i receptionen till vår p plats inkl. laddning. Naturligtvis gick jag och tryckte på koden till den stora porten. Så kom en vänlig person och sa, ta den lilla porten i stället. Woow vad brant utför det var …

Ja detta var ju naturligtvis inte enkelt. Nu måste vi ladda ned ytterligare en app, denna gången från Virta. Jag själv har för bråttom men Birgitta är med och fixar till det. Sedan var det bara att ta hissen upp till 5:e våningen och vårt fina rum.