Inte vet jag vad kusinerna tyckte om att träffas på julafton, men det var roligt för farfar & farmor, mormor & morfar. Linus, 2 månader äldre och för kvällen klädd i ”kritstrecksrandigt” ser ut som lillbamse tillsammans med Oliver. Det var en annorlunda jul med två nya Torebringare på en gång.
God Jul & Gott Nytt År alla vänner runt om i Sverige, Europa och Argentina!
Nu har Tomtefar avverkat sin 34:de julrusch, tackat sin personal och delat ut julklappar.
Tomtefar har återigen landat efter 3-4 minst sagt hektiska veckor på jobbet. Endast nå´t billass med Tomtelådor och chokladaskar återstår att leverera nu sista söndagen före jul. Fysiskt har Tomtefar känt sig stark men det mentala trycket genom flera hundra samtal och mejl per dag tar ut sin rätt. Man mals nästan sönder och samman av att bara hinna skriva en bokstav eller siffra för att avbrytas av nya frågor och samtal. Nu är julruschen över och Tomtefar mår riktigt bra i år också. Det har varit skönt att tillbringa sista timmarna av arbetsdagen (natten) i kylen i julpacken och få kyla ner sig lite. Värre har det varit för Niklas & Birgitta som flera nätter bara fått ett par tre timmar att sova innan stressen börjar igen. Kanske är det som pappa Reinhold sa…. ”I år blir det ingen riktig jul när jag inte orkar vara med”. Tankarna som håller modet uppe är… Husbilen och Frankrike väntar på dig till sommaren…
4:de advent 2009 – 22 grader och det känns jättekallt. Så här vackra var mina Cotoneaster salicifolius repandens i kylan.
Grattis Candra & Mikael till lille Oliver Torebring Marbenius! Välkommen lille Oliver, lite drygt 2 kg, vår dotter Candra och Mikaels första barn. Visst är det helt otroligt, så pigg, född drygt 4 veckor för tidigt p.g.a. mamma Candra insjuknade hastigt i havandeskapsförgiftning och akut kejsarsnitt. Nu väntar vi på mamma Candra kryar på sig och att lille Oliver växer till.
Kan jag köpa dessa hängslebyxor till Linus, (med gul/gröna reflexer som på en anläggningsarbetare) de är väl jättekäcka, sa Birgitta, när vi var på Swedol, som är en yrkesbutik med verktyg och arbetskläder. Du får nog vänta ett år sa jag. Från första mötet med Linus för sex veckor sedan, har det skett en stor förändring. Det ska bli kul att få följa Linus, där pappa Niklas redan tränar honom i att säga ”palltuck”. Jag tror det blir en riktigt bra pojk det här, han gallskrek när mamma Carina tog honom med till A 6. Vad månde det inte bliva av detta vårt första barnbarn?
Många gånger är de som vi stannat med husbilen på rastplatsen vid Gyllene Uttern för att fika, sova eller bara för njuta av utsikten. Denna gången hade vi inte husbilen med, utan nu hade Birgitta bokat bord för hela familjen. Jag kan bara tillsammans med våra barn och barnbarn säga ett Jättestort Grattis till dig Birgitta på 60- årsdagen. Jag tror du är unik på många sätt. Vem kan tävla med dig Birgitta om att bara ha varit hemma från jobbet högst några timmar på 30 år, vem kan tävla med dig om att ställa upp på alla mina äventyr, vem skulle kunna låta mig göra i stort sett allt vad jag önskat under våra 40 år tillsammans? Din Matts.
En extra eloge till personalen som serverade oss, timening med maten, och även köket för det goda som serverades. Vilken service och bemötande trots fullsatt.
Den 16 september 2009 blev jag farfar. Vår son Niklas,och hans hustru Carina, kunde välkomna sitt första barn, Linus ”på linjen” Torebring. Jag nästan hajade till när jag såg ovan kort ett par timmar gammalt. Det är ju en exakt kopia av mig själv, och jag tänkte på kortet hemma i bokhyllan, 61 år sedan det togs. När jag var liten kallade de mig för Nikita Chrusjtjov, kraftig och rund och jag vägde över 5 kg jag när jag föddes, Linus vägde 4,2 kg. Visst är livet fantastiskt. Jag hade hoppats på en kille och det blev det. Ett stort Grattis till vår son och hans familj.
Visst är dom lika, ”Nikita Chrusjtjov” och ”Linus på Linjen”? Här sitter jag tryggt mellan mina två bröder.
”Äntligen kom den, och jag fick rå om den”, våren, genast blir det lite mera ”spring” i benen. Sedan ganska lång tid tillbaka har jag envisats med att springa 3 km elljusspåret i Aneby, en gång i veckan, även att jag inte tyckt det varit roligt. Sista halvåret har jag trotsat alla förekommande väderlekar och gett mig ut på den blå 5 km banan. Jag slutade att springa och nu går jag eller halvspringer i hårt tempo. En riktigt tuff bana med många korta och även längre branta backar. När det var 15-20 cm snö var jag den ende i Aneby som tog mig runt hela banan. Sista månaderna har det varit c:a 75 % isgata men med envishet och stavar har det gått bra. Vilken ljuvlig känsla idag att slippa isen på så gott som hela banan, det är vår! Naturligtvis tävlar jag mot mig själv om bättre och bättre tid. Idag gick det hela 15 minuter snabbare än när det var som mest med snö.
Vigsel i Marbäcks Kyrka den 14 mars 2009 för vår dotter Candra Torebring & Mikael Marbenius. Vilken fest i en fullsatt kyrka, vilken fest och glädje för hela familjen att de bestämt sig efter 19 år. Vi vill önska det nygifta paret all lycka.
Det nygifta paret ute på kyrktrappan till Marbäcks vackra kyrka.
Här utanför kyrkväggen blev det det 100- tals kramar och lycka till.
Här anländer paret till Aneby bygdens egen specialitet, Ekotopia. 90-talet gäster bjöds på fantastiskt god mat, tal, spex och underhållning i härlig blandning. Festen höll på till långt in på småtimmarna.
Vilken härlig tårta och vad god den var.
Ett tusen Jättekramar till Candra & Mikael och Ett tusen Jättetack att vi fick vara med om detta och denna fantastiska fest. Birgitta och Matts.
Tack Birgitta att du delat glädje & sorg i 40 år, tillsammans med mig, Din Matts.
Vi, jag & Birgitta, Niklas & Carina & Josefine, Candra & Mikael kom upp till Små Dalarö Gård, strax söder om Stockholm, fredag kväll. Söker man det lilla extra kan jag verkligen rekommendera en lyxweekend här. Allt var bara så trevligt. På bilden tar Candra för sig av Afternoon Tea på lördagseftermiddagen efter det att vi gått runt och tittat på alla mysiga hus som ligger utmed havet.
1969-02-08 – 2009 – 02-08. Den 8:de febr 1969 gifte vi oss. Detta firade vi tillsammans med våra barn på Små Dalarö Gård, i Stockholms Skärgård. En fantastisk plats, en underbar gård och restaurang med max avkoppling, service och god mat. Jag har skämtat om i flera år att när jag blir pensionär ska jag bosätta mig på Dalarö. Naturen, de speciella husen, miljön, havet och ändå nära till storsta´n. Det blev inte bara god mat utan även rundvandring bland husen där vi beundrade alla byggstilar och utformning av tomterna. Fredagskvällens mottagning med ostbricka, lördagens fantastiska frukost, afternoon tea på eftermiddagen, bastubad med dopp i Östersjön blev pricken över i. En cirkulationspump i vattnet höll isen borta men tala om att det var kallt och upp steg man som en ny människa. Lördagskvällen avslutades med en riktig festmiddag. Efter en ytterligare skön natt var det dags för en enorm frukost, en visit hos vår dotter och måg i Stockholm och hemfärd till Småland.
Gott Nytt År till alla våra husbils- & alla andra vänner runt om i Norden.
Här står den vår trotjänare och väntar på oss och att vi skall få tid att åka. Vinterdäcken ligger på, 6 – 7 grader på insidan, snökedjor och snöskyffel i bagaget. För att klara vintern bättre har den i år fått en Ditec lackbehandling.
