Blir det ett riktigt ”kosläpp” snart på ställplatser, campingar och på vägarna, när vi alla 70+ och 70++ fått våra Convid -19 sprutor, om en månad eller två? Jag hade gärna åkt till Eksjö Campings ställplats denna helgen, men det stora nöjet är borta, att fika på söder, äta mat på norr i stan och kanske handla lite. Nej det gör vi inte i nuläget. Kanske hade vi åkt ut denna helgen trots allt, om inte SMHI lovat snöblask. Det är så tråkigt att tvätta bussen när man kommer hem.
Snart kommer vi ut, jag och Herden kommer att ta ett stort glädje skutt, precis som kossorna gör på våren. Vi stannar hemma tills vi är säkra på att komma ut.
En riktigt trevlig avslutning på året och ett riktigt Gott Nytt bättre År önskar Birgitta & Matts
På jour listan över bemanningen under mellandagarna, hade jag satt upp mig själv, som ledig denna veckan. Jag visste att Birgitta kommer att jobba alla dagar och så blir det för mig också. Det är svårt att låta bli jobbet, när man trivs och har roligt under tiden.
Under alla år har jag alltid gjort företagets budget. Det är verkligen ett roligt jobb. För år 2020 budgeterade jag helt fel. Jag sänkte omsättningen med 17%. Nu har vi svaret, vi har tappat drygt 3% mot föregående år. Detta trots Corona pandemin med tomma arbetsplatser som följd, samt att vår största leverantör sa upp avtalet med oss efter 30 års samarbete. Detta tvingade sorgligt nog fram uppsägning av tre personer. Detta året är helt fantastiskt, vi kommer att göra ett av våra bästa resultat någonsin.
Men hur kommer 2021 att se ut? Ingen av oss vet. Kommer arbetsplatserna att tömmas, till förmån för ”Härarbete” (arbete där du är) i stället? När många av oss fått sina Covid -19 sprutor, kommer det att bli rena ”kosläppet” och folk rusar ut för att konsumera? Kommer många att flytta ut på landet (som vi gjort) och en enklare livsstil?
Jag har i alla fall lagt en försiktig budget för 2021. Om det blir ett bra år, kommer det med all säkerhet, att bli en slowstart. Kanske har allt vänt åt rätt håll till sommaren.
Ps. Jag har Photoshop, men har inte haft ro eller tid, för att lära mig detta program. Idag går det att göra bättre bilder i telefon än i Lightroom, som jag oftast använder. Nu har jag laddat hem en uppdatering av Office, som gör att jag kan trixa lite mera med bilder, som till exempel lägga på en logga i detta fallet.
Kan det finnas något som är svartare än svart? När jag börjar gå hem från jobbet, känns det nästan märkligt, hur mörkt och svart, kan det egentligen bli? Dessutom med regndis i luften och blåst gör det inte bättre. När jag kommer närmare hem, ser jag inte HERDEN, men jag vet att den står bakom ljusstakarna i fönstret i +10 graders värme. Det är nog den bästa ljuspunkten, med denna vintern hittills, att HERDEN har det bra. Vi har dessutom bara tio meter, för att hälsa på honom.
Vinterdäcken står kvar på däckhotellet och det är tveksamt om vi lägger på dem i vinter heller. Nu väntar jag på Covid -19 sprutan och sedan en till, sedan ska jag åka till Eksjö Campings Ställplats, gå på stan, gå i butiker, äta och fika gott. Det blir nästa ljuspunkt.
Jag kollar lite lätt varje dag, efter en lämplig båt att lägga i Anebysjön. Helst en aluminiumbåt, komplett med båtkärra och motor. Sedan kommer nästa fråga, var kan jag lägga till med den. Vi går ned till stranden och spanar. På andra sidan badviken ligger redan ett femton- tal båtar. Jag vill helst ha vår båt, på vår sida om viken.
Vårt fantastiska hem, sett från sjösidan.
Vi vänder snabbt hem igen. Det blåser rejält och det är kallare än svinkallt. Vad skönt att vi var ute och gick igår när det var fint väder. Idag var det minsann inte inbjudande att vara ute. Inne har brasan brunnit ut i spisen och vi har +23,4 i hela huset. Dessutom lika varmt över hela golvet, samma i som husbussen, men inte som tidigare i förra husbilen, där var det bara fläckvis varmt.
I utkanten av Aneby Gårds gärden, ligger dessa stockar, nästan som ett fornminne.
Vad mycket ved det hade blivit av dessa stockar.
Det skulle varit roligt att få gå lös på dessa, men en riktig motorsåg från Stihl och göra ved av dem.
Gamla Bredestadsvägen, (4 mil läste jag) avståndet till nästa sten
Kanske finns det någon som läser detta och vet vad avståndet 1/4 mil står för? Jag fick svaret, det står 1/4 mil och är avståndet till nästa sten.
Ett härligt promenadväder.
Vi gick en halvmil i skogen i bästa promenadväder. Frusen mark, torra vägar och stigar. I bakgrunden skymtar Attends Höglager, som jag beundrar för sin fina arkitektoniska utformning. Det smälter in med den grå himlen.
Här skall familjens flaggstång stå.
Nu är marken lätt frusen och det kändes historiskt, att kunna gå på gräsmattan för första gången. Här skall familjens 12 meter höga flaggstång stå.
Bara drygt 100 meter från oss.
Vi har byggt vårt fina hus, intill Jönköpings läns mest intressanta fornminnen. Vårt hus har vi byggt på den gamla sjöbotten, bara något tio- tal meter från den gamla sjöstranden före år 1860, då Anebysjön sänktes ganska mycket.
Ett av Sveriges största stenrösen från Bronsåldern.
Stenröset ligger något hundratal meter från oss. Först idag har jag gått runt det. Det är gigantiskt stort. Det känns mäktigt att veta, att här kämpade människor för sin överlevnad för 3500 år sedan.
Om man somnar om, efter ovanligt många kisspauser under natten, sover till åtta, äter frukost ett par timmar senare, somnar och sover två timmar till i tv soffan, ja då försvann Juldagen väldigt fort.
Bilden visar Framtidsvägen och vägen ned till sjön till vänster. Längst bort i bild skymtar Aneby Ridskola. Det finns en tomt kvar att bygga på, norr om vårt hus.
Vi gick en liten skogspromenad
Vi hann i alla fall med, att gå en timmas skogspromenad, innan solen gick ned på andra sidan Anebysjön. Kossorna har gjort ett jättejobb i naturen under vår, sommar och höst. Nu har de flyttat till en annan hage. Vi kände knappt igen oss, så rent och fint och ingen igenväxt äng. Jag vet att markägaren röjt bort de sista buskarna. Så roligt att se att markerna vårdas.
Steniga Småland
I bakgrunden det misslyckade mångmiljonprojektet (60 milj?) Ekotopia, som byggdes för runt 23 år sedan. Idag är det behandlingshem, efter ett flertal konkurser, som restaurang & konferens anläggning.
Detta är nog bland det stenigaste marker som jag sett i Småland. Den finns inte ens lite jord mellan stenarna, bara sten på sten.
Dukat för bara fem, trots att bordet rymmer tio personer totalt. Vi skulle varit nio personer, men dottern med familj, valde klokt nog att fira jul hemma i Stockholm. Vi hade många digitala möten, som till exempel, när det tillverkades marsipantomtar i familjens kök i Stockholm.
Nära sex meter lång buffé
Vår köksö, som är 3,3 meter lång, kom verkligen till sin rätt, den fylldes med kalla rätter på ena sidan och varma rätter på den andra och ett stort frukt- & godisberg i mitten.
Dags att sitta ned och smaka av Birgitta & Carinas goda julmat.
Greenroom, strax utanför köket, fick tjänstgöra som ett megastort kylskåp.
Niklas tog på sig Tomterollen
Jag har under årens lopp, bara sett några korta brottstycken av Kalle Anka på julafton. Tidigare hade vi TV´n i biblioteket, med plats för bara två vilstolar. Där har barnbarnen trängt in sig på julafton. Nu har vi ”Helintegrerat” och alla är med i samma rum, kök, matbord, TV soffa, spelar ingen roll var man är, alla är med. Så nu satt jag med och såg allt. Lite småkul faktiskt.
Min starkaste jultradition över alla andra är, att läsa Julevangeliet från Luk. 2. 1-20. Kanske det starkaste minnet från barndomens jular. En tradition som jag fört vidare i vår familj. Till min glädje, sa dottern i Stockholm, vi vill vara med, när pappa läser och så var vi uppkopplade igen.
Niklas tog famnen full av paket och läste, God Jul Linus önskar mamma, God Jul Linus önskar pappa…… Till slut satt Linus begravd i ett berg av julklappar. Jag tappade visst räkningen, sa mamma Carina. Linus är mer än värd alla sina julklapper.
Birgitta & jag framför vårt drömhus på vår drömtomt. Foto Linus Torebring
Vem kunde ana vad som väntade oss för ett år sedan. Oro över att vårt bygge inte kommer att hålla tiden. Oro på jobbet, över ett stort uppsagt avtal, vilket ledde till tre tråkiga uppsägningar. Oro över Corona pandemin. Oro för alla anställda. Oro för en dalande försäljning, på grund av tomma arbetsplatser. Oro för hälsa under hösten, och så vidare.
Bygget julen 2019. Foto Mikael Marbenius
Idag har jag svaret! Jag hade inte behövt oroa mig för någonting! Vårt bygge blev drömmarnas drömhus. Oron på jobbet var obefogad, vi kommer att ligga strax under 2019 försäljningsresultat när hela året summerats. En enda person och som jobbar ute, har drabbats av Corona. De anställa har jobbat mer än någonsin och jag känner ingen oro för min hälsa. Jag är trygg och jag vet att jag är i goda händer.
Jag får hela tiden höra, av minst en av tjejerna på kontoret, du gillar bara Gubbagodis. Jag har avhållit mig hela hösten från godis och när jag tar en Paradis chokladbit, tycker jag att de är omåttligt söta och nästan äckliga. Vi har en son som gillar godis, så nu finns det Gubbagodis hemma på julafton och godis som jag gillar. Ingen julafton utan godis. Jag vet att jag får en Tomtesäck med godis också.
Gubbagodis ost
Alla vet att jag är ingen dussin person. Som till exempel, den enda glass jag gillar är Sia Glass Romrussin. Vi fick till förra året julprover, en ost som smakar som Sia Romrussinglass. Trots drygt 20 personer som fikar på jobbet, fick jag äta den ensam. Den vägde 1200 gr och jag skar av den som brödskivor. Underbar ost att njuta av, när de andra föredrar hushållsost.
Ute i naturen har det vänt mot ljuset igen. Sista Tomtelådorna och Tomtesäckarna har lämnat oss. Flera av oss jobbar bara, en och en halv dag till i år. Ett helt enormt arbete är avslutat och julledigheten väntar. Denna tiden på året brukar tillhöra de mest spännande. Hur högt kommer försäljningen att landa i år?
I år nådde julförsäljningen upp till nivåer, vi inte varit i närheten av under tidigare år. Tänk om viktiga personer blivit sjuka, tänk om Covid-19 kommit in innanför våra väggar, tänk om det händer olyckor under transporterna, jag visst har jag grubblat ibland om nätterna. Allt har gått bra, det har varit helt tyst om transportskador, trots att vi lastade ut 814 fraktsedlar som mest på en dag, har det bara kommit till min kännedom, om ett par skadade briostar. Allt känns som en saga! Helt klart årets bästa dag!
Matts Torebring 