Matts Torebring

Jag vet att det är tidigt att klä granen till 1:a advent. Nu sista veckorna före jul går vi in i nästan 5 skift på jobbet. Vi tyckte det skulle vara skönt att slippa stressa i sista minuten när alla andra är klara. Den första granen i gillestugan är klädd och det återstår att klä en till i vardagsrummet. Hade jag egen skog skulle jag hugga min gran hur vädret än är. I år sa vi att vi köper  ”plastgranar” av lite bättre kvalité. I proffskatalogerna på jobbet kostar en sådan runt 3 000:-. Jag hittade en webbsait med två fina granar och bättre pris och granarna levererades från Hamburg. Nu får vi lite julstämning under hela december. Vad det känns skönt att slippa att ligga på magen under granen och vattna varje kväll.

När jag bodde hemma och var bonddräng i början av 60- talet, togs julgranen in julaftons förmiddag. Sedan var vi på logen och tröskade. Vi åt julmiddag kl. 13.00 spik. När kossorna i lagården mjölkats och fått mat på kvällen drack hela familjen julkaffe, pappa läste julevangeliet och de få julklapparna delades ut.

Själv glömmer jag aldrig 1965, när jag var skogsarbetare. Första snön kom i november månad och den gick inte bort förrän slutet av april. Däremot kom det ny snö nästan varje vecka. Kommer det att bli likadant i år? Det ser inte bättre ut…

Redan ett år har gått sedan Oliver, vårt 2:a barnbarn, kom hastigt till världen, en månad för tidigt. Nu hade han bjudit hela släkten och med pappa Mikaels hjälp lagat mat och bakat tårta. Festen blev hemma hos oss och roligast för mig och oss alla var att Birgitta kom hem från lasarettet en timma före festen. När jag blir stor, har Oliver redan sagt, då ska jag bli som morfar. Då måste du tidigt lära dig köra traktor, sa morfar och överlämnade denna Claas traktor med påhängskärra.

Som säljare jag är, försöker jag alltid att peka på allt det positiva i livet. Så här skrev jag till mina säljarkamrater på jobbet denna fredag morgon……Alldeles lagom mycket snö, lagom kallt, order rullar in när vi är hemma och sover, t.o.m. medvind till jobbet idag, finns det något som kan bli bättre denna fredag…? Bara Birgitta som är lite krasslig, stötta henne så gott det går i dag. (Naturligtvis var hon på jobbet även denna fredag. Birgitta har bara varit hemma från jobbet 2- 3 dagar på 30 år)

Fem minuter senare hör vi att något far i golvet ute i köket. Strax därefter hör vi en stor duns. Vi springer ut och hittar Birgitta liggande avsvimmad på golvet.  Till vår stora lättnad kunde hon strax kommunisera med oss. Hon visste inte att hon tappat ett fat med köttbullar i golvet, hon mindes inte att hon svimmat. Röd och uppsvullen över hela kroppen. En allergichock  av den medicin hon tar just nu konstaterar ambulanspersonalen som var på plats inom 15 minuter. Vilka underbara människor som kom i ambulansen och som tog emot på Akuten på Höglandssjukhuset i Eksjö. Kram till er alla.

Klockan halv två, drygt ett dygn senare, fick jag hämta hem Birgitta som nu var riktigt pigg och återställd. Vilken fantastisk läkare på Medicin avd 9, vilket engagemang. Halvvägs hem ringde han upp Birgitta och bad oss vända och komma tillbaka och hämta mera medicin. ”Jag har rådgjort med kollegor som har specialkompetens inom detta område”, sa han.

Allt detta blev en rejäl tankeställare, trädgården kändes tom när jag monterade upp julbelysningen på förmiddagen, huset kändes tomt och ödsligt. Nu är Birgitta hemma och allt känns bra igen.