Matts Torebring

Gullbrannagårdens Camping lördag morgon.

Ska jag tvätta husbilen, det ser ut att bli fint väder? Vi hann inte många km från hemma, förrän regnet öste ned. Men i Ljungby kom solglasögonen på igen. Det blåste rejält och vindbyarna var ganska starka. Med sex hjul på vägen och en tung bil känner man sig stadig på vägen, trots storm och blåst. Det har fortsatt att blåsa rejält hela natten. När vi tittade ut på lördagsmorgonen såg vi skador på många förtält på campingen. Nu inte bara blåser det, nu regnar det också.

Stackare som bor i husvagn och måste ta hand om detta.

Vi som mycket sällan bor på campingplats, gör det på grund av att vi är på träff med Husvagnsklubb Gemenskap vårträff. PS. Jag har inte ”skruvat” något på korten ovan, det är så mörkt och grått ute som kortet visar.

En otroligt välskött camping, med riktigt fina servicehus.

Jag är ingen svensk campingplatsälskare. Jag vill komma till min ställplats, stanna och vara fri. Komma och åka när jag vill. Camping standarden här på Gullbrannagården, måste jag säga är bland de bästa jag sett i Sverige. Fritt wireless internet, toppmoderna serviceanläggningar, stora tomter med fast mark, med vatten och avlopp på varje plats.

Trots oväder är humöret och flaggan i topp.

Denna flaggstång gillar jag. Nu gäller det bara att hitta den. Jag tycker det är så kul att hissa den svenska flaggan när vi är i sydeuropa.

Fläskfilénoisette, potatisgratäng, svampsås och smörade legymer.

Lördagskvällen avslutades med en riktigt god festmiddag. Efter middag och sedvanliga lotterier avslutades dagen med en kvällsandakt och nattvard inne i kyrkan.

Ett stort stycke sylkvasst järnskrot satt i däcket.

Hemkomna från Askersund, pumpat ur gråvattnet på tappen, fyllt diesel i tanken och backat in på vår egen ställplats hemma, men vad är det som låter? Jo i det bakre däcket av boggiehjulen, blåser det som ur en tryckluftpistol. Jag kände med handen hur det blåste och fann direkt ett stort stycke sylvasst järnskrot sittandes i däcket.

Jag har kört bil yrkesmässisigt och privat, säkert mer än 200 000 mil, men bara haft punktering på ett framdäck på en långtradare, vad jag kan minns. Jag har sett hundratals bilister stå utefter autobahn ner igenom Europa, med punktering på sina bilar. Måtte det inte hända mig, brukar jag tänka.

Nu backade jag in på min egen ställplats hemma på gården, och då hände det. Tala om tur eller otur, jag vet inte vad man skall kalla det. I garaget stod min domkraft, oanvänd sedan säkert tjugo- talet år. Den rörde sig inte ur fläcken så det blir att knacka på dörren till Däckservice, Aneby, i morgon bitti på väg till jobbet.

Till bilen finns ett kompressorpaket att starta upp och att använda vid dessa tillfällen. Jag har aldrig studerat närmare, men skulle tro att det är någon vätska som tätar samtidigt. Det var väl tur att det hände hemma.

Brownie 10 år maj 2003 fick en cykelkärra av sin husse. Foto Mikael Marbenius.

Här cyklar vi alla tre från Gränsö utanför Västervik in till stan, cirka två till tre km. Brownie litar helt på sin husse och sitter still i sin cykelkärra. Roligast var nog när vi cyklade förbi Hamnkrogen i Byxelkrok på Öland. Några överförfriskade grabbar som satt på uteserveringen ropade för full hals, ”Heja Hunden”.

Här vilar Brownie i en urna i min trädgård sedan sex tillbaka.

Hon fick gå lös i nästan alla sammanhang, inte minst i skogen. Hon jagade ”harajössar & rådjur” ett hundratal meter, sedan kom hon tillbaka till husse och sa, ”De springer så fort så jag bryr mig inte om dem”. Brownie var den mest trogna vän någon kan få. Vi pratades vid hela dagarna, hon var med på jobbet varje dag, vad vi än gjorde var hon med.

Vi sov två nätter på Gränna Hamnparkering.

Det har varit så mycket hemma i år,  utan att jag riktigt hunnit med att uppleva alla knoppar ute i naturen. Helt plötsligt bara stod våren utanför dörren och väntade. Förra året var Valborg en riktig långhelg, så blir det inte i år.

Vi bestämde oss för två nätter i Gränna, sedan hem tidigt söndag morgon för att stå för kyrkkaffet i kyrkan, sedan tar vi husbilen till Eksjö, åker hem måndag morgon och jobbar, far tillbaka till Eksjö och eldar Valborgsmässoeld och stannar där till tisdag kväll.

Fika på Haglunds Konditori i Gränna.

Nere på Hamnparkeringen var det ganska svalt, men inte här upp på Brahegatan i centrum. Aldrig Gränna utan att fika på Haglunds Konditori.

Visingsö nästan glöder, sett från solnedgång i Gränna hamn.

Det är lördag kväll och mörkt ute, när jag smyger ut med kameran.

En vitsippsbacke ned mot sjön Hunsnäsen i Eksjö.

Vi tar båda bilarna med oss till Eksjö Camping. Detta för att vara med på Valborgsmässoelden på måndag kväll och att ha husbilen i säkert förvar när vi åker hem måndag morgon för att jobba.

Dansbanan "Koporten" vid sjön Hunsnäsen.

En midsommarafton för tjugotalet år sedan bodde vi på Eksjö Camping en midsommarhelg. Före allsångskvällen på terassen gick vi motionsslingan med vår hund Brownie. Strax innan vi passerat ”Koportens Dansbana” stack vår hund och rullade runt i en alldeles färsk grönaktig komocka. Birgitta och jag var klädda i vita byxor och vit skjorta.

Mitt emellan Koporten och Eksjö Camping gick jag ut i sjön Hunsnäsen i bara kalsingarna och tvättade Brownie ren. Mina vita kläder hängde på grenar i träden. 250 meter åt öster spelades, ”Det var dans bort i vägen” och på väster sida om mig 250 meter bort spelades ”Pärleporten”. Allt i en enda salig blandning.

Linus kom och hälsade på oss på campingen efter jobbet.

Det är jätteroligt att köra husbil pappa, sa Linus, vårt äldsta barnbarn.

Kan inte blir mer perfekt Valborgsmässofirande än så här.

En underbar vårdag, aktiviteter för alla åldrar, grillad korv, glass, kaffe, musik, sång, vårtal, hoppborg för de minsta, äventyrsgolf, en vacker brasa i slänten ned mot badplatsen och en riktigt stor publik. Allt detta på Eksjö Camping.

Birgitta och jag hämtar vår nya Kabe på fabriken i Tenhult maj 2010.

För ett år sedan bjöd jag på tårta på jobbet. Då passerade min blogg 50 000 besök.

Idag har jag passerat 87 400 besök. Det blir 719 besök varje vecka året runt.

TACK alla bloggvänner som läser och kommenterar, Det är så Jätteroligt!

Eksjö Camping, Kom Till Festen.

Jag trodde faktiskt inte att jag skulle komma att ta in på en camping i Sverige helt frivilligt. Vi älskar naturen, tystnaden och stillheten och föredrar ställplatser eller bara rastplatser. Nu är vi här, tillbaka på Eksjö Camping och gänget, ”Kom Till Festen”. Tillbaka ja, vi stod uppställda här med husvagn under försäsong, säkert tio- femton somrar under -80 till -90 talet.

Jag hade min 40- års fest (1987) här på Eksjö Camping.

Jag kan bara beundra dessa människor som jobbar här, många helt ideellt. Vilken utveckling sedan sist jag var här, för femton år sedan. Inga undermåligt underhållna hus, stora och bra campingtomter med fast mark. Jag är positivt överraskad. Anledningen denna gången att vi är här, är att jag är med och ordnar höstträffen i september månad, för Husvagnsklubb Gemenskap.

Det gäller att pricka mulen med bollen på kossan i minigolfbanan.

Ingen möda har sparats någonstans, hela tiden nya projekt på gång.

Nya ställplatser för husbilar på gång?

Här, ett tjugotal meter från campingen, på absolut bästa tänkbara plats, sa någon jag träffade, ”Här skall bli 16 ställplatser för husbilar”. Blir detta verklighet har Eksjö Camping fått en ny kund. Den kunden heter Matts Torebring. Alldeles intill sjön, på en liten udde, tio minuter gångväg till Eksjö City och ”Lennarts Konditori”. Allt detta knappt två och en halv mil från hemma. Jag minns den enda lilla, lilla förfallna stugan som fanns här i början av 80- talet.  Grattis Kom Till Festen, ni har verkligen lyckats med ert enorma projet.