Torpöns Färjeläge, ett guldläge

27 08 2012

Torpöns Färjeläge en idyll, även för oss hemmablinda.

Vi brukar åka hit flera gånger per år, men av någon konstig anledning har det inte blivit av på flera år. Nu när vi var hemma denna helgen fick vi för oss att åka dit. Vi tänkte först ta Hondan de fem 50 km som vi har dit, men yr.no visade 14 mm regn, så det blev personbilen istället. Av regnet blev det bara en störtskur. Alla som satt ute och åt och fikade, fick fly med sin mat in under tak.

Under högsommardagarna i slutet av juli månad i år, serverades mer än 1000 matgäster per dag. Kanske inte så konstigt, för det smakar gott när man sitter vid vatten och det finns ingen stress här ute, mer än för dem som jobbar i kök och servering. Själv åt jag en ”Torpötallrik” innehållande en riktigt stor bit av rökt lax, kokt potatis, romsås, salladsbuffé, måltidsdryck och kaffe, alltsammans för blygsamma 125:-. I mitten av september månad stänger de för säsongen.

Under många, många år när vi var restauranggrossister på Torebrings, hade vi Torpöns Camping, som det hette då, som kunder. Jag sa varje gång man kört ut på ön, här finns ingen stress, det är bara lugn och ro.

Ps. Vägbeskrivning: Från Tranås kör vägen mot Österbymo. Från Kisa kör mot Österbymo. Mellan Tranås och Österbymo ta av i den lilla byn Ramfall. Det går även att köra från Boxholm och ta färjan över i Blåvik. Färjan lastar både bussar och större bilar som en av min bloggvänner påpekar.

Urkon från Sommabygd står på berget och spanar.

The story om urkon.

Den stora pråmen ligger fortfarande i vattnet, men har fått tak och serveringsmöjligheter för sällskap.

Vägg i vägg med pråmen finns ett Naturum. Där man kan se fågelliv och vad som finns under ytan i sjön Sommen. Det är kostnadsfritt att gå in där.

Sjön Sommen är en ganska märklig sjö.

Jag har hört många säga att de haft båt i sjön Sommen i tio- talet år och kört runt i sjön hela semestern, men ändå inte sett allting på långt när.

För oss med husbil finns ett antal ställplatser.





Igår var det fyra månader till julafton…

25 08 2012

Idag blev det långlördag med provpackning av alla Tomtelådor inför julen.

Denna helgen är vi hemma för första gången på elva veckor och husbilen står kvar på vår egen ställplats på vår tomt. I dag blev det långlördag och provpackning av alla Tomtelådor inför julen 2012. Niklas, son och delägare i Torebrings Grossist AB, började jobba med julen när vi var i Spanien på försommaren.

Bilden ovan är framsidan till vår katalog på närmare 60 sidor. Denna jobbar Niklas fram under hård arbetspress, med produktval, träffa leverantörer, prissättning, provpackning, fotografering, layout , tryckning och distribution. När vi sedan börjar leverera våra färdigpackade tomtelådor är det gigantiskt arbete med distribution och med logistik.

Här har vi radat upp alla leverantörsprover som kommit hem.

Jag fattar knappast inte hur vi klarade av allt förra året. Det vanliga jobbet tar precis all tid som finns. Dessutom var jag själv totalentreprenör när vi byggde till en ny stor packhall för jul-, påsk- och sommargåvor, lagerkontor, personalutrymmen samt lager för den växande internethandeln, en totalkostnad på 10 milj. kronor. På vårt första byggmöte i mitten av maj månad förra året sa jag, vecka 45 punkt slut, för vecka 46 flyttar vi in. Vi kunde bjuda på mingelfrukost måndag morgon vecka 46 och inviga som planerat. Det  kändes mer än skönt idag att ha utrymme att vara på och inte trängas med allt annat. På onsdag nästa vecka blir det en hel lång dag med fotografering. När vi kommer in i sista dagarna av november tar vi in 15- 20 man extra som jobbar i skift upp till sju dagar i veckan med att packa alla Tomtelådor som leveras ut över Sverige och Finland.

När min pappa levde kom han alltid för att hjälpa till i julruschen. Inför de sista åren ringde han och sa, ”Det blir nog ingen riktig jul i år, för jag orkar inte hjälpa till längre”. Ibland kan man tycka att det skulle vara skönt att slippa allt detta slit, men samtidigt ligger det spänning i att se försäljning och utvecklingen år från år.





Visst blir man glad….

24 08 2012

Det kom ett mejl idag som gjorde att jag tog ett glädjeskutt..

Vi som är aktiva i våra bloggar tror jag alla älskar att skriva, fota och berätta om resor vi gör med våra husbilar och mycket annat. Tyckte jag inte det var roligt skulle jag lägga av. Ibland skriver jag för att påverka myndigheter och politiska beslut. Roligast för mig är ändå att skriva när jag tycker någonting är  riktigt bra. Jag har haft personliga möten med kommunalpolitiker som sagt rakt ut: ”Ställplats vad är det för någonting”? Därför var det så otroligt roligt att skriva om några kommuner med ledande politiker som förstått bättre.

Idag kom det ett mejl från en av kommunerna jag skrivit positivt om….(jag har utelämnat namn och stad som det var undertecknat med)

Hej! Läste er fantastiska blogg och blev alldeles varm i hjärtat. Så otroligt roligt att ni tycker om vår lilla stad.

Får vi länka vidare från vår hemsida (Turistbyrån) till er blogg.

Det är så underbara bilder och så bra skrivet så vi vill gärna visa det för andra besökare.

Varmt välkomna tillbaka.





”Jag har ett bekymmer, mina pojkar går i pension”…

18 08 2012

Oliver, vårt minsta barnbarn med sin pappa….

Oliver, vårt minsta barnbarn, hade rest ända från Stockholm med sin pappa och mamma till Vadstena, för att gratulera morfar till pensioneringen den 18 augusti. Någon pensionering i vanlig bemärkelse är det inte tal om ännu, om jag får vara frisk och kry.

Rubriken ovan är tagen från en kund som har bilaffär och som besökte mig på försommaren.”Jag har ett bekymmer sa han, min pojk som har hand om filialen i Västervik och min andre pojk som har hand om filialen i Vimmerby går i pension nu”. Hur gammal är du själv, sa jag, ”jag fyller 86!”, sa kunden. ”Följ med ut och provkör min bil, det vore något för dig”, sa han vidare. ”Ta mitt visitkort ifall du ångrar dig”, sa han innan han åkte hem.

Slottsvillan tillhörande Vadstena Klosterhotell.

Om du visste sa Oliver, vilket hotell vi bor på, det är stort och gammalt. Själva har vi parkerat husbilen på ställplatsen i Vadstena, som nu har blivit riktigt bra. När vi blev visade huset där vår dotter med familj bor, sa jag bara, bor ni i det gamla huset. Jag visste inte bättre…

Huset var minst sagt pampigt när man kom in.

Utöver hotellrummen fanns stora samvarorum och bibliotek med denna stora kakelugn.

Jag hade bokat bord på Vadstena Klosterhotell där vi åt en god trerättersmeny.

Tänk om dessa valv, stenväggar och tak med stora ljuskronor kunde tala om svunna tider.

Fastigheterna som tillhör Klosterhotellet är enormt stora och många.

En spontan kram kusinerna emellan, det är så roligt att träffas.

Kom Oliver, sa lite äldre Linus, till sin kusin.

Denna vackra stadspark i Vadstena, men första gången vi är här och inte solen skiner.

Denna helgen var det Medeltidsmarknad i Stadsparken.

Mycket hantverk till salu i de olika stånden.

Pilskjutning.

Kamp på nästan blodigt allvar.

Galtklämma lät inte gott och jag var så mätt efter middagen på Klosterhotellet att bara matdoften kändes inte bra.

Musik från svunna tider, visst får man en tankeställare om tider som varit.

Vi kunde dricka kaffe och äta tårta från Gamla Bageriet i Vadstena under husbilsmarkisen.

Vår son Niklas som fyllt år i veckan, fick present av lillasyster från Stockholm.

Själv fick jag massor av presenter och god hjälp av barnbarnen med att öppna dem.

Jag fick bland annat ett ”Dryckesbälte” som jag önskat mig till mina motionsrundor. Jag har inte slutat tävla med mig själv varje gång om personbästa tiden.

Linus & Oliver slet allt vad de orkade i tejp och papper för att hjälpa farfar/morfar.

Här får jag en riktig dyrgrip av hela familjen, en trådlös Back Up station till min nya dator.

Jag fick ett äkta apelsinträd som påminner om apelsinlundarna i Benidorm Spanien sommaren 2011.

Ett Jättestort Tack till min familj för att ni tog er tid att komma till Vadstena och ett Jättestort Tack för alla presenter. Detta blev ett minne för livet.





Ulricehamn förlåt, jag visste inte bättre

11 08 2012

Ställplats Ulricehamn, mitt i city. Vår plats längst fram på bilden.

Efter en tuff arbetsvecka på jobbet, på grund av att hälften av medarbetarna är på semester ännu, ställde vi färden i hällande regn mot Ulricehamn. ”YR.no”  visade + sju grader i Ulricehamn på lördagen, men vi ville till lite nya platser och inte bara Småland & Östergötland som det oftast blir. När vi kom fram var det ett underbart solsken och vi kunde sitta ute och äta. Vi fick denna plats med ”söderläge” ut mot en nästan oändlig gräsplan.

Hamn och Restaurang Bryggan.

Kylskåpet var tomt, vi hade inte hunnit handla med oss mat. Vi parkerade bilen och gick ett par hundra meter fram emot stan. Vad är detta, kan det vara någonting? Är man hungrig tar man oftast första bästa. Men vilken positiv överraskning det blev…

Vi beställde var sin burgare…

Men vilken snits på maten, det blev ingen vanlig burgare precis. Vi gick därifrån så mätta att vi knappt kunde andas. Vi såg dem som satt bredvid, de beställde var sin räksmörgås. Tallriken var lika stor som vår, minst 40 cm. Vi tyckte att 159:- var  lite i överkant för en räksmörgås, så därför valde vi burgaren. När vi såg räksmörgåsen, bestämde vi oss för att gå tillbaka på lördagen och det skulle bli vår middag på lördag eftermiddag. Jag återkommer… Ps. Alla vet väl om att klicka på bilden, för att se hur festlig burgaren var.

Så bedårande vackert, gratis parkering, ordning och reda, vi kommer att komma tillbaka.

Denna gång- & cykelväg utmed sjön Åsunden är hela tre km lång. Hela detta enormt stora grönområde är tidigare järnvägsmark som har omvandlats till dessa fantastiskt vackra grönytor.

Frukost i gröngräset lördag morgon.

Vår gratis uteplats till husbilen, kan man få det bättre?

Toalett & latrintömning i det lilla röda huset rakt över gräsplan. Vilken föredömlig kommun, jag blir nästan mållös. Jag känner mig välkommen och gynnar restaurang Bryggan två gånger och vi handlar mat på ICA Kvantum. Vilken framåt kommun som förstått att dra turister till stan och inte bara se kortsiktiga intäckter av några hundralappar per dygn från en parkeringsplats.

Lite kuriosa skyltar på en stolpe som vittnar om gamla och nya tider.

Birgitta står på bryggan till kallbadshuset och beundrar sjön Åsunden.

Campingplatsen borta i norra delen av sjön.

Förlåt mig hela Ulricehamns kommun. I cirka 47 år har jag kört ned för backen till Ulricehamn, passerat den i mitt tycke tråkiga campingen på vänster sida av vägen. Jag har fortsatt uppför nästa backe på väg mot Göteborg. Inte kunde jag ana att Ulricehamn var en sådan pärla och med en framsynt kommunledning. Ni är bara att gratulera alla Ulricehamnsbor som har det så trivsamt. Vi kommer att stanna till här flera gånger.

Restaurang Bryggan sett utifrån bryggan till kallbadshuset.

Vi gick en riktig runda utmed sjön.

Denna Fackelblomster tyckte jag var läcker där den stod precis i vattenlinjen.

Ytterligare växter och blommor i vattenlinjen.

Nästan lite överblommade näckrosor, men dessa tre var ändå en färgklick i vattnet.

Det går att komma en bra bit även på en cykel.

Ett kallbadshus med restaurang & café ett stenkast från vår ställplats.

Vi fick en helt fantastisk lördag och brände nästan sönder oss i solskenet.

Lite text kring denna enorma gräsyta och historiens vingslag.

Hur ofta händer ett att man går två gånger till samma restaurang två dagar i rad?

Tallriken är oval och mäter cirka 40 cm. Räkorna är handskalade. I botten ligger en liten tunn skiva av ett speciellt fullkornsbröd. Äggskivor, majonnäs och en klick pepparrotskräm ligger ovanpå. Jag frågade var de stulit tomaterna, för så goda tomater har jag knappt aldrig ätit. Birgitta hade problem med att klara av den stora portionen, men för mig var det inga problem. Det var utsökt god, och priset, ja det skrev jag om tidigare i detta inlägg.

När vi sitter där på Restaurang Bryggan kommer ett brudpar i häst & vagn körande på cykelbanan.

Jag vill också äta på restaurang sa hästapållen.

Servitrisen kom genast ut med händerna fulla av sockerbitar. När hästen ätit sig mätt på socker traskade han vidare med brudpar och vagn.

Vilken härlig helg vi fick i Ulricehamn, Tack för det generösa solskenet, Förlåt mig alla Ulricehamnsbor, jag kunde inte ana att ni hade en sådan trevlig stad att bo och stanna till i.

PS. Till förmiddagskaffet på söndagen, hade vi bjudit in våra bloggvänner, som bor rakt över sjön,  på kaffe & kanel- & coccosbollar, men de fick ledsamt nog förhinder och vi var tvungna att fara hem och jobba.





Hjo Tack, det blev en dag till…

5 08 2012

En av många rosor i Stadsparken.

Stadsparken i Hjo är så trevlig och att åka hem, utan att ha gått en runda där, det går bara inte.

Vackert och välskött var man går.

Jag kan inte namnen på alla blommor, men jag tycker de är vackra att se på.

Blommor och rabatter i alla former och välskötta gräsmattor.

Enkla rabatter men ändå så vackert.

Träddungarna som finns med alla sina mäktiga trädstammar.

Varför får jag aldrig med mig badbyxor till Hjo? Nästa gång ska de med.

Visst hade det varit skönt med en simtur, dessutom är det gratis att bada i bassängen.

Efter promenaden i Stadsparken, frestades vi att ta en glass i Glasscaféet i hamnen.

Jag kunde ju bara köpa en, men hade gärna testat flera i den stora menyn…

Gissa vilken jag valde, jo det blev ”I love Hjo”.  När jag vid några tillfällen beställt glass i Italien och sagt, att jag vill ha tre kulor glass Amareno, tittar de på mig som jag inte var klok. Den italienska glassen med hela körsbär var dock godare än denna. Därmed inte sagt att denna var dålig. Miljön i Hjo får många pluspoäng.

Under bordet låg en hel rad sparvar och myllade sig i sanden, kanske kommer det en smula…

Sommar och sol och glass på glasscafé i hamnen i Hjo, kan det bli mera sommar?

Slutsummeringen av två dagar i Hjo är ganska enkla. Vi kommer snart tillbaka, i varje fall nästa år.





Hjo Tack, det var riktigt vackert…

4 08 2012

Ställplats för husbilar mitt i Hjo city, bakom bibloteket, detta är verkligen berömvärt.

Jag skulle vilja ta kommunledningen i hand och tacka för ett ovanligt framsynt sätt att tänka. Gratis parkeringsplatser för husbilar mitt i city. Detta är verkligen berömvärt för oss ”trottoarsovare”.

Här står vi först i raden av husbilar. Samma ruta som förra året med grön uteplats.

Fiskeboa var målet för resan och att få köpa och äta nykokta Vätternkräftor.

Det första som mötte oss i Fiskeboa, var detta stora rovdjur, en gammelgädda, drygt en meter lång. Jag frågade aldrig på vikten. Jag hade läst på nätet om priset på nykokta kräftor och sett priser på 500:- per kg. Vi köpte 14 stycken för de var inte så stora och till priset av 340:- per kg.

Dessa änder var nästan rovdjur de också.

De här små barnen höll på att bli kullslagna av änderna när de såg att det fanns hela påsar med bröd. Barnen sparkade sig fria när änderna blev alltför aggresiva.

Vår nästa favorit i Hjo är Hamncaféet, som nu fått ny design och nytt namn, Café Känsla, mat & möten.

Om det är nya ägare vet jag inte, men förmodligen är det så. Miljonbelopp har investerats i inredning, miljö och en en riktigt stor terasserad uteplats.

Förr fick man sitta i en lutande grässlänt ute i trädgården, nu satt vi skönt på en jättestor terass.

En ljuskrona hängde i taket på toa.

Du måste kolla toaletten sa Birgitta. Svart golv, svart kakel på väggar och tak, svart porslin, svarta tvål- papperskorgar. Jag skulle ta flera bilder när någon kom och frågade, om det var upptaget. Tapeterna på väggarna i caféet var nästa svarta med gyllene guldmönster, stolar och bord var svarta. När vi gick ut hade de dukat upp en härlig lunchbuffé. Riktigt trevligt var det och jag önskade dem lycka till i fortsättningen.

Hjo tack, det var vackert en stund. Vi fikade i underbart solsken, men strax efter det att vi lämnat terassen kom en störtskur och regnet stod som metspön i backen.

”Raggarbilar” hade barnbarnet Oliver sagt om han varit med. De var ovanligt många denna dag.

Aldrig tidigare har vi sett en hastighetsbegränsning till 7 km, men alla verkade laglydiga.

Vilken trevlig bank det måste vara, Handelsbanken utan stort bankpalats.

Detta Caféet har vi inte sett tidigare, men nu var vi redan mätta.

Det låg inne i en gränd med hus på båda sidorna.

Utsikten från serveringen till caféet, visst var den bedårande.

Hjoån som rinner rakt igenom staden.

Hjo, visst är det vackert, Hjo är en underbar sommarstad.

En butik sålde böcker, ”Alla böcker 25:- styck.”

Sex styck böcker, det kommer att räcka minst ett år framåt. Jag frågade, varför så billigt? Vi köper restpartier, fick jag till svar. Dock verkar en del av dem ganska nytryckta.

Hjo tack, efter störtskuren blev det riktigt vackert väder igen.

Det måste vara få förunnat att parkera 50 meter från city och att få sitta och njuta i våra solstolar och njuta av solen på grönt gräs.

Vi kunde avnjuta våra kräftor i strålande solsken.

Det var till och med så mycket solsken att vi var tvungna att fälla ut markisen, för att få lite skugga på matbordet. Visst är det härligt att byta miljö på ett par timmar och bara sitta ute och njuta.





Telia, borde de inte vara proffs på telefoni?

31 07 2012

Sysslar Telia med telefoni längre?

Vår trevliga måg, Mikael, ställde frågan till mig, varför kör du mobila bredpandet på en USB pinne? Hur skulle jag annars göra, sa jag. Du har ju fildelning i din iPhone, använd den. Sagt och gjort, det funkade ju klockrent direkt. Så skulle jag säga upp mitt mobila bredband hos ”Telia” idag.

Normala företag skriver ut ”Ring kundtjänst” på sina fakturor. Men inte Telia, dit skall man inte ringa. Naturligtvis hittade jag telefonnumret enkelt på nätet, men så onödigt. Till saken hör att jag någon gång tecknat ”Säker lagring av data” hos samma bolag.

Detta tog exakt en timma att genomföra uppsägningen, detta trots kundnummer, personnummer och abonnentnummer, allt klart och tydligt framför mig. Uppsägning är inte mitt bord, svarade första damen efter lång väntan, trots rätt val från början. Nästa person som kom efter lång väntan, sa samma sak. Den tredje kunde genomföra uppsägningen.

Men så var det uppsägning av ”Säker lagring av data”, koppling till en fjärde person. Det kan du inte säga upp hos mig, det måste du logga in och säga upp. Trots flera nya lösenord kom jag inte in. Jag river fakturan i tusen bitar, ta bara bort mig, sa jag. Det kan jag inte, sa han. Det var tyst i minst tio minuter, är du kvar sa jag. Ja jag sitter och läser hur vi skall kunna hjälpa dig. Efter ytterligare en stund kom han tillbaka och gav mig en mejladress till företaget som administrerar detta. Jag kunde mejla i fetstil och versaler i många punkter, ”Ta bort mig”, efter några timmar fick jag svar att jag är borttagen om tre månader på grund av uppsägningstid.

Jag trodde Telia var proffs på telefoni, i stället tror jag att de tillhör de allra sämsta på området, i varje fall deras upplägg av ”kundtjänst”. Mycket konstigt att jag har några få aktier i detta bolag. Mycket konstigt att jag fortfarande är kund hos dem, men de är väl ändå bäst på täckningen i Smålandsskogarna. Är jag ensam om att tycka illa om Telia?





Vi ”trottoarsovare”… på väg till Lammet & Grisen, Öland

28 07 2012

Som vanligt sen fredagskväll innan vi kommer loss från jobbet. Av 100 resor till Öland kör vi säkert 99 över Vetlanda, Nybro och så vidare. Men inte denna gången. En kund i Virserum var i akut behov av en leverans. Som vanligt blev svaret, jag tar med det på fredag kväll när vi åker till Öland. Det blev för mig nya och okända vägar över Nye, Farstorp, Virserum. (det är närmare den vägen sa flera). Det var på ett hår när, att vi frontalkrockade med en bil i vansinnesfart som kom på min ”väghalva” på den smala vägen. Sedan kunde vi fortsatt väg 125 till Kalmar, men vi vände efter ett tag, den kändes smal och krokig. I stället körde vi ut till Högsby och vidare till Ålem, Kalmar och så vidare till Öland. Ps. Kunden sa inte ens tack för hjälpen, var nästan sur för att jag ringde hennes mobil och sa ”vi stängde faktiskt klockan fyra”. (Hon är nog ingen kund längre)

Vi började bli småhungriga och letade efter en bra rastplats att stanna på. Det fanns en sådan i Ruda, men den föll inte i smaken för oss. Vi åker ned till parkeringen vid Svinö, brofästet till Ölandsbron vid Kalmar. Parkeringen var full av 30- talet husbilar. Vi hittade en ruta att stå på men hade ingen lust att städa platsen för att kunna stå där, inte konstigt att det heter Svinö.  Vi körde över bron. Glömminge Rastplats, strax efter brofästet på Öland, har vi sovit vid en eller ett par gånger tidigare så vi körde dit. För att komma in från söder åker vi upp till avtagsvägen mot Isgärde och vänder bilen mot söder.

Där fanns denna parkeringsruta och stod och väntade på oss och vi backade in på en egen parkeringsficka. Vår bobil är ju ganska lång och vi sover där bak. Det gör att vi hör knappast en bil trots att det är relativt nära vägen. Vi skriver och berättar om ställplatser och campingar från norr till söder, men att få en egen ruta att stå på, en egen rastmöbel under tak, alla dessa vackra rosor, extremt välstädade toaletter , havsutsikt och bara få betala över skattsedeln, det kändes nästan kungligt. Vi älskar att sova på ”trottoarkanten” när det så bra som detta var.

Vilka ställplatser kan tävla med denna extremt vackra rastplats?

Frukost under eget tak, tre meter från bobilen.

Trafiken var så tät att vi stod still i tio till femton minuter för att komma ut.

Vi har ett uppdämt behov av att få äta jordgubbar. I sydeuropa hittade vi inga i sommar.

Här kostade de första vi såg 35:- litern, nästa stånd i Löttorp kostade de 25:-

Vi åkte till Öland bara för att äta på, ja det ser ni…

Restaurangen efter utbyggnaden förra året.

Innan jag gick in kollade jag upp deras bokslut på min iPhone. De omsatte förra året 11 miljoner med god vinst på några få sommarveckor. Det är bra jobbat. Jag har varit här de flesta somrar sedan mitten av 70- talet. Missar jag detta är det ingen sommar.

När vi parkerat bobilen på den fria ställplatsen, gick jag runt med kameran.

Aldrig tidigare har jag fotat en tom ölburk som ligger och skräpar ned naturen. Förlåt mig denna gång, men den glänste så vackert i det underbara solskenet. En tom ölburk, några vissnade löv, talar om det uttjänta och de gröna bladen runt omkring det friska livet.

Alla mina bloggvänner som varit på Öland, fotar en massa blommor, skulle jag vara sämre?

Vad är det som är så gott på denna blomma?

Jag stod tio minuter, kanske en kvart och kollade på dessa insekter på blomman. Det var ibland fem insekter och kom de för nära den stora flugan blev det slagsmål och de vart undankörda. Detta är sådant som man bara ser genom kameraobjektivet. Det var ett kul skådespel att se.

Några stora ståtliga blåklockor inne i ett buskage.

Även en tistel har mycket vackra blommor.

Här har vi stått och sett under snart 40 år hur köksmästarna skär upp nygrillat kött.

Törs jag skriva att jag backade fyra gånger, så enormt gott var det.

Som det inte var nog med detta, till sist hämtade jag Krogens Special som består av marinerade jordgubbar och glass. Sedan blev det en god kopp kaffe i bobilen.

Parkeringen har tredubblats under åren, ändå var en fylld till sista plats. Bilden visar nog bara en tredjedel av parkeringen.

Ett underbart väder med klarblå  himmel och temperatur strax under trettio, vad kunde bidragit till att göra denna utflykt trevligare. I morgon söndag styr vi hemåt igen för att jobba ett par timmar när vi kommer hem. Vi är bara två på kontoret nu mot annars cirka sju så det krävs att jobba undan lite på söndagskvällen. Det är så härligt att lägga en helg som denna till ”minneskortet”.





Högtryck i Gränna

21 07 2012

Vårt minsta barnbarn Oliver, drygt 2,5 år, är med oss ut i husbilen till Gränna.

Vår dotter Candra har varit hemma hos oss en vecka på sin semester, med mannen Mikael och sonen Oliver. Jag som har svårt att vara hemma över en helg, ställde naturligvis en fråga. Om ni tycker att det är för långt att åka till Öland, kan ni inte följa med oss till Gränna och bo med oss i Bobilen? Oliver fick sitta i morfars knä och styra ut från ställplatsen hemma på gården. Speciellt roligt var det att tuta och snurra på ratten.

Pappa Mikael är en riktig köksmästere hemma i sitt kök.

Denna utsökt goda salladstallrik med en god Cesarsallad och skivad kyckling hade Mikael gjort det mesta till under fredagen och vi bjöds på detta på fredagskvällen. Utsökt gott  som det bara kan smaka när man sitter i bobilen.

Oliver var helt upptagen med att köra Astrid Lindgrens filmer från You Tube som han hittar själv på iPhone.

Kom ut och kollla solnedgången, sa Mikael, den stod som ett stort eldklot.

Innan jag fått fram kameran och nästan halvspringa ned till hamnen var solen nästan borta.

Vi vaknade till en fantastisk lördagsmorgon och kunde äta frukost ute.

Oliver tyckte om jordgubbar med mjölk.

Vi hade tänkt bo på Gränna Camping, men kön in var lång på fredagskvällen.

Nu blev vi fem personer i bobilen och vi hade planerat att bo på Gränna Camping, men kön in var lång på fredagskvällen. Vi valde ställplatsen för att det var nära till toaletterna.

Det kändes som rena folkvandringen upp emot centrum.

Gränna, nära till allt även på en cykel.

Sist vi var här tidigt i våras, var det bara jord här i Gröna Rummet och ett par arbetade med att rensa och plantera.

Oliver träffade ett troll på Brahegatan.

När vi är här tidigt på våren brukar vi inte se mycket rörelse på Brahegatan.

Kyrkan har jag alltid beundrat som ligger så vackert inbäddad i grönska.

Riktigt högtryck på Brahegatan.

Mycket har jag byggt, men inget som detta, funderar hur det ser ut på insidan?

Det tätnar ytterligare i trafiken på Brahegatan.

Aldrig har jag sett hamnparkeringen till vänster så full av bilar o campingfordon.

Här bor vi till vänster på ställpatsen, men hur ligger det till egentligen?

Parkeringen för bilar och husbilar till höger vid hamnen kostar 100:- per dygn. (höjt 20:- sedan sist) Ställpatsen vi står på kostar 140:-. Mikael har parkerat sin Audi alldeles utanför ställplatsen och betalar 45:- per dygn. Där står många även många husbilar och husvagnar över natten och betalar 45:- per dygn. Skylten Camping förbjuden är nedtagen. Campingen kostar 300:- per dygn. Hur hänger detta ihop? Naturligtvis tycker jag dessa valmöjligheter är mycket turistvänligt.

Riktigt högtryck även nere vid färgeläget, när färgan skall lägga ut till Visingsö.

Helt plötsligt fick vi se tre luftballonger som höll på att starta bara femtio meter från vår plats.

De blåstes fulla med av luft med stora kompressorer till att börja med.

Dags att fylla med varm luft.

Nu är trycket uppe i den första och snart den andra.

Nu flyger den första högt över Gränna

Nu flyger den första luftballongen med besättning och passagerare.

Nu har den andra luftballongen lyft.

Nu har den tredje luftballongen lyft.

Vilken trevlig helg det blev. Vackert väder och solsken. Vi fick uppleva högtryck i Gränna på flera sätt. Det är nog första gången jag varit i Gränna mitt i semestertid och fått en annan bild(er)av Gränna. Detta var mycket trevligt.