15 september 1976 började jag sälja cocosbollar

25 11 2012

Vi fick nyligen en order till ett stort  Börshus i London…

15 september 1976, samma dag som Torbjörn Fälldin blev stadsminister, började jag med att lasta bagaget fullt i min bil och köra runt och sälja ”cocosbollar”. Jag hade sökt många säljarjobb, jag ville ju sälja traktorer och stora maskiner, men vem anställer en säljare utan erfarenhet. Som sagt, jag fick anställning av Roines i Hallsberg, som hade en liten safttillverkning och sålde cocosbollar under eget namn. Vi var som mest drygt ett tio- tal säljare och jag slogs om första platsen hela tiden och den var så gott som alltid min. Våren 1980 gick Roines i Hallsberg i konkurs. Då startade jag och Birgitta ett Handelsbolag och började nästan omgående sälja kaffemaskiner. Birgitta och jag hade ett gemensamt kontor på bara tio- talet m2 och med ett par små skrivbord ställda mot varandra. Jag minns att jag sa, ”Tänk om det kunde ringa lite”. Det har jag fått äta upp med råge. Nu kan jag inte gå ett steg utan telefonen ringer eller när jag vänder ryggen till, kommer mejl efter mejl.

Vi växte fort och fick byta lokaler ungefär vart fjärde år. Vi växlade in på spåret och var restaurang- & storhushållsgrossit under tio- talet år. År 1995 lämnade jag över detta till en helt ny ägare. Lönsamheten på verksamheten var minst sagt svag och konkurrensen hård. När jag lämnade bolaget 1995 omsatte vi drygt 90 milj SEK. Jag gick back to basic och startade om helt och hållet hösten 1995. Nu ägnade vi all kraft åt där jag en gång börjat, sälja till kontor och industri. Några månader efter starten, kom vår son Niklas, in som delägare och ekonom.

Nu började den spännande resa vi är inne på idag, en säljare och en ekonom driver företaget framåt mot nya mål hela tiden. Vi har investerat stort under åren i verksamheten. Vi rustade själva under ett helt år, en förfallen industrilokal 1996. Vi byggde till den ganska stort 2002. Vi byggde till under 18 månader 2007 – 2008. Inte ens detta räckte och vi gjorde en jätteinvestering förra året på drygt 10 milj. SEK, då vi byggde till 1250 m2 lager och kontor. Vi beräknas omsätta 52 milj. SEK i år. (alla tal exkl. moms). Vi har investerat mycket stora belopp i vårt affärssystem som vi utvecklat själva med programmerares hjälp.

Den sista stora steget framåt är att datorn kommer att ta hand om mycket av mina arbetsuppgifter. Dagarna fylls för min egen del av kreditkontroll och upplägg av nya kunder från nätet och kunder som ringer in. Allt detta kommer affärssystemet att sköta om automatiskt i fortsättningen. Kunden kommer att kategoriseras och läggas upp med kund nummer. Kunder som affärssystemet inte godkänner vid kreditkontroll kommer att gå till mig för prövning. Detta kommer att innebära en stor lättnad för mig. Det kommer att kännas skönt. Kanske kommer jag att kunna sälja mera produkter framöver.

Efter denna långa resa känner jag mig både glad och inte minst stolt, över att få en order på våra egna ”Tomtesäckar” med julgodis, till ett av de största Börshusen i London, visst är det roligt.

Ps. Av sekretesskäl har jag utlämnat namnet på börsen, men den är nog en av de största i världen.





Födelsedagskalas Oliver 3 år

17 11 2012

Oliver fyller tre år och bjöd hela släkten på fest.

Jag vill bjuda på en plogbilstårta, sa Oliver , till sin pappa Mikael. Sagt och gjort, pappa Mikael & mamma Candra beställer en sådan och bjuder in hela släkten på fest i vårat hus. Familjen  Candra & Mikael startar bilen i Stockholm och kör ned till Småland. Farfar Åke och farmor Inga-Bojan, lät en av sina många tjurar offra livet och gjorde en fantastiskt god köttgryta som vi alla njöt av.

En riktigt god plogbilstårta från Thimons Konditori.

Tjugo personer skulle den räcka till. Vi var femton personer, men den var så god att vi åt upp så gott som hela tårtan.

Oliver fick naturligtvis en hel massa paket.

Få har har lika många bilar som Oliver har. Han kan alla bilmärken ute i trafiken och på stan. Naturligtvis vet han också vad morfar & mormor och alla andra i släkten har för bilmärken. Vad är då naturligare att få än en biltransporttrailer för transport av alla bilar. Tack till Candra och familj för allt det goda vi bjöds på och den enormt goda köttgrytan som farfar Åke och farmor Inga-Bojan gjort.

Några timmar senare och den riktiga födelsedagen…

Oliver sov ända till klockan nio på söndagsmorgonen och då kom familjen med ännu mera paket.

Nästan hela sängen blev full av paket.

Lilla syster Nelly och mamma Candra bara tittade på när Oliver öppnade alla paket.





Höststädat

10 11 2012

Nu är det rent och snyggt i min trädgård igen.

Det känns rätt så skönt när sommaren och hösten är över. Dessutom känns det så skönt när jag kan överlämna trädgården till vintern och veta att det är välskött och i ordning på allting. Idag blåste jag bort de sista löven från mina grannars lövträd. Mot norr har jag en ödetomt med massor av stora lövbärande träd och stora tallar. Mot öster är det skogstomt och mot söder har jag haft en granne som har bara ”bott i sitt hus”. Eftersom det ”alltid” blåser sydvästlig vind,  har jag alltid fått in grannens stora lönnlöv samt enormt stora bambulikande växter med enorma mängder löv. Dessa löv har ibland gjort mig förtvivlad. Alltid ogjort arbete i min trädgård. När jag handplockat upp sista lövet och varit borta en dag, så har jag haft lika fullt igen med löv igen. Jag har bett min granne om hjälp, jag har satt upp nät, jag har satt upp plast men inget har hjälpt.

Nu har huset på söder stått tomt ett halvår och löven har legat tio cm tjockt över stora delar av trädgården. I veckan såldes huset till ett par av våra vänners barn och familjen är i 40- årsåldern. Vad roligt att få hälsa Pelle & Monika välkomna till gatan och som nya grannar. Tillträdet sker först i slutet av månaden, men de hade frågat min tidigare granne om de fick gå dit innan och köra bort allt löv. Gör det hade min tidigare granne sagt, ”Då blir grannen glad”. Vad roligt att få en granne som man kan växla några ord med ibland.

Själv har jag, som jag skrivit om tidigare, anlitat Lindéns Trädgårdstjänst. Roine Lindén har putsat och beskuret alla mina buskar samt tagit bort min odlingsbänk. En hel veckas arbetstid tog jobbet samt att köra bort mängder av ris och klipp. Det känns som att det är det bästa jag gjort på många år. När inte tiden finns, är det ett ständigt stressmoment att inte räcka till och hinna med. Jag vill ju åka husbil så mycket jag kan.

Utefter husets kortsidor har jag haft stensättningar och planterat Coteneaster med jämna mellanrum. De har brett ut sig trots att jag tuktat dem och så fastnar det en massa löv även i dem. Det har även blivit en hel del torra grenar med åren. Nu är buskarna borta även de och jag skall bara snygga till stensättningen. Det jobbet ska jag putsa till och göra fint i vår. Efter allt regn i sommar  och under hösten har gjort att det vuxit obegränsat i år. Det har blivit så mycket ogräs på de sista veckorna att det blev även ogräsrensning ett par timmar idag.

Odlingsbänken var det sista jag offrade på grund av bekvämlighet samt att vi är så lite hemma. Odlingsbänken var drygt fyra m2 och en halv meter djup med bara lövkompost. Första året satte jag fyra kg potatis och fick skörda 75- 80 kg potatis. Under en enda planta var det 25- 30 stora vita rena potatisar. Med tiden kom rötter in i odligsbänken från den närbelägna skogen och sög ur all näring. När det växer som bäst under juni och juli månad är vi i sydeuropa och är inte hemma och skördar. Nu är den jämnad med marken, tack vare Roine Lindéns lilla trädgårdstraktor. Det känns skönt.

Jag har haft tre styck större och mindre vattendammar med fontäner och belysning. En fyllde jag igen i våras och planterade en buske i. Den näst sista kommer jag att fylla igen i vår och plantera även i den. Säg inte att jag blir äldre och inte orkar, det gör jag visst. Men det är mycket mer inspirerande att resa med husbil och hålla kontakt med bloggvänner i cyberrymden än att bara känna att det är en massa jobb hemma.





Tack Mor & Far

3 11 2012

Jag har fyra hundra meter till Mors & Fars viloplats på Aneby Kyrkogård.

Det är riktigt mäktigt att komma upp till kyrkogården när kvällsmörkret har lagt sig och jag såg riktigt få gravar, utan att att det brann ett eller flera ljus.

Det ser ljust ut genom kameralinsen, men jag kan intyga att det var beckmörkt.

Det är helt fantastiskt att få gå runt på kyrkogården och inte bara stanna vid nära och käras gravplatser.

Aneby Kyrkogård Allhelgonadagen 2013.

Oj vad fantastiskt, sa mannen i grinden när vi möttes, jag var på väg ut med min kamera och han på väg in.

Kyrkogården ned mot Jularpsskogen.

Här är det riktigt mörkt bland de stora tallarna, men ljusen lyser upp så underbart vackert.

Här vilar Far & Mor sedan flera år tillbaka.

Det jag känner en dag som denna, är ett Stort Tack till Far & Mor. Ett stort Tack för alla umbäranden för oss fyra barn, när det var fattigt i Sverige på 40- talet. Förlåt att vi inte sa mera Tack, så länge ni levde.





Tack….

28 10 2012

Tack för i sommar, nu tar Kung Bore över kommandot i naturen.

Inget ovanligt alls med snö och kyla sista dagarna i oktober. Ändå så tänker man nej, inte redan nu… Jag minns som bondpojk hemma hos pappa, sista veckan i oktober var det inte alltid det gick att plöja på åkrarna, det var helt enkelt så fruset, att plogen inte gick ned i jorden.

Tack ”Fino” för ditt outröttliga jobb i sommar.

Vi har varit ute och rest hela våren, sommaren och hösten. ”Fino” har klarat av att klippa gräset, tre gånger i veckan i vår extremt besvärliga trädgård. Säljaren sa när jag köpte den, ”Det går inte att klippa med en robot i sådan trädgård som du har”. Jag var envis och stod på mig och efter lite inkörnningsproblem har den gått klockrent. Ingen kunde skapat en finare gräsmatta än vår käre Fino. Jag har bara putsat kanterna var annan vecka. Nu har han fått komma in i stugvärmen.

Tack sa Talgoxarna när jag fyllt deras egna lilla lilla stuga med fågelfrö.

Jag funderade just hur lång tid det tar innan de kommer och äter? Jag bara vände ryggen till, så var de där och åt för fulla muggar. Hur hittar de tillbaka, hur känner de av att det finns mat att äta? Tyvärr kommer grannens katt också till fågelbordet och sitter och vaktar hela tiden. Det gillar jag inte alls…

Tack till vår kära husbil för alla upplevelser under tiden tillsammans.

Det blev lite isgata runtomkring, men med lite ljummet vatten gick det bra att tvätta och göra den fin. Vi hade planerat att sätta på vinterhjulen nu, för att köra runt i vinter. Men så efter Kabes 55- års fest kom vi överens för femte gången, med Torgny Ekman, Östgöta Camping, om ett byte till en ny Kabe 910 QB.

Jag hann innan kvällen kom, tömma alla lastutrymmen, spola rent gråvattentanken, låna en ”tandborste” för att städa rent in i minsta detalj i alla yttre utrymmen. Nu när vi bestämt oss känns det som att åka runt med ”lånegods”. Vi hade som mest hunnit med två resor till innan julruschen tar helt överhand med dubbelt med jobb under veckans alla sju dagar. Om 14 dagar, om det är fint väglag, kommer vi köra in den i hallen hos Östgöta Camping för försäljning. Vi har ett helt nyrustat hus, vi har en nyansad trädgård, nu hoppas vi njuta av detta i vinter. Vi får ta lite helgresor med vår fina nya Hyundai i stället och sova på hotell.

Tack Kabe, det blev till slut affär på vår drömbil Kabe 910 QB. Bild Kabe.

Önskelistan hade flera punkter. Själv tröttnade jag på långbäddar, jag ville ha en Qweensbädd, jag ville få in vår MC i garaget, jag ville ha en smidig dubbelbädd fram, för att kunna ta med gäster eller barnbarn ibland, samt att jag tycker att alla halvintegrerade husbilar är för lastbilsbetonade i cockpit. Den nya 5- årsgarantin lade extra krydda på ett byte. Vi har redan tillbringat flera timmar på Elmiamässan och på Kabe 55- årsfest i denna bil. Vi bara blir mer och mer förälskade i den. Välkommen in på husesyn, genom att klicka på länken här…

I mars, april 2013 får vi vår nya bil.

Ps. Pappa hade knappt aldrig en riktig traktor, än mindre de jordbruksredskap som krävdes för dåtidens ringa lantbruk. Kanske är det det, som jag måste ta igen, nu innan jag blir gammal. En toppmodern husbil helt enkelt.





Tolv nya ställplatser i Eksjö med bästa läge

25 10 2012

Eksjö Camping Konferensbyggnad. Källa Husvagn & Camping.

Vi kunde vid vårt besök på Eksjö Camping, i samband med Höstträffen Husbilsklubb Gemenskap, konstatera att tolv nya ställplatser alldeles intill strandkanten på sjön Hunsnäsen. Detta är det absolut bästa läge man kan få, för att parkera sin husbil. I direkt anslutning till ställplatsen finns gång- och cykelbana in till Eksjö Centrum, bara några få minuter bort. Jag frågade på priset och fick svaret 99:- per natt. Dessutom rustar man nu upp alla servicebyggnader. Det skall bi spännande att få komma tillbaka till våren när den öppnar.

Här till höger ligger de nya ställplatserna.

Gång- & cykelbanan har nu fått en annan sträckning och ställplatsen ligger helt avskild ute vid vattnet.





Vad skulle pappa ha sagt…?

22 10 2012

Jag kände inte igen mig när jag kom hem i afton, vad har hänt?

För tre till fyra veckor sedan, bad jag Lindéns Trädgådsservice i Aneby, komma hem och hjälpa mig. Vi har varit hemma två helger på fyra månader. Det har regnat och det har växt utan gränser,  i denna sommar. När man inte är hemma och går och pillar hela tiden, blir det helt plötsligt mycket att ta hand om. Växter som inte gallras, tuktas och hålls efter är ingen prydnad.

Jag som har ideotträlat tusentalet timmar med rent anläggningsarbete i min trädgård, går och ber om hjälp, lockad av ”Rutavdraget”. Vad skulle pappa ha sagt, som visste vem jag är och vad jag brukar orka med. Jobbet inkräktar på fritiden och husbilen tar den lilla fritid som är kvar. Jag ringde på Roine Lindén, kom och hjälp mig, sa jag och det gjorde han gärna.

Mot min norra granne som är en ödetomt.

Jag tog hand om en trädgård utan större planläggning och tanke, när vi köpte vårt hus 1990. Att göra om en tidigare anlagd trädgård är värre än att börja från början. Jag ville inte gå in med maskiner och köra sönder. De verktyg jag hade var två järnspett, spadar, skyfflar, skottkärra, motorsåg och en släggyxa till alla gamla rötter. Mer än 35 ton marksten och trappstensmur, flera billass med grovkrossat bärlager, fem billas matjord, allt körde jag in i min skottkärra.

När jag anlade min trädgård hade jag en idé. Det här skall bli ett grönt ”möblerat” uterum. Gränsen mot mina grannar och så även mot Skogsgatan planterade jag 70- talet Thujabuskar samt lika mycket andra buskar. Men jag planterade dem med tre meters mellanrum. Mellan Thujabuskarna ville jag ha en lågväxande buske, ett ”fönster” i Thujaplanteringen helt enkelt. Med bara Thujabuskar hade det blivit en fängelsegård. Nu har jag öppen kontakt med grannar och förbipasserande. Mellan Thujabuskarna har jag planterat varannan Brudspiréa och varannan Rosenspirea.

Vidare har jag grävt ned hundratals meter elkabel och totalt har jag över trettio ljuspunkter i trädgården, alla på 220 v och lågenergilampor. Jag har elkontakter under buskar och träd och naturligtvis även på min egna ställplats till husbilen. Ute i trädgården har jag sedan gjort många olika utsmyckningar, möbler i uterummet helt enkelt.

.

På norrsidan om vårt hus

Vart har alla löv tagit vägen var det första jag tänkte. Min duktige trädgårdsentreprenör hade klippt buskarna, tagit bort varenda kvist och även löven från grannarnas träd. Jag kände inte igen mig helt enkelt. Nu har min entreprenör klippt ner alla Rosenspirea buskar. Kvar står alla Brudspirea buskar. Dessa kan jag inte klippa ned förrän i vår efter det att de har blommat färdigt.

Mot norr.

Lita inte på alla säljare vad de säger. Thujabuskar blir som du och jag, sa säljaren, när jag planterade dem för tolv, tretton år sedan. De blir två meter höga och sedan växer de bara på bredden. Vilken lögn, jag har kapat ner dem mer än en halv meter vid två tillfällen och de bara växer vidare ändå. Nu insåg jag min begränsning, jag har inte drag på bilen, jag har ingen lämplig släpkärra och jag har inte tid.

Ps. Jag tycker det är kul att mörkerfota så jag smög runt i trädgården med kameran trots att det var beckmörkt ute.





Hemma i hembygden

20 10 2012

Ralingsåsgården, några få km utanför Aneby där vi bor.

En regntyngd lördag som denna kan man nästan lika gärna vara hemma, som att fara iväg och åka husbil. Denna helg har dessutom Korskyrkan, Aneby, där vi tillhör, anordnat en gemenskapshelg på Ralingsåsgården. Själv har jag vuxit upp med läger på Ralingsås i slutet av 50- talet och något år in på 60- talet. Sedan dess har gården byggts till och byggts till under en följd av år. Idag anser jag att det finns alldeles för många hus på gården. Allt bygger på frivillighetens väg och det är få, som kan ställa upp på det enorma underhåll som nu krävs och kostar mycket stora summor pengar.

Jag minns när vi badade nere i Ralången på 50- talet hur vattnet var nästan lite dyaktigt och slammigt. Jag kan ofta fundera på oss människor, hur vi kunde bete oss, inte bara då, utan även i nutid. På den tiden släpptes allt avloppsvatten ut i Ralången från hela Aneby samhälle, utan minsta reningsverk. Vi hade även ett ganska stort slakteri och mängder av orenat vatten gick rakt ut i dagvattenledningar. I det vattnet badade vi lägerungdomar! Konstigt att man inte blev sjuk.

Stora byggnaden på Ralingsåsgården.

När första lägergården invigdes sommaren 1957, minns jag hur vi fick mat, saft och bullar i den anspråkslösa första lilla byggnaden på hörnet på vänster på vänster sida av byggnaden.

Jag minns att jag hade en stor mugg som rymde en halv liter när vi skulle få saft och bullar. Jag minns också hur en av kökspersonalen sa till mig, ”Hade alla lika stora muggar som du, skulle saften inte räcka till alla”.

På 70- talet byggdes en enormt stor sommarkyrka.

Även denna har byggts till i flera omgångar.

.

Stannar vi upp och är medmänniskor när en olycka händer?

Här har arrangerats en olycka och flera personer är skadade och andra svårt chockade. Hur gör du själv när du ser en skadad, törs du gripa in, eller går du bara förbi? Detta är en tänkvärd frågeställning.

Bara några få minuter efter olyckan kommer brandkåren.

Eftersom flera av våra medlemmar är med i Brandkåren i Aneby, var den mycket snabbt på plats och kunde ta hand om skadade och spärra av vägen.

Duktiga välutbildade brandmän ger första hjälpen.

Några av oss grep in och kunde hålla folkmassan borta från att stilla sin nyfikenhet.

En svårt skadad bilförare.

Trots att det var en Volvo som krockat med en cyklist, fick föraren hjälpas ut ur bilen av våra brandmän.

Var är min cykel, jag ska cykla hem, jag ska cykla hem, hör ni inte.

En person var svårt chockad och det krävdes flera riktigt starka man att hålla fast honom.

Den skadade kunde själv gå till ambulansen efter en stund.

Det var nästan otäckt bra sminkat.

För oss med husbil finns riktigt bra ställplatser med el och nybyggt servicehus.

Vill man bara uppleva tystnaden och inte störas av ett enda ljud, ja då rekommenderar jag denna ställplats. Under höst och vinter kan det vara bättre att köra ned till gårdsplanen där toaletterna är året om bruk.

Det blir mycket sång och musik under en sådan här dag.

Före avslutningen i afton serverades vi en riktig festmiddag.

Det blev en mycket lättsam och lyckad dag. Inte bara fika, mat och undervisning, utan lekar och en ganska fri samvaro under eftermiddagen. Tack till er alla som gjorde denna helg mycket lyckad.





Thanks Kabe, For me Always Kabe!

14 10 2012

Vi kommer sent fredag kväll till Kabes 55 års fest.

Mörkret har börjat falla på fredagskvällen när vi rullar in på på Camping Villa Björkhagen i Jönköping. Vi hade så gärna velat vara med under fredagen och sett fabriksvisningen i Tenhult. Men i bland går det inte att göra två saker samtidigt. Läs om den intressanta rundvandringen på fabriken på bloggen Lennarts Tankar.

Vår drömbil Kabe 910 QB stod uppställd vid receptionen.

Vi visste att våra bloggvänner var på plats. Vi gick bara en liten bit innan mörkret föll helt på campingen. Det var så kallt ute att vi gav upp att gå runt för att se, om vi såg till några bekanta och vänner.

Här står bilarna, vad spännande att få titta runt på lördag morgon.

Vi gick snabbt tillbaka in i husbilsvärmen och tittade på tv och inväntade den spännande lördagen.

När jag kommer fram till visningsbilarna på lördag morgon är den första person jag ser…

Mannen bakom bloggvännen ”Lennarts Tankar” Lennart Olavsson från Handen. Jag hinner bara hälsa så kommer hans kära hustru Irene också. Jag var på väg till toa och höll på att glömma bort allting, vi fick bara så mycket att prata om. Jag skojade med Lennart och sa, att jag tagit på mig en rödrandig skjorta dagen till ära och lite för hans skull också. Lennart har varit ombudsman inom Pappers. Jag måste spontant säga att Lennart är den trevligaste fackliga företrädare jag träffat. Vi fick nästan en hel dag tillsammans och vi bara pratade.

Utanför en annan husbil stod Nelly tillsammans med sin Matte. Foto Lars Permelin.

Jag älskar snälla, kloka och tillgivna hundar och naturligtvis gick jag fram och satte mig ned och pratade med Nelly. Är det möjligt att det är dig som jag har sett när din husse bloggar, frågade jag Nelly? Ja sa Nelly och lade huvudet på sne, det är mig du har sett. Husse är där inne i husbilen fortsatte Nelly. Efter en liten stund kom bloggvännen  bakom ” Vår Husbilsblogg” Lars Permelin med signaturen ”V-backen” . Har du spelat fotboll sa jag och åsyftade signaturen? Nej det heter så där vi bor. Ytterligare bloggvännar att lära känna. Våra vänner kommer från Hässleby trakten i Stockholm.

Sätt dig Birgitta, så åker vi till ”Gibb” (Gibraltar) sa jag.

Nu studerade vi vår nya drömbil, Kabe 910 QB, i timmar. Kollade alla lastutrymmen, skrev upp mått, provlåg i Qweensbädden, kollade alla skåp och inte minst miljön i cockpit.

Nu åker vi mot våra drömmars mål , sa jag.

En sak är vi direkt säkra på, ingen skinnklädsel för vår del. Jag tål inte att sitta på detta kalla, sa Birgitta.

Nu har det samlats mycket folk kring bilarna och kring kaffet och kanelbullarna.

Det var ganska småkallt ute så efter ett par timmar satt vi i vår husbil och pratade och hade Jättetrevligt med våra bloggvänner, Lennart & Irene, från Handen.

Klockan 18 på lördagskvällen var vi bjudna på middag i Hall Nord på Elmia.

Festen var uppdukad för 360 personer. Menyn bestod av rostbiff och en god potatisgratäng.

Det tog en bra stund innan alla köpt vad de önskade dricka till maten.

Vatten och lättöl ingick i middagen, men de allra flesta önskade en ”Mariestad” eller en flaska gott vin. Jag kan intyga att det var gott.

Inte bara vi bloggvänner hade roligt, min Birgitta och Irene Olovsson hade minst lika roligt.

Bloggvännerna Lars Permelin, Matts Torebring och Lennart Olovsson.

Jag tror det var både tur och skicklighet att vi fick plats bredvid varandra på festen, Oj, vad trevligt vi hade. Tack Kabe för denna enormt trevliga fest.

Jag gick en trappa upp, för att fånga det mesta av festen, kortet blev inte bra, men festen var toppen.

Vi bjöds på en riktigt rolig Stand -up Comedy med Göran Egenhart.

Kvällen avlutades med dans till Chiquita.

Jag kan bara erkänna att jag aldrig tagit ett dansteg och inte denna kväll heller. Både Birgitta och jag köper dock oftast dansmusik.

Jag vill uttrycka ett Jättestort Tack till Kabe för deras fantastiska fordon och denna supertrevliga fest. Vi var med på 50- årsfesten för fem år sedan och nu 55 års festen. Vi bokar redan nu plats om fem år igen, om vi får inbjudan till 60 års fest.

Det är 30 år sedan jag var på denna camping, tyvärr har klockan stått still i 30 år.

Jag har aldrig förstått mig på människor som inte utvecklar sina företag och går framåt. Sist vi var här för 30 år sedan var det lika blött , lerigt och nästan omöjligt att gå fram utan stövlar, så även nu. Jag hoppas jag aldrig behöver återvända hit.

Åskilliga vagnar som denna eller sämre står på campingens bästa platser.

Naturligtvis behöver de socialt utstötta någonstans att bo. Men denna hjälp förefaller mig istället som stor missär.

Ps. Jag hade ingen internetuppkoppling till min dator på hela helgen. På grund av detta är jag så sen i mitt inlägg denna gång.





Varför två fester samtidigt, vilken fest hade du valt?

8 10 2012

Inbjudan till Galafest i Stadshuset Stockholm.

Redan i mitten av augusti månad anmälde jag Niklas och mig till Galafesten, Årets Företagare, i Stadshuset i Stockholm. Så kom inbjudan till Kabes 55 års fest i Tenhult/ Jönköping, naturligtvis samma helg. Jag gick och visste inte riktigt vad jag skulle välja. När Niklas och jag ger oss ut och reser, åker vi inte bara bil, vi konfererar varje km, både bort och hem. Resorna blir på det viset mycket värdefulla.

Så kom jag på lösningen, vi kör in husbilen till Kabe festen och parkerar den på campingen i Jönköping. Niklas och jag åker upp till Stockholm. Festen i Stadshuset skulle hålla på till fram emot ett tiden på natten, men då med dans. Planeringen var att köra hem vid 23- tiden på natten och hämta upp Birgitta och fara ned till Jönköping fram emot småtimmarna.

Så blev Niklas akut sjuk och vi delar upp hans arbetsuppgifter mellan oss på kontoret. Birgitta och jag skulle kunnat köra upp till Stockholm på fredagseftermiddagen och hem på natten direkt till Jönköping. Men idag bestämde jag mig, de 2500:- som det kostade att vara med i Stadshuset fick brinna inne och vi väljer att bara att vara med på Kabe festen i Tenhult/ Jönköping. Jag har varit med på en 50 års fest i Stadshuset i Stockholm en gång tidigare. Den gången var det Delicato Bakverk som fyllde 50 år.

Inbjudan till Kabe festen i Tenhult/ Jönköping kom redan i mitten av juli månad.

Någon har kallat mig Mr Kabe och då kan jag inte vara hemma från Kabe festen i Tenhult/ Jönköping. Kanske är jag den enda i Sverige som gör ett sådant val, väljer Kabe Festen före festen i Stadshuset, Stockholm. Jag vet att jag är Husbilsfanatiker, jag vet att jag är så intresserad, av det nya flaggskeppet Kabe 910 QB. Jag vill krypa och syna allt in i minsta detalj. Visst har det har nyss varit Elmia mässan, men här samlas alla jämnlika. Det skall bli kul att träffa en massa bara Kabe kunder och personal. Hoppas även att få träffa även någon av mina bloggvänner.

Finns det någon mera i detta avlånga land, som skulle gjort samma val som jag?