Matts Torebring

Solnedgång i Normandie.

Jag tycker om solnedgångarna vid Europas västkust och då speciellt vid Atlanten, de är så mäktiga på något sätt, vid det stora havet. Denna solnedgång bevittnade vi från Camping L´Anse du Brick, Normandie.

Utsikt från middagsdisken i servicehuset.

Innan solen gick ned igår, bekantade vi oss lite i omgivningarna. När vi* (Birgitta) står och diskar ligger denna vy framför disken. (* Vi har fördelat så jag kör oftast bilen, serverar kaffe klockan sju på morgonen, lagar frukost, ordnar fika och mellanmål och Birgitta vill gärna diska själv)

Tvättmaskinerna på campingen.

Vår gode vän Lennart Olofsson, Lennarts Tankar, visar ofta bilder på när han (Irene?) tvättar. Jag erkänner utan omsvep, jag kan inte sköta en tvättmaskin, så jag visar bara en bild på campingens tvättmaskiner.

Exemplariskt stora duschar och maximalt välstädat.

Högst upp på campingen är vi skyddade av ett stort berg.

Eftermiddag/kväll i L´Anse du Brick, Normandie.

Vår plats nr 46 på campingen och som ni ser, en stor inramad tomt även här.

Kvällsskymning.

En ny dag och dags att gå och köpa bröd & mjölk i butiken rakt fram.

Bedårande utsikt var vi rör oss.

Vi går en strandpromenad på förmiddagen.

Husen ligger tätt utmed stranden.

Några få människor bor vid vatten, medan andra inte har vatten för dagen.

Landskapet är nästan sagolikt vackert.

Hortencia, är det också ett låneord från franskan?

Himmel & hav möts i horisonten långt borta.

Gott om vikar och uddar i strandlinjen.

Några liljor långt borta i en bergsskreva.

Det finns en beach ett stycke bort, detta ser inte badvänligt ut nedanför campingen.

Hortencia på en sluttning ned mot Atlanten.

På förmiddagen idag var det +21,7 grader

I går kväll var det rent ut sagt kallt, när jag gick en liten runda vid 22 tiden, då var det bara + 11 grader. I dag var det utlovat + 18 grader och en enda stor sol. Solen stämde, inte moln på himlen och det har nästan orkat upp i + 24 garder. Vi har läst och solat och bara kopplat av. Vi har solat så mycket, att vi fick till slut gå till skuggan. Denna snart 30 år gamla termometer fungerar fortfarande, frånsett utegivare som vi tagit bort.

Både Birgitta och jag mår bra i den temperatur  som vi haft, denna underbart soliga dag. Annat var det förra året när vi kom till Camping Lake Caspe i Spaniens inland och det var över + 38 grader. Jag mådde helt enkelt illa i den värmen.

Det är så pampigt med alla stora träd på campingen.

Här finns platser för de som vill bo i skugga, under de stora trädkronorna, eller som vi bor, på en öppen plats.

En vackert formklippt Thujabuske.

Ytterligare vackert formklippta Thujabuskar.

En vackert formklippt Idegran

Så kom gräsklipparen, nästan ett skådespel.

Nej inte detta oväsen nu, och tankarna for iväg till Camping Rubicone i Italien. Där gick dessa vaktmästare hela dagarna och dammade med sin små gräsklippare. Här var två megastora platser klippta på ett par tre minuter. Det såg ut som han formligen dansade fram över grönytorna.

I morgon lämnar vi denna underbara plats och drar vidare.

Vi har stortrivts på denna Camping La Been Assise. Dessa megastora campingtomter på upp till 200 m2, det gröna gräset, (det finns inga jordiga platser någonstans) landsbygden, tystnaden trots mycket barnfamiljer, gångavstånd in till byn Guines, cykelavstånd till Calais och den fina restaurangen. I morgon kör vi 46 mil söder över till Normandie.

Våra grannar såg lika frågande ut som vi, blir det regn eller kan vi hitta på något i dag?

Jag kan inte påstå att jag gillar dessa djur, vart man än kommer, hemma eller borta, så för duvorna oväsen och smutsar ned. I år har har jag även sett dem vara kanska osams och de pucklar på varandra rejält.

Utrustade med kameraryggsäck, poncho och kartor gav vi oss iväg.

Regnet hänger i luften mest hela tiden, men tröjorna blir bara prickiga av regndroppar.

Massor av broar över ”de kanal”.

Vi såg en kyrka på webben i Calais, den ville vi se.

Vi hade med oss en GPS när cyklade i väg. In till Calais var det bara att byta vägnummer fyra gånger och inget konstigt. Lite värre var det när vi kom fram till Calais. Jag visste att kyrkan låg i den norra delen av sta´n. Med en cykel kan man gå på trottoaren en bit, för att lokalisera sig. Efter många korsningar hit och dit kom vi fram.

Vi är inga storstadsmänniskor som älskar att gå i affärer. Hemma har vi allt vi behöver och lite till. Gamla hus, slott och kyrkor kan vara betydligt roligare att se.

En Jättekyrkogård mötte oss.

Jag såg cimetière (kyrkogård) på GPS´en. Detta franska ord lärde jag mig i Omaha Beach, när vi var där för några år sedan. Denna kyrkogård var nog närmare en km lång.

Naturliga blommor, sidenblommor , blommor i keramik och prydnadssaker.

Själv har jag tre gravar på mitt ansvar att sköta om hemma. Något dylikt med detta, har jag aldrig sett tidigare.

Det var inte den praktfulla kyrkan jag såg på webben.

Det kändes mer som ett fågelbo uppe i tornet än en praktfull kyrka. Det var låst så vi kom inte in i den.

Namnet på kyrkan jag hittade på webben, och den låg ytterligare ett bra stycke bort från kyrkogården.

Nu var batteriet i GPS´en slut och nu skulle vi hitta tillbaka, genom alla olika vägkorsningar. Vi ville fika, men allt var stängt för siesta. Med lite tur, kännedom om väderstrecken och lite lokalsinne denna gången hittade vi ut ganska bra ur sta´n. Jag trodde att Calais var en liten småstad, men icke, där bor cirka 75 000 invånare.

Så här ser vår lilla cykeltur ut som vi gjorde i dag.

Jag hade velat se hamnen och hamntrafiken, men utan en GPS samt en stadskarta i en så stor stad, fick det vara bra för denna gången. Kanske är vi bättre utrustade en annan gång. Våra el-cyklar var i alla fall helt underbara. Vi var ute och cyklade i fyra  timmar och när vi kom hem hade vi solsken igen.

Jorbruken har enorma arealer och stora sädesfält.

Vi bor på Camping La Bien Assise, 10 km från Calais. Byn där vi bor heter Guines. Platsen har nummer 1121 i Acsi katalogen. Fram till 20 juni bor vi här för endast 18 €, trots att det är en femstjärnig camping. Här är ett stort fält med vete och en vallmo som blommar lite här och där.

En bild som lika gärna kunde vara hemma i Småland.

Min alltid leende bloggvän Dessan med bloggen Vardagsglitter,  skrev och undrade om det fanns djur nära campingen. Ja det finns duvor och fåglar i massor på campingen. Dessa kossor hittade vi en halvmil från campingen, när vi var ute och cyklade.

Vi fick sätta oss på en trappa och vänta tills affärerna öppnade.

När vi kom tillbaka till byn har affärerna stängt för siesta. Bara att sitta och vänta i tre kvart tills de öppnade.

Detta är nog ett av de mest tråkiga torg jag sett och varit på.

Jag gissar att detta är ett krigsmonument från åren 1914-1918.

Hemma igen och batterierna står på laddning.

Vad härligt att bara susa runt på våra el-cyklar. Vi kom hem med våra cykelväskor fulla med mat, för flera dagar framåt. För övrigt har vi haft en ganska molnig dag, som gjord för bokläsning, cykelturer och bara koppla av. Även om solen dolt sig ovan molnen, har vi haft 28 grader varmt som mest. Vi hann precis rulla in under markisen, när åskan brakade loss. Vi har haft en del regn, men bara nattetid.

Det blir 10- 12 km cykeltur

I morgon kommer vi nog att cykla in till Calais.

Visst minns ni den gamla slagdängan från Melodifestivalen 1986,

Här kom vi körande igår genom byn strax innan campingen.

Mötande trafik på dessa smala gator var lite pirrande.

Skrämmande trångt och smalt.

I denna korsningen kom vi och svängde höger. Skönt att vi inte har en jättestor husbil.

Experimentfoto blommor.

En av hundratals Tusenskönor i gröngräset utanför husbilen. Jag fick fyra böcker i julklapp, om foto med digitalkamera, med nästan 300 sidor i varje. I dag har jag läst 100 sidor av dem och bara kopplat av.

Plus 28 grader i skuggan idag.

Vi behöver några dagar att bara ta det lugnt. Idag har vi haft en sådan dag.

En liten pool till alla barnfamiljer som bor på campingen.

Välkomna att komma och bo på slottet på campingen.

Att den franska maten är god visste jag, men inte att den var så god som denna.

Vi gick till slottscampingens restaurang och åt Filet mignon róti, créme de maroilles. Så gott och mört kött har jag nog aldrig ätit.

Desserten.

Créme brúlee á I´áncienne. Den var minst lika god. Kanske måste jag lära mig lite franska ?

På torsdag kväll direkt efter jobbet åker vi.

Vi har gjort en grovplanering av vår resa, som vi startar på torsdag kväll. I Frankrike finns 46 slottscampingar som jag skrivit om tidigare. Vi har besökt två av dem tidigare och det har gett en sådan mersmak, att vi i sommar planerar att besöka fem, sex stycken till. Nästan alla är femstjärniga, några få är fyrstjärniga. De slott vi planerar att besöka, kostar alla 18 € per dygn under lågsässong, att bo på med ACSI Card. De slott vi har besökt tidigare, ligger mitt ute i ett jordbrukslandskap. Vi bor med husbilen i slottsträdgårdarna och det är väldigt pampigt. Vi älskar landsbygden och har investerat i våra el-cyklar, för att ta oss till byar, samhällen och andra sevärdheter. Första slottet vi stannar på ligger 15 km utanför Calais.

I år skall vi köra över alla broarna. Själv är jag så trött på att åka Bilfärga, då vi gjort det mer eller mindre, under våra 15 somrar på kontinenten. Dessutom åkte jag mängder av Bilfärgor i min ungdom med långtradare. Hänger du med oss på vår resa i år?

Här kan du se alla slotten: http://www.camping-castels.co.uk/camping-france-id11.html

Här finns lite mera beskrivning: 

Klicka för att komma åt castels_2014.pdf

Vårt Multimediasystem Pioneer 940BT

Detta Multimediasystem Pioneer 940BT ingick vid köpet av våra Kabe husbilar. Vi körde med vår Kabe 880 -10 i tre år, utan att fatta hur vi kunde fylla i de ”fyra” fälten med koordinater. Sonhustrun kom till undsättning och skrev ut 259 sidor instruktionsbok. (alla sidor på svenska, men jag gillar inte instruktionsböcker, jag vill kunna lära mig ändå). Tidigare har vi kört efter postnummer, men kan då komma miltals från den rätta platsen. Inför sommaren 2013 kunde vi köra efter koordinaterna och då var den 100 % klockren. För er som har denna modell, men inte lyckats med koordinater. Står det L 17 och inget händer, måste du skriva 017 och så kommer du vidare.

Nu ville vi datera upp kartan inför sommarens resor. Vår gode medarbetare Stefan på jobbet, som nästan är ett tekniskt geni, ryckte ut för att undsätta oss. I de 259 sidorna borde finnas med en rad, om uppdatering av kartor, men inte ett ord. Bara att leta och söka på nätet, hitta rätt modell, hitta rätta kartor tog bara det ett par timmar i anspråk. Allting dessutom på engelska. Så kom då ett pyttelitet minneskort, 5 x 10 mm.  Innan vi kunde ladda in det, var vi tvungna att koppla upp oss på datorn. Nu skulle två koder matas in på cirka 15- 20 tecken. Efter allt detta stod systemet och laddade ned minneskortet i en halv timma.

Är detta ett rimligt system, fackengelska, obegripligt över huvudtaget. De allra flesta av oss husbilsåkare är äldre, utan en chans att klara av detta. Nu är den nya Europa kartan installerad och vi är 1500 SEK fattigare. Kanske är vi 1500 SEK rikare, på nya vägar och upplevelser istället. Jag har letat på nätet, jag har sökt i olika Forum. Många skriver, vi använder den inte, den är för krånglig. I modellen ingår, GPS, telefon, backkamera, CD & DVD och radio. Även radion är superkrånglig.

Vår första GPS år 2002, kostade 27 000 SEK. På den fick man byta CD skiva, vid gränspassager till nya länder. Den var dock inte minsta krånglig. I min iPhone har jag Tom Tom för Norden. Den fungerar klockrent för 675 SEK och fria kartuppdateringar.

Fredag förmiddag samling till årsmöte i Huskvarna Folkets Park.

Jag stal mig ledigt, medan Birgitta åkte hem och jobbade under fredagen. Det var kul att vara med på årsmötet.

Årsmötesförhandlingar.

Årsmötet leddes mycket proffsigt av vår ordförande Åke Nilsson, Junsele och Lars-Åke Lagrell, som extra insatt ordförande, till själva förhandlingarna.

VD för Kabe, Alf Ekström, berättar om företagets utveckling och alla egna patent.

Alf Ekström berättade historien om Kabe och det kvalitétsarbete och kontroller som Kabe jobbar med, samt alla egna patent på mycket egna detaljer i husbilarna.

Investeringar i Kabe Husbilsfabrik de sista åren.

Efter allt detta trevliga bjöds vi på lunch i folkparkens lokaler.

På fredagskvällen var det uppdukat till stor 10- årsfest för klubben, i samma lokaler.

Sång & Musik & Underhållning hela kvällen.

Rikligt med god mat serverades.

Ett riktigt stort bord med fina vinster lottades ut.

Familjen Lägermo vid vårt bord, också från Aneby, tog hem vinst på i stort sett varje lott. Hon uppmärksammaders av kvällens Toastmaster, Leif Olsson, och fick dra en vinstlott själv. ”Självklart” fick hon vinst på den också.

Riktigt goda tårtor och kaffe innan dansen började för de danssugna.

En riktigt god ”boggietårta”. Nja, alla har inte boggiebilar, som Lennart Olofsson & jag, men de fick äta tårta ändå.

Mina nyutslagna Rosenhagtorn hemma, vill jag överlämna som tack till styrelsen.

Vår styrelse och vår ordförande Åke Nilsson, Junsele, skall ha en extra eloge för sitt stora engagemang, sitt trevliga bemötande och en stor proffsighet. I dag på lördagsförmiddagen var festen över. Då reser över 25 deltagare vidare med sina husbilar till Kroatien, under Åke Nilssons ledning. Resan beräknas till fyra veckor. Ett extra Tack till familjen Olofsson, Lennarts Tankar, som ordnat till så vi blev grannar på campingen. Birgitta & jag reste hem ganska tidigt på morgonen, för att putsa på husbilen, lasta klart inför vår ”Tour in France”, som vi startar på torsdag kväll veckan som kommer, samt för att hitta de sista ogräsen i trädgården.