Vi vaknade mycket tidigare än solens uppgång. Klockan är tre på morgonen och det störtregnar ute och det slår hårt på taket. Minus sex grader, när jag låste sent i går kväll och så störtregn mitt i natten, hur är det möjligt? Nästan omöjligt att somna om, tankarna snurrade runt, vägen måste vara omöjlig att köra på, saltar och sandas vägen eller måste vi stanna kvar en dag till?
I dag är vägen blankpolerad som ett parkettgolv och sandbilen har rullat före oss ända ned till Boden. Borta är den hemska spåriga vägen, som det var i tisdags eftermiddag, när vi körde upp. Vi har respekt för halkan, den blankpolerade vägbanan och kör sakta vidare hemåt.
SVT Nordnytt har rapporterat om massor av ihjälkörda renar. Vi ser kadavren lite varstans i dikena. Renarna har ingen känsla för trafiken och inte alla bilförare heller, utan kör alldeles för fort. Renarna bara står still på vägbanan och tittar, som att här bestämmer vi.
Vi startar oftast bara på en slätt kopp kaffe, för att vakna till på. Idag blev frukoststoppet sent på förmiddagen, för det var flera rastplatser som inte var uppskottade.
Resan från Umeå till Jokkmokk tog en timma och tre kvart mindre tid, att köra på hemvägen än på uppvägen, trots att vägen var blankpolerad bitvis idag. Det säger lite om vilka vägförhållande vi hade på uppvägen.
Solen har stått lågt på himlen och lyst rakt in i cockpit idag. Trots solskydd och solglasögon, har det stundtals varit svårt att köra. Temperaturen ute har legat på plus, minus noll och det har gjort vägbanan slaskig av saltet på E 4:an och mycket spolarvätska har gått åt. Dessutom stormvarning längs kusten. På Höga kusten bron var vindstyrkan 18 sekundmeter.
Allt har gått bra och vi har kört men än halvvägs hem. Vi skulle söka upp en ställplats i Sundsvall, men vår GPS kände inte till nya bron och genomfarten, så vi körde ett par mil till. Nu har vi nattparkerat med de stora pojkarna på en Preem tapp vid Njurunda.






















































































