Matts Torebring

100 och åter 100- tals gånger har vi passerat här.

Sedan jag fick körkort 1965, har jag kört genom Korsberga, strax utanför Vetlanda, ett oräkneligt antal gånger. Jag har bara sneglat på den vackra trädgården, med den fantastiska minigolfbanan, men aldrig stannat. I dag åkte vi dit! Vi började med en räksmörgås i trädgården. (Kortet blev misslyckat)

Vänhems Minigolfbana vid genomfaten i Korsberga.

Här är ett makalöst arbete nedlagt i trädgården och på minigolfbanan. Vi har inte spelat minigolf på snart tio år. Men det är aldrig för sent, att försöka igen.

Vänhems Minigolfbana.

En ganska lättspelad bana med 14 hål. Tre slag per bana blev det till slut, helt ok för nybörjare, tycker jag.

Vänhems Minigolfbana

Vatten rinner och porlar ”över”allt.

Vänhems Minigolfbana.

Birgitta tog en ”röd” boll och jag en grön.

Vänhems Minigolfbana.

Såg du, sa Birgitta, att det låg en cigarettfimp i en bana? Nej, det såg jag inte, svarade jag, det är inte möjligt, lite smått upprörd. Så fint och välstädat som här finns inte.

Vänhems Minigolfbana.

Birgitta var duktig att spela och var nära att slå mig. Själv hade jag tur med en spik på en bana.

Vänhems Minigolfbana.

Visst är den läcker minigolfbanan i Korsberga

Vänhems Minigolfbana

Här kommer Birgittas boll mitt i tunneln.

Tack & farväl till Vänhems Minigolfbana.

Vi tackade värdfamiljen för den trevliga visiten. Jag sa att du måste göra en ställplats också, så mycket husbilar som åker här. Själva for vi vidare till Boskvarnasjöns rastplats, ett litet stycke bort. Där är vi nu och tänker sova över här. Fortsättning följer…

Här ligger Korsberga vid vägen mellan Vetlanda & Kalmar

Olycksdrabbad vägkorsning i Bredestad

Smålands Tidningen torsdag 150730, Vägbygget startar nästa år. Jag har jämrat mig, jag har nästan skämts, över det otroligt dåliga vägavsnittet, på 32:an utanför Aneby, mellan Bredestad och Marbäck. Alla ni bloggvänner vet, att Birgitta och jag, inte gillar att åka små byvägar med husbilen. Men detta är verkligen en byväg idag. Jag vet inte hur många olyckor som skett, uppe i Blå Grindar och i nere Bredestad, men riktigt många är det. Sträckan som nu byggs om är 8,7 km och kostnadsberäknad till 180 milj. SEK.

Varje gång jag passerat Bredestad under de sista åren, tittar jag varje gång och undrar, har det kommit upp några nya stakningar än? Nu är det klart att bygget startar nästa sommar. I hela 22 år har sträckan debatterats, stötts och blötts. Ett tidigare förslag, att lägga vägen väster om den nuvarande sträckningen, mötte på hårt motstånd, hela 3 500 personer skrev på protestlista.

Nere på ”Sunnerängarakan” slutar den bra vägen.

I den bortre delen av raksträckan, strax hitom bilen, slutar den fina vägen till Eksjö. På den jättesmala bron i mitten av bilden, mötte jag en personbil med husvagn. Själv var jag på väg till Danmark med lastbil och släp. Ni vet ju, ”störst går först” och sådan var jag också för 45 år år sedan. Bilen körde, som jag upplevde det, en halvmeter från sitt vägräcke. I och med att vägen lutar kraftigt år sidorna, men på bron är den plan, gör att i ett högt lastbilslass, svajar det till ordentligt. Jag fattar det inte, men båda klarade vi oss den gången. Idag undviker jag att ens möta en personbil på bron.

_____________

Ps. Med min tidigare  Alfa Romeo 75 3,0 (0-100 7,2 sek)  har jag kört i 210 km här nere. (Förlåt)

Elimkapellet i Bredestad. (Förlåt den dåliga bilden)

Detta vackra gamla kapell, kommer att få ge plats till en av de nya påfarterna till den nya vägen. Här finns mera fakta om vägbygget.

Den korta men förargliga vägsträckan

Jularpsbacken Aneby

Av olika anledningar har husbilen fått stå still denna helgen. Så Birgitta och jag gick en promenad hemma i ”kvarteret”. Hur många i Sverige har en slalombacke i kvarteret där de bor?

Som jag skrivit om tidigare köpte jag en Garmin Cykelnavigator. På denna kan man söka upp sevärdheter, utsiktspunkter, livsmedelsbutiker, affärer med mera. Det första jag får upp är Jularpsbacken 107 meter från oss. På 80- talets snörika vintrar var det full aktivitet här. Våra barn lärde sig att åka slalom i denna lilla backe.

Släpliften

Idag ligger släpliften för ankar. Buskarna växer höga kring Aneby´s lilla stolthet, Jularpsbacken.

Ändstationen

Nödstoppet ligger nedväxt i gräset och buskarna har tagit överhanden. Tänk om frivillighetens låga började brinna igen. Om inte annat en fin pulka backe.

En rullstensås strax nedanför vårt hus

Jag har varit skogsarbetare i nio år, men vet inte med mig att jag sett detta fenomen, någonstans i någon annan skog. En A-formad grusås, några hundra meter lång. Jag har inte gått här nere i skogen, nedanför vårt hus, sedan början av 2000- talet. När vår vän Brownie levde, gick vi här oftast två gånger om dagen. Alltid lika märkligt att gå uppe på toppen av denna ås. En till två meter bred på toppen, sedan brant utför åt andra hållet.