Matts Torebring

Vår trevliga slottscamping

Vi har gratis wifi utanför baren vid receptioen. Jag gick tidigt dit idag, för att skicka ett mejl, till nästa camping i Verdon. Vi vill inte sitta i sjön en gång till. Efter fyra timmars tröstlöst försök att få iväg ett mejl, fick jag ge upp, trots att sonen och datageniet Niklas, som var på Liseberg, försökte undsätta mig.

Detta har gjort att jag inte haft tid, inte heller kommit ut på nätet och inte kunnat skriva i alla era bloggar. Förlåt! Det är svagt wifi också. I afton kopplade Niklas upp sig, på min dator hemma i Småland. Han såg då att av någon konstig anledning, har den ändrat inställningar, trots att jag inget har inget rört.

Så idylliskt när det inte är översvämmat

Kanske har vattnet sjunkit undan lite idag

Nummer två av de sämsta pizzor jag ätit

Den sämsta pizza jag ätit var i Kroatien. Den åt jag bara lite av. Denna åt jag upp nästan hela, men den var betasalt.

Vi fick erbjudande att flytta in på campingen idag. På grund av dataproblemet, närhet till allt från parkeringen samt en liten berså i häcken bredvid oss, står vi kvar. Kanske flyttar vi in i morgon.

Vilken jättefin parkering vi hittade i går kväll.

Restaurang-, lastbil-, person- & husbilsparkering. Plats Hasselberg N 52 2 11 Ö 9 29 13. (Strax söder om Kassel) Kostnad 1 € för två toalettbesök. Stor bränsletapp, butik & restaurang. Här sov vi gott.

Fikarast efter minst tio försök.

Jag vet inte hur många rastplatser, som vi var inne på för att stanna och fika. Totalt blockerat av tradare över allt i Tyskland. Här kunde vi stanna och fika. I Frankrike var detta problemet borta.

Vi var ju på denna campingen förra året.

Vår GPS ledde oss fram till målet, utan en direkt felkörning. Däremot vägvalet från autobahn in till campingen kunde varit bättre. Femton km på de smalaste bygator, ”kostigar & cykelbana liknande” vägar. Här är det stor fin väg, innan Birgitta fick upp kameran.

Äntligen vår adress

Efter nästan 15 km på byvägar fick vi se vår adress. Nu är det bara någon km kvar.

Nästan som att köra på en cykelbana

Jag var rädd flera gånger att vägen tog slut runt hörnet, men det gick bra till slut.

Den ena byvägen värre än den andra

Hon ställde sig med händerna i kors när vi kom.

Äntligen kör jag upp framför slottet och går in i receptionen. Tjejen lägger båda händerna i kors. Först trodde jag det var fullbokat. Water! sa hon. Här till höger bodde vi förra året. En husvagn kom efter oss, den bilen gjorde en rivstart så gruset sprutade och försvann. Jag försökte däremot på alla sätt beveka henne. Vi fick ström och parkering utanför bommen. Visst har vi läst och sett översvämningarna, men tänkt, det drabbar inte oss.

Vi har fått plats utanför slottet.

Av campingen står nog två tredje delar under vatten eller är blockerat av vattenmassorna. Kanske åker någon i morgon så vi får en plats.

Vi tröstade oss med en bit mat i restaurangen.

Som ni ser gråter vi inte över detta. Vi tar det med jämnmod och hittar säkert lösningar på detta också. Vi var ju tvungna att smaka på maten igen, vi är ju i Bourguignon. Det smakade gott med mat i slottsmiljön.

Här är vi!

Återbesök på en av våra favoritcampingar i Les Castel kedjan.

Solen går ned och lyser på vårt Hagtornsträd.

Jag var på väg att såga ned detta Hagtornstäd i våras. Men det fick leva vidare. Nu blommade det så vackert, i de sista solstålarna, fredag kväll hemma i Aneby. Idag lördag morgon, strax efter klockan sju, lämnade vi hembygden.

På Öresundsbron

Birgitta kör och jag kan fota lite.

På Öresundsbron

Birgitta kör genom Köpenhamn

Nattparkering 15 mil norr om Frankfurt.

Summa summarum denna första resdag: Vi tycker själva att vi tagit det lugnt idag. En timma frukost och fika samt en timma båtresa. Kvar blir drygt 100 mil på tolv timmar. Det har varit ”nästan” lastbilsfritt och inte mycket trafik heller.

Birgitta och jag har kört ungefär hälften var. Det har varit drygt 31 grader som varmast och AC i cockpit, klarar inte av att kyla för fullt. Jag får helt enkelt huvudvärk, när det blir för varmt och solen steker på. Då hoppar Birgitta in och kör. Vi sov också dåligt hemma natten till lördagen, det var för varmt hemma i sovrummet helt enkelt.

Nu har vi bara 75 mil kvar till vårt första franska slott.

Efter mer än 30 års funderande och längtan, har vi äntligen bestämt oss och bokat resa. Den sista förlösande faktorn var vår dotter i Enskede. ”Ni bor hos oss och sedan kör jag ut er till Arlanda två timmar före planets avgång klockan 6.15. Sedan hämtar jag er när planet landar på söndagskvällen. Vi kommer att resa med Tidningen Dagens Reseklubb. Se hela reseprogrammet här.

Jag vill ju helst åka husbil vart jag ska, men till Israel förstår till och med jag, att det inte går. Jag gillar inte de jättestora flygplatserna. En söndagskväll kom vi till Arlanda klockan 23.30. Sedan sprang vi genom buskar och planteringar i över en timma för att hitta bilen. När vi sent omsider hittade bilen, körde vi trettio mil hem också.

Det långt till oktober – november. Först åker vi på lördag till Frankrike.

Pioneer Multimediasystem i husbilen

Jag skriver detta i tron av att marknaden scannas av Pioneer. Jag (Stefan) beställde en ny karta från Holland, till vår Pioneer GPS, som jag skrivit om tidigare. Kartan jag får, är sista upplaga 2015. Kostnad 1 530:-. All kommunikation sker på engelska. Att bara hitta ett ställe att köpa kartan, är timmars jobb bara det. (Nu visste jag det från förra årets letande) Kartan kom efter förskottsbetalning på två dagar. Stefan på jobbet, som är en fullfjädrad datatekniker, kom hem till mig, för att mata in den nya kartan.

All instruktion är på engelska. Först gäller att leta upp tillverknings nummer på apparaten. Sedan skall långa koder matas in. Därefter skall ett minneskort matas in. Efter detta jobbar GPS´en i trettio minuter. Du är mycket datavan säger Stefan till mig, finns det någon i din ålder, som skulle klara av detta? sa Stefan. Ja kanske två- tre på hundra personer svarade jag.

Nu är i alla fall nya kartan inlagd, första resmålet Camping Le Cháteau De L´Eperviere  är inmatat. Men varför i hela fridens namn skall det vara så krångligt?

Först blir det ett återbesök.

Här stannade vi ett par dagar på vägen hem förra året. Egentligen ville jag hitta en annan plats i år, för nyhetens behag. Köttgryta Bourgogne var så god, att vi stannar en gång till. Avståndet till nästa camping var ganska lagom, med lite plus.Läs mera om Camping            L´Eperviére här om du vill

Hit var vi på väg förra året.

Vi skulle stannat cirka åtta dagar på första Campingen Les Criques förra året, men det blev 18 dagar. På grund av detta valde vi bort Camping Domaine du Verdon. Nu blir det de andra stoppet.

Nu närmar vi oss Medelhavet

Här planerar vi för vårt tredje stopp på Camping Domaine de la Bergerie

Här planerar vi stopp nummer fyra

Som ni redan förstått och kanske förstår, vi återvänder år efter år till Frankrike på grund av Les Castels campingarna. Nu skall vi upptäcka Camping Cháeau de Boisson

Kanske stannar vi här också.

Om vi kommer att stanna här beror helt på hur vi kommer att trivas på de andra platserna. Kanske kommer vi att skriva även om Camping Domaine de Sévenier.

I stort sett återkommande vägar även i år.

Så här ser resan ut i grova drag.

Vi börjar i L´Eperviére och sedan planerar vi att köra Napoleon Route ned till Melhavet. I flera år har vi talat om Moseldalen, kanske blir det denna på hemvägen. Som det ser ut nu kommer jag för första gången i mitt liv att ta fem veckors semester. Fantastiskt! Går allt som planerat räknar vi med avresa lördag morgon.