Hela familjen är under veckoslutet bjudna till Gullmarsstrand Konferens & Hotell, Fiskebäckskil. Det är vår dotter som fyllde 50 år igår den 6 oktober, som bjuder på detta storslagna resmål. Hon firar sin 50 årsdag i 3 dagar. Det skriver jag lite om senare… Vi gick idag bara några hundratal meter från konferensanläggningen upp till Klinten. Helt fascinerande …
Gatorna och trapporna mellan husen är bara en till två meter breda. Några få kommer fram till husen med en bil.
Vi har i vårt företag fantastiska medarbetare, som tillsammans med familjen, skapat denna helt otroliga katalog. Klicka här och bläddra igenom alla sidor.
Att jobba med julmat redan i juni, juli, augusti är inte enkelt. Prover som måste komma fram, provpackning, prissättning och inte minst fotografering. Dessutom skall allt ordinarie arbete skötas under tiden. Tidigare år har vi haft lite extern hjälp, men i år har vi klarat oss helt själva. Fantastiskt! Själv har jag bara varit med och provpackat, provsmakat, spåpetat i fotograferingen och i layout, samt varit i skogen och hämtat dekoration.
Tack alla medarbetare som gjort denna katalog till den bästa någonsin. Jag är stolt över er!
Ni som har läst min bok har också läst om pappas liv som bonddräng och livet i en kall drängstuga utan el, med ett handfat vatten på en kommod, bara en säng att sova i och en kamin att elda i.
Hade pappa sett detta hade han trillat baklänges. Idag har vi monterat 2 golvbrunnar, dragit in avlopp som går till en tank med kvarn, samt dragit ut en vattenledning. Det krävdes många funderingar innan vi tillslut valde riktiga toalettstolar. (Det var ju därför vi valde Concorde husbuss, vi vill ha det lika bra som hemma.) El går vi in utvändigt med från baksidan. Nu är det färdigt för att gjuta betongplattan
Enda stället för att få avlopp och vatten var att borra oss ut genom betongplattan i teknikrummet. Naturligtvis stötte borren på armeringsjärn.
Väggar och tak blir identiskt som på Friggeboden, fast Drängstugan blir lite tjockare väggar 3″ x 6″. Utanför entrédörren blir ytterligare liten altan för att kunna njuta av morgonkaffet.
Varför har jag då bytt namn på stugan från Gäststuga till Drängstugan. Dels orkar jag så lite själv just nu att jag får köpa de flesta tjänster samt resten är nostalgi, en Drängstuga på landet.
Bara att bygga vägar till alla kraftverken, var säkert ett gigantiskt jobb, avverkning av stora skogsytor, spränga sig igenom berg och skapa bärighet för tunga transporter i sanka områden. Det finns så mycket att läsa och mycket mera bilder på Vindin Vedbo hemsida.
Vi följde vägen km efter km, till dess att den tog slut vid en gigantisk vändplan. Ett tag tänkte jag: Kommer jag att hitta tillbaka?
Jag har alltid älskat vindkraft, men kanske fick förälskelsen en liten törn i kanten, efter att sett storleken, och ingreppen i naturen. Rakt under den stora propellern var det ganska tyst, men på 100- talet meter ut från pelaren, skar vingarna som knivar i luften, samt en roterande skugga hela tiden solen skiner.
Varför har jag kallat det för Gäststuga tidigare? Vi bor ju på landet och för att gården ska bli komplett, måste det finnas en Drängstuga. På måndag lägger vi grunden till den.
Tyvärr måste vi pumpa in svart- & gråvatten till ett avlopp inne i teknikrummet. Idag grävde vi ned brunnen som står på nästan 2 m djup. I brunnen finns en kvarn och en dränkbar pump.
Nu blir det fint utanför fönstren i vardagsrummet och ingen smuts från gräsklippare och dylikt.
När gjutningen är klar väntar arbetet med att återställa gräsmattan. Underbart att vi kommit så långt redan och dessutom kunnat jobba i det bästa sensommarvädret.
Vissa dagar har jag inte ens öppnat min dator, än mindre gjort några inlägg. Men just nu har jag så himla roligt, att det inte går att låta bli att skriva. Markarbetet fortsätter ett par dagar till …
Denna investeringen kändes verkligen klockren. Ett så fint hantverk utfört av Br. Lax Smide i Aneby.
Stundtals har gatan varit helt blockerad, men vi hoppas på förståelse för detta, för snart är det över.
Jag skickade ett meddelande i somras till Oskar på Entbolaget, som kör sin fantastiska grävmaskin, samt till Peter på Nova Betong och bad om hjälp hemma på tomten. Nu är vi igång! …
Så stort, fint hus och inte en enda blomma, sa någon. Nu skall jag ändra på det och plantera det jag hade som liten, i ett eget trädgårdsland. Där fanns vad jag minns mest löjtnantshjärta och borstnejlika. Sedan skall jag fylla på med lingonoxbär, påsk- & pingstliljor, tulpaner m.m, samt ett mindre belyst träd på toppen.
Detta har jag längtat efter att få göra …
I stort sett varje kväll sedan det började att grönska ute, sitter vi i greenroom och njuter av vår kvällsfika/ kvällsmat efter jobbet. Minsta lilla solsken värmer upp rummet på dagen och det är jätteskönt att sitta där ute, ofta sent på kvällen.
I väntan på att jag skall bli frisk jobbar jag inte så långa dagar och är hemma ganska tidigt. När Birgitta kommer hem strax efter fem, försöker jag att ha en varierande kvällsmat varje dag. Det godaste och det vi tillsammans gillar mest är …
Nybakade Dafgårds Råg/ russinbullar, med rökt sidfläsk på den en halvan och ett par tjocka skivor av Vaggeryds medvurst (2 kg) på den andra, samt kronan på alltsammans Önos Jordgubbskräm på storhushåll (20 lit./ 135 port) och kylskåpskall mjölk till detta.
Detta var ofta kvällsmaten hemma, inte minst i bärtider. Mamma serverade vad hon kallade ”Grosakräm,” resterna av hallon, jordgubbar och blåbär efter det att hon hade gjort saft. Det rökta sidfläsket hängde i ett snöre ute i boden, trots sommarvärmen. Det var fest i det fattiga hemmet.
Finns det någon som känner igen sig …?
Jag fick ett nytt ”Drönarfoto” av min gode vän, Fotograf Tobias Marbenius. Så här i efterhand känns det riktigt roligt för oss, och inte minst för mig, som drivit alla byggen, efter att ha förvandlat en av Aneby kommuns mest förfallna fastigheter, till något helt annat.
Kommunens svar till mig vid ett första besök var: ”Detta går inte Matts”! En av grannarna sa: ”Riv det!” På mindre än någon minut såg jag bara möjligheter. Men ni vet min devis: ”Ingenting är omöjligt, det tar bara lite längre tid!” Den lilla kärnan inne i mitten är sedan slutet av 40- talet. Själv sitter jag och jobbar intill där skorsten står, mitt inne i f.d. spånsilon.
Från början var det 5- 600 m2, idag 5 000 m2. Det är stora summor som vi investerat för att få allt ändamålsenligt, trivsamt och lättarbetat. Niklas sa i ett jultal till personalen, under tiden som vi genomförde det största bygget nångonsin: ”Bygget det är Matts del, jag har inte ägnat det en sekund!”
Ytterligare en av företagets stora order, ett stort antal pallar packade och klara för leverans till samma kund, fördelat på lika många adresser över hela Sverige. Ordern lastas ut på fredag, samma dag som det är 47 år sedan jag lastade min Simca 1508 S full med cocosbollar och körde till Huskvarna och sålde.
Denna sista stora order kan jag bara ge äran till mina medarbetare, inte minst Niklas som är en mästare på logistiken. Det är i alla fall roligt för mig, att jag fått snygga till det på Stigbergsvägen där vår fastighet finns, att få arbeta tillsammans med våra fantastiska medarbetare och att företaget har en stabil ekonomi.
Ps. Utöver alla dessa byggen har jag byggt 2 nya hus och byggt om ett 3:e hus till familjen.
Matts Torebring 