Matts Torebring

Det har varit min stora avkoppling att hålla på med huset och trädgården.  Här följer ett litet axplock på vad som håller mig sysselsatt! Detta är en dokumentering av allt mitt slit i trädgården och med vårt hus under många år.

Baksidan av vårt hus augusti 2015

Första huset.
Våren 1972 började vi gräva för att bygga vårt första hus på Österlånggatan 91 i Aneby. Ofta körde jag mina resor på natten, fuskade med färdskrivare och förarböcker som de flesta gjorde på den tiden. Mitt längsta arbetspass bakom ratten var 36 timmar på en lång Tysklandsresa fylld med problem. Detta gjorde att jag kunde bygga hus om dagarna och köra långtrad på nätterna. När jag kom till Halmstad Stålrör och skulle lasta hemlass och klockan var halv fyra på eftermiddagen, fick man höra att, “du får lasta kl 7 i morgon bitti, vi slutar nu”. Vad gör man i en långtradare, smutsig och svettig, från halvfyra till kl 7 nästa dag. Jo, jag hade med mig litteratur och läste om växter och kunde faktiskt många latinska namn på den tiden. Huset vi byggde var ett sutteränghus och tomten var i en stor lutning. Jag fick låna lastmaskin på Hags där jag arbetade och fyllde upp tomten med massor av jordmassor som jag fick av Vägverket när de skar upp dikesrenar. Den 8 december 1972 flyttade vi in och kom att stortrivas i huset i hela 18 år. Våra barn växte upp och jag hittade mitt rätta jag som försäljare 1976 och startade eget i samma bransch 1980. Niklas och Candra, hade oftast sina kompisar hemma hos oss och vi var sugna på ett något större hus med mer utrymmen.

Skogsgatan 38.
En lördag förmiddag satt Birgitta och jag på kontoret och försökte jobba. Det var nästan omöjligt att samla tankarna och att få något uträttat. Dagen innan hade vi fått vår första riktigt stora kundförlust, över 400 hundra tusen kr. Ska vi åka och titta på det där huset på Skogsgatan 38 som var i tidningen idag, sa jag till Birgitta. Våra barn följde med och efter en halvtimme visste vi att det var huset vi ville ha. Vi köper det, sa vi till säljaren, ja det är många som vill ha det, så ni får vänta. Kl 14 ringde fastighetsmäklaren och gratulerade till nya huset, det var bara ni av sex stycken som kunde bestämma er idag. En vecka senare sålde vi vårt tidigare hus och mellanskillnaden mellan husen var mycket liten i pengar. Vi fick ett betydligt större hus och några år nyare. Vi flyttade märkligt nog in den 8 december 1990, på dagen 18 år i första huset.

Trädgården.
Vi har nu 8 rum och kök i ytterligare ett sutteränghus. I vårt förra hus hade vi entré i källarplan och även garage till bilen. Nu har vi entré på övervåningen och garage på sidan av huset. Vi stortrivs fortfarande efter snart 18 nya år i vårt hus.
Entré vägarna fram till huset var grusgångar. Det första arbetet blev att lägga marksten på på entrén fram till huset samt uteplats som hade trallgolv och garageinfart.

Mot Skogsgatan var det ett vitmålat staket som färgen börjat flagna på. Under färgen var virket redan uppruttet. Jag tog ner staketet och började lägga grund för en ny stenmur. På mitt speciella sätt fastnade jag för trappstensblock i betong. Vikten var 73 kg per styck. Jag ställde ett block på högkant och lade sedan 2-3 st på längden mellan stolparna. Till sist fäste jag en grov galvaniserad kätting hängande mellan stolparna. Nu 12 år senare står muren lika spikrak opåverkad av vinter och kyla. Jag tyckte så bra om trappstensblocken att jag kom att använda dem till flera olika projekt. Totalt har jag “burit” ut 123 st till olika ändamål i trädgård.

Våran Brownie har besök av River några hus längre bort.

På insidan av muren anlade jag en cirka 70 cm bred rabatt med en 25 cm djup kantsten mot gräsmattan. I denna planterade jag en speciellt smalt växande Thuja, Cypresser, Klotthuja, Idegran och några tallar. I mitt tidigare hus på Österlånggatan hade jag planterat högt växande Thuja runt hela tomten. Detta gjorde att vi förlorade kontakt med omgivningen och så ville jag inte ha det nu. De låga Klotthujorna skapar fönster och kontaktytor ut mot gatan. På gräsytan på framsidans gräsytor gjorde jag fyra kvadratiska rutor med trappstens block.

I en står flaggstången och foten nedtill är fylld med kullersten. I de andra rutorna har jag en japansk gran i en ruta, en Pinus Cembra i en annan och den sista står en hög lyktstolpe omgiven av fyra styck smala Thujor. Under samtliga träd träd har jag 220 v strömkontakt som jag använder till julbelysning.

Till entrén fram till huset har jag senare tagit bort jord på en 60 cm bred yta vid sidan om markstenen och fyllt med stenmjöl och kullersten. Utmed garageinfarten har jag planterat på samma sätt som mot Skogsgatan. Utmed entrén fram till huset har jag sex styck lampor anslutna till 220 v med tidur och relä. Ytterligare fyra lampor av samma sort lyser upp i gräsmattan bl a vid tre planteringar med rosor. Utmed garageinfarten har jag ytterligare fyra lampor som tänds och släcks med automatik. På framsidan har jag dragit fram ytterligare belysning och kontakter på husvägg till julbelysning osv. Totalt har jag 36 lampor som tänds och släcks med automatik runt hus och trädgård. På husets gavel mot norr finns belysning som är ansluten till samma system. På norrsidan har jag en lång trappa i trappstensblock och kantsten på båda sidor om trappen. På både norra och södra gaveln har jag en cirka 60 cm bred rabatt mot husväggen där jag planterat krypande Cotenaster samt lagt kullersten mellan planteringarna. I anslutning till garageinfart har jag gjort en husbilsparkering. Till denna har jag dragit fram både 220 v ström och kallvattenledning som finns på en nedgjuten stolpe på sidan av husbilen.

Skapa ett ”Grönt uterum”.

På min södra gräns mot min granne fanns en vilt vävande häck med Cotenaster. Jag överdriver inte om jag skriver att den var upptill fyra meter bred på sina ställen. Tillsammans med min granne sågade vi ner den och lät den växa på nytt. Det blev dock aldrig riktigt bra. Jag fick lov av min granne att plantera nytt. Att gräva upp den gamla häcken var inte enkelt med rötter långt in i gräsmattan. Jag valde att plantera en Thuja igen, fast denna gång på cirka 2,5 mter mellan varje buske. Däremellan har jag växelvis Brudspirea som blommar tidigt på våren och Rosenspirea som blommar hela sommaren.
Min idé var nu att skapa ett uterum bestående av en vägg med fönster. Väggen är mina Thujabuskar runt hela tomten och fönstren ut är mina Spirea buskar tillsammans med de runda låga Klotthujorna ut mot Skogsgatan. Framsidan var klar och nu började det riktigt stora arbetet på baksidan av vårt hus. I mitt uterum skulle finnas plana lekytor och växter (möbler) utplacerade på lämpliga ställen.

När vi flyttade in i vårt hus fanns bara en liten plan yta på baksidan, resten var ren skogsmark. Där tomten slutar var bara skog som snart kom att avverkas. Som gammal skogsarbetare startade jag motorsågen och började avverka även min skog som bestod av ett tjugotal stora träd varav en björk var cirka en meter i diameter på stubben.

Efter detta tog jag en röjsåg och röjde bort all ljung i stora mängder. Efter detta började jag att bryta bort stubbar och stenar. Många stenar var så stora att jag inte kunde rubba dem. Då byggde jag ett stenrör runt dem i stället.

Först lämnade jag björken kvar samt några tallar och ett par björkar till. När jag senare såg vindfälld skog nära vår tomt samt att även åskan bidragit till skador i skogen tog jag ner alla träd. Att ta ner en maskin till baksidan bedömde jag nästan omöjligt innan grannens skog var avverkad. Att köra på min tomt skulle bli för mycket skador. Allt arbete jag utfört blev med spade, skyffel, järnspett, skottkärra och en massa muskelkraft. Jag har aldrig varit rädd att hugga i om det behövs. Jag trälade vidare med stubbar och stenar samt grovplanerade. Sedan beställde jag hem sex stora lastbilslass med matjord som tippades på trottoaren på framsidan. Skottkärra efter skottkärra fylldes och kördes till baksidan. Ett nästan ändlöst arbete. Jag tyckte att förvandlingen från storskog till gräsmatta var stor.

Tillbyggnad.

På husets baksida fanns en balkong längs hela huset. På vissa delar var den bredare och sköt ut utanför huset. Jag målade varje vår och till nästa vår hade färgen flagnat igen. Jag började vara trött på det. Nu ringde jag min gode vän och tidigare granne, Stig Johansson, Arts Consult, Aneby. Rita ett tak åt mig jag är trött på detta målade som inte varar. “Du skall inte ha ett tak, sa Stig,
du skall ha en vinterträdgård. När han ett par veckor senare presenterade förslaget föll vi direkt för detta. I mars började jag gräva till tre styck bärande stolpar. På 1,40 meters djup göt jag en liten bottenplatta med armeringsjärn upp som jag sedan ställde ett grovt cementrör på. Jag reste stolpar av tre styck sammansatta 2 tum sex. (Jag vill alltid ta till i överkant så det håller.) Sedan lade jag ut bärlinor till golv och fortsatte att snickra. Jag hade egentligen bett Åke Sigfridsson (Åkes Bygg) att göra jobbet men förstod snart att han var mer utsocknes och jobbade än i Aneby.

Jag införskaffade ett två meters vattenpass, en fyra meter lång rätskiva, kap & klysåg och en massa sunt förnuft som jag tror att jag hade innan. Jag snickade, målade, var elektriker och var takläggare. Mitt jobb tog cirka 400 timmar och jag hade hjälp 60 timmar.

Jag rådfrågade Åke mellan varven och han kom och besiktigade mitt arbete med jämna mellanrum. När jag kom upp och det var dags att ta hål i taket och fästa upp en ny limträbalk och resa nya bärande stolpar på andra våningen kom Åkes Bygg. Rörmokare Claesson kom och lade golvvärme med koppling direkt till pannrummet. Efter cirka fyra hundra timmars eget arbete den våren och sommaren kunde vi flytta in och möblera i slutet av augusti månad. Resultatet syns på min hemsida. Nu har vi nio rum och kök i vårt hus. Tack vare en god isolering och noggrannhet samt Claessons golvvärme märker vi aldrig av kyla trots sträng kyla ute. Värmekostnaden i huset har inte heller ökat. Den ökar lite under hösten och förvintern men när sedan vårsolen kommer ger det värme in i hela huset genom de stora glaspartierna. Varma sommardagar blev det för varmt och vi var tvungna att montera ett bra solskydd. Detta fann vi i ganska stora utanpåliggande aluminium persienner som vi har motordrivna och kan köra ner när solen värmer på.

Vår pastor talade en söndag i vår församling vi tillhör. Hon hade varit uppe i ett nybyggt hus i Jönköping med en fantastisk utsikt över Vättern. Hon hade sin dotter med sig och utbrast, “Titta Camilla vilken fantastisk utsikt”, dottern svarade, “Jag ser bara skräp”. Det var lite av det vi upplevde när vi satt i vårt nya vinterträdgård. En stor vedhög efter skogsavverkningen samt en massa byggavfall.

Baksidan.

Nu började det kanske allra största arbetet kring vårt hus. Birgitta hade halkat i en av slänterna på baksidan på väg till torkvindan. Så kan vi ju inte ha det tänkte jag, Birgitta som gör ett fantastiskt arbete på jobbet, i kyrkan och inte minst hemma måste ju ha det bekvämt och smidigt. Tanken var klar, jag började gräva för gångar, trappor, uteplats, samt Friggebod i den nyanlagda gräsmattan. Gången fram till torkvindan, som var fastsatt i en jättestor sten i markytan och som jag borrat hål i och monterat torkvindan i, grävdes 1,5 meter bred. Jag grävde cirka en halv meter djupt och fyllde igen med krossat berg. Cirka 70 cm av gången skulle jag lägga marksten på och resten skulle jag ta till mina stora stenar och bygga en stenmur, se bilder från baksidan. Tack vare att all jord och fyllning kördes på en skottkärra lades jord till rabatter på rätt ställe och annat material som markfyllning. Jag grävde gångar till torkvindan, till Friggeboden, till skogen samt en uteplats under vinterträdgården. Allt grävdes på samma sätt. Nu beställde jag hem flera lastbilslass med krossat berg som jag fyllde i urgrävningarna och packade med en markvibrator. Jag hade mina stenrör kvar sedan tidigare markarbeten och nu ville jag ta bort dem. Det var bara det att under stenrören hade jag stora stenar jag inte klarade av. Jag ringde till min gode vän “Göran i Limna” som kom in på tomten via skogen med sin grävare. Under cirka tre fyra timmar tog han upp en stor mängd stora stenar som han med sin maskins hjälp kunde lägga på plats i min stenmur.

När Göran åkte hem på kvällen återstod ett stort arbete att fylla igen spår efter maskinen samt fylla igen håligheter efter stenarna. I stort sett all sten som finns i mina stenmurar, se hemsidan, kommer ifrån min egen uppodlade skogsmark. Endast ett tio tal ton med kompletterande stenar har jag hämtat och köpt av Kent Mörk i hans grustag i Hullaryd och transporterat hem på SJ pall och pallkragar i vår lilla lastbil vi har på jobbet. Återigen fick jag beställa hem flera matlass med matjord för ny planering. I samband med grävning till alla gångar har jag grävt ned hundratals meter med 220 v kabel till belysning, strömuttag till vattenpumpar och till vanliga uttag för arbete med 220 v. Nu hade jag ett ett tiotal pallar med marksten att återigen lasta i skottkärran, lägga snygga och prydliga gångar. När gräset var sått på nytt fortsatte jag med att forma grunden till den nya Friggeboden.

Jag trodde först inte det var sant när jag lade ut rätskiva och vattenpass och kunde konstatera att det i grundens baksida behövdes en grundmur på hela 70 cm hög. Detta pga den lutande tomten.
Jag formade och armerade, tog ut diagonalen och kom fram till att den slog på 2 mm, varpå jag kontaktade Åkes Bygg och frågade om det var ok. När han såg armeringen på grundmur och bottenplattans tjocklek frågande han om jag skulle ha en maskinhall. Nej sa jag, men det skall hålla och vara rejält. Jag hade bestämt att gjuta näst sista lördagen innan vår årliga Italienresa.
Att gjuta en bottenplatta med fyra kubikmeter betong när man har en Tombola med 380 v ström tyckte jag inte var nå´t speciellt. Gjutgrus i två olika dimensioner hade jag kört fram sedan tidigare samt 44 säckar cement. Lördagen för gjutningen kom och kl sju var jag ute och började arbetet. Regnat hade börjat före mig och denna lördag kom det hela 35 mm regn. På grund av smuts, blöta käder och betong var jag ute hela dagen. Jag åt och drack kaffe, som min kära Birgitta servade mig med, allt stående ute under vår nya vinterträdgård. Problemet var att göra betong och täcka snabbt efter varje skottkärra som tippades i formen, detta på grund av regnet. Klockan halv nio på kvällen var jag klar och hade fått en fin yta på betongen trots blötan. Jag märkte mot kvällen att det gjorde ont när jag gick. När allt var klart, kom Birgitta som varit med ute och kört vibrostaven under dagen, och spolade av mig med vattenslangen. När jag tog av mig kläderna var knän och armar rena köttstycken. Jag blev omplåstrad med sju stycken stora kompresser för att kunna ta på mig torra och rena kläder.

När vi kom hem fyra veckor senare från Italien började jag att montera den byggsats jag köpt till min Friggebod. Det var också det ett nytt arbete för mig, men gick helt utan problem och takpannorna stämde på millimetern när jag kom till taket. Sedan följde målning och byggande av trapp till det nya huset. När allt arbete var klart kunde jag fylla huset till sista centimetern med ved och allt fick plats trots denna enormt stora hög. När detta arbete var klart fick jag återigen ta hem ett nytt billass med matjord och rätta till marken runt nya huset.

När jag grävt för nya gångar i min trädgård hade jag även grävt djupa gropar som jag fyllt med jord från min egen kompost. Dessa var noga genomtänkta placeringar. Runt hålet hade jag lagt en 70 cm cementring som kant mot gräsmattan. Jag hade även grävt upp en rund grop på fyra meter i diameter som jag fyllde med makadam. I mitten planterade jag en Sockertoppsgran. Naturligtvis fanns belysning med i gropen. Jag lade ut markduk som jag gjort på alla andra gångar under marksten och stenmjöl ovanpå fyllde jag med Dansk sjösten. På denna yta ställde jag ut rådjur, rådjurskid, hund, hare och flugsvampar i betong. Jag reste även en trave barkad två meters massaved som jag korslagt precis som jag gjorde för femtio år sedan när jag tjänade mina första slantar. Min trogne vän som följt mig varje steg jag gått i tretton år hade sagt adjö till oss på våren. Nu vilar hon i en urna i centrum av vår trädgård på baksidan. Allhelgonahelgen var våra barn hemma och urnsättning skedde. Det gjorde riktigt ont att ta ett sista farväl.

Under vår torkvinda har jag grävt en grop och fyllt med makadam på samma sätt. Ovanpå ligger markduk och Dansk sjösten. Jag kan klippa gräs och Birgitta kan hänga tvätt oberoende av varandra. Under torkvindan sitten nu en tvättbjörn och funderar. När jag lade ut alla cementringar där jag grävt gropar till träd och buskar slog det mig plötsligt att om jag sågar itu en cementring på mitten samt lägger två st nergrävda på varandra och de båda halvorna framför blir det 38. Alltså numret på huset vi bor i. Så blev det och nya grävningar på framsidan i gräsmattan samt att dra belysning.

Nu återstod planteringar i alla de djupa hål jag grävt upp. På baksidan blev det Ädelsyren i två gropar, Rosenhagtorn i en grop samt två st olika Paradisäppelträd. Mellan uteplats under vinterträdgård hade jag lagt kullersten en 60 cm bred rabatt och med kantsten mot gräsmattan. I denna hade jag fyra större hål där jag fick tips av, Bälaryds egen Carl von Linné, Christer Haak, att plantera Hängcaragan. Detta var ett tips jag är stolt över. De växer så det knakar trots torka delvis under ett tak.
Innanför alla stenmurar hade jag lagt all matjord jag flyttat på. Det var nu minst 60 cm djupt med jord. Där har jag planterat krypande Idegran, Alunrot, Steppsalvia, Hosta, Höstflox, Höstanemon,
Hängcaragan, Mahonia, lökar mm mm. Jag har en stor sten, mer än två meter i diameter, kvar sedan urtiden i min trädgård. På toppen av den finns belysning som jag huggit in samt ett fågelbad som mina fåglar älskar att bada i. Runt stenen har jag gjort en rabatt och satt kantsten mot gräsmattan av gatsten. I rabatten blommar lökar och när den tiden är över kommer Steppsalvia som blommar hela sommaren.

Ytterligare ett arbete återstod var att lösa och det var dagvattnet från stuprör som rann rakt ut på min nylagda marksten. Efter mycket funderande grävde jag helt enkelt ner avloppsrör och anslöt till stuprören. Vattnet ledde jag fram till min stenmur där det blev ett litet vattenfall. Från stenmuren gjorde jag en bäck som blev nästan tolv meter lång. Där bäcken slutar grävde jag en ny stor grop som blev en damm som samlar upp vattnet. På botten i dammen lade jag en pump till fontän och till att pumpa runt vattnet i bäcken. Nu rinner vattnet i bäcken och porlar mellan stenarna och ett litet fläkthjul från en gammal kaffemaskin snurrar som ett vattenhjul. På botten i dammen ligger det lampor som tänds när skymningen faller. Vattenpumpen har en UV lampa som håller vattnet rent i dammen. När det regnar fylls vattnet på och smuts flyter över dammkanten. På strandkanten står en fiskare (i keramik) bredvid sin båt och kikar efter bra fiskeväder. På strandkanten finns även fyr, en fiskmås, en noshörning samt någon groda i bäcken, allt i keramik.
I dammen ligger även en rökgenerator som lägger en kvällsdimma över dammen och lamporna som lyser.

Nu borde jag varit klar, men icke. Jag jagade runt och till slut fick jag tag i ett par gamla mjölkasåar på femtio liter styck. Dessa slipade jag bort rosten på och målade med Hammarlack. De ser nästan nya ut, bara lite små bucklor på sidan av tidens tand. Till detta krävdes naturligtvis ett mjölkabord i gammaldags tappning. Jag hade ju haft ansvaret för mjölkningen av pappas kor varannan söndag redan som tio åring. När mjölkningen var klar och mjölken nedkyld i ett vattenkar kom mjölkabilen och hämtade mjölken till det lilla mejeriet i Frinnaryd. Nu göt jag ner stolpar och gjorde ett nytt fint mjölkabord mot stigen som går förbi en meter utanför vår tomt. Jag hade ju gjort en gång med marksten just ner till stigen. På ett byggvaruhus köpte jag siffrorna 38 som sitter uppfästa på mjölkabordet. Naturligtvis finns siffrorna 38 handmålade på mjölkasåarna precis som de gjorde på 50- talet.

Inte heller där tog arbetet slut. Hjärtat i hela trädgårdsarbetet, komposten. Den som fanns sedan tidigare ägare var helt uppmurken. Jag göt ner “fyrtum fyra” stolpar och byggde fyra olika fack.
Ett fack för årets gräsklipp, ett för förra årets gräsklipp, som nu är ren jord, ett fack till varmkompost (matavfall) samt ett sista fack för pågående arbeten där jag har sten, plattor och stenmjöl.

Jag hade en tid, på det som sedan blev lek och plan yta, haft ett stort potatisland. Det tröttnade jag på då potatisen var genomborrad av gula maskar. Jag gjorde nu en odlingsbänk som fick måtten 1,25 x 4,20. Jag fyllde den, cirka 60 cm djup med lövkompost. Denna hämtade jag hos vår son som ännu inte delar mitt trädgårdsintresse lika mycket. Sista veckan i mars i år planterade jag cirka 5 kg potatis. Jag spände väderbeständig plast över och själv spände jag pjäxorna på foten och körde WC backen i Lillehammer några dagar senare.
Min tanke var att äta färskpotatis i Nürnberg på väg till Italien. Detta blev dock om intet. När vi däremot kom hem har vi skördat cirka 75 kg potatis. Under en enda potatisplanta har jag skördat 28 stora potatisar. Som gammal bonde tycker jag det naturligtvis är helt otroligt.

Jag är faktiskt stolt över min trädgård, även om stolthet är en av de sju dödssynderna, stolt är jag därför att allt har klarat naturens påfrestningar genom kalla vintrar, genom den blöta sommaren 2007 då det kom 374 mm regn när vi var i Italien under fyra veckor. Inget har ändrat sig, ingen jord har runnit ut osv. Jag fick ta del av filmer på vattenmassorna från Niklas hemma i Sverige sända mobilt ner till oss i Italien. En natt drömde jag att två älgar och fyra rådjur hade dränkt sig i dammen jag byggt. (Den är inte så stor att de får plats). Jag ringde på nödslakt, som pappa gjorde hemma på gården, och sedan vaknade jag.

Som det framgått av texten tidigare är jag en stor djurvän och värnar om de levande krypen, och alla fyrbenta vänner. Dock inte grannens katter som går runt och jagar fåglar. Jag har flera katter i min trädgård, men de är i betong. Hemma på gården när jag var liten fick katterna smörj när de tog fåglar, det lever kvar i mig ännu. Ett annat djur jag inte gillar är mullsorken som jag för en kamp mot på flera olika sätt. Nu har jag börjat samla på djur att pryda min trådgård med på stenmurar, vid vattendammar, på trappan, på mjölkabordet, överallt finns det djur i alla former och material. När vintern kommer, kommer de att stallas in i mitt förråd på olika hyllor. Två fåglar jag fått är i granit och klarar vintern ute. Jag får även besök av rådjuren från skogen som varit uppe på tappan och ätit upp mina växter där, de står under fågelbordet och äter säd som fåglarna spiller ut och tyvärr även äter upp mina Alunrot på vintern och tulpanknopparna på våren. Festligast var nog när jag tog hem några påsar nötter som var över från julhandeln och lade ut i trädgården till en ekorre. Efter någon minut var de fem stycken som festade hängande i svansen i träden och ätande på mina nötter.

Ett arbete återstår som inte är enkelt och det att att få en riktigt god och fin gräsmatta. Jag försöker ge den både frukost, lunch ock kvällsmat genom att de den Algomin. Oftast klipper jag den två gånger i veckan men den känns ojämn i marken på sina ställen. Till våren har jag tänkt att toppdressa den rikligt. I höst har jag fått ta till Weibulls Stroller Combi mot främst alla groblad som kommit in. Det visade sig vara riktigt effektivt.

Har du synpunkter, idéer och frågor kring mitt omfattande muskelarbete, hör gärna av dig om du orkat läsa om mitt trädgårdsarbete. Jag hade nöjet att samla mina arbetskamrater hemma på ett Garden Party nu i mitten av augusti. Jag sa då att det är här jag gräver ner alla telefonsamtal jag har på jobbet, underförstått min avkoppling, inte underligt, sa Christer Haak, att det växer som det gör, så mycket skitprat.

Matts Torebring