Vi gick bara runt campingen, ut till havet och hem igen. På fullt allvar skulle vi kunna tillbringa somrarna här, kanske i en uppställd husvagn? Det är bara 15 mil bort från hemma, om man tar båten från Oskarshamn.
Vi skulle stanna 8 dagar här, det kommer att bli 19 dagar, det säger allt om trivsamheten. Allt det som finns runt omkring oss, butiker, caféer, restauranger, havet, badstranden och alla cykelvägar. Jag instämmer än en gång med Ulf Lundell …
Jag törs inte gå ed på att vi varit här på Lammet & Grisen, Löttorp, varje år sedan 1974, men väldigt många gånger är det. Det är ingen sommar om jag inte får komma hit. I år var vi med på premiäröppningen för detta året. Vid första insläppet kl. 16.30 såg det väldigt lugnt ut, men sedan fyllde det på riktigt bra.
Priserna har höjts år efter år, men den stora buffén har också utökats. Nu känns det som att det börjar att nå sitt rätta pris. Grillbuffén tycker jag är värd sitt pris, 389 kr. En Bryggmästarens Öl 99 kr för 45 cl eller en kopp kaffe 36 kr tycker jag slår i taket, men kaffet dricker vi godare hemma. Allt är förlåtet, vi får ju nattparkera gratis.
Ställplats Kårehamn är alltid för oss ett säkert kort att komma till och möta den trevlige hamnkaptenen. Vi valde inte rätt plats att parkera på denna gången, vindarna från havet är iskalla och man måste stå i lä.
Birgitta har lagat mat till mig i 54 år, både på jobbet och hemma. I år måste du ha semester har jag sagt hela tiden. Vi kommer att äta ute så mycket det passar.
Jättegott både för ögat och magen.
På fredag premiär öppnas restaurangen för i år. Då är vi där och passar på att sova över en natt på deras ställplats.
Under alla 50 somrarna som vi gästat Öland, har vi inte ens varit inne på Tokenäs Camping i Byxelkrok och patrullerat. Från Tokenäs kan vi cykla åt flera olika håll, vi har nära till havet, nära till matbutik i Byxelkrok och nära till restauranger. Vi har bestämt att detta skall bli bra.
Vi såg det redan hemma, SMHI visade 4-5 grader lägre temperaturer på Öland, än det vi varit vana vid ett tag nu. Här kyler vindarna från havet, men så fridfullt och familjärt på något sätt, att att komma till Kårehamn och möta samma hamnkapten år efter år. Inga tråkiga bokningar, Stefan kommer och inkasserar 170 kr (utan el) fram på eftermiddagen.
Vi fick en av de sista platserna ute på udden till höger, med både sol och skugga, alldeles som vi vill ha det. Ute på piren var det ganska tomt vid middagstid, men det har fyllt på med husbilar senare. Vi saknar att restaurangen och butiken inte är öppen måndagar och tisdagar. Nu stannar vi här till Lammet & Grisen i Löttorp, öppnar portarna på fredag.
Det serveras äkta Öländska kroppkakor på flera platser på Öland. Flera olika har vi smakat på under åren, men aldrig varit här på Aronstorp, strax utanför Färjestaden. Vilken överraskning att komma hit, så Mega stort och så fin ställplats av bästa dignitet. Helt otroligt, mitt ute på landet. Stundtals kö ut på parkeringen för att komma in till restaurangen.
Vi visste att våra Finska Kamrater, som vi började prata med på stranden i Rubicone, Italien, i början av 2000 talet, kommit till Sverige sista veckan. De är alltid överraskningarnas favorit nr 1 och vi anade nästan att de skulle komma och knacka på hemma utan att säga till innan. Jag ringde upp dem och det visade sig att de bara var 3 timmar bort och på väg till Borgholm. Efter lunch möttes vi och hade hur mycket som helst att prata om hela eftermiddagen och in på kvällen. Vi åt utsökt goda kroppkakor och åt småländsk ostkaka till dessert.
Våra vänner har kört Europa runt under många år och ett par år har vi rest tillsammans. Så sålde de sin husbil under pandemin och vi tänkte nästan, nu kommer det att dröja innan vi syns igen. Nu ville de testa på livet i en Plåtis. Men vi förstod att nästa gång blir det nog en stuga i Lappland i stället.
En fråga tar vi med oss härifrån, ”Hur kan man lyckas driva detta i denna stora omfattning mitt ute på landet?”
Det kändes spännande att komma till Kosta idag. Skulle det gå att nattparkera som vi gjort så många gånger tiggare? Jag har ju sett på nätet att camping- & ställplatsägare, inte är glada över att det finns möjlighet att nattparkera utan avgift utanför Kosta Outlet. Hoppas att många fler varuhus och restauranger tar efter. Tråkigt för dem som behöver använda toaletterna, då de bara var öppna på dagtid p.g.a. skadegörelse.
Det är detta som är poängen med husbil, att kunna stanna där man vill utan höga parkeringsavgifter. Vi fick som vanligt en riktigt bra plats. Imorgon besöker vi stora varuhuset och säkert kommer vi att handla en del.
Det märkliga i afton är att vi är 15 husbilar, men bara vi som är svenska. Alla de andra kommer från Holland. Kanske är de ett sällskap som reser tillsammans,
Idag pumpade vi elcyklarna för första gången i år och trampade den härliga gång- & cykelleden från ställplatsen på Gränsö in till Västervik. ”Målet” är alltid Tant Grön på Storgatan. Det var lite för nära efter frukost, att inta den stora räkbaguetten så vi satt en stund på torget och tittade. Då kommer Åbro med en pall drycker till Tant Grön och blockerar hela gatan under lossningen in på en trång bakgård. En annan stor lastbil kommer ned en stor pall till Bageriet och får dra denna tvärs över torget och in genom den trånga entrén. Usch vad de får slita dessa chaufförer.
Så mysigt att sedan sitta på bakgården och inta dessa jättebaguetter. Efter att vi gått en runda på stan, köpte vi med oss en påse bullar från Bageriet i en papperspåse, 70 kr för 2 stycken!
Hemma på Gränsö igen gick vi ned till den jättefina badplatsen Bondbacken. Vilken påkostad badplats med lek för barnen, flera grillar för härliga grillkvällar och rikligt med fikabord.
Sista bilden känns som en 100% äkta Smålandsstuga omgärdad med en stenmur.
Hemma har vi bara 20 meter till kossorna, deras kalvar, hästar, räven, katten, rådjuren och fåglarna intill tomten. När vi åker västerut, stannar vi med förkärlek i Kohagen, Sandhem och idag torsdag kväll, har vi stannat på Bondbackens Ställplats på Gränsö, Västervik. Vi gillar låten med Ulf Lundell: Vi trivs bäst öppna landskap, nära havet vill vi bo …
Vi står sällan på en ställplats som en av ”27 husbilar i rad.” Om vi skulle stå så, försöker vi alltid komma åt första eller sista platsen. På hotell lämnar de flesta brödkanten på limpan, den tycker jag smakar mest. Så även när vi står på ställplats. Här på Bondbacken har vi rikligt med grönt gräs.
På våra semesterresor runt om i hela Europa, hände det ofta att vi letade upp en restaurang ute på landet. En gång kom vi till en uteservering under mäktiga vinrankor. Så kom kyparn fram och förklarade: ”We have only cool food!” Men oj vad gott det var. Så även idag!
I mitten av juni 2020 var vi här senast. Det byggs och så mycket förändras, att jag kände mig nästan lite bortkommen, detta trots att jag varit kanske 100 talet gånger i Västervik med omnejd.
Här på Gränsö har vi varit otaliga gånger också. Allt började 1999 när vi köpt vår första husbil. En natt var vi parkerade i hamnen. Då drömde jag att vi hade inbrott. Den som bröt sig in lossade handbromsen och rullade vår bil ut över kajkanten. Precis när bilen skulle ha träffat vattenytan, vaknade jag ur min mardröm.
I morgon pumpar vi cyklarna och trampar iväg på den mysiga cykelvägen in till stan.
Utöver allt annat, är jag så jätteglad över att jag känner mig mer och mer återställd för varje dag som går. Det har varit ett tufft år för mig som ligger bakom. Från fullständigt total orkeslöshet, jag gick en bit ifrån datorn, att skriva på den var inte att tänka på, jag orkade inte ens öppna den, jag var svimfärdig av att ha gått i trappan på jobbet, skulle jag våga köra husbil igen? Jag hörde en inre röst som sa: ”Du är frisk Matts, men du måste vila!” Det arbetet startade jag för ett halvår sedan.
I går lämnade jag en massa blodprover, inför ett som jag hoppas sista besök hos en specialistläkare. På tisdag besöker jag Höglandssjukhuset, för som jag hoppas sista gången i denna kampen om min hälsa.
När de skulle sjösätta båten i hamnen i Tranås, var det överfullt överallt och det gick inte heller att parkera bil + båtkärra. Då tog de båten med sig landvägen och kom och överraskade oss. Så trevligt! Naturligtvis blev det en kopp Gevalia också.
Linus & Niklas är jätteduktiga på att komma och hälsa på oss och det tycker vi är så trevligt.
Idag var det verkligen folkfest på Torpön och så mycket människor och motorcyklar har vi nog aldrig mött där tidigare. Säkert fick köket ett oväntat besök de också och mycket att göra.
Hur Linus kan tycka det är skönt att bada när det är +13 grader i vattnet det fattar jag inte. Första gången han badade ute i år var i mars månad bland isflak. Jämfört med det, så var det nog skönt idag.
Redan under mitten av 80- talet hade vi Torpöns Restaurang & Färjeläge som kund. Då var det resor hit varje vecka med en massa varor, under ett 30- tal år framåt. Efter detta fick restaurangen en ny inriktning och vi tackade nej. Så länge vi har haft husbil har det blivit resor hit minst en gång om året. Nu är det ett par år sedan vi var här p.g.a. mycket stora markarbeten. Den gamla marken har befriats från giftavfall, från ett tidigare sågverk som låg just här.
Efter jobbet i eftermiddag for vi hit. Före alla de stora markarbeten som skett, fanns det 5 Ställplatser, idag finns det 8 styck. En inhägnad gärdesgård, en vattenkran och för de som önskar gå till servicehus finns det ”en trappa upp.” Pris 180 kr. Vi hade tur och fick den näst sista platsen, med den bästa.
Ett år hoppade jag i vattnet här och simmade över till en holme ett 30 tal meter ut. Det sägs att vattnet är cirka 15 meter djupt utanför berget. Badtemp 15 grader! Efter detta bad var jag helt förstörd i kroppen. Jag kunde knappast gå under mer än en vecka. Det var 10 grader för kallt för mig.
Det känns som att tiden står still här ute. Det skall vi ta vara på nu i helgen och bara njuta.
God fortsättning på helgen till er alla!
Matts Torebring 